Det var väl bara halvannan landslagsvecka sedan Linus Hallenius knyckte till som en bordshockeyspelare och Peter Wilson klev upp ur isvaken gjorde det som vi får hoppas blir hans nischade grej i GIF-karriären (att från ingenstans dyka upp under höstkanten och skjuta klubben kvar i högstaserien), men jag sa det till den vän som jag såg ÖSK-segern tillsammans med igår: att det känns som att det var en månad sedan.
Jag antar att jag helt enkelt passat på.
Passat på att njuta av andrummet eller, snarare, bristen på GIF-ångestframkallad andnöd.
Det logiska vore ju att vilja att en efterlängtad och livsnödvändig segermatch fått en att känna att man ville ha en ny match, direkt, så fort som möjligt. Hit me, liksom. Hit me!
Och det kanske är möjligt att känna så, vissa av er kanske gjorde det, men nej: nog uppskattar man varje andningshål där man slipper fundera kring vem som egentligen är minst oförtjänt av den där tredje och fullkomligt menlösa anfallsplatsen eller vem som ska ta innermittfältsplatsen då David Batanero dumdristigt nog rivit sig till en helg på Udda tapasbar.
GIF Sundsvall är på säker mark i tabellen, just nu, och för min del skulle det gärna få räcka så. Stäng ner serien. Släck ner IP. Börja om på en ny kula. Väck mig till jul och säg att vi klarat oss. Jag såg att Annika Norlin uttryckte att hon hade velat gå i ide—
https://www.instagram.com/p/BYxnTIqlEld/?taken-by=saekert
—och hon spelar liksom in låtar åt Östersunds FK, som strax går in i Europa League-gruppspel. Vad vet hon om att vilja gå i ide i början av september?
Jag har inte skrivit ett GIF-ord sedan 2–1-segern mot Örebro SK, mest för att passa på att tänka på annat, inte för att det inte hänt någonting.
Det har ju nämligen dragits igång en kampanj. En kampanj från supporterled som handlar om att samla ihop pengar till föreningen, som för andra året i rad blöder miljoner ur den årliga driften. En kampanj som Pirkt.se, i egenskap av den kanske största fristående portalen som ägnar sig åt GIF-texter [källa?], tystat ner i en omfattning som kanske fått folk att dra öronen åt sig och tänkt att det kanske mjuggplaneras någonting storslaget och bombastiskt.
Folk har kanske spekulerat i ifall portalägaren – med sitt erkänt stora huvud, som gjort för tunga, ekande bastoner – snart kommer att tillkännage att han ger sig ut på en höstlång Band Aid-turné tillsammans med Kjell Lönnå och Helen Sjöholm, för att samla in pengar till Swish för GIF-kampanjen? Kanske har folk redan hunnit bygga upp förväntningar kring att stimpengarna från hitlåten »Do They Know It’s 3–4–3 At All?« (en låt skriven för att uppmärksamma världen om att en formation kan vara 3-4-3 även om en av anfallsplatserna är helt menlös) ska rädda klubben ur de ekonomiska bryderierna.
Men nej. Det vill jag bara dementera, lite snabbt.
Imorgon kväll, efter Uppsala-utflykten, har jag tänkt att skriva någonting rejält och ambitiöst om GIF Sundsvall igen.
Nu när människokroppen ännu inte kan gå i allsvenskt ide.
Bli först att kommentera