Om Henrik Åhnstrand får drömma så spelar hans lag som Pep Guardiolas gör. Manchester City-tränaren har på sistone gått över till att spela utan utpräglade anfallare, men Åhnstrand kan inte göra annat än att spela med superettans två bästa renodlade nior tillsammans.
Varenda medelpading förväntar sig leverans från start – och Åhnstrand ska göra allt för att försöka ge dem det.
– Tanken med formationen är att få ut max, säger GIF-tränaren om taktiken som ska leda GIF tillbaka till allsvenskan.
Under 2019 var han assisterande tränare till Joel Cedergren och såg från första parkett hur GIF Sundsvalls bollinnehavsfotboll, som varit så hyllad under 2018, plötsligt gick i stå; genomläst och söndertrasat av motståndarlag som lärt sig att plocka bort David Batanero och istället låta Giffarna rulla bollen runt, runt, runt.
Och när Henrik Åhnstrand får prata om den fotboll som GIF Sundsvall ska spela under 2021 års säsong i superettan så låter det… väldigt likt den fotboll som Joel Cedergren torgförde. Det är fembackslinje, det är ett stort fokus på bollinnehavet och en dominans av spelet och det handlar mycket om zoner och bestämda positioner på planen, det han kallar för »positionsfotboll« på svenska. Det låter ganska likt det spelsystem som Joel Cedergren satt och försökte lära mig inför det som skulle bli den där ödesmättade säsongen 2019.
– Sättet jag vill spela fotboll på, min filosofi, kräver att du är väldigt bra. Det kräver att du är bättre än vad motståndarna är och ett otroligt samspelt lag. Men för att skapa målchanser mot de här lagen som försvarar… så måste du vara otroligt bra på det du gör. Vilket jag tyckte vi var över förväntan förra året, med tanke på hur mycket mål vi gjorde och målchanser vi skapade, men å andra sidan släppte vi in för mycket mål, säger GIF-tränaren.
41-åringen säger att hans tränarfilosofi alltid grundat sig i att han velat vara »det bättre laget«: att han vill att man ska man kunna fråga vem som helst på läktaren och de ska svara att Giffarna varit klart bättre. Och för att få fram den känslan hos åskådare och sig själva handlar det om att ta hand om bollinnehavet i matcherna, menar Åhnstrand:
– Det finns bara en boll på planen, den vill jag ha: »ge mig bolljäkeln så ska vi spela ut dem«. Jag vill ha ett stort bollinnehav, de ska få springa och jaga, och när till de till slut inte orkar jaga längre så spricker det upp och vi kan skapa målchanser och gör mål, säger han.
Och även om den Pep Guardiola-inspirerade Söderhamnssonen medger att hans fotbollsfilosofi inte är helt olik Joel Cedergrens så slår han fast att det finns skillnader mellan honom och Cedergren:
– Jag är kanske mer inriktad på att man ska kunna ha olika spetsegenskaper på olika spelare, kanske, och att de ska kunna spela mer framåt. Jag vill lösa pressen med så få spelare som möjligt, så att man kan ha så många hot som möjligt framför bollen. 2019 blev vi ju lite baktunga, så när jag kom in (som huvudtränare) så tog jag tillbaka fyrbackslinjen, för att jag ville ha så många spelare som möjligt högt upp i banan.
Åhnstrand: »Inte så pretentiöst i år«
Och när Henrik Åhnstrand beskriver fjolåret så beskriver han det som ett år som han själv såg på som en del i en långsiktig strategi: att det 4-2-3-1-formerade laget på sikt skulle bli så skickligt på att vara spelförande att de till slut – antagligen inte redan 2020, men till slut – skulle kunna avancera till allsvenskan.
Men nu är det fembackslinje som gäller igen. Och två anfallare längst fram, trots att inspirationskällan Guardiola på sistone åter igen verkar ha gått över till att spela utan anfallare med sitt Manchester City.
Varför? Svaret är enkelt: därför att spelarmaterialet kräver det för att kunna tävla om avancemang redan i år. Om fjolårets taktik var byggd utifrån en långsiktig vision så är årets formation sprungen ur utilistisk pragmatism:
– I år har jag fått titta mer på »jaha, vilka spelare har jag till mitt förfogande och hur får jag ut maximalt ur den här spelartruppen?«. Det är så jag har tittat på det. Det är utvecklande och befriande på det här sättet. Det blir inte så pretentiöst utan i år handlar det om att få ut max av det vi har. Och som du säger: om jag har Linus och Pontus… ska jag spela med en forward? Nej, det blir ganska korkat. Sen har jag Robban och Dennis: hur får jag ut mest av dem? Och så gillar jag att ha tre centrala mittfältare.
Han sammanfattar:
– Därutifrån kommer själva formationen: tanken på att få ut max.
Ser du risker med att det kan bli baktungt, som du säger att det blev 2019? Fem backar och så tre mittfältare framför mot lag där flera antagligen kommer ligga väldigt lågt i sig?
– Det är ju instruktionerna jag ger till våra wingbacks: att de är forwards när vi anfaller. De ska ligga så högt upp som möjligt. Och det är ju lite en skillnad mot när vi spelade fembackslinje senast (i allsvenskan 2019), när de skulle vara nere och hjälpa till.
Ibland kan det kanske verka så, men Pirkt.se är faktiskt inte en portal vars huvudsyfte är att peta i gamla GIF-sår som knappt fått ordentlig skorpa. Hur aktuell är egentligen en gammal baktungt kantrande 2019-skuta år 2021, när vi står inför en superettansäsong med stadens två bästa målskyttar i postmodern fotbollstid på topp?
Henrik Åhnstrand är bestämd med att han inte tänker fastna i den gamla 2019-fällan och behöva stå och se på medan hans lag har förtvivlat svårt att luckra upp lågt liggande motstånd. Nej, parallellt med det idoga bollrullandet så lovar Åhnstrand fart och fläkt och djupledshot under året.
– Vi har två forwards som är bäst i serien, då ska ju de ha bollen så mycket som möjligt i ytor som är så bra som möjligt. Så jag har pratat mycket om det i år: att spela bollar där motståndare får försvara mot eget mål och att vi ska sätta forwards i arbete. Det är ju någonting vi fått skruva på, säger han.
Anfallarna ska spela på instinkt
En av de två anfallarna som som ska ha bollen så mycket som möjligt i ytor som är så bra som möjligt är hemvändande Linus Hallenius. Alla har otroligt uppskruvade förväntningar på vad den lokalt producerade stjärnduon med Hallenius och Pontus Engblom ska kunna leverera, men under försäsongen har det väl inte direkt slagit blixtrar om samarbetet mellan de två aspirerande skyttekungarna.
De har båda gjort som allra flest mål när de fått agera ensamma anfallare, men i år ska de samarbeta i 5-3-2-systemet och det har varit som en spännande »nystart«, enligt Hallenius:
– Och från början pratade vi väldigt mycket, det kunde bli väldigt teoretiskt, men vi har kommit fram till att man spelar lite instinktivt, på det som känns rätt, och så får den andra forwarden anpassa sig utifrån den förstas rörelse. Jag tror det är rätt väg att gå, säger Hallenius.
32-åringen har kanske inte tänt till på precis varenda cylinder under ännu en gråkall försäsong och betonar att om ljumskarna inte håller för spel i premiären mot Helsingborg så finns det andra som kan kliva in i hans ställe.
– Jag är helt säker på att det blir ännu bättre när serien drar igång och så har vi ju också ganska perfekta komplement bakom oss också i unga och hungriga forwards som också kommer att bidra.
Men en nyckel till GIF-framgång den här säsongen är onekligen att de två anfallarna i 5-3-2-formationen inte blir isolerade utan sätts i konstant arbete. Och att just spela bollen framåt är någonting som Henrik Åhnstrand vill få laget att göra inför 2021, då GIF Sundsvall fortfarande bär på tendenser från sidledsrullandet som gick i stå under 2019.
– Vi har ju fortfarande drag av att inte spela bollen framåt, utan spela den bakåt istället. Det är en identitet som vi har haft, både spelare och jag som tränare, att vi vill behålla bollen. Vi har ju aldrig varit särskilt bra på att kontra. Men i år har vi sagt att om vi vinner bollen så ska vi spela den framåt.
– Det är beteenden som måste ändras och jag tycker vi har kommit en god bit på vägen, summerar han.
»Om jag sitter nöjd så…«
Var ska ett sådant rakt spel leda? På grund av pandemin har laget inte fått samlats till några större lagmöten, men Henrik Åhnstrand har haft individuella möten med var och en av spelarna och där verkar de flesta överens om att GIF Sundsvall ska slåss i den absoluta toppen i år.
– Jag tror att Henke (Åhnstrand) kände de på de här individuella samtalen att generellt så var väl de flesta inställda på att vi ska vara med och fajtas om det. Och att det är de förväntningarna och de kraven som vi ska ha på varandra, säger anfallsstjärnan Linus Hallenius.
Och du själv har varit tydlig med dina egna mål?
– Jag vill få upp Giffarna i allsvenskan igen och så fort det bara går. Vi siktar på det den här säsongen, säger han.
Hos hyllade vänsterspringaren Dennis Olsson, som av experten Göran Bolin rankas som seriens fjärde bästa spelare, är det heller inget snack:
– Det är klart att vi ska gå upp. Det kan inte finnas någon annan målsättning än det. Visst, det kan ju bli så att Linus och Pontus blir skadade och saker kan hända, men på förhand tycker jag inte att man kan tänka något annat än att vi ska gå upp, säger Dennis Olsson.
Han utvecklar:
– Ifjol slutade vi femma-sexa trots att vi gjorde… femton-tjugo matcher som inte var särskilt bra, och ändå kunde vi vara med där uppe hyfsat länge. Och med den känslan vi har i laget nu och den nivån vi håller, både som lag och individuellt, så tycker jag definitivt att vi ska gå upp. Det är inget vi behöver tysta ner utåt, utan någonting vi kan stå för.
Tränaren Henrik Åhnstrand inser att laget är favorittippade av många och säger sig inte ha några problem med det, men för att få ur honom ett ordentligt svar på resultatmålet med säsongen så försöker jag måla in honom i ett nöjt framtidshörn.
Om vi målar upp ett scenario där du sitter helt nöjd och tillfreds med ditt arbete under året, i slutet av 2021: går det att säga vad som hänt med GIF Sundsvall då?
– I år är det ju lite mer resultatfokuserat än under förra året. I fjol var jag mer prestationsinriktad och tänkte skapa något på lång sikt. I år är det mer att »okej, nu har jag fått de här killarna« och om jag sitter nöjd så har vi gått upp i allsvenskan. Vi har fått ut max av vårt lag och vi är på en första- eller andraplats.
Bli först att kommentera