Hagblom om uteblivna intresset: »Överraskad«

David Batanero charmade hela allsvenskan förra säsongen, men något eko på den globala fotbollsscenen – där mångmiljonbeloppen rullar – verkar spanjorens succésäsong inte gjort.

För att sälja en 30-årig mittfältsvirtous krävs nämligen kontakter.

Kontakter Urban Hagblom ännu inte har.

– Det kan vara förvånande för många, men vi har haft ett större intresse på Peter Wilson, vad gäller försäljning, än vad vi haft runt David Batanero, säger Giffarnas sportchef. 

Det är fredag, arenarestaurangen på NP3 Arena myllrar av helgsugna medelpadingar och om några timmar ska Pa Konate debutera för GIF Sundsvall på konstgräset utanför fönstret, i en träningsmatch mot Västerås SK. En Champions League-meriterad 24-åring som hunnit med att vinna både U21-EM-guld och SM-guld blev den sista pusselbiten i lagbygget inför 2019 års allsvenska säsong.

Pusslaren Urban Hagblom erkänner att han sovit dåligt ett par nätter före övergången gick i lås, på grund av rädslan att andra allsvenska klubbar skulle nosa sig till Konates kontraktssituation (»nog vaknade jag ett par gånger om natten«), men nu skiner Urban Hagblom ikapp med solen, lassar på både bufférisotto och buffékyckling efter rekommendation från kökspersonalen (»det är gott att blanda«) innan han slår sig ner och låter entusiasmen flöda ut.

Ungdomsverksamheten har aldrig någonsin sett så lovande ut, då GIF-juniorer försvinner iväg på landslagsläger i tid och otid, och runt a-laget har inte bara spelartruppen perfekterats sedan förra årets succésäsong (Alexander Blomqvist, Omar Eddhari, Tobias Eriksson, Pa Konate in) utan även ledarsidan har blivit ännu starkare (Ferran Sibilla ut, Andreas Pettersson in), menar han.

– Under mina år i Giffarna så… nu ska jag väl vara lite försiktig, men på förhand har det aldrig sett så bra ut som det gör inför 2019, säger Urban Hagblom samtidigt som han låter sig väl smaka av buffétallriken. 

Man kan med god vilja hävda att det är en tallrik med det bästa av två världar han har plockat åt sig. Varför välja? Risotto är gott, kyckling är gott. Lite samma resonemang skulle kunna appliceras på hans närmast orimligt starka GIF-trupp inför 2019. Varför sälja? David Batanero är bra, Pa Konate är bra.

Men under en vinter där Urban Hagblom rättmätigt hyllats för att ha lyckas förlänga kontrakten med härföraren Linus Hallenius, succéspringaren Jonathan Tamimi och mittbacksklippan Eric Björkander — kontraktsförlängningar som inte kan ha slutat i lägre löner för respektive spelare — och förstärkt namnstarkt så är det nästan så att man börjar undra hur allt ska gå ihop ekonomiskt.

Allsvenskan är ju en säljande liga. Knappt en allsvensk förening går runt ekonomiskt utan spelarförsäljningar. Giffarnas förra ekonomiska kalenderår räddades till stor del av en försäljning av Romain Gall; ett år som dessutom inleddes med att klubben bad fotbollsförbundet om uppskov för att kunna klara elitlicensen, efter att ha haft drygt sex miljoner kronor i negativt eget kapital.

– Någonting som vi måste utveckla och bli mycket, mycket bättre på är ju vår försäljning av våra fina produkter och spelare, säger Urban Hagblom.

Och i spelartruppen sitter två omskrivna stjärnor på kontrakt som bara sträcker sig över 2019 och där spelarna ännu inte velat förlänga med klubben. Det handlar om den 22-årige målvakten William Eskelinen, som nästan på egen hand höll på att döda AIK:s gulddrömmar i höstas, och David Batanero, seriens klart mest lovprisade passningsspelare — två spelare som många tycker att Giffarna borde kunna tjänat miljoner på i vinter.

Om det nu hade kommit några konkreta bud.

– Det har varit intresse på spelarna, men inte så gigantiskt stort. Det har det inte varit, säger Urban Hagblom.

GIF-sportchefen hamnar i en längre utläggning om hur branschen förändrats och tar som exempel hur Djurgårdens 21-årige anfallare Aliou Badji går till Österrike för 20 miljoner kronor, samtidigt som Häckens 32-årige Paulinho inte röner minsta intresse, trots att han gjorde mer än dubbelt så många mål under 2018 års allsvenska.

– Här ser man ett exempel på hur businessen förändras, där klubbarna själva måste bli skickligare på att sälja. Där går det att titta på Djurgården som ett exempel, där Bosse (Andersson, sportchef) gjort ett jättejobb. De har ju sålt spelare för över 200 miljoner de senaste fyra åren.  Tidigare var det bara spelarnas kvalitet du sålde, men så är det inte längre i den här branschen.  Men jag är ändå ganska överraskad, för jag trodde att det skulle vara ett större intresse runt David Batanero.

Hur litet intresset har varit? Kanske inte noll, men mindre än för en egen produkt som gjort sju allsvenska mål på de senaste två säsongerna.

– Det kan vara förvånande för många, men vi har haft ett större intresse på Peter Wilson, vad gäller försäljning, än vad vi haft runt David Batanero. För Peter finns det konkreta förfrågningar på. Det har inte kommit något konkret bud, men det har varit ett tydligare intresse.  

Urban Hagblom har tidigare gått ut och sagt att ingen klubb i allsvenskan har råd att köpa loss David Batanero, utan att han i så fall ska gå utomlands. Men för en 30-årig spansk innermittfältare som sett läcker ut i Europas 22:a bästa liga lär de stora europeiska ligornas klubbar knappast stå på kö, utan även Urban Hagblom är på det klara med att en försäljning antagligen skulle ske till någon liga i den rikare men kvalitetsmässigt sämre delen av den nya fotbollsvärlden.

Men därifrån har buden alltså varit noll och inga.

Kan man vara orolig då att det inte kommer bud på Batanero: om man vill vara en klubb som är skicklig på att sälja? 

Nu har ju inte vi tagit hit Batanero för att sälja, utan för att han ska leverera i GIF Sundsvall. Men det blir ju väldigt tydligt att det handlar mycket om ålder och vilken position spelare spelar på, säger Hagblom och återvänder igen till att peka på sin vän och sportchefskollega Bosse Andersson i Djurgården.

Djurgårdens sportchef Bosse Andersson, tvåa från vänster, inför det allsvenska mötet med Giffarna 2017. Foto: Bildbyrån/Nils Jakobsson.

För Bosse Andersson har inte bara sålt Aliou Badji till Rapid Wien för dyra pengar. Nej, försäljningen av den långe senegalesen är bara den senaste i raden av stora försäljningar som Djurgården gjort och inte sällan har det handlat om spelare som inte hunnit visa upp några monstruösa siffror i de allsvenska statistikkolumnerna. Det har i regel handlat om unga afrikanska spelare och ofta (som i fallen Sam Johnson och Michael Olunga, som båda inbringade tiotals miljoner kronor i övergångssummor) har dessa talanger lyckats dra åt sig intresse från den nyrika kinesiska marknaden.

Men 2014 räddades Djurgårdens räkenskapsår av att de lånade ut den då 26-årige svenske anfallaren Erton Fejzullahu till Kina. Och så sent som förra året uppgavs en annan Stockholmsklubb, Hammarby, ha fått tio miljoner kronor för att sälja ex-Giffaren Pa Dibba, 31, till samma lands andraliga.

Så det går bevisligen att sälja även äldre allsvenska kvalitetsspelare till denna nya och penningstinna marknad.

– Det handlar om hur man säljer produkten, hur man bygger relationer och kontakter, i en bransch som är oerhört global. Fotbollsbranschen har ju blivit det. För det är inte så att du bara säljer till Europa längre. Nu säljer du till hela världen: det är asiatiska länder, det händer i Indien, i Thailand, i Sydkorea, du har de arabiska länderna som blir ekonomiskt starkare. Och du har en marknad i MLS som kommer att växa. 

– Det enda vi inte säljer spelare till är väl den sydamerikanska marknaden. 

Men då pratar du om ett »vi« som i »vi europeiska sportchefer«. Men du säljer ju inte till de här marknaderna än.

– Så är det. Men det börjar bli intresse även för klubbar som GIF Sundsvall, när det gäller spelare. Och då kan det röra sig om asiatiska eller arabiska länder.  

Måste man ha kontakter i de länderna för att ha en chans att sälja honom dit?

– Det måste du. Annars är du chanslös.

Jobbar du på det? 

– Ja, säger Urban Hagblom varpå mungiporna faller ut i ett lurigt leende som övergår i ett rejält skratt.

Det är förstås en process man skulle vilja få insyn i, hur det går till när en 53-årig man från Ljungaverk försöker nå ut i en värld av shejkar och sultaner och asiatiska agentspringpojkar, men när den ska förklaras är Urban Hagblom tillbaka i det skandinaviska sportchefspråk han talar så flytande.

– Det är ett väldigt långsiktigt arbete. Men det handlar om förtroenden utifrån personliga relationer du bygger upp. Men det gäller att bygga upp personliga relationer, inte bara professionella. 

Men det är vissa agenter som man behöver ha bra kontakt med?

– Ja, men det finns många som har ingångar och många som har gjort det bra i just Kina.

Jag betonar hur Pa Dibba såldes till just Kina under förra säsongen och att den ett år yngre David Batanero borde ha en ännu bättre sammanfattning av Youtube-highlights att visa upp i den »oerhört globala« delen av fotbollsvärlden. Bara de fem video-sekunderna där han vänder upp och blindlyfter en sextiometersboll på Romain Galls vrist, vid målet hemma mot Elfsborg, borde få honom såld på en grisblink, resonerar jag.

– Det kan man tycka och det är väl det som gör mig lite överraskad över att det inte varit större intresse runt Batanero. Det är någonting som vi som klubb måste bli mer medvetna om och jobba mer efter.

Att såväl David Batanero som William Eskelinen sitter på utgående avtal inför 2019 är ingen nyhet. Det visste Urban Hagblom när domaren blåste i pipan hemma mot Dalkurd den elfte november och satte punkt för en totalt sett succéartad säsong. Så frågan är hur man går in i vintern, som förhållandevis fattig och ekonomiskt lindansande sportchef i en säljande liga som allsvenskan (»du behöver sälja spelare varje år för att du ska ha en okej ekonomi«, konstaterar Hagblom).

När du satte dig ner för att lägga upp taktiken inför vintern: kände du då att »nu ska jag försöka sälja spelare«? 

– Nej. För vi jobbade efter att behålla den spelargrupp vi önskade behålla, vilket vi lyckats med. Vi ser 2019 som ett viktigt år där vi ska fortsätta prestera och prestera ännu bättre. Däremot har vi ju varit öppna för att om det skulle komma konkret intresse, då skulle vi ha den dialogen. Men vi har inte jobbat offensivt för att sälja spelare. Och då har det inte blivit någon såld heller.

Urban Hagblom pekar på en svår avvägning som han har att göra. Dels vill han förstås behålla hajpen som byggts upp runt klubben, runt spelartruppen men allra mest kring den bolltrillande och vägvinnande fotboll som klubben spelar – en fotboll som i hög utsträckning bygger på David Bataneros förmåga att luckra upp motståndarförsvar med sin vänsterfot. Och dels vill han förstås hålla ekonomin i balans.

Och som sportchef vill han förstås också locka till sig ännu bättre spelare, vilket han lyckats med — mycket på grund av att en spelare som David Batanero blivit kvar i klubben.

– Oavsett om det handlat om Alexander Blomqvist eller Omar Eddhari eller Pa Konate så har det varit en fördel att vi har behållit vår trupp, för att kunna fortsätta spela den fotbollen vi gör. Och eftersom vi kanske inte har pengar att slåss med så har det varit en viktig faktor kring varför de valt Sundsvall.

Och som om ekvationen mellan supporterhajp, sportsliga framgång och ekonomiska resurser inte vore nog svår så måste Hagblom räkna in vikten av att vara kvar i serien när de nya sponsormiljonerna delas ut till de allsvenska klubbarna under 2020, då det nya sponsoravtalet träder i kraft.

– Det är en tuff balansgång. För 2019 är ett djävulskt viktigt år. Att du presterar och att du…

… inte åker ur.

– Nej. Du får inte åka ur. Det är klart att GIF Sundsvall skulle överleva det, men förutsättningarna förbättras så oerhört av att vi spelar allsvenskt även 2020, för det blir ju så många fler fina miljoner till klubbarna.

För GIF Sundsvalls del så räknar man med att få 15 extra miljoner, rakt in i omsättningen i en klubb som omsätter omkring 50 i dag. Och de femton miljonerna, som klubben då får tilldelad sig utan större motprestation än att vara ett av sexton allsvenska lag under 2020, motsvarar ju i sig ett antal riktigt stora GIF-försäljningar. 

Jag säger att det måste vara mycket att hålla i huvudet och undrar ifall han har ett Excel-ark där hemma för att hålla koll på alla dessa variabler. Urban Hagblom skrattar.

– Nej, inte av den anledningen, men jag har faktiskt ett par Excel-ark. Men av lång erfarenhet har man väl de flesta av bilderna klara för sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *