Nej, det finns förstås inget samband mellan att mitt Wolf Cola Salzburg halkat ner från topp-tio-placeringarna och det faktum att uppdateringarna från Fantasy Premier League-ligan Donatas Vencevicius Memorial Trophy har upphört.
Självklart inte. Det är ju rent befängt att hävda det.
Det har bara inte känts rätt att i rådande klimat sitta och gladlynt och högmält hålla låda om fiktiva fotbollsturneringar på nätet. Men nu, den 29 november (helt orelaterat till Wolf Cola Salzburgs raka grönpil uppåt i tabellen), finns det åter saker att rapportera hem om från FPL-fronten.
Vi måste prata om meningslösheten med detta spel. Per Bohman, min vän och kollega, skickar mig nästan fredagsvisa sms med frågor inför Fantasy-omgångarna: ”ska du göra så eller så?”, ”vem ska man satsa på som kapten?”, ”har du kvar Di Maria?” och ”stämmer det som The Guardian skriver att Harry Kane har slutat lägga torkade äpplen på frukostgröten?”. Sånt.
Hans ambitionsnivå och roll som ”låtsasfotbollens Olle Nordin” har förvisso lett honom till en förstaplats i ligan, det ska sägas, men det finns också enklare vägar till framgång, visade det sig i helgen:
Skiter-i-allt-vägen.
Det vi ser ovan är Adrian Ymans lag. Med ofattbara 93 poäng (jag var nöjd med min 57-omgång) var detta lag bara en ynka poäng ifrån att ha omgångens allra bästa poängsiffra i hela världen – bland 3,3 miljoner lag. Hans lag var, som jag förstår rankingen, näst bäst av världens 3,3 miljoner lag.
Och denne Adrian Yman, denne mästercoach!!!, har gjort tre byten på tolv omgångar. Han har helt uppenbart bara givit upp. Skitit i det. Suttit och kollat på Jeppe Börjessons lördagsintervju istället för att pussla med sitt FPL-lag på morgonkvisten.
Han har en skadad David Silva, rödmarkerad till tänderna som om han varit på rödbetsjuicen, på bänken. Bara det.
Och för denna slapphet, denna uppgivenhet och denna lättja belönas han alltså med en rekordomgång i absoluta världsklass.
En annan, som kalkylerat lyckats spara ett dubbelbyte för att med den kirurgiska precision som det anstår en mjuksdraperad dagdrivare, bända in Pellè i elvan får vara ganska nöjd över att vara topp 310 000 i världen.
Det finns ingen rättvisa, gott folk. Men det är ju sedan gammalt.
Vi noterar också att Per Bohman verkar darra i toppen; blott 33 poäng är långt under genomsnittet och äntligen straffar det sig att ha surrat fast kaptensbindeln över Sergio Agüeros kompakta torso samtidigt som man tror att en länge förbisedd Bobby Zamora bara ska gå in och leverera när det passar.
Jag har besegrat Per Bohman (fantombild ovan: en korsning av David Bexelius och Younes Kaboul) i fem raka badmintonmatcher, men vid varje dusch efteråt – där jag bara väntar på att han ska falla ut i hulkande gråt efter ännu en prestigeförlust – har han direkt lyckats styra in samtalet på Fantasy-ämnet istället. Och så står vi där och spelar ett känslomässigt nollsummespel med varandra – badmintonseger mot FPL-ledning, FPL-ledning mot badmintonseger – trots att det var jag som satte de avgörande stoppbollarna och smasharna.
Det kryphålet måste tätas igen.
Bli först att kommentera