Ture Björkman och trumpismen

För bara ett par inlägg sedan begick jag Donald Trump-meme för att uttrycka en billig GIF-åsikt och det… känns ju inte helt optimalt att det är det enda man vågat uttrycka om han som håller på att rita om de världspolitiska spelreglerna med en enda fet jättekrita i brunaste brunt.

(Dessutom har ju Liv Strömquist redan gjort den kanske starkaste »Trump skriver på papper«-memen av samtliga:

Jag vill oxå göra Trump memes!!!!

Ett foto publicerat av Liv Strömquist (@leifstromquist)

Visst???)

Därför: ny åsikt.

Jag tycker att vi har glömt att tala om hur trumpismen har påverkat den svenska lokalpolitiken. Men ikväll såg jag ett inslag på SVT Stockholm som var så starkt att det fick mig att stanna upp, leta fram SVT Play-klippet och dubbelklicka på skärmklippsverktyget; ett beteende som bara riktigt drabbande nyhetsinslag kan framkalla.

Inslaget handlade om hur åldringar i Värmdö hade placerats i inredda containrar över vinterhalvåret, i väntan på någon ombyggnad. Och bara det var väl egentligen nog illa – bilderna inifrån containrarna var knappast material för en stylistblogg – men det som verkligen drabbade mig var insikten att vi idag har lokalpolitiker som helt öppet kan gå runt och se ut exakt som den notoriskt elake stadsarkitekten Ture Björkman från »Skrotnisse och hans vänner«:

skrotnisse turebjörkman

Hur kan man ha tillåtits göra karriär med ett så Ture Björkmanskt utseende, dessutom kombinerat med ett så oerhört Skrotnisse-kompatibelt namn som Jan Dolk (KD).

Diskussionsfråga: Till hur stor del kan Erik Löfgrens politiska världsbild ha formats av att han tolkade Ture Björkman som en konservativ högerpolitiker, när han som vettskrämd spoling lämnades ensam framför teven med dennes skorrande ondskeskratt?

En till politisk analys, vädjar ni? Nej, men se där. Jaha, ni vill ha en där världsläget i förlängningen kopplas till läget kring GIF Sundsvall? Okej då.

Jag är förstås väldigt rädd för väldigt mycket när det gäller utvecklingen under Donald Trump, men en av sakerna jag på riktigt oroar mig för är att han håller på att sänka godhets-ribban i den internationella politiken till en aldrig tidigare skådad lägstanivå.

Först och främst vill jag säga att det är förståeligt och för all del också rätt och riktigt att diverse världsledare har berömts för att de tar tydligt och publikt avstånd från Trumps nya extremxenofobiska lagar. Men det är förstås oroväckande att definitionen för godhet bland världspolitiker flyttas, från en nivå som tidigare kanske låg kring att på riktigt värna asylrätten till att nu ligga på en nivå där det räcker att skicka iväg 140 tecken om att »vi inte tänker införa lagar som förbjuder muslimer att resa in i landet«.

Det blir så oerhört mycket svårare att flytta tillbaka fokuset till de kroppar som spolas upp vid Europa-borgens stränder om det är hela vägen där borta diskussionen hamnar; vid att man typ måste säga »bra Margot« när Margot Wallström försiktigt förklarar hur det är »djupt beklagligt« med Trumps nya rasistiska inreselagar.

Det är lite – hallå, jag skrev lite!!!, ni som går tillbaka och kollar med tanken »vänta, vad fan drog han för parallell nu???«  – som i fallet GIF Sundsvall anno 2017.

Det känns som att den medelpadska ribban vad gäller begreppet en »allsvensk trupp av tillräcklig kvalitet« flyttats ner till en så väldigt låg höjd på grund av den föregående höstsäsongen.

Jag har nämnt det här flera gånger förut, men höstens GIF-trupp tog alltså åtta poäng på den avslutande seriehalvans femton omgångar. Åtta! Men trots att truppen nu bara förstärkts med en enda spelare som skulle kunna kategoriseras som ett beprövat +++-namn i allsvenska sammanhang (David Myrestam), samtidigt som en annan +++-spelare lämnat, så märker jag inte av någon större oro.

När ska gemene GIF-supporter inse att det ifjol krävdes 15 poäng per säsongshalva i snitt för att klara sig kvar i allsvenskan?

15! Nästan dubbelt så många som hösttruppen från ifjol lyckades skrapa ihop!

Och då jag ser höstens poängmässiga resultat som en ganska korrekt avspegling av höstens truppstyrka så… ja, nej, jag fattar väl också att det är svårt att i ett vintrigt nafs dubbla kvaliteten i spelartruppen, men jag trodde verkligen att fler beprövade allsvenska spelare skulle hämtas in. På innermittfältet. På ytterpositionerna. I anfallet.

Dels för att kunna spela sig kvar, men dels också för att väcka nytt hopp bland den medelpadska publiken, i stil med fjolårets folkrörelseliknande #AdlaUrban-kampanj.

Och det oroar mig nästan lika mycket att dessa tidiga hakutstick från min sida inte genererar några instick från den GIF-intresserade massan.

Jag menar: vilket idiot sticker ut näbben efter en träningsmatch i Nordichallen??? En vintrig lördag för drygt tio år sedan såg Donatas Vencevicius ut att vara för bra för allsvenskan i just Nordichallen!!!

Det finns saker att klaga på, bara i faktumet att jag klagar.

JagDuckar

Jag vill ju att folk jabbar mot mig!!! Jag vill att det ska vara intresse och diskussion!!!

Har man begått hakutstick efter en 1–2-förlust i januari – efter en match där alla som är innehavare av ett par RIG-mjukisbyxor fick hoppa in; en match som var så pass svåranalyserad att inte ens Mittmedia skickade iväg ett Facetime-tyck! – så måste man åtminstone få något mothugg.

Nu har jag till och med dragit lynniga likhetstecken mellan trumpismen och mitt kära GIF Sundsvall. Nu måste reaktioner hagla in.

Annars blir jag snart orolig på riktigt.

22 thoughts on “Ture Björkman och trumpismen

  1. Jag vet inte om jag kanske stoppat huvudet för djupt ner i sanden, men jag har inte samma bild som dig att höstens poängskörd speglar vad truppen kan prestera.
    Jag tycker(av det jag sett hittills) att Wilson ersätter Dibba rakt av.
    Myrestam ersätter Sonko.
    Runar är väl den spelare vi saknar en tydlig ersättare för i min mening, och han är väl i princip oersättbar när Urban stirrar ner i plånboken.
    Vi har många wildcards som känns intressanta, men som du säger behövs några fler etablerade namn också.
    En till innermf måste in, samt 1-2 mittbackar. Jag antar att Urban jobbar på saken?

    När det gäller träningsmatchen så tyckte jag det såg hyffsat ut såhär i Januari. Vi mötte ju ett Sirius som i princip hade ett toppat lag i 90 minuter. Vi föll ju som ett korthus i minut 60 och framåt när alla byten gjordes. Men det är väl inte helt fel att låta alla få känna på lite match, det är inte i Januari som startelvan ska formas enligt mig.
    Tyckte jag såg tendenser till högre tempo i GIF, om inte annat så kändes uppvärmningen uppskruvad jämfört med tidigare år..

    • Det kanske är jag som är förstörd efter fjolårets Rúnar-vår och den spirande optimism jag kände kring klubben under #AdlaUrban-vågen. Men… nej: jag måste höja ett varningens finger kring att stå med en tilltänkt 3-5-2-formation och ha ett startinnermittfält som just nu till två tredjedelar består av Smajl och Granat/Morsay.

      Själva matchen mot Sirius – med den startelvan – var jag också ganska nöjd med, totalt sett. Insatsen var nog lite över förväntan. Framför allt höll de oerfarna spelarna som fick starta – Björkander, Batihjar – glädjande nog måttet.

        • Najj, två tredjedelar av innermittfältet (Gerson är den tredje) ser ut att bestå av Smajl och en av Granat/Morsay-småttingarna.

  2. Oki doki, jabbeti-jabb-jabb.

    Alltså jag håller ju med dig helt om att man inte kan hålla med dig om att sista 30 mot Sirius säger någonting om världen idag. Varken i representationslaget för GIF Sundsvall, i Europa eller i USA. (En snyting utdelad.)

    Vad gäller förstärkningarna sedan höstavslutningen: In har kommit Myre, Sigurdsson (jag hoppas han ser bättre ut med fler spelare runt honom som gått ut gymnasiet), en frisk (?) Gerson, en Aziz som jag fick lite förhoppningar om. Hallenius… jag har mjuknat lite och ger honom 50% att göra mer eller mindre succé och ta igen allt av 7 förlorade år i GIF 2017. Sedan är det mer hopp än tro på ungdomarna och förvärven i övrigt. Men i vilket fall, lite mer än bara Myre. (Den svingen sitter nog också där.)

    3-5-2 (eller 5-3-2 eller whatever Bob Lindeman). Tragiskt, desperat hittepå mot AIK i höstas. Men lite väl tidigt att avfärda i januari med Myre och Mackan och någon påtänkt (förhoppningsvis) stabil värvning som backlinje väl? Ser problem i att det saknas potential för en vänster wing-back i truppen. Hoppet om Dennis falnar. (Ett tafatt försök till vänsterkrok, garden uppe?)

    Men i det stora hela så har ju rätt att vara så orolig som en normalt funtad giffare bör vara. Det är mycket hopp och lite tro för min del. Finns lite kulor kvar i kassan än väl? Ett par värvningar till måste in och mest akut är inte tonåringar från IFK Haninge (även om han såg lite intressant ut). Men ett par (dyra) förlängningar vore också bra. Urban snackar mittbackar i plural, jag säger en mittback och din idé om grisemitten. Sedan är vi iaf med i matchen om att undvika plats 15-16.

    • Den första snytingen sitter förstås där den sitter – men vad ska man göra som nischad GIF-vevare efter en träningsmatchpremiär???
      Värvningarna… jag vet inte om den jabben träffar. Jag fick höra att ekonomin var i balans innan Silva-försäljningen – som kom som en ekonomisk skänk från ovan! – och jag… hade väl bara förväntat mig att några kronor av de fem miljonerna skulle återinvesteras i en trupp som redan innan försäljningen hade gapande hål centralt.
      Redan innan Zamparini kom och ritade om spelbrädet så talade Urban om dyrgripen Robert Åhman-Persson, men efter försäljningen så ska det tydligen inte in någon innermittfältare utan ”två mittbackar” – i ett läge där vi ser ut att starta med Granat/Morsay och Smajl på ordinarie tremannamittfält.

      Vänster wingbackposition är det, som du säger, tveksamt om det finns täckning för. Eric Larsson kommer att vara bra som högerwingback, men han var redan bäst i serien som ytterback. Samtidigt försvinner de rena ytterrollerna i laget för ytterfigurer som Steindorsson, Gall (väl?), Morsay och Rajalakso som nu måste skos in i laget. Gard: uppe.

      Ja, oro är ju normaltillstånd. Jag är väl bara bortskämd efter fjolårsvåren och känner mig därför orolig över faktumet att jag känner oro, när jag borde anamma detta normtillstånd.

      • BOMB!! Nu kommer Juha P… hmm, Juho Pirkt… äh, Pir-tti-joki och ritar om kartan helt!

        Myre, Mackan, Björkander, Sahlin, Pirttijoki. 5 gubbar för tre platser räcker, nästa in måste vara en central gris. Urban mörkar!

        Knogis
        Mackan-Pirtti-Myre
        Larsson- Gerson-Gris-Smajl-Dennis
        Aziz- Linus

        Bänkträngsel: Gall (har inte sett honom än så jag drömmer om att han gör drömmål i varje match), Sigurdsson, Steindorsson, Morsay, Wilson, Amaro, Granaten, Björkander, Lill-Kaj

        Okej, det är få med allsvensk vattenstämpel här ännu men flera som ska bli kul att följa. Hur bra kan Gall vara? Kristinn II? Slår Amaro igenom? Morsay? Kristinn I finner sig själv?

        Jag känner igen känslan från vintern 2005/2006, senaste gången vi hade den här omsättningen. Andreas Royale rapporterade dagligen om nya spännande spelarbesök på kansliet och från nordic rapporterades om att Bayat var ostoppbar och Cleaver en riktig klyvare, och Owen Price och Johan Patriksson och en ung Lustig. Det är något med hög spelaromsättning som sätter fart på intresset och drömmarna. Synd bara att det brukar vara negativt korrelerat till framgång.

        • Haha, till Bayats försvar så VAR han grönjävlig den hösten. Klyvarn däremot. Och jag hoppas ju också mycket på Gall, men hans U18-landslagsmeriter (guldskon i nån luddig CONCACAF-turnering???) och hans filmade drömmål osar av potentiell Owen Price-ighet.

          Nej, men visst kan exempelvis Morsay slå igenom och visst kan Wilson fortsätta peta dit bollar – men en grisig innermittfältare av RÅP-form hade lugnat mina nerver.

  3. Vet inte riktigt vad det tjänar till att försöka munhuggas med någon som redan gett upp efter en träningsmatch i Januari.

    Personligen hejar jag inte på Giffarna på grund av logiken eller för att jag skulle tro att vi har störst chans att vinna SM-guld. Supporterskapet ligger för mig i förmågan att fortsätta hoppas även när hoppet tagit slut! Att våga tro på det omöjliga när ingen annan gör det.

    Så därför väljer jag nog att fortsätta drömma om att halva laget hittar några bortslängda läderskor i en soptunna och får magiska fötter. Om inte annat så har vi alltid Larsson.

    • Jag slänger mig veterligen inte någon vit flagg till marken (jag kanske måste läsa om min egen text; man är bra trött om söndagskvällarna), utan påtalar bara min oro kring att denna befintliga trupp kan komma att visa sig väl tunn för att överleva det erkänt svåra tredjeåret i allsvenskan. Och då jag skyr ett eventuellt superettanspel 2018 som den svårt laktosintolerante skyr att dyka näbbstupa ner i en bassäng av syrad grädde så måste jag få flagga för förstärkningsbehov tidigt!!!

      Men kanske har jag blivit bortskämd. Kanske förändrade fjolårsvåren – och 5–0-mot-Östersund-kronan på verket i somaras! – mig och mitt supporterskap i grunden, i faktumet att jag nu känner ett behov av att uttrycka en oro som… kanske bara av naturen ska få finnas där, djupt inne i buken på GIF-supportern.

      • Oron är vår vardag, vi lever för cykelsparkande 5-0 segrar på hemmaplan mot Surjämtar.

        Förstår vad du menar och vill säga. Men det är lätt att höja varningens finger för att sen påpeka att man hade rätt när allt går åt helvete. Som en hypokondriker som kan hurra när den tillslut blir sjuk på riktigt.

        Svårare att fortsätta hoppas även när det ser nattsvart ut.

        • Så är det

          Jag hoppas förstås också, väldigt mycket. Jag vill också att Morsekoden ska slå ut i fullskalig blom, att Gallblåsan sänker långskott efter långskott, men… jag tycker att vi borde ha råd att ha en buffert för ifall inte alla dessa drömmar slår in. Och är det någonting som är lätt så är det väl att skriva krönikan om att ”GIF väger lite för lätt” först ifall laget går segerlöst genom de första sex allsvenska omgångarna. Jag vevar ju i det närmaste i blindo!

          • Håller helt med dig där, nu kom det ju precis ytterligare ett nyförvärv. En etablerad grismitt på detta så!

            Ps. Detta var mest för att ge dig lite efterfrågat hugg. Fortsätt med det du gör vi är många som uppskattar dina texter, både om giffarna och annat!

          • Ja, Pirttjoki-spåret hade man kunnat läckt om det inte vore för Storflor-klausulen i den medelpadska tryckfrihetsförordningen.
            Du anar inte hur glad jag är för hugg!!! Hugg alltid!

  4. Det är alltid 30 p som krävs. Inget nytt under solen.

    De 8 poängen på hösten berodde till stor del på att spelarna hade en falsk självbild efter vårens Runar-doping.

    Var sorg har sin tid, ingen ide att gråta över mjölk som inte ens är spilld än.

    • Det är sedan gammalt.

      Klart att Rúnar-våren var omtumlande för hela föreningen, men… inte hade exempelvis innermittfältsduon Granat/Suljevic kunnat försöka vinna fotbollsmatcher på ett annat sätt än det bolltrillande sätt de försökte med under hösten? Jag tycker nog att om man tittar på hur den offensiva halvan av startelvan såg ut under stora delar av hösten så ter sig åtta poäng som en… ganska rättvis utdelning.

  5. Intressant med det ”erkänt svåra tredjeåret”! Jag har alltid hört talas om det svåra andraåret…
    För GIF är det förvisso nästan alltid svåra år. I den senaste längre allsvenska sejouren åkte vi ut det erkänt svåra sjätteåret…

    • De två första klipper ju nästan vilket gäng som helst av bara farten! Titta på Falkenberg som till och med kunde unna sig att byta tränare mellan första och andra – men som föll ihop som ett urlakat, Wede-löst korthus i år.

      • Det kan nog vara så att det tredje svåra året är närmare sanningen än det andra. Men det är det andra det traditionellt talas om. Det var ordet ”erkänt” jag hakade upp mig på ?

        • Hehe. Hellre ett språkligt hugg i kommentarsfältet än total stiltje. Jag kan inte nog uttrycka hur roligt det är med dylikt vev i anslutning till inläggen.

  6. Det är ju verkligen verkligen innermitten som oroar. Gris eller åtminstone något halvgrisigt allsvenskt stabilt. Tom Pettersson typ. Så störigt att Östersund bara nyper Pettersson och Bertilsson i ett nafs. Bahtijar blir bra på sikt men det måste fokuseras på ett köp där och inte på ännu en mittback.

    Sedan har jag funderat på om Smajl inte kunde gå ner några kilo? Eller har han så grov benstomme?

    Såg han sitta och trycka i sig en pommes på Himlabadet i våras. Behöver inte säga något men det luktar potentiell kebab-aura om honom!

    Dåligt med mothugg men köper för mkt av din oro för att kunna hugga just nu. Är dock inte lika säker som du att 3-5-2 är åt skogen. Så längen mittfältsinköpet sitter!

    • Jag tycker Smajl – som väl hade det jobbigt privat under 2015? – ser betydligt bättre ut fysiskt nu och… ja, nu har det ju slarvats bort något år men den här analaysen, som jag skrev när han blev klar för snart två år sedan, står jag fast vid. Han hade i division 1 en tass som absolut kan bli poänggivande i allsvenskan, vilket inte visade sig senast mot Sirius då han lyckades skapa sig lite quarterback-tid för sig själv innan han serverade Aziz. (I det målet spelar det ju dock också in att den utlufsande Joshua Wicks väger över 100 pannor.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *