Hallenius: »Han har ju trollat ordentligt«

Linus Hallenius tindrar som ett barn.

Han kan inte fatta att han »får spela internationell toppfotboll« i sin hemstad. Han kan inte fatta att han får springa på bollar från David Batanero och Juanjo Ciércoles.

– Jag skulle inte vilja byta ut det innermittfältet mot något annat. Aldrig i livet, säger Hallenius inför premiären.

En premiär för en allsvenska där GIF Sundsvall inte kommer att gå på knäna i matchernas slutminuter. 

Vi har suttit och pratat i säkert fyrtiofem minuter, uppemot timmen, om den trasslande ekonomin och om den bristande folkligheten. Det är jag, Linus Hallenius och David Myrestam och det är som att framför allt Hallenius under hela den här delen av samtalet varit fylld av en vuxen bestämdhet; att det är den 29-åriga pappan och husägaren som suttit framför mig och med medelpadsk målmedvetenhet pratat om att kavla upp ärmarna och helt sonika ta i tu med problemet.

Men till sist kommer vi in på det sportsliga inför 2018 – och då tindrar samme Linus Hallenius plötsligt som ett barn. Trots den akut krisande ekonomin har han fått se fjolårsfloppar som Kristinn Freyr Sigurdsson ersättas av meriterade poängspelare som hans före detta lagkamrat i Hammarby: Maic Sema. Trots att klubben hänger mot de elitlicensierade repen så har det – ganska objektivt sett – varit så att sportchef Urban Hagblom lyckats förstärka flera positioner under övergångsfönstret.

– »Ubbe« kan man inte klaga på det här fönstret i alla fall, han har ju trollat ordentligt, säger Hallenius.

– Vi får väl se nästa bokslut… Om han har trollat eller om han har sprängt allt, fyller Myrestam i med ett skratt. 

Det är framför allt det spanska innermittfältet som får 29-årige Hallenius att bli alldeles barnsligt till sig. Det är nog redan så att Sundsvallspubliken har stora förväntningar på David Batanero och Juanjo Ciércoles inför säsongen – och den nye GIF-kaptenen gör ingenting för att skruva ner kravbilden inför premiären:

– Jag kan inte fatta att jag får spela internationell toppfotboll i Sundsvall, säger han. Jag skulle inte vilja byta ut det innermittfältet mot något annat. Aldrig i livet. Sedan är det klart att (Oscar) Lewicki och (Fouad) Bachirou är ju fina på sitt sätt (på Malmö FF:s innermittfält), men de slår ju inte spanjorernas fötter, det gör de inte. Inte deras hjärnor heller.

Både Hallenius och Myrestam är noga att också lyfta Romain Galls utveckling under vårvintern och båda två har spelat tillsammans med den sista pusselbiten, Maic Sema; en spelare som båda säger sig ha »legat på« Urban Hagblom om att värva.

Dessutom har nye Chidi Omeje visat sig fin med fötterna under försäsongen och både Peter Wilson, 21, och Jonathan Morsay, 20, borde ha blivit ett år visare och klokare och kanske ett år närmre den slutgiltiga allsvenska etableringen.

Kort sagt: offensiven ser spännande ut. För att den ska få blomma ut och bli avgörande krävs två saker: dels att defensiven fungerar – och dels att laget orkar mer än ifjol.

För varken Linus Hallenius och David Myrestam har några problem att erkänna det som många GIF-anhängare med lätthet noterade från sidan: att laget ofta tappade i slutet av matcherna under 2017. Att laget gick ner sig, fysiskt.

– Absolut. Så var det. Det var en stor fråga för oss, säger Hallenius. 

Förra säsongen var ansvaret för GIF-truppens fysiska form till stor del överlämnad till individen: närmast ingen ren fysträning tillsammans – istället fullt ansvar för att var och en av spelarna såg till att fysträna på bästa sätt.

Ett ansvar som brast på flera håll.

– Det tyckte jag var det stora problemet förra säsongen, för jag kunde också läsa av från bänken eller från läktaren att »fan: vi går ju på knäna«, säger Hallenius och fortsätter:

– Jag kände att det fanns sju-åtta-nio stycken som inte tog eget ansvar; spelare man aldrig får med sig om man släpper det fritt. Jag litade förstås helt på att spelare som (Marcus) Danielsson och (Eric) Larsson tog det ansvaret och kom perfekt förberedda, men jag menar att vi har städat bort en del karaktärer som inte hör hemma i en allsvensk miljö – och fått in spelare som vet vad det handlar om.  

Giffarnas nya lagkapten föreslog under fjolåret att laget ändå skulle införa gemensamma fyspass och under 2018 kommer viss fysträning bedrivas gemensamt – men en stor del av fysträningen ska ske på fotbollsplanen, med boll, där konditionen ska komma av att spelarna tar ut sig maximalt.

Då gäller det att alla tar ut sig maximalt på bollövningarna.

– Det är fortfarande mycket eget ansvar: man ska fan se till att man kan spela en hel match när man är professionell fotbollsspelare, säger Hallenius.

David Myrestam fyller i:

–  Ja, det är klart det är frustrerande när man på träningarna ser att »nämen han tar inte sitt ansvar«, och sen på match så får man bara konstatera att »jahapp, nu är han trött efter sextio igen«.  

Linus Hallenius summerar: GIF Sundsvall ska inte gå att kämpa ner under 2018 på samma sätt som laget kunde kämpas ner under 2017.

– Jag tror inte folk kommer att se det så den här säsongen: att vi är dåligt tränade eller att vi inte orkar springa, för nu har vi spelare som tar ansvar. Och vi har även infört ett mer fysiskt tänk på träningarna. 

Ett fysiskt starkare kollektiv ska kunna hålla de taktiska ramverken intakta under samtliga nittio minuter. Och inom de ramverken ska David Batanero och Juanjo Ciércoles kunna briljera – och servera en i princip blint springande Linus Hallenius (»det är bara att löpa så har man bollen på insidan foten«) en och annan smäcker stickare.

Han säger sig ha en »riktigt stark tro« på att laget kan göra »ett riktigt starkt år«, men det är när de spanska passningspotentaterna kommer på tal som han verkligen får något barnsligt i blicken. Mycket av den rent sprudlande optimism han känner inför fotbollssäsongen 2018 har helt uppenbart att göra med att han får spela framför det på allsvensk nivå relativt oprövade paret med Batanero och Ciércoles.

Att han får spela »internationell toppfotboll« nedanför Norra Berget.

– Det är därför det känns som att det här året betyder så jävla mycket: man vill vara med på resan och inte missa någonting.