Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Aktivism som skrivbordsprodukt

​Alla vill stå för något. Alla vill kunna säga sig stå upp för de sina. Alla vill, antar jag, visa sig redo att omvandla det de säger sig kämpa för i aktiv praktik, när det verkligen bränner till och blir allvar.

Men det är omöjligt att veta hur man reagerar när det väl händer. Är man en sån vars ryggmärgsreflex är att våga gå emellan, våga säga till och verkligen våga står upp för det den tror på – även om det kostar på? Även om det skulle leda till en stel social situation eller kanske till och med fysisk fara?

Man vill ju gärna vara det.

I veckan satt jag – en ung man som säger sig stå på barrikaderna för de flintifierades sak – på restaurang i Paris med min syster och mina föräldrar, när jag i ögonvrån får syn på en rent obehaglig scen vid ett av de andra borden, där en av de mina blir utsatt av ett helt bordssällskap:

Bara några meter bort blir en hårmässigt funktionsnedsatt man i den övre medelåldern utsatt för den klassiska härskartekniken »flint-killningen« till hela bordets stora nöje, samtidigt som vi får anta att smädelserna haglar mot min kransförsedda broder.

Och jag bara satt där. Jag bara satt kvar.

Min aktivism är en skrivbordsprodukt.

2 kommentarer

  1. Henrik B Henrik B 22 augusti 2017

    Jag spelar själv inte i flint-divisionen, i alla fall inte på länge när, men har alltid känt sympati för de som i tidiga år tvingas raka skallarna (det hade jag också gjort i samma läge). Det har funnits tider då jag har oroat mig för att själv hamna där och inte minst därför har jag behandlat de ”flintifierade” med den största respekt. Precis tvärtemot vad de gör i filmen, med andra ord. Hets mot folkgrupp – definitivt! Det där är inte roligt. För övrigt antar jag att det är din syster som syns i förgrunden och hon ser som förväntat riktigt trevlig ut, även hon. : )

    • mm Erik Löfgren Inläggets författare | 23 augusti 2017

      Fint att höra att du känner solidaritet med vår sak. Jag säger inte att de flintifierade har det allra tuffast i samhället – alls inte! – men att då, som privatperson läsandes Pirkt.se, komma ut med att man känner för just de flintifierade gör ju att man helt sonika får anta att du är en fin och god människa, som dels känner för alla de grupper som har det ännu tuffare – men som ändå har sympati kvar för de flintifierade!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *

Tema Mission News av Compete Themes.