Zlatan och jag, vi är från samma stad (som flera hundratusen andra)

Tony Flygare har ett namn i svensk toppklass. Men jag har svårt, nej!, jag rättar mig själv: det går inte att gå igång på hans bok om att ”en gång i tiden var jag en bättre junior än Zlatan Ibrahimovic”.

Att det ens är en bok.

Det borde vara fysiskt omöjligt för hela befolkningen att gå igång; det fanns väl ett helt juniorlandslag som var bättre än Zlatan Ibrahimovic i 16-, 17- och 18-årsåldern.

40, kanske 50 böcker att skriva! Eller, om vi räknar nyktert: noll. Där finns noll böcker att skriva.

Jag läste en artikel om boken, där Tony Flygare fick plocka ut Zlatan-och-jag-russinen ur hans bokkontraktskaka.

Ett av kanske… fyra guldkorn han lyfte fram var när han och Zlatan (inte på tu man hand, utan i ett lagsammanhang) var i Barcelona och ”åkte förbi en gränd där det stod lättklädda transvestiter”.

Åkte förbi! I bil! Det är hemskt sorgligt att en över trettioårig man får skriva en bok där en av stöttepelarna i storyn är denna flyktiga åsyn för dussinet år sedan.

Det fanns förvisso starkare minnen att lyfta fram i artikeln, det ska sägas: som när han och Zlatan en gång körde bil tillsammans – ”i hundrafyrtio”!!!

Det glömmer man inte i första taget.

Kan det vara ett av de grundare bokmanus som givits klartecken sedan Andreas Carlsson, tandblekningsguru, skyfflade iväg sin senaste roman?

Prioritet Finans klev idag in i Djurgården, som ny storsponsor. Till och med Pirkt.se är kapitalstarkt nog för att vifta bort dylika polletter.

Detta slogs förstås upp stort – samtidigt som pressmeddelandet som damp ner i sportmejlen strax innan, det om att ryttarlandslaget förnyat samarbetet med Leksands Knäckebröd, passerade helt obemärkt förbi; trots att det uppenbart är det optimala sponsoravtalet.

Pirkt.se skulle tapetseras i knäckebrödsreklam om vi så bara fick ett årligt brungräddat paket i gengäld. Mitt liv har, sedan jag flyttade hemifrån, indirekt sponsrat av Leksands brungräddade division; utan de cirkulära paketen skulle jag näppeligen stå upprätt idag, då skulle svälten – som alltid tassat utanför grytporten – ha slagit in dörren för länge sedan.

Det var förresten länge sedan jag genomled en månad i så pass blytung ekonomisk plåtkeps som denna. En praktiklön är inte mycket att riskkapitaliserna i – men en halv praktiklön (eftersom jag som praktikant jobbade gratis i februaris två första veckor) är direkt knaper.

Men nu är den fullskaliga marslönen sedan någon timme på kontot – och jag hade velat fira det faktumet som salig Söråkersbo. Jag har nämligen goda källor på att dessa brukar åka i flera billaster in mot Sundsvall och Max Hamburgerrestaurang, natten mot löning, för att där vänta in tolvslaget varpå de skålar (skålar!!!, är det sagt) med varandra i ostdipp för att fira in de nyanlända polletterna.

Men jag hann inte rycka till mig någon proviant alls på 591:an mot Livgardet.

Detta eviga nattbussvevande kommer att ge mig svårartad sms-tumme; jag känner det redan nu hur det smyger sig på. Eller är det n’gikten som gör sig påmind?

Eric Larssin spelade på topp i genrepet och Pa Dibba rankad av Unibet som andrahandsfavorit till att vinna Supetettans skytteliga.

Jag har, om jag uttrycker mig milt, ännu inte fått någon riktig rätsida på årets GIF Sundsvall. Men att det känns svalt, så svalt!, det står fast sedan gammalt.

Sirius rankades, efter cupsuccén, som fyra (!) av spelbolagen. Det är höga tankar om en nykomling från norrettan, alldeles oavsett hur lätt laget dansade sig igenom fjolåret.

Nu unnar sig busschauffören en bolm vid Jakobsbergs station. ”Alla vakna?”, frågar han innan han kliver av. Dålig respons; men att 01.49-publiken mot Livgardet är svår är sedan gammalt. Speciellt när det ska unnas icke-schemalagda bolmar.

Min vän Sinan ”utmanade mig” – out of spite – att under fem dagar lägga upp bilder av min vardag. Jag förbannade honom väldigt – men jag inser nu att det är precis vad jag gör här, varje nattbussresa, i textform: helt oombett!, som en speleman som får frågan ”do you take requests? Please stop”, men som borrar ner huvudet och ändå drar igång ännu en ostämd Wonderwall.

Nästa hållplats: Industrihotellet. Så många nattbusshållplatser att gå av på, så lite tid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *