”Glaset är halvtomt med piss”

Alkberg och Hurula på en gråmulen torsdag.

Jo, jag tackar jag. Om Stockholm brinner kommer jag, om en säger.

Det var inte samma käftsmäll som i Göteborg i somras – då när man stod och tittade på Hurula som man tittar åt en glassigare dessert efter att ha suttit i sig en halv ugnsform gräddstuvad potätgratäng, spänt upp livremmen och pustande lagt sig på sofflocket – men det var likafullt en Alkberg i högform.

Jag skulle offra ett par lemmar för bara en promille av hans självklarhet.

Och Gaffa har nog rätt: Hurulas ”Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för” är nog hela årets bästa album.

Lite trist dock, det här med att vakna upp och konstatera att min ungdom nu officiellt är över. Vid 24 års ålder kan jag uppenbarligen inte vakna upp efter en ölmelerad torsdagkväll utan svåra fysiska komplikationer.

Jag såg en film. Mitt på dagen. I mjukisdress.

Den nivån.