Hur ungt och hemvävt var egentligen GIF?

Henrik Åhnstrand och Urban Hagblom reder ut vad många upplevde skavde under 2020

Ett väldigt ungt, hemsnickrat och långsiktigt bygge som tampades med mycket äldre och långt mer erfarna lag. Det var bilden GIF Sundsvall försökte kommunicera under hela 2020.

Detta även efter att 28-årige Europa League-stjärnan Jamie Hopcutt hämtats in för att ta startplatsen från de lokala tonåringarna. Även trots att startelvan under höstsäsongen oftast bara innehöll en enda ung norrlänning.

Och det är tydligt att även under 2021 kommer Henrik Åhnstrands och Urban Hagbloms stora utmaning vara att balansera mellan ungdomlig potential och meriterad seriesegrarkvalitet.

GIF Sundsvalls mål inför säsongen 2020 var tydligt: laget skulle satsa på att utveckla egna produkter och långsiktigt satsa mot allsvenskan. Lyssnade man på ordföranden Hans Sellings ord inför den förra säsongen så var det nästan konkret fel att tro på att laget skulle kunna studsa tillbaka direkt till allsvenskan, efter den oväntade degraderingen 2019.

Långsiktighet var ordet och truppen byggdes därefter, där rekordmånga ungdomar slussades upp i a-laget. Umeå-sonen Anton Eriksson, född 2000, klev in och var omgående given i mittlåset och en av de två offensiva startplatserna var under de första nio omgångarna vigd åt antingen Albin Palmlöv (född 2001) eller Jesper Carström (född 2002).

Men sedan hände något. Hemvändande Pontus Engblom gjorde mål på precis allt som studsade i hans väg, Giffarna gick obesegrade genom de första elva omgångarna och toppade serien – och klubben skiftade fokus.

Under sensommaren plockade GIF Sundsvall in den gamle Östersunds FK-stjärnan Jamie Hocputt, 28. Den Europa League-meriterade offensiva pjäsen var matchotränad och behövde spelas i form, men när säsongen var över hade engelsmannen trots allt gjort nio starter och fem inhopp.

Under samma period hade Jesper Carström, det lokalt hemvävda alternativet som inledde säsongen lovande, fått spela från start i noll matcher.

Och om man sammanställer en GIF-startelva med de tio spelare som startade flest matcher under 2020, exklusive inlånade Hammarby-ynglingen Abdul Halik Hudu, så får man en snittålder på hela 27,5 år. Bara Anton Eriksson var under 23 år gammal av de ordinarie startspelarna i en elva som i regel innehöll meriterade namn som 29-årige Pontus Engblom, 33-årige Johan Blomberg, 27-årige Oliver Berg, 26-årige Dennis Olsson, 33-årige David Myrestsam och 29-årige Pontus Silfver.

Och när det väl vände för GIF Sundsvall, när laget plötsligt radade upp fem raka förluster och sedan aldrig hämtade sig nog för att ens kunna vara nära att utmana om en kvalplats, så var det väldigt många som tyckte att det skavde när klubbledning och tränare hänvisade till den unga satsningen.

– Det var väl där det skar sig lite förra året, tycker jag: att jag var ju mer inställd på att »nu bygger vi ett spel, det kan ta tid«, men sedan gick det så bra att mycket fokus hamnade på det kortsiktiga. Det långsiktiga försvann ju lite förra året. Vi skulle ju bygga nytt, men så blev det rakt in i en toppstrid och så blev det kortsiktigt. Det blev ju en krock förra året, säger tränaren Henrik Åhnstrand.

Samtidigt målades det gärna upp en bild av att toppkonkurrenterna hade trupper som i det närmaste skulle vara fallfärdiga av åldersrelaterade sjukdomar. Och visst: Halmstads lagkapten Andreas Johansson må ha fyllt 39 under 2020, men två av HBK:s tre bästa målskyttar var 21 år gamla. På Degerfors mittfält var Adam Carlén, född 2000, defensivt ankare och två av deras bästa målskyttar var division 1-inhämtade anfallare födda 1996 och 1997.

Men mitt under den tunga perioden förra sensommaren, när Giffarna tappade kontakten med HBK och Degerfors, var GIF-tränaren Henrik Åhnstrand själv ute och sade att »ibland uppfattar jag att utvärderingen av matcherna inte tar hänsyn till vilka spelare vi spelar på planen«, i en chatt med Sundsvalls Tidnings läsare; ett citat som Pirkt.se plockade upp och synade i sömmarna efter en match där en ganska gammal och ytterst meriterad GIF-elva hade förlorat mot AFC Eskilstuna.

I samma chatt gjorde Urban Hagblom ett uppmärksammat och kritiserat uttalande om att supportrarna var »okunniga« när de tyckte att de unga spelarna borde få spela ännu mer; ett uttalande som klubbens styrelse kände sig tvungna att gå ut och be om ursäkt för.

Det blev ju lite rabalder ifjol, som grundade sig i speltiden för ungdomarna. Hur ser du på det nu?  

– Det man måste säga är… att tyvärr berodde det nog på att vi behöver bli ännu skickligare på att kommunicera det: att vi var det lag som matchade överlägset flest unga spelare ifjol. Halmstad och Degerfors… de hade… ja, Degerfors hade en spelare som var tjugo år eller yngre, medan Halmstad hade två. Medan vi hade nio spelare som spelade i superettan, säger Urban Hagblom och fortsätter:

– Vi borde ha fått oerhört mycket credd för hur vi matchade unga spelare och slussade in dom i elitfotbollen, men det fick vi inte, utan från media fick vi snarare kritik för att vi matchade dom för lite. Då har man ju inte förstått… vad det här handlar om. 

I dessa pandemiska tider ses vi över Microsoft Teams, där signaturen UH har svårt att få igång sin kamera. Jag lyckas i alla fall utnyttja tekniken till att visa den snittstartelva jag fått ihop, efter att ha räknat samman de spelare som startat flest matcher på respektive position.

Urban tittar på elvan, hummar och funderar.

Jag konstaterar att det inte är en särskilt ung elva. Och att om man bortser från Abdul Halik Hudu, som var inlånad från Hammarby och som därmed är ungefär lika värdefull för GIF Sundsvalls långsiktighet som en cykel är för en fisk, så var det ju bara Anton Eriksson som spelade ordinarie i egenskap av riktigt ung norrlänning.

– Det där är inte en ung elva, nej. Men det är ju också så att man ska inte titta på startelvan utan titta på antalet spelade minuter, på unga spelare. Då kommer du få en helt annan bild. Förutom Dalkurd, som hade fler minuter, så var vi överlägset. Eller… överlägset… vi var ju efter Dalkurd, men vi var ljusår före… Jag ska se om jag hittar den… som jag fick här… jag ska söka lite, ifall jag hittar bland mina dokument. 

Det går någon minut medan Urban letar vidare bland dokumenten. »Jag hittar ju fan inte«, mumlar han. Sedan blir det tyst, i bakgrunden hörs bara pling från hans ständigt hyperaktiva mejl- och sms-korgar. »Man har ju tusen dokument här, man vet ju inte var man sparar dom ens«, muttrar Urban innan han ger upp jakten och säger att han kan skicka den senare.

– De facto så använde vi flest unga spelare av alla lag, summerar han. Vi hade ju en spelartrupp ifjol med åtta eller nio unga med noll erfarenhet från seniorspel, och som fick den ifjol.

Flest unga fick chansen i GIF

När statistiken väl når mig så visar den mycket riktigt det Urban pekar på: tittar man på spelare födda 2000 eller senare så fick nio stycken speltid i GIF Sundsvall, medan Degerfors bara gav en riktigt ung spelare chansen och Halmstad två. Problemet med det sättet att räkna på just det sättet blir förstås att i år, när Paya Pickah och Anton Eriksson förväntas vara helt ordinarie i elvan, så kommer de inte räknas alls i just denna typ av statistik då de fyllt 21: samma ålder som HBK-stjärnorna Rasmus Weidersheim-Paul och Emil Tot-Wikström var i under fjolåret.

Men under första delen av säsongen så delar Jesper Carström och Albin Palmlöv på en av startplatserna, men sedan under sommaren kommer Jamie Hopcutt, 28, in och startar nio matcher. Och det var ju ungefär i den här vevan som kritiken kom, mot att Jesper Carström hamnade på bänken. Vad var egentligen målet där, när ni plötsligt leder serien? 

– Vi var obesegrade efter de första elva omgångarna och utifrån en rädsla för vad som skulle hända ifall Pontus Engblom skulle bli skadad så hade vi noll ersättare. Vi hade egentligen bara de unga spelarna. Och det var då vi fick möjligheten att via externa finansiärer ta hit en kontraktslös spelare, Jamie Hopcutt, för att vi såg att han definitivt skulle vara ett alternativ ifall Pontus skulle försvinna, så att vi skulle fortsätta kunna producera offensivt.

– Sen visade det ju sig också att Jamie hade fler kunskaper och agera i fler roller, vilket gjorde att han fick spela i en ytterforwardsroll i många matcher.

Men det visste väl allihop när Jamie Hopcutt värvades, att han kunde spela ytter?

– Ja, men det var framför allt som ersättare till Pontus, om han skulle försvinna. Han hade ju spelat varenda match. Det var så resonerade, ifall vi skulle vara med och slåss om de bättre positionerna. Men det gjorde vi inte.

Nej, det blev ju så. Men kan du förstå då att det kan vara svårt att få ihop de två analyserna av läget? Att man hämtar in den här lyxvärvningen på superettannivå, en Europa League-meriterad Jamie Hopcutt, men samtidigt när det börjar gå tungt så säger man att det är mycket på grund av att man satsar eget och ungt? Jag tyckte att det skavde, den bilden. Kan du förstå hur jag tänker då? 

– Jag kan förstå hur man tänker, men jag vet inte om jag håller med dig om att ursäkten var att man satsade på unga spelare? Utan det var ju prestationerna som inte var tillräckligt bra. 

Hagblom: »Får ta på mig mitt ansvar«

Här går Urban igång i en längre harang om att unga spelare gavs chansen och att flera av de unga spelarna, exempelvis Paya Pickah, nu kan anses vara etablerade spelare. 

– Och jag vet ju inte… upplevde man att vi skyllde på att det var en ung, oerfaren trupp? I så fall är det ju olyckligt, för det var det ju inte. Det var ju, som jag upplevde det, att man var besviken på våra prestationer. Sen så… kanske på grund av att det inte fanns erfarenhet så nämndes det kanske, men det var ju olyckligt i såna fall.

Jag minns specifikt efter en förlust så minns jag att det uttrycktes att man behövde »se till det lag som vi ställer på plan«. Då minns jag att jag försökte sammanfatta att det laget som man ställde på planen ju verkligen är ett etablerat topplag i superettan. Då tyckte jag verkligen att bilden man målade upp skavde. 

– Det man kan säga är att inför året så var målet att vi skulle ta det här året och ge unga spelare erfarenhet. Det var ett nytt tränarteam, det var många nya, unga spelare och vi skulle låta det ta tid, men vi lurades… för att vi presterade kanske bättre än vi hade kvalitet för inledningsvis… och när vi var obesegrade så lockades vi.

Urban Hagblom fortsätter självkritiskt:

– Och där får ju jag ta på mig mitt ansvar, som lockades av att »helvete, vi kommer kunna vara med och matcha om det här!«. Och då vart det ju liksom Jamie Hopcutt och att man ville vässa till laget och då kom torsken mot Degerfors och så blir det ett mentalt spel som gjorde att vi förlorade en massa matcher. 

Åhnstrand: »Vad gör det med en grupp?«

Det slutade med en sjätteplats i superettan, vilket var ungefär i linje med vad klubben förväntat sig inför säsongen, men den tidiga serieledningen och Jamie Hopcutt och de externa finansiärerna gjorde nog att känslan hos många var att säsongen blev ett ganska stort misslyckande. Det kändes varken särskilt lokalt hackat eller uppflyttningsmässigt malet.

När jag pratar med den som till mångt och mycket fick klä skott för fjolårets tilltänkta kombination av hemvävd långsiktighet och externfinansierad kortsiktighet så tycker han att klubben kunde ha varit tydligare i kommunikationen.

Nej, startelvan var faktiskt inte så ung särskilt ofta, medger Henrik Åhnstrand – utan ungdomen och orutinen i spelartruppen som helhet spelade in på helt andra områden. Åhnstrand har själv klivit upp i en a-lagstrupp i GIF Sundsvall, under klubbens allsvenska år i inledningen av 2000-talet, och drar paralleller dit:

– Och när jag tog steget upp i a-laget så var vi liksom två stycken som gjorde det: jag och en till. Förra året hade vi tio. Och för mig är det ett faktum att har du tio juniorer eller förstaårsseniorer… vad gör det med en grupp? Vad gör det med ett lag? Vad gör det med en träningsmiljö? 

Åhnstrand utvecklar:

– Det spelar ingen roll om du jobbar på ICA eller jobbar som lärare eller säljer försäkringar: om du har en grupp där hälften är 20 år eller yngre, och en tredjedel går på gymnasiet: hur bra är de på sitt jobb? Om de går andra året på gymnasiet? Man är ju osäker, man är inte färdig riktigt. Det var en av de stora utmaningarna med att ha en ung trupp förra året. Visst: vi kunde kanske ta ut en startelva som var erfaren, men du hade en träningsmiljö i vardagen som inte är tillräckligt bra. 

Det låter som en faktor… men också som en faktor som kommer vara i spel under 2021? 

– Det är dit jag vill komma: vad har vi lärt oss av det? Jag tyckte vi var lite för snälla ifjol. Och de här som kommer upp och har kommit upp, de måste också bli bättre på det här. Vi har pratat jättemycket om det här med att våga uttrycka sig och våga vara sig själva. Våga springa, tacklas, snacka. 

GIF Sundsvall är favorittippade i superettan 2021 – men det är ett GIF Sundsvall som bakom sin objektivt sett starka startelva nästan bara ståtar med egna produkter. Totalt består a-lagstruppen bara av 18 utespelare. Det gör förstås truppen väldigt ömtålig för skador och sjukdomar, men den unga och hemvävda truppen ska inte behöva ursäkta svagare prestationer på grund av en för dålig träningsmiljö under 2021.

– Nu får vi in Linus, där jag vet exakt vad jag får på träningarna, och jag vet exakt vad jag får av (Daniel) Stensson, Erik Andersson, av Robban (Lundström). Och de här yngre spelarna… jag skiter i när Anton (Eriksson) och Paya (Pickah) är födda – de är a-lagsspelare och de måste ta ansvar och börja vara med och leda det här laget nu. 

– Och intensiteten på träningarna det här året har ju gått upp, fortsätter Åhnstrand. Det smäller mer, det skälls mer, det svärs mer och det är bra, det kommer att vara bra för oss i matcherna.

Trygg med favoritskapet i år

Och de höga förväntningarna, där många räknar med att GIF Sundsvall ska kunna knipa en av platserna som ger spel i allsvenskan, har han mindre emot inför 2021.

– Jag känner mig mycket mer bekväm med de höga förväntningarna på oss i år. Jämfört med ifjol så har vi fått in två spelare från allsvenskan, Robban och Linus, och ett par spelare från superettan som har spelat i serien och vet vad som gäller. Så om vi jämför med förra året så är jag väldigt bekväm i att man har höga förväntningar på oss. Det har jag inga problem med.

Men det är ett lurigt uppdrag: att ge Giffarnas mest talangfulla generation på väldigt länge chansen till speltid i ett lag som har en otroligt stark och meriterad startelva på pappret.

– Vi står liksom på två olika ben. Vi har en talangsatsning samtidigt som vi har en väldigt stark startelva. Och däri ligger ju också en stor utmaning för mig: att jag måste balansera mellan långsiktiga och kortsiktiga resultat. Då kommer de kortsiktiga resultaten alltid först, för man måste vinna matcher, samtidigt som jag ska utveckla de här unga spelarna så att de blir så bra de kan bli. Där tycker jag en av de stora svårigheterna för mig finns. 

Även Urban Hagblom har samma balansgång att göra. Enligt den nya femårsplan som han har att rätta sig efter så ska klubben år 2025 sälja spelare för tio miljoner kronor årligen – och det kommer inte att vara Pontus Engblom, 29, och Linus Hallenius, 32, man säljer. Det har han lärt sig under de senare åren. Och oavsett hur bra Daniel Stensson eller Erik Andersson presterar lär det gå att trissa upp några högre summor för några 24-åringar på den nya övergångsmarknaden, menar han.

GIF Sundsvall ska alltså inte bara få betalt för sin ungdomssatsning i prestationer på fotbollsplanen, de ska också få betalt i rena pengar när det kommer till spelarförsäljningar.

Då är det ju verkligen en avvägning mellan att spela den mest meriterade elvan, som kanske är bäst för dagen, och att spela ungdomar? Det måste vara en svår avvägning? 

– Det är en väldigt tuff balansgång, säger Hagblom.

– Här handlar det om att vara tydlig hela tiden, mot supportrarna, mot hela omgivningen, mot regionen, mot staden Sundsvall och det har vi ju inte varit. Matchar vi för att vi ska få rätt effekt 2024 eller matchar vi för att vi ska ta steget upp i allsvenskan? Men jag kan också säga att det är en väldig balansgång vad gäller att allsvenskan ju är en ännu bättre utbildningsmiljö vad gäller målsättningen att vi ska ha tio miljoner i omsättning i spelartransfers varje år.

Det låter väldigt högt, för GIF Sundsvall? 

– Det är väldigt högt. Idag… eller om man pratar om de senaste åren, så ligger vi väl på ett snitt på omkring fem miljoner ungefär, i de totala affärerna. Så det är en väldigt hög målsättning. Men prisbilden är ju också på väg att stiga, men då gäller det främst unga spelare från vår akademiverksamhet. För snart säljer du inga spelare som fyllt 24. Idag är det ju från 16 till… kanske 21 där man säljer spelare. 

Urban Hagblom nämner ett par exempel på unga spelare som lämnat allsvenskan väldigt tidigt för stora pengar och hur europeiska storklubbar alltmer börjat köpa upp oslipade 16- eller 17-åringar som framför allt hunnit nosa på svensk elitfotboll.

Men då ska de gärna ha sett dem i spel? 

– Ja… och marknaden har ju också förändrats, för även om vi vore ett etablerat allsvenskt lag så kommer inte vi sälja några seniorspelare för den typen av pengar, utan det är spelare från vår akademi som är grunden till de pengarna. Det är spelare som Ludvig Nåvik eller Johan Bengtsson eller Jesper Carström du kan sälja… men om två år är de för gamla också. 

Urban berättar om att det redan nu finns lite intresse kring de svenska juniorlandslagsmännen i GIF-truppen.

– Det är mest lite lösa förfrågningar. Det handlar om att de vill se att dom presterar i superettan. Gör dom det då kommer det att bli konkret intresse. Det gäller att dom levererar hos oss. 

»Sålt Paya till Spartak Moskva«

Och just att få plats att leverera i superettan kan bli svårt, då GIF Sundsvall ståtar med en väldigt stark och meriterad startelva om alla är friska.

Jag klickar upp en ny bild, nu på en tänkbar startelva för GIF Sundsvall i händelse av att alla är friska och hela. Urban Hagblom håller med om att startelvan ser trolig ut. Så kommer den nog kunna se ut mot Helsingborg, medger han.

För dig som sportchef då, som snart ska inkassera 10 miljoner i spelarförsäljningar: ser den bra ut? 

– Eh… ja. 

På vilket sätt? 

– Jo, men för jag vet ju att då har vi tagit steget upp i allsvenskan, med det här laget, och Paya Pickah har gjort åtta… nej, fyra mål och tio assist, så han har jag sålt till Spartak Moskva i Ryssland. 

Vad härligt. Du började på åtta där, men halverade? Han har ju en fin bössa.

– Ja, man får vara ödmjuk. Nej, men skämt åsido: som du ser så är ju de bägge 21-åringarna med där och har blivit fullfjädrade elitspelare. Det är ju den resan som Johan Bengtsson och Ludvig Nåvik och Jesper Carström och Albin Ekström med flera ska göra, men vi ska ge dem tid. Albin Ekström konkurrerar redan nu fullt ut med Robban Lundström. Johan Bengtsson har det tuffare, men det kommer bli speltid för honom i och med att det kommer bli matcher som inte Hallenius och Engblom spelar. Och Jesper Carström kommer att alternera där på mittfältet. 

Men det här med att »ge dom tid«, är det inte just det man inte har idag, när de helst ska säljas när de är 17? 

– Jo, så är det ju, men samtidigt så måste de ju upp på en nivå som gör att de är fullfjädrade superettanspelare, så att de har konkurrerat ut dom här (äldre spelarna), för det är först då dom är aktuella för försäljning. Kommer de inte upp i den nivån så kommer de inte säljas. För det är ju inte så att de säljs bara för att vi låter dom spela, utan vi måste ju också låta dom konkurrera sig till speltid. 

»Då skaffar jag en skytteligavinnare«

För att få korn på vilka förväntningar man bör ha på föreningen inför 2021, och för att undvika kommunikativt framkallad missämja i GIF-leden under kommande säsong, så avslutar jag intervjun med Urban Hagblom med ett scenario.

Säg att Giffarna leder serien, skytteligaledaren Linus Hallenius går sönder och missar resten av säsongen. Du får möjlighet att via externa finansiärer ta in en anfallare som har presterat på hög superettannivå – väljer du då att spela med Albin Palmlöv och Johan Bengtsson resten av säsongen, eller tar du in någon för att ta steget upp?

– Det beror helt på utifrån vilken nivå som Albin Palmlöv och Johan Bengtsson är uppe i vid det tillfället. I en utvecklingskurva så går det upp och ner, men om dom är i det skick som vi önskar: då fortsätter vi. Men vi har 18 utespelare, så är alla hela och friska fyller vi knappt bänken, och vi tål inte långtidsskador, så utifrån det kanske vi måste komplettera gruppen. 

Hagblom nämner att det precis under a-lagstruppen också finns fler skickliga anfallare som Alexander Larsson, född -04, som var nere och provtränade med storklubben Milan som 15-åring.

– Jag vet inte om det var ett tydligt svar, där… Men om vi gör bedömningen att varken Bengtsson eller Palmlöv eller någon annan tagit ytterligare steg i sin utvecklingskurva… då skaffar jag en skytteligavinnare. 

Men är inte det väldigt svårt att försvara utåt? Varken jag eller någon annan som bryr sig om GIF Sundsvall kan ju ha koll på exakt hur bra Johan Bengtsson är där och då; allt man kan veta är att han rankas som en av Sveriges absolut största talanger i sin generation. Det blir ju det man ser: att Giffarna ska ge talanger chansen, men de anses inte redo, trots att hela fotbolls-Sverige står och skriker om hur talangfulla de är? Kan inte det bli knepigt? 

– Vi är ju tvungna att göra utbildningsmiljön för honom på rätt sätt. Om vi gör bedömningen att »nej, han är inte mogen att starta i superettan utifrån det skick han är i nu«, då ska han ju inte vara där heller. Då kanske vi gör honom en björntjänst, där vi dödar honom i hans utveckling. Det vi hoppas är ju att han tagit det steget som gör att det är naturligt att det är han som ska spela där, och han är verkligen på väg att visa det redan nu. 

Nästa del av den stora inför-säsongen-satsning på Pirkt.se handlar om hur det är tänkt att se ut för GIF Sundsvall under 2021 och vilka krav man bör ha på det meriterade men samtidigt också väldigt talangfulla laget.