En portalinnehavares försvarstal

Här kommer lite smal identitetspolitik som de flesta säkert har svårt att identifiera sig med, men det jobbigaste med att vara portalinnehavare är när man börjar sacka efter.

Ens portalinnehavar-persona* kommer av sig i några dagar (jag satt i veckan och fnulade på ett inlägg om kopplingarna mellan »Jesus« och »innebandy« – ja, ännu ett inlägg i den debatten!!! – men det bordlades) och plötsligt har Giffarna – ämnet man förväntas vara agendasättande kring! – stått för såväl en 1–3-upphämtning på bortaplan som ett entledigande av sin ena tränare.

*= Vilka omskrivningar gör man inte för att inte behöva benämna sig själv »bloggare«. En »bloggare« är för mig någon som redogör för exakt vilken quinoasallad de ätit till lunch, eller vad för slags frukt man hållit i handen när man skojsamt ropat »jävla bögar!« åt nån komikerduo.

Men jag kunde inte förmå mig i fredags.

Efter det episka fembacksfiaskot mot AIK kände jag så här inför att behöva ägna en fredagskväll åt GIF Sundsvalls bortamatch mot Örebro:

(Och det var ändå innan jag insett att fembackslinjen av någon outgrundlig anledning skulle få kliva ut till spel även nere i Närke.)

Jag satt klistrad framför den första halvleken. Jag såg den fina starten, gnuggade mig både en och två gånger i ögonen när Erik Granat och Peter Wilson smäckert kombinerade sig fram till ett allsvenskt mål, såg hur den oförklarligt återuppståndna fembackslinjen åter föll ihop som ett illa limmat korthus vid Örebros 2–1-mål och noterade med bestörtning hur Nahir Besara hade mage att fira ett mål mot en klubb vars sportchef han nyss näbbdragit på en bjudlunch.

Och när Erik Larsson fick för sig att tiki-takifiera det defensiva straffområdet på ett sätt som fått Magnus »Fimpen« Svensson att fälla en torr, osynlig tår – ja, då släppte jag helt sonika matchen, i samband med att spelkvällsgästerna vällde in genom dörren.

Och med bara ett halvt öga på andrahalvleken och den Johan Eklundskt initierade upphämtningen skrivs inga analyser som man sätter Pirkt.se-vattenstämpeln på.

Dagen därpå höll jag – som jag har lärt mig att det anstår en tvårumsinnehavare som bor inom tunnelbaneräckvidd – på att utfodra ett par övernattande vänner, när bomben briserade kinapuffen pyste ut från medelpadskt håll; att Roger Franzén får lämna sin post med omedelbar verkan.

GIF Sundsvall sparkar sin ena tränare – men behåller alltså den andra.

Det låter spontant – och har man så dålig bakom-kulisserna-koll på dagens GIF-spelartrupp som jag har så är man utelämnad till spontananalyser – som att den största förändringen blir för CMore-tittarna (då Franzén av någon anledning alltid tog för- och efterhandsintervjuerna i teve) snarare än för GIF-spelarna.

Men någonting ska väl även den här pånyttväckta portalen försöka göra som uppföljning till det beskedet, nu när det här spretiga inlägget har försökt motarbeta den där (identitetspolitiskt kopplade men likaledes giltiga) känslan av efter-sackning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *