Den så frekvent GIF-kommenterade portalen Pirkt.se har varit sällsamt tyst kring den GIF-hymn som lanserades här i förra veckan.
Självklart inte på grund av en brist på åsikter – nej, sådan existerar aldrig i denna gynnandets tankesmedja – utan på grund av principer: alla recensioner på Pirkt.se ska vara fackmannamässigt utförda, aldrig skjutna från höftpartiet.
Nu har koncernen äntligen lyckats knyta till sig nöjesrecensenten Per Bohman som är en god vän till koncernen och som är utrustad med dels en fjäderlätt penna men också ett utifrånperspektiv när det gäller medelpadskt lokalpatriotisk musik.
Det finns inte en tidningsingress som inte hans Blekinge-födda konfliktsökarnäbb kan läsa utan att komma på kollisionskurs med samtiden; nu har jag dinglat ett The Confusions-köttstycke framför näbben på honom.
Mycket nöje.
En minut in i Gif Sundsvalls nya hymn ”Det är här vi står i dag”, hopsnickrad av hemmasönerna i The Confusions, har jag redan ackumulerat anledningar nog att avfärda låten.
Det är en skört nasal stämma som tar ton. Misstänkt likt en gymnasial Olle Ljungström, men barskrapad från formuleringsglädje och svärta.
”Allt det som vi vunnit kan ni aldrig sudda ut” mästrar sångaren tidigt i ett i lika delar obegripligt som faktamässigt tvivelaktigt påstående.
En snabb sökning ger ju vid handen att Sundsvall aldrig bärgat en enda pokal. Femma i allsvenskan 1988 och kvartsfinal i svenska cupen vid fem tillfällen är summan av 112 års existens.
Själv älskar jag Karlskrona AIF. En avsomnad förening som bortsett från ett par topplaceringar i gamla Söderettan i skarven mellan 80- och 90-talet aldrig gjort något väsen av sig i de tegelstenstunga ”Årets Fotboll”-böckerna. Det kändes stort när min pappa, i ett infall som inte rimmade med hans kynne, i början på 90-talet ställde sig upp på Västra Marks träläktare och gastade ”Har du ägg i byxorna?” till Gais dåvarande tränare Bengt-Arne ”BA” Strömberg när denne i långsam takt traskade längs de regnsura löparbanorna efter att domaren visats upp honom till åskådarplats. Då var vi nära eliten.
Jag är alltså avundsjuk på Sundsvalls 14 säsonger i allsvenskan och vill inte på något sätt förminska en anrik förening. Men att slå till med ”Allt det som vi vunnit kan ni aldrig sudda ut” är sammantaget lika verklighetsfrånvänt som Joel Cedergrens nervösa prat om topp tio-placeringar i årets allsvenska.
Det är också irriterande att The Confusions sjunger om en motpart – ett ”ni” – som av okänd anledning är ute efter att smäda föreningen.
Sanningen är ju att samtliga fotbollsintresserade utanför Medelpad är mer eller mindre likgiltiga inför årets upplaga av Giffarna. ”Hellre Sundsvall än Brommapojkarna” är väl det enda omdöme som folk lite avmätt skulle få för sig att kasta ur sig. Den där karikatyren av Gif Sundsvall från tidigt 2000-tal som ”Sveriges tråkigaste köttarlag”– den stämpel som föreningen förlorade till Gefle – är ju passé sedan länge, så där borde ingen kunna hämta missriktad tändvätska mot etablissemanget.
Raderna är märkliga så till den milda grad att misstanken om att ”Det är här vi står i dag” egentligen inte är specialskriven för Gif Sundsvall växer sig starkare.
Man fattar ju hur det har gått till. Gif Sundsvall hörde av sig till The Confusions om en ny låt och grabbarna letade upp ett tempofattigt, Kentdoftande gammalt uktast – och petade in enstaka referenser till ”stenstaden”. De hade helt enkelt en överbliven mp3:a som låg och skräpade i replokalens gamla fickminne.
Egentligen gillar jag ju att den lanserats som lokalpatriotisk. Problemet med hymnen är att den inte bjuder på minsta lilla skärva om livet i Sundsvall i allmänhet eller Giffarna i synnerhet. Låttexten är så allmänt hållen att den funkat som soundtrack till den mest generiska av rostfritt glänsande bilreklamer.
Bandet skriver på sin hemsida att man ”förstod att låten man sökte inte var en sån där typisk ’sparka och spring’ historia” och att ”en av uppmaningarna vi fick var att lyssna på Joel Almes ’Snart Skiner Poseidon’ som är en en vacker låt”.
Men det måste stå klart för alla inblandade att ”Det är här vi står i dag” – precis som Almes fullträff – aldrig kommer att kunna fungera som en inmarschlåt. Den är fem minuter lång och helt utan crescendo-kompatibilitet. På måndag mot Malmö FF kommer inte en endaste själ hålla uppe halsduken och skrika till extra mycket under textraden ”Allt det som vi vunnit kan ni aldrig sudda ut”.
Jag har förstått det som att sång- och dans-mannen Thore Skogman under 70-talet höll låda i samband med fotbollspremiärer i Sundsvall. Det framstår som ett genidrag i ljuset av den nya hymnen.
Till sist: ett par ord om musikvideon. Den är – till skillnad från själva låten – fin, folklig och lokalt förankrad. Man gillar verkligen när de stolta supporterprofilerna ler in i kameran.
Till Per Bohman vill jag bara säga, det är du som är ni.
Vi har vinsten mot Ljungskile. Den tar du aldrig ifrån oss.
Hur är det med genustänket på pirkt.se? Varför är alla gästskribenter män och varför skriver ni aldrig om damfotboll?
Synnerligen relevant kritik. Den frågeställningen – varför jag inte skriver om damernas fotboll – är i sig fog för ett eget inlägg som jag ska sätta tänderna i. På lördag ska jag i mitt jobb bevaka den damallsvenska premiären; därifrån borde jag absolut få material över till denna fritidsbaserade portal. Har du förslag på intressanta gästskribenter som skulle kunna tänka sig pro bono-skriva för portalen får du gärna mejla på pppirkt@gmail.com.