There’s signs in this early morning

En av anledningarna till att bo i Stockholm är onekligen den rikt blomstrande kulturfloran. Det finns motanledningar, tro mig. I ett utkast har jag listat dessa och när vädret vänder eller tunnelbanan börjar strula så kommer jag obönhörligen att trycka upp dem i näbben på alla förnöjda IPA-pappor som går runt inte känner sig obekväma runt Nytorget (vilket är jättesjukt att göra just kring Nytorget).

Men som sagt: kulturfloran ska huvudstaden inte skämmas för.

Nu imorse tog jag mig tid att lyssna på Wu Lyf-sångaren Ellery James Roberts nya projekt LUH, som släppt albumet Spiritual Songs for Lovers to Sing.

Ni minns väl Wu Lyf, som närmast bokstavligen satte eld på sommaren 2011??? Som gjorde att en inte ville annat än att skrika »GO TELL FA—FA« på skrängelska (avgrundsskränande Ellery James Roberts-engelska) och springa huvudstupa in i en fönsterruta???

Klart ni gör.

Det är någonting med Ellery James Roberts dova sätt att skrika. Det påminner lite om hur vissa kan sjunga med stängd mun, ni vet; när det piper så där obehagligt och övernaturligt nedifrån magtrakten. Lite så är hans sångröst; som ett argt mullrande nerifrån en laktosintolerant magmun som matats med magma.

Bara någon halvminut in i öppningsspåret I&I var jag förlorad. Jag kände mig tvungen att sluta ögonen i tunnelbanesätet, knäppa upp volymet till den gula varningspluppen (jag går aldrig upp på det gula!!!) och bara försvinna iväg.

There's signs in this early morning
As mindful you wake from your sleep
There's life in this early morning
A life that you want to lead

Om och om igen, bara, inhamrandes med sjutumsspik genom hjärnbalken:

If you're not ready
Forget it
Lay down and fall back to sleep

Det var väl egentligen bestämt redan efter de knappa tre inledningsminuternas mässande, men sedan hann jag märgsuga i mig ytterligare två spår och då bestämde jag mig.

Det första jag gjorde när jag kom in till kontoret var att pausa musiken (Wu Lyfs och LUH:s musik är frihetsmusik!!!, fri från alla kontorsbojor!!!), för att sedan smälla dit »LUH Stockholm« i Googles sökfält.

Och jo: nog kommer de hit. Till Slakthuset, i mitten av nästa vecka.

Jag bokade två biljetter på uppstuds, tre låtar in i skivan.

Nu ska jag ut i den för årstiden varma Stockholmssolen igen. Kontorstiden är över och jag ska ta mig an de andra nio spåren.

Fotnot: Oj. LUH-utsvävningen var ju egentligen bara ett sidospår. Vi skulle ju prata om Stockholms rika kulturliv. Det här, en propellersvävande Christer Henriksson, det ser du ingen annanstans i hela världen:

karlsson2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *