Del 1: Urban Hagblom om budgeten

Under våren och sommaren 2016 strömmade pengar in, i en aldrig tidigare skådad GIF-takt, samtidigt som bara en spottstyver återinvesterades i spelartruppen.

Men räkna inte med att GIF Sundsvalls sportchef Urban Hagblom har några värvningspengar över sedan i somras.

– Budgeten är inte bättre än i fjol, säger Hagblom om sin kassa.

_mg_1568

»Här kommer jag med en kappsäck med pengar«, skojar GIF Sundsvalls ordförande Johan Nikula och poserar fram en portföljöverlämning till Urban Hagblom vid ytterdörren till GIF Sundsvalls kansli, bakom den norra läktaren på den arena som en gång i tiden hette IP och som sedan någon månad tillbaka inte ens längre är döpt efter Norrporten.

Men nej: trots att GIF Sundsvall sålde spelare för uppemot tio miljoner kronor under 2016 så finns det inga stora pengar undanlagda till spelarköp eller stora löneposter inför 2017.

Budgeten som Urban Hagblom har att jobba med är begränsad.

– Den är liknande som i fjol. Inte bättre… och inte sämre. Och då kan man ju fundera så här att: »jamen ni har ju sålt spelare?«.

Ja, i somras måste det ju ha blivit ett rejält nettoplus i kassan?

– Så är det ju, på spelaraffärerna. Men vi hade ju också en ryggsäck i föreningen som vi har jobbat med under ett antal år. Och äntligen kommer vi ju ha ett eget kapital. Inte stort, men ett eget kapital som gör att vi klarar elitlicensen. Vi hade ju ett negativt eget kapital på fyra miljoner och det är ju borta, och det har ju spelaraffärerna bidragit till. Men budgeten för GIF Sundsvalls sportsliga del kommer att se ut ganska precis som 2016.

Så hur går det med arbetet? Hittills har fem spelare lämnat den redan tunna spelartruppen och bara två spelare har kommit in: en ljumskskadad islänning som ingen sett på annat än lokalt vulkanunderlag och en 25-åring från division 2.

Enligt Urban Hagblom – som dagen innan julafton beskriver sin arbetsperiod som »årets mest hektiska« – så går det »bra«, men han är noga att snabbt lägga till »efter förutsättningarna«.

– Allting är ju relativt, men vi måste ju hela tiden titta efter våra förutsättningar, ekonomiskt. Men det känns bra än så länge, säger han.

En bit in i januari anländer de semestrande GIF-spelarna för försäsongsstart och frågan är ifall de får se några fler nya ansikten redan då.

– Man har ju en förhoppning att det ska vara klart (när träningarna drar igång i januari) och man jobbar ju för det. Men samtidigt gäller det också att se möjligheten i att vara lite kylig… för det händer ju saker, både internationellt och i Sverige som gör att rätt spelare kan bli tillgänglig senare i transferfönstret. Men då tar du ju samtidigt en risk. Det är ett pussel hela tiden, det här.

Fem ut, bara två in: känner du nån stress kring pusslandet?

– Nej. För vi kommer att få in de positioner som vi önskar, så där känner jag ingen stress. Däremot vill man ju att det ska bli de spelare man önskar som nummer ett, men det vet man ju inte. Sen är det ju också så att det kan dyka upp ännu bättre spelare, om vi kan vara lite kyliga.

Hur är Urbans egen form?

Under samtalet nämner Hagblom att GIF-spelarna fått ännu tuffare och bättre träningsscheman att följa under uppehållet, och förhoppningen är att de solbrända semesterfirarna ska återvända till Sundsvall med än bättre testvärden än i fjol.

Och spelares fotbollsform är kanske A och O för en allsvensk fotbollsförening, men nog är det viktigt att även dess sportchefs rekryteringsfingrar är i bra trim. Och efter en vårvinter i fjol där stora delar av det svenska fotbollsetablissemanget ville, om inte adla, så åtminstone hylla Urban Hagbloms precisa handplockande av spelare som Kristinn Steindorsson och Stefan Silva så borde det efter sommaren gå att sätta ett frågetecken för 51-åringen från Ljungaverk.

För varken Mauricio Albornoz eller Joel Enarsson – de två sommarförvärven som togs in för ett halvårs tjänstgöring – kan anklagas för att ha satt färg på den gråmelerade GIF-hösten, där laget bara tog totalt åtta poäng på halva säsongen. Och när Urban får frågan kring hur han ser på »utväxlingen« av sommarens förvärv blir han först tyst en stund och väger orden på sin lilla sportchefsvåg.

– Det kan ju vara så att vi fick nej på de spelare som vi prioriterade, att vi inte fick igenom förhandlingarna med deras klubbar utan att vi fick nej på för många spelare. Det gjorde att vi behövde ha spelare som kunde gå in och vara resurser från dag ett – och det gjorde dem, på ett okej sätt. Däremot så är det ju inte så att vi skulle ersätta de vi sålde, med de här spelarna. Det var ju spelare som var… hur ska jag säga: det var okej spelare, för den här spelargruppen.

Hade du gjort något annorlunda, om du fått göra om sommaren?

– Mjäe. Man ska ju vara klar över att om du ska rekrytera spelare och du har noll kronor…. så är det inte någon jätteenkel situation. För de försäljningar vi gjorde var ju för att rädda GIF Sundsvalls ekonomiska resultat; de gick ju inte in i någon värvningskassa. Det var nästintill noll kronor i den kassan, vilket betydde att du var tvungen att få hit spelare som var billiga.

urb2 
Urban när han tänker på hur lite pengar han fick använda sig av under sommarfönstret 2016.

När jag satte mig ner med Urban Hagblom inför säsongen 2016 pratade han om att det var »slut på att säga att vi bara ska hålla oss kvar«, men ändå blev det – rent krasst – allt som september och oktober handlade om; att hålla Helsingborgs IF bakom sig i det mörka, höstruskiga bottenträsket.

Hur summerar man egentligen 2016?

– Vi är nöjd med att vi… eller: nöjd?, det kan låta konstigt, men vi är… kan man säga delvis nöjd? Vi är väldigt nöjd med hur vi utvecklade hela spelargruppen och hur vi visade hela fotbolls-Sverige vilken fotboll vi kan prestera när vi hade de förutsättningarna. Sedan förändrades ju förutsättningarna inför hösten, där vi på grund av vår ekonomi var tvungen att hitta lösningar. Och man är ju inte nöjd med de resultat och de prestationer vi gjorde (på hösten), men i slutänden är vi ju nöjd med att vi spelar allsvensk fotboll 2017. Men det här är något vi måste skruva på och göra bättre: för vi kan inte vara nöjd med att bara spela allsvensk fotboll.

Han utvecklar:

– Sedan handlar det ju också om vilka förutsättningar man får, vilket gör att vi kan vara nöjda, även om du inte kommunicerar det med den yttre världen. Och jag vet inte om man ska vara öppen och rak hela tiden, och berätta om förutsättningarna för alla… eller om man ska försöka… skapa ett större intresse för föreningen.

»Inte samma snackis«

Nej, att mitt i sommaren – när ett sensationellt bolltrillande GIF-lag hänger på bakom topplagen – är det kanske inte, om man vill bibehålla intresset, läge att gå ut och gasta om att värvningsbudgeten står på noll.

– Det är ju inte så att man ljuger, men man kanske inte vill berätta allt om de ekonomiska förutsättningarna.

Hur mycket har den svaga hösten skadat »snackisen på stan« och de »positiva vibbarna« du berättade att du kände inför förra säsongen?

– (Tystnad) Jag vet inte. Jag upplevde ju ett enormt positivt snack i våras, och upplevde det ju inte på samma sätt… på hösten, av förklarliga skäl. Men det vi upplever som jävligt positivt är, utifrån det långsiktiga jobb vi gjort med talangutvecklingen och akademin, är att folk nu känner att »det är Sundsvallskillar där ute«, som spelar allsvenskt och som har gjort det okej.

Han rabblar upp fakta om att Giffarna – inräknat 33-årige Stefan Ålander – ställde upp med hela fem egenfostrade startspelare i allsvenskan under hösten.

– Och det har gjort att det varit en positiv snackis utifrån det, utifrån »Morre« (Jonathan Morsay) eller Peter Wilson. Men totalt har det… inte varit lika positivt på stan som i våras, nej.

Det är klart att det är roligt att ha ekonomin i balans och ett litet eget kapital i klubbkassan, men för Sundsvallspubliken är det roligare med Rúnar Sigurjonsson på innermittfältet än svarta siffror på papper i en pärm med GIF-emblem.

Och även om Urban Hagblom alltid brukar gör sitt allra yttersta för att ge en positiv bild av den sportsliga utvecklingen i GIF Sundsvall så är det svårt att tolka honom på så många andra sätt än att klubben står inför ännu en tuff säsong:

– Rent krasst kan du läsa den allsvenska tabellen utifrån omsättningen. Det är trist när man säger så, men så är det, börjar han.

Och vad landade den på i år?

– Ganska precis 50 miljoner. 49-50 miljoner.

Är budgeten satt för 2017, så vi kan slå fast vilken tabellplacering det lär bli?

– Den är ju satt… till 44 miljoner.

Och om man kan avläsa tabellen efter budgeten så är vi ju då – budgetmässigt i alla fall – nere på kvalplats?

– Det… det beror ju på hur man ser det.

[På grund av riktigt, avlönat arbete den 23:e, 25:e, 27:e, 28:e och 29:e december finns ingen tid att väva ihop hela intervjun till en lång, fungerande och läsvärd del. Ja, sådan är den, kapitalismen: förvägrar folk långläsning om Urban Hagbloms lagbyggande.

Fler delar utlovas dock under veckan.]

6 thoughts on “Del 1: Urban Hagblom om budgeten

  1. Intressant och välskrivet som vanligt! Jag tror att många som jag suktar efter denna typ och artiklar på din eminenta blogg! :)

    Längtar redan till nästa del i din roman om och med Hagblom och vårt GIF…!!

    // Jonas

  2. Möcke bra skrivet! I dagens fragmenteriska och stressade värld så kanske är en uppdelning att föredra, att låta massorna få längta lite…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *