Sektion Norr vill styra fotbollsintresset mot Idrottsparken

»Det är ju en mentalitet som genomsyrar hela stan. Det har aldrig funnits någon stolthet över att komma ifrån Sundsvall utan det har alltid varit den här skitstan där det inte funnits något att göra.«

Oscar Eriksson trycker ner händerna än djupare i jeansfickorna, krummar en aning med ryggen, som för att ta sats inför slutklämmen.

— Men fan: vi har Giffarna, vi har allsvensk fotboll — kom och hoppa med oss.

Han pratar snabbt och bestämt, nästan alla meningar han smattrar ur sig utvecklas till längre svador; ibland går det så snabbt i näbbpartiet att läppen fladdrar så att den ilagda snusen glider ner över tandraden. Han har bevisligen inte mycket till övers för stämningen i staden, däremot har han på nytt fått ordentligt starka känslor för stadens fotbollsklubb. Efter att ha gått på GIF-matcher i ungdomen så hade han några år där intresset falnade, men sedan förra säsongen är han engagerad i Sektion Norr: den nya utbrytarfraktionen hos GIF Sundsvalls klacksupportrar.

Ja: »dom«. Det där gänget som lanserat sig som tuffare och ungdomligare än Patronerna, som gärna vevar med pyroteknik och som anonymiserar ansiktena på medlemmarna på de bilder som läggs ut i sociala medier.

Tisdagen innan GIF premiärspelar mot Örebro SK är Oscar Eriksson på plats med Pontus Bäckström för att installera gruppens nya trumma på Idrottsparken. Och den som varit GIF-intresserad på 2010-talet har nog inte kunnat undgå att snubbla över Bäckströms namn på ett eller annat sätt. 23-åringen har länge haft en framträdande roll i Patronerna – där han till slut tröttnade på att vara yngst.

– Anledningen till att vi skapade den här gruppen var ju att återväxten var så himla dålig, säger han. Jag fyller 24 i år och har ju varit med i Patronerna i typ sju år – och jag var fortfarande yngst hela tiden.

Lösningen på den dåliga återväxten: Sektion Norr.

– Det kom inte så mycket yngre, så då surrade vi om hur vi skulle kunna få hit yngre folk och få det att bli coolt att hålla på Giffarna och inte som det är i stan nu: att alla ska prata skit om Giffarna och att det är skittöntigt och att alla ska hålla på Stockholmslagen, säger Bäckström.

 

Redan i 2017 års säsong andra hemmamatch blev det upprört i diverse forum, då tumult uppstått efter att Sektion Norr kört igång ramsan »Hata Östersund!« vid underläge och total stiltje hemma mot BK Häcken. Jag minns att jag satt på IP och tyckte att det var… lite märkligt, att köra precis den ramsan där och då, men en annan GIF-besökare reagerade mer än så:

– Vi körde den ramsan för att visa att »vi står här och vi kommer sjunga vilka sånger vi vill«. Men jag blev ju slagen då, säger Bäckström.

Han spricker upp i ett leende när han förklarar:

– Det kom en kille… eller… gubbe och slog till mig när vi körde den sången. »Håll käften!«, skrek han och så slog han till mig. Det blev ett jävla liv om det, säger han glatt, men sedan tynar leendet bort något.

– Efter det så har det verkligen varit det snacket: att allt dåligt som hänt har det varit vi som stått för. Var det saker som hände på stan: ja, då var det vi som gjorde det. Så fort det varit något med fotboll och stök så har det kopplats till oss – fast det inte varit vi. Men den bilden tyckte jag tinade bort på slutet. Jag tror det mest var för att det var nytt.

Jag nåddes också av den bilden under 2017. Att Sektion Norr ville vara lite väl mycket som Stockholmsklackarna, vad gällde fylla och våldsromantik. De blurrade, anonymiserade bilderna som fraktionen själv vill kabla ur i sina egna forum gör förstås dessutom sitt till.

Oscar Eriksson skakar på huvudet.

– Det finns inget våldsintresse alls från vår sida eller från någon i gruppens sida. Inte alls. Det intresset finns inte och kommer aldrig att finnas. Så såna spekulationer kan man ju bara lägga ner.

Han är tydlig, men hans yviga men bestämda sätt att prata så att snusen rinner sprider knappast någon konkret gullighet runt fraktionen.

Den funktionen fyller Polly, sex månader.

 

 

Det kan vara ett effektivt sätt att lura en avdankad gammal journalist: att se till att bli fotad med en lätt huttrande liten knähund i famnen inför säsongen – för att så fort kameraljuset vänts bort kunna kasta knallskott omkring sig och leva rövare i fred.

Men jag… tror verkligen inte det.

Patronerna har sagt att de »absolut inte« har några problem med utbrytarfraktionen utan att »alla jobbar åt samma mål«. Och enligt Bäckström så har Sektion Norr-gruppen vuxit till »omkring tjugofem-trettio» supportrar, i åldrar mellan 20 och 32 och det finns dessutom finns en ytterligare gruppering med ungdomar, som står med den ursprungliga gruppen i klacken — men som ännu inte har åldern inne att dricka öl på den lokala baren Svenssons vid torget.

För är det någonting som gruppen älskar förutom Giffarna så är det öl. Pontus Bäckström och Oscar Eriksson beskriver matchdagarna som åtminstone halvdagar fyllda med fotboll, supporterskap och alkoholhaltig dryckjom.

– Förr har man tagit bilen hit vid tio i, som alla andra stadsbor, sjungit sina sånger och sedan tagit bilen hem tio minuter efter. Nu ses vi vid fyra och dricker öl, vi står här innan matchen och går gärna ut efter matchen också. Det ger en helt annan sammanhållning; det blir mycket mer än bara fotbollen, liksom, säger Bäckström. Folk har känt folk och det har dragits med mer hela tiden. Man bara »häng med på match idag, det blir grymt kul«.

– Det blir en social grej. Det är mer än bara fotbollen, det här sträcker sig långt över bara nittio minuter, fyller Oscar Eriksson i.

Sektion Norr beskrivs ursprungligen som två olika kompisgäng som glidit samman på Norra Stå: ett gäng från Alnö, som han förklarar kallar sig »Alnö Nice Guys«, och så har Pontus Bäckström »ett gäng kompisar som bor ute i Alby«. Han lyfter upp Polly i famnen igen, som för att maximera sin egen gullighet innan de lyfter upp trumman och går bort till ståplats där räckena är tapetserade med klistermärken för ett »Alby Hooligans«.

Han skrockar till. Oscar Eriksson fattar tag i trumpinnarna och bränner av en rejäl salva på den nya trumman, samtidigt som GIF-träningen pågår nedanför. »Vilket jävla tryck«, utbrister duon, närmast i kör.

Och just trycket är nyckeln.

– Nyckeln till att någon gång i framtiden kunna ha slutsålt mot, säg, Halmstad: det är ju att ha en stämning här som du inte kan uppleva framför teven. Och nyckeln till det är ju ståplats. Får man bra tryck där så blir det bra tryck på hela IP, förklarar Pontus Bäckström och fortsätter:

– Du kan ju se samma match hemma–  så varför ska man då sitta här och frysa om det är dålig stämning?

 

 

Trumman, som de fått av en musiker i supportergruppen, passar perfekt på en av de gröna plaststolarna. Pontus Bäckström lutar sig över en stolsrad för att få till en bra vinkel för bilden som åker upp på gruppens Instagram-konto.

Oscar Eriksson blickar ut över GIF-träningen. Det är Maic Semas andra i en GIF-dress, Linus Hallenius ser ut att vara i fullgott slag efter sin lindrigare knäskada och David Batanero styr det icke-västade lagets tempo med sin vänsterfot.

– Jag har en jävla bra känsla inför årets säsong. Vi kommer chocka alla, hela jävla fotbolls-Sverige. Jag tänker att inför nästa år så kanske det kommer vara en stadig media-avrunkning av Giffarna istället för Östersund, säger han och ler.

Östersund, ja. Det sitter ett par klistermärken riktade mot den klubben på ståplatsräcken och pelare på Idrottsparken. Men båda verkar överens om att den nya norrländska rivalens framgångar i Europa League har bidragit på ett bra sätt: att det pratas mer fotboll i Mellannorrland.

– Det snackas mer fotboll på stan nu än det någonsin gjort. Men när det gått så bra för Östersund så håller väl folk på stan lika mycket på dem, säger Pontus Bäckström, som i sitt arbete säger sig träffa »uppemot hundrafemtio Sundsvallsbor per dag«.

– Det finns mer energi i den här stan, när det handlar om fotbollen, men den kommer inte ut, säger Bäckström.

Nu är klubbens uppgift att få de fotbollsintresserade massorna till IP, i GIF-kepsar och mössor och halsdukar.

Varken jag, Pontus Bäckström eller Oscar Eriksson är några ekonomer, men det behöver man inte vara för att inse att läget är otroligt pyrt för klubben. Kanske – för att använda en ekonomisk term – pyrigaare än det någonsin varit tidigare.

Men rent fotbollsmässigt är vi överens om att det var längesedan läget såg så ljust ut inför en säsong, att det var svårt att dra sig till minnes när spelartruppen såg så här pass intressant ut. Vi pratar om spelschemat, om att Giffarna möter samtliga nykomlingar och har flera andra lämpliga uppgifter första sju-åtta omgångarna, ja, någon nämner till och med att det bottentippade krislaget kanske inledningsvis skulle kunna haka på i toppskiktet, till och med.

Oscar Eriksson skiner upp igen och blottar den snusvattnade tandraden igen; den som verkar åka fram när han pratar med allra störst inlevelse.

– Jag säger som en skrev på forumet: fan, om det är så här att vara pank så vill jag alltid vara black!