Kasslerfri tisdag

Precis alla har väl sagt det, vid det här laget.

Men kanske kan den som en gång i tiden var först med att blogg-torgföra begreppet »kasslertisdag«, något som beskrivits som ett genombrott för den litterära grådaskighets-genren, säga det med extra tyngd:

Vilken tisdag vi fick.

Det blev ju en del pusslande, när det svenska fotbollslandslaget vann sin VM-grupp och därmed motbevisade en hel fotbollsvärld, ett par högre makter och några schemaläggare på Sirius och GIF Sundsvalls kanslier.

Sverige-Schweiz, 16.00: tre timmar innan Giffarna skulle tjuvstarta den allsvenska omstarten mot Sirius i Uppsala, eftersom Studenternas IP inte stått redo för match i den andra omgången.

Det löste sig. Flustret i Uppsala erbjöd inte bara storbildsskärmar utan också skränande grabbgäng som gastade »Kanna på« i ens öra (och brusade upp när inte hela området sjöng med i den nya nationalsång som Richard Dybeck sägs ha velat skriva om han bara hade haft penna nog och möjlighet att lyssna på podcasten Tutto Balutto) och ett gäng pyrotekniker som fyrade av blå och teve-täckande rök vid lynnigt valda tillfällen.

Men vad gjorde det.

Jag hade goda vänner från Sundsvall med mig, min GIF-tröja på mig och på skärmen klev Emil Forsberg in från vänster och styrskottade Sverige till kvartsfinal i VM.

(Min signerade GIF-matchtröja från olyckssäsongen 2006 spilldes ner av kringskvättande öl, men det krävs mer än lite avslagen Falcon för att sudda ut Chris Cleavers och Hrvoje Bubalos intryck ur GIF-tyget.)

Det är sällan jag tumlar fram i livet, men nog tumlade man några hundra meter längs med Fyrisån till Studenternas IP.

Och säga vad man vill om att de fick flytta matchen i våras (gubbar byggde bivacker i snön på IP:s läktare i premiären), men nu hade de verkligen ordnat fint runt arenan. Jag har ju en nära vän som jobbar på marknadssidan i Giffarna, så jag brukar ju inte vilja dela ut för syrliga pikar mot hur klubben anordnar sina evenemang, men den där… lyxiga VIP-känslan, den som hockeyn varit bra på med sina loger, har aldrig riktigt infunnit sig på Idrottsparken i Sundsvall genom åren.

Det tyckte jag Sirius lyckats bra med:

Nej, det är inte mycket IK Sirius lyckas bra med för stunden (annat än att lura Robert Åhman-Persson till Uppsala: det är nog en väldigt bra värvning) och det är ett faktum som allsvenska lag lär fortsätta utnyttja.

Jag hade, glad i hågen efter Sverige-segern, nästan nöjt mig med ett oavgjort: bara man inte förlorade mot ett Sirius som kändes som att de grabbade efter de allra sista halmstråna.

Känslorna hade blivit för ambivalenta om man suttit i bilen hem med en nysäkrad svensk kvartsfinalplats innanför västen samtidigt som ett semesterslött Giffarna givit bottenkonkurrenterna chansen att knappra in.

Men nej: det här GIF-laget är ett lag som obönhörligt utnyttjar uppenbar svaghet. Sirius var ett svagt motstånd och även om Shkodran Maholli smög in ett ledningsmål och även om William Eskelinen testades ordentligt i slutskedet så var det här ytterligare en stabil trepoängare mot ett av seriens svagaste lag.

Visst: det blev bara en turlig poäng mot Dalkurd, men det var i inledningen när ny-gästrikarna fortfarande hade frisk nykomlingsluft under vingarna. I övrigt har Trelleborg (1–0), Brommapojkarna (3–0) och Sirius (3–1) bara städats bort, på ett sätt som den som är uppvuxen under Giffarnas 00-tal bara kunnat drömma om tidigare.

Om Sverige-segern borgade för yvigt dansande och ölskvättande så symboliserades Giffarnas bortaseger mot Sirius bäst av den proffsigt bestämda knytnäven.

Ett proffsigt utfört dagsverke, mitt i VM-yran.

(Även om jag knappast nöjde mig med stillsamt knutna nävar på läktaren; jag såg mig just flyga runt på läktaren under samtliga jubelscener i CMore-sändningen.)

Både Linus Hallenius, som såg ut att ha en bit kvar till försommarformen efter skadan, och Maic Sema, som jag tycker såg bättre ut än man vågat hoppas på, fick göra mål. Jonathan Tamimi ser bara mer och mer intressant ut, David Batanero gör en relativt svag insats men Tommy Bergersen-knorrar ändå en avgörande frispark i kryssribban och Eric Björkander sätter fart på bollen på ett så vitalt sätt att man funderar var eventuellt nya Sabadell-mittbackar ska kunna ta plats.

Och Romain Gall, en av seriens tveklöst hetaste spelare under våren, gjorde sin kanske hittills bästa offensiva insats. Mot Sirius var han på en nivå där han själv bestämde exakt var han skulle med bollen, i nästan alla lägen. Rutinerade vänsterbacken Jesper Arvidsson lär sitta och famla i luften efter Galls gula tröjtyg (det som bara försvann iväg ifrån hans famlande nävar vid 2–1-målet) till dess att han tvingas prata ut i TV4+ om sina demoner. Gall bara bestämde sig – och försvann iväg och avgjorde matchen.

Vilken tisdag vi fick, va.

Och vilken lördag vi får. Sverige ska spela kvartsfinal i VM och sen ska Romain Gall och Linus Hallenius försöka skjuta sig upp i skytteligaledning och jumbotippade Giffarna ska försöka ta avstamp vidare uppåt, från sin ganska rättmätiga sjätteplats i allsvenskan.

One thought on “Kasslerfri tisdag

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *