Jag var, som ni ser nedan, på Friends Arena ikväll för att bedriva lite objektiv kvalitetsjournalistik:
Vi fick oss några fina, nervdallrande 2–1-minuter, ändå.
Man får ju det med det här Erik Hamrén-landslaget, det står nästan tryckt och utlovat på biljetten: ett 0–0-läge ter sig omöjligt men 0–1 är en påbörjad vändning.
Alltid hoppfull. Alltid hopplös.