Ute på marknaden igen

Det är klart att jag inte gav mig ut direkt, dag ett, utan att jag väntade ett tag. Visst: jag kanske skapade mig ett konto ganska tidigt, kollade runt lite och inspekterade utbudet – men jag skulle inte säga att jag gav mig ut på marknaden igen förrän jag kom hem från min veckolånga rekreation längs den kroatiska solkusten.

Först nu, solkysst och utvilad, har jag orkar konkretisera mitt letande och vågat ta kontakt.

Och prisa Gud eller Tim Berners-Lee, men internet, alltså: vilken grej. Redan efter ett par trevande inledningsmeddelanden i nån app, när man knappt hunnit etablera att det finns ett konkret ömsesidigt intresse, så står det klart att vi ska ses.

Ses! Uppstyrt! Stela hälsningar (handslag?, kram?, fistbump???), höga förväntningar och granskande blickar!!!

Jag har aldrig varit ute på marknaden i denna internet-era, så därför skulle jag vilja påstå att det här är den första formellt uppstyrda träff jag varit på. Visst: en gång kom en tjej jag bestämt att jag skulle träffa till Sporthallen – där vi skulle se Dragons möta Plannja – i sällskap med en annan kille. En träff som utmynnade i att det mest intressanta muntliga utbytet som min kanske 15-åriga person fick ta del av inte alls involverade utbyte av saliv – utan handlade om Mike Palms returtagning.

Men det var ändå inte samma sak. Det här är något annat. Här är premisserna ännu tydligare, förväntningarna mer utpräglade och det finns – hoppas jag – inget utrymme för att Mike Palm ska tränga sin svettiga 210-centimeters-lekamen emellan oss.

Och jag ska inte, under denna min första dag ute på marknaden, bli Sex & The City-Carrie – men jag måste säga att jag har väldigt svårt att veta vad jag ska ha på mig. 

Jag tycker mig ha mycket fina kläder, såväl smäckra skjortor som coola t-shirts!!!, men ingenting är köpt för det här syftet. Ingenting jag äger är köpt med en medvetenhet om att det kommer att nagelfaras in i minsta detalj, redan vid mötet. 

Jag har aldrig behövt fundera på vad var och ett av plaggen signalerar.

Vad har man på sig på ett första möte med en helt ny person, om man vill att sin klädsel ska vara lite utmanande och liksom säga »jag vill jättegärna göra detta lägenhetsbyte«, men samtidigt ändå inte verka för desperat?

(Här är min profil, förresten, om någon skulle vilja byta en mindre och billigare lägenhet mot en jättefin och stor – så stor att du garanterat får stå värd för alla festligheter i bekantskapskretsen – tvåa i Huvudsta.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *