”Jahapp, det var ju kul så länge det varade”, han jag tänka.

På lördagskvällen, när min vän Johan Martinsson (jag skulle vilja säga ”känd från Twitter”, men jag på nära håll sett hur pass frekvent han stoppats av folk på Sundsvalls gator redan innan jag övertalade honom att börja twittra: så han är väl mest allmänt känd) verkade ha avgjort det hela redan efter 90 spelminuter.

Han låg alltså, med sina då 83 poäng, åtta – i hela Sverige.

Och en 2006:e plats totalt – av nära 2,5 miljoner användare.

Med dylika siffror trodde jag att man ryckt till sig ett ointagligt försprång i en enkel liga – men inte i detta hårda, jämna långlopp.

I den hårda konkurrens som råder i Donatas Vencevicius Memorial Trophy framstår Martinsson som blott en simpel, naiv Magnus Bäckstedt som rycker ifrån i ett fifteen-minutes-of-fame-försök som den taktiskt skolade klungan bara fnyser åt.

För jo, kom torsdag morgon och försprånget är uppätet och vi har oss ett getingbo i toppen:

Det gläder mig att se att två av ligans allra bästa lagnamn – Athletic Bubalo (efter Hrvoje, får vi anta) och Rum Ham (”eating your drinks?”) – är med uppe i toppen.

Vad har vi då för spelare som generellt tagit folk till toppen?

Jag skulle vilja peka på dessa tre nycklar. Kanske ska vi införa en topp-tre-lista?

Ja, så gör vi.

Tre toppar, omgång 1:

1. Simon Mignolet, målvakt, Liverpool, 5,5M, 15 poäng.

Det är ju som gjort för poängutdelning för alla utom Stoke City när Jonathan Walters stegar upp från straffpunkten i det psykiska tillstånd hans hjärnskrynklare bör ha döpt till ”Efter Chelsea Hemma Ifjol” (då Walters stod för två självmål varpå han, i sin chans till marginell revansch, eldade en straff i ribbans överkant).

Och jo: ”Mignarn” gick åt rätt håll, räddade även returen och skickade in fem straffräddningspoäng, fyra hålla-nollan-poäng och (!) tre bonuspoäng (såg de inte Begovic i motsatta struten?!) på alldeles för många FPL-konton.

Vi såg, menar jag, ”Mignarns” rätta, osäkra nylle när han i matchinledningen var ute och vevade – som salig fjolårs-Oscar Berglund – när Robert Huth till slut rammade ribban.

Men ja, grattis.

2. Christian Benteke, anfallare, Aston Villa, 9,0M, 18 poäng.

Visst, en dubbelomgång är alltid en dubbelgång (gammalt djungel- och FPL-ordspråk), men jag trodde att Benteke skulle få det lite tuffare på Emirates och på Stamford Bridge i veckan.

Han var ju överlag rätt iskall och osynlig borta mot Arsenal, men två straffmål och tre synnerligen oförtjänta bonuspoäng skickade iväg honom till tio pinnar redan i halvtid – och igår alltså åtta nya (mål + 3 bonuspinnar) borta mot Chelsea.

18 poäng alltså. Ojvoj. Hade man haft honom som kapten – som Anders Cederqvist – och inte vicekapten så hade lyckan varit gjord.

3. Branislav Ivanovic, back, Chelsea, 6,5M, 15 poäng.

Han gör alltid 15-20 FPL-poäng i de första omgångarna, Ivanovic.

Det är sedan gammalt.

Att jag inte lärt mig det.

Ska tydligen ha varit offside vid målet igår – men linjedomaren kanske var en av de kloka 28% av FPL-användarna som plockat ut monsterserben.

Bubblare: Robin van Persie (12 poäng får ses som väntat), Danny Welbeck (dubblade alltså fjolårets pinsamma målskytt i en match), Sergio Agüero (fråga Steven Taylor).

 

Tre floppar, omgång 1:

1. Theo Walcott, mittfältare, Arsenal, 9,5M, 2 poäng.

Helt iskall.

2. Santi Cazorla, mittfältare, Arsenal, 10.0M, 0 poäng.

Såg riktigt otränad och otymplig ut vid sitt inhopp.

Det osade inte 10-miljonersman om honom och lär inte göra än på ett tag.

3. Steven Gerrard, mittfältare, Liverpool, 9.0M, 3 poäng.

Kostar lika mycket som den mer offensive lagkamraten Coutinho, som till skillnad från den mer tillbakadragne Gerrard, hade ett finger i varenda offensiva syltburk under matchen mot Stoke.

Och även om båda fick blyga 3 poäng i premiären så kan jag se den så smäckre lille brassen skena ifrån Gerrard vad det lider.

 

Wolf Cola Salzburgs omgång:

En habil 17:e-plats, mitt i tabellen och en enda poäng över omgångens snittpoäng, där egentligen bara Benteke och van Persie levererade.

Hazard som kapten var, på något oförklarligt sätt (Hull hemma! OCH Aston Villa hemma!) ett felval.

Och nog skulle Martin Olsson sticka in näbben i fyra minuter och hålla Dejan Lovren – Southamptons nye grisback som plockade nio pinnar – kvar på bänken.

Avgå Chris Hughton. Avgå alla.