Politismifieringen av Pirkt.se

Det är viktigt att lyssna till sina läsare. Den här responsen fick jag i december, efter ett inlägg om avsaknaden av kvinnliga sportexperter i teve:

Skärmavbild 2016-02-21 kl. 17.08.30

Och den extrem-uppmärksamme mediekonsumenten (som också har Löfgrenskt släktskap) har kanske upptäckt att inte bara den texten hamnade på Politism.se – utan till slut även hela Erik Löfgren, med penna, gif-verktyg och allt.

I måndags klev jag på en två veckor lång praktik på Politism-redaktionen, som ett led i att jag i senhöstas hoppade huvudstupa in i Aftonbladets utbildning för ”framtidens progressiva ledarskribenter”.

Jag har bland annat hunnit med att klämma in en Tina Fey-gif i en av text om RUT-avdrag, en Larry David-gif i en om slavhandel och vevat iväg en text om korrelationen mellan gyckel och slöseri av allmänna resurser.

Och nu under den andra, sista veckan har jag tänkt växla upp!!! Mer tyckande, fler gifar och inte minst mer gynnande!!!

Så ni får gärna hålla utkik där, då jag misstänker att den här portalen (oförsvarligt nog i dessa Jocke Nilsson-ersättar-tider) kommer att stå och samla damm även nästkommande vecka.

Två dagar efter match-blogg-gynn

Vi måste börja i rätt ände.

Hur gick det egentligen till när Tromsö IL, från längst upp i nordligaste nord-Norge, fick för sig att möta Giffarna Sundsvall på Grimsta i Stockholm, en blanktorsdag i februari?

Kan det ha varit en del i Marcus Hanssons övergång från Tromsö till Djurgården nyligen? Typ att Tromsö kräver en tjugoprocentig vidareförsäljningsklausul för att släppa Hansson och att Dif-sportchefen Bosse Andersson först vägrar, men sedan vacklar och kommer med en kompromiss?

»Okej, Tromsö… ni får tjugo-procentarn«, kved kanske Bosse fram, innan han höjde rösten ett par oktaver:

»Men då får ni fan åka och möta Giffarna på Grimsta den där februaritorsdagen vi har råkat boka in!«

Nåt lurt måste ju ha föranlett detta luddiga möte, som plötsligt bara dök upp i GIF-kalendern som ett frostbitet, malplacerat påskägg.

•••

Match blev det, trots att den snöblandade regnmattan måste ha legat som en hinna mot de nakna stackars spelarknäskålarna i den första halvleken.

(Jag räknade till tre eller fyra par långkalsonger i det medelpadska startelvelägret; noll hos nordnorskarna.)

Och den som hade hoppats få se ett helt annat GIF-lag än det som tiki-takade sig till en tolfteplats i förra årets allsvenska kunde nog ha rest sig och tagit Hagsätra-tuben hem redan efter de första fem minuterna.

Rúnar Mar Sigurjonsson och Lars Krogh Gerson tävlade omgående i vem som kunde sjunka djupast ner i quarterback-hålet mellan de breddande mittbackarna och bollen hölls närmast extremistiskt mycket efter backen där Robin Tranberg och målvaktsvikarie Jonathan Malmberg behandlade sitt egna straffområde som en uppkonad »Kvadraten«-övning. Och en hade inte behövt vara ledamot för Bondeförbundet för att börja fila på en debattartikel om faran med centralisering redan efter fem minuter, då högeryttern Robbin Sellin fortfarande inte tassat inom ett tiometersavstånd från sin högra sidlinje.

För ett knappt år sedan såg jag när Roger Franzén och Joel Cedergren visade upp sitt då något vanskapta skötebarn på just Grimsta, när den där luddigt ytter-centrerande bollinnehavsfotbollen ledde till ett synnerligen illavarslande 1–1-antiklimax mot ett Brommapojkarna som sedermera skulle kraschlanda i division 1 (och dessutom få en fotbolls-o-intresserad tränare på halsen strax därpå!!!).

Som det har skruvats och finslipats sedan dess.

Men även om det rullades och rullades – runt, runt, runt – mot ett lågt liggande Tromsö så var det svårt för det totalt bollförande GIF-laget att spela sig till särskilt klara målchanser i den första halvleken.

 

Jag vill inte identifiera mig som pessimist, men nog satt en och tänkte att om det var så här svårt mot ett B-betonat Tromsö (där Morten Gamst Pedersen hade täckbyxorna på sig) – hur skulle det då kunna gå i allsvenskan, exempelvis mot ett Pelle Olssonskt 4-4-2-uppdelat block av Dif-kött?

Det fanns ingen kräm i omställningarna, när Tromsö väl öppnade upp sig i omställningar. Man behöver inte vara en ambitiös division tre-tränare med en taktikblogg för att ha snappat upp att omställningar på andra lags omställningar är det nya svarta – men när lägena dök upp så verkade det råda nolltolerans mot chansbollar. Det skulle passas på fötter, det skulle väggas bakåt; och ganska snart var man tillbaka i backlinjen, vid quarterback-fot, mot ett helt uppställt Tromsö-lag igen.

Hmmmm, grunnade man oroligt kring omställnings-oviljan, gick och köpte sig en 20-kronors-kopp kaffe (i krig, kärlek och blåfrusna försäsongsmatcher finns inga moraliska regler!!!) och innan den ens hunnit svalna så bara small det – i omställning på omställning.

Omgående ledde en fin, rak färdballad av Lars Krogh Gerson till att en djupledslöpande Shpetim Hasani kunde Matrix-dämpa bollen (på ett svävande sätt som vanligtvis brukar kräva genomskinlig fisketråd) på högertassen och dunka in 1–0.

Och strax därpå ledde två raka Tromsö-hörnor till blixtrande GIF-omställningar där den andra, via ett Sebastian Rajalakso-framlägg, gav Shpetim Hasani chansen att täckstyra in en målvaktsrensning för dubblad ledning.

De kan ju. Det går ju.

För även om Giffarna sin vana trogen lär passa sönder Elfsborgs träfötter i sommar igen så lär det kunna krävas en och annan omställning för att få hål på visst motstånd.

•••

Efter en dryg timme satte en frustrerad Rúnar Mar Sigurjonsson-bröstvärmare stopp för resterande analys. Inte ens en Pirkt.se-utsänd reporter kan med värdigheten i behåll försöka analysera ett defensivt 4–4–1-GIF:s försvarsspel mot ett B-Tromsö i februari under tilltagande sätesfrost på Grimstas pressläktare.

Därför hoppar vi, i egenskap av begränsad kåsör, över till ett beprövat grepp för alla som inte kan knyta ihop en krönikesäck; nämligen punktlistan!!!

(Matchkrönikan är förresten död som konstform. Två-dagar-efter-match-blogg-gynnet är framtiden.)

 

Tre pluspunkter från GIF Sundsvall–Tromsö:

+

Ytterbackarna.

Han var alldeles ohyggligt pigg i den första halvleken, Eric Larsson. Med Robbin Sellin inflyttad centralt öppnades ett helt pendelspår upp åt lokomotiv Larsson som ångade på framåt, gång på gång. Såg oförskämt februari-rapp ut och passerade sin gubbe gång på gång i den första halvleken. Och efter Sigurjonssons »danska bröst« i den andra halvleken var Larsson en av de som ändå lyckades hålla i bollen och ta rätt beslut i princip varje gång.

Är det Eric Larssons säsong, det här? Om Robert Lundström plötsligt kunde explodera som en nyårslåda från Byggmax under sitt 26:e jordsnurr torde Larsson teoretiskt kunna göra detsamma under sitt 25:e.

(Eller så är det bara att den Cristiano Ronaldo-inspirerade Larssons kalsongmodells-tänk och allround-fysik givit honom ett tillfälligt februari-försprång på pad thai-mulande, semesterfirande nordnorrmän. Det återstår att se!!!)

Och så måste vi nämna Dennis Olsson.

Han var inte särskilt bra mot Tromsö, alls inte: men det var ändå en mycket inspirerande match för oss som mjugghoppas på ett Dennis Olsson-genombrott i vår. För ska det komma någon gång så ska det nog komma i år, i fine Kristinn Steindorssons sällskap. Jäklar i min låda vilka ytor den kloke islänningen öppnade upp och lämnade över till Olssons vänsterfot längs flanken. Mer om det längre ner i pluslistan!!!

 

++

Shpetim Hasani.

Han fick sig en rejäl trynstöt av Tromsö-provspelaren Jens Jacobsson (från Assyriska) så att han blev liggande ett slag med näven för tandraden.

Läge att resa sig upp direkt och hetsigt sätta ett tjur-bröst i näbben på antagonisten? Icke.

Shpetim reste sig, stirrade ned Jacobsson samtidigt som han pekade på honom innan han lugnt och sansat gick iväg för ompyssling.

Det dröjde ett tag, men sedan kom läget. Jacobsson slog iväg en passning ut på flanken, blev hängande med benet – och så kom den: den dova, stumma smällen som gick som en ilning genom ens eget lår på läktaren. Ett perfekt utfört beställningsjobb i lårkake-hämndens tecken var utfört.

Enligt instruktionsboken. Om brandskyddets slogan är »rädda, varna, larma, släck« är fotbollshämndens »grina, stirra, peka, smäll«.

Pirkt.se är inte en portal som uppmanar till hämndlystet våld, men Pirkt.se är portal som har vett att uppskatta smarthet som inte ens leder till frispark.

Han är ful, Shpetim: men eftersom han har en blå tröja på sig är han förstås ful på ett bra sätt. Sedan visade han också upp den där poacher-kunskapen (tränarbloggifieringen av denna portal!!!) man minns honom för i ÖSK- och Norrköpings-tröjan, då han under en i stort sett osynlig insats stötte dit två måltjyvsmål.

En Dibba som skapar chanserna, en Shpetim som gör mål på dem och en Stefan Silva på oklar fågel- eller fisk-rulle??? Inte sedan hösten 2005 – då »Herminator«, Micke Dahlberg och Ali Gerba fanns att tillgå – har det gått att känna sådan allsvensk anfallar-optimism i Medelpads socken.

 

+++

Kristinn Steindorsson.

Jäklar vilken kvalitet islänningen – som en gång för alla gav hashtaggen #AdlaUrban viral tyngd! – hann utstråla på sina fyrtiofem minuter.

Han såg ut som en upptjackad Daniel Sliper: lika klok och spelskicklig från sin inåt-gående ytterposition – men rappare, mer vågad och med en verktygslåda köpt på ett dyrare byggvaruhus än IKEA.

Och vilka ytor han gång på gång lyckades öppna upp och frigöra för Dennis Olsson som gång på gång serverades gata längs vänsterflanken. Det påminde om den likaledes kloke Tobias Erikssons yttersamarbete med Mikael Lustig, när det begav sig; ett ständigt lucköppnande och överlämnande.

Han var inte superinvolverad hela tiden, mycket på grund av Eric Larssons låda-hållning på andra flanken, men så fort han var i närheten av bollen så löste situationerna upp sig sömlöst med några kvicka väggpassningar eller vrickningar.

Det har spekulerats vilt kring var själva ceremonin ska utspelas när Urban Hagblom väl adlas (Allstar?, kansliet?, Måndagsjazzen?); Grimsta IP hade varit ett alternativ då stjärnförvärvet Kristinn Steindorsson visade klassen.

 

Runar Sigurjonsson.

En stor faktor till att det inte gick att få hål på Tromsö i den första, kringrullande halvleken var att den tilltänkte uppluckraren Runar Sigurjonssons fot inte riktigt var kalibrerad. Spelvändningarna från islänningens tass, som behövdes i allt kortpassande, hamnade inte sällan bakom spelare eller hann få snö på sig eller susade utanför sidlinjerna.

Och så kom den där bröstvärmaren. Det satt ett par bakom mig och efter hjärnsläppet kommenterade den ena att »ja, men vad skulle han ha gjort då?«, apropå att Rúnar faktiskt fick sig en ful eftersläng sekunden innan; en kommentar som tydligt bevisade behovet av en liten fotbollshämnds-pamflett med tankeregeln »grina, stirra, peka, smäll«.

Slut på gynn.

I form av iscensatt, fetad bluff-slutkläm.

 

Den här namn– och titel-kopplingen tyckte jag var stark:

Skärmavbild 2016-02-09 kl. 20.24.40

 

•••

Ja, det här är vad Pirkt.se har blivit, efter de nya EU-direktiven som gjort att portalledningen insett värdet i att vara ett »bild- och text-forum för medelpadska pappor som ännu inte hittat till tumblr«.

Gottpåse:

Den här reklamartikeln från Expressen var något överraskande en rejäl gottpåse.

Först det här, i ingressen:

expressen

Har någonsin en så trött gärning (som att skriva Tony Flygares självbiografi) givits en så pass mustigt vacker titel? Jag vill trycka upp egna visitkort bara, för att få krita dit »Tony Flygares levnadstecknare« på dem. Hade P-O Enquist skrivit en 2016 års Livläkarens besök hade kung Christian varit den grandiost uppblåsne Tony Flygare, och livläkaren Struensee hade varit ersatt av Tony Flygares levnadstecknare Nilsson-Padilla.

Ty Tony Flygares levnadstecknare är en titel för de storslagna romanerna!!!, inte för förlagsuppmuntrade reklamartiklar på Expressen.se/sport. Så här skulle det se ut, när mästerverket oundvikligen sattes upp som teaterpjäs på Kulturhuset:

livläk

•••

Sedan går det ju inte att inte haja till av det här David Lagercrantz-citatet i slutet:

zlatan2

Läs den tyst och stillsamt för dig själv: Zlatan Ibrahimovic. Har. Alltid. Beundrat. Mats Olsson.

Det kan inte ens vara den tidiga Mats Olsson det syftas på, som kom som en vårvind med sin coola rockpenna i en svångrem om halsen!!!, han som tog hela sportjournalistiken med en New York-storm!!!, utan den nutida Mats Olsson; denne o-avmyggade Lasse Anrell-typ som bara låts hållas med uppslag byggda på dylika ingresser:

zlatanmasse

Den blev faktiskt bättre, den krönikan, för det här mittstycket skojar man inte bort:

masse0

Jag har så väldigt, väldigt svårt att se att Zlatan skulle beundra 2000-tals-Mats Olsson.

Detta är ett montage, hur verkligt det än ser ut:

zlatan

Kvinnliga tränare och underarmar

Vänner och ovänner: allt är inte Stefan Sauk-gifar som glimmar.

Ibland måste man också försöka belysa ojämställdheten på ledarsidan inom svensk fotboll, vilket jag gjort i en debattartikel för Etc.

Det finns fortfarande inga kvinnliga chefstränare i herrallsvenskan. Det finns fortfarande fler svenska män som heter Nanne än kvinnor på tränarposterna i den svenska herrfotbollens högsta division. Nanne!

Den finns också att tillgå i pappersform, i dagens fysiska Etc-tidning; för de enträgna internet-hatare som bara tillgodogör sig denna bloggpost via Pirkt.se-appen, men som i övrigt helt bojkottar den vida webben.

Det mest spännande med min närvaro i själva papperstidningen är kullkastningen av en byline-norm som jag låtit verka i flera år.

Jag skickade nämligen med den här porträttbilden på mig själv:

erikkkkkkk

Och visst kan den ses som ett svek mot den flintifierade kampen, då jag skyler min tunt vegeterade skalp med en huvudbonad (misrepresenting yourself, i facktermer); men det är ett faktum att det är svårare för en ung man med Carsten Jancker-utseende att bli tagen seriöst i rollen som progressiv debattör. Därav mössan.

Men det mest intressanta med denna bylinebild är att jag nu, vid 25 års ålder, äntligen tillåtits ta steget iväg och blivit mer än mina underarmar.

Så sent som igår var jag och registrerade mig på Blodcentralen (det saknas tydligen blod i Stockholm och jag har, typ, flera liter som bara pumpas omkring???) och jag hann knappt börja rulla upp skjortärmen innan jag fick en kommentar om »vilka fina ådror« jag hade.

»Tack«, mumlade jag fram, men inom mig kokade det:

Kan inte en blodlämnande ung man få vara just en blodlämnande ung man? Måste vi alltid reduceras till våra ådror???

Jag vet vad jag pratar om; ty underarms-hysterin har varit med mig hela mitt vuxna byline-liv.

Vi tar oss en titt på hur det såg ut i Västerbottens-Kuriren, under min tid i Umeå FC:

erikbyline4

 

Jag minns inte exakt, men jag vill minnas att VK-fotografen försökte få mig att rulla upp jackärmen – mitt i vintern!, i blåsten på Tegsbron! – även på 2011-bilden, men att jag sade ifrån. Men så fort temperaturen vid fotograferingen översteg nollan så skulle de fram: underarmarna. Hade jag bara kunnat få porträtteras med ansiktsbild hade jag inte behövt ägna samtliga av mina gymtimmar på IKSU åt handleds- och underarmsövningar (inför nästa byline-bild), utan jag hade kunnat lagt lite krut på fotbollsrelaterade övningar som kanske givit mig ett par minuters speltid i superettan.

Fotnot: Den uppmärksamme noterar att jag måste ha tvingat fram en ny byline-fotografering under senvåren 2012, och ja: jag skäms bara nätt och jämnt för det!!!

Kalasläggslistan & Kasslerlistan, vecka 2–3–4:

Pirkt.se ursäktar dröjsmålet med tidigare veckors listor och annat material.

Redaktionen låter, via Paul Ronge, meddela att det »varit mycket«.

 

Skärmavbild 2015-11-11 kl. 14.55.06

1. Urban Hagblom (ÅT)

xo4i3

Den här gifen är så stark att den måste få tryckas ut igen.

Men här har ni den nu mer än veckogamla Urban Hagblom-hyllningen i sin helhet.

 

2. Tilde Jansson (ÅT)

ttildenationalekonom

Det verkar verkligen inte finnas någon hejd på vad den här damen klarar av.

 

3. Stefan Sauk (NY)

En vän, vi kan kalla honom Patrik Dokk III (inte för att han ingår i någon rojalistisk tronföljd, utan för att han tvingats lägga till siffror på sitt namn efter att ha fått sparken och återuppstått ett antal gånger på vårt gemensamma Football Manager-spel), gjorde ett fynd härom veckan.

»Äntligen!«, utbrast han, »efter åtta år av Facebook har SVT Play-lajken betalat av sig«.

Och så bifogade han den här länken: ett tjugo sekunder långt klipp från när Stefan Sauk stojar och stimmar runt borden under Stjärnorna på Slottet.

Efter femton sekunders stojande och stimmande om surströmming känner sig Stefan så varm i samkvämskläderna att han reser sig upp från stolen och kastar sig i Claire Wikholms riktning med en överentusiastiskt knuten näve.

Resten är banne mig tv-historia. Tv-historia jag sammanställt i en gif:

xjtkl

Hur många sekunder är näven hängande? Fem??? Sex??? Jag vet mindre om fist-bumps än de flesta mellanchefer i försäkringsbranschen – men jag förstår ändå att bara en enda sekund av utsträckt knoge som möts av tyst, kallskuren luft istället för mötande knoghud måste kännas som en ocean av tid.

Den rörliga gifen är förstås stark, men vi behöver nog gå ner på enskild pixelnivå för att fullt ut kunna ta in denna monumentala stelhets alla beståndsdelar:

Skärmavbild 2016-02-01 kl. 21.53.28

Här tänds någonting i Stefan Sauk. Gensvaret på hans stojande vid honnörsplatsen är så kluckande skrattstark runtom bordet att en fråga poppar upp i bakhuvudet. Titta på den här ögonblicksbilden: det är som att han får syn på sin egen näve, som slänger och flänger framför honom (som den gör för en yvigt överkompenserande MC-entusiast i medelåldern) och för en millisekund behöver fatta ett beslut.

Jo, tänker Stefan, vi kör:

Skärmavbild 2016-02-01 kl. 21.53.38

Med en styrka man bara finner hos ryska elitgymnaster och medelålders kulturmän med kampsportsintresse lyfter han beslutsamt sin egen kroppsvikt, helt utan stöd av händerna. Titta bara på venen i pannan; det bränner till i lårens framsidor – men det är ett litet pris att betala för att slutföra denna skämtprocess på det perfekta sättet.

Någonstans i det undermedvetna vet Stefan Sauk att det bästa han kan göra för sin avsomnade Stjärnorna på Slottet-persona är att på bästa sändningstid reclaima rollen som »ung, arg man« genom denna ungdomens hälsning.

Men: i krig, kärlek och fistbumpsförsök hinns inte alltid konsekvensanalyser med, det är en gammal sanning…

Skärmavbild 2016-02-01 kl. 21.54.13

… och redan här, bara halvvägs framlutad, ser man att oron börjar spridas över det flintifierade Sauk-huvudet – då Claire Wikholm inte gör minsta ansats till att försöka möta honom halvvägs.

Oron ovan är åtminstone fångad i framåtrörelse, när fistbumpsförsöket fortfarande har momentum. Värre blir det när rörelsen avstannat och näven formligen hänger:

Skärmavbild 2016-02-01 kl. 21.54.29

*SCREAMING INTERNALLY*

Skärmavbild 2016-02-01 kl. 21.53.48

Här kulminerar den uteblivna fistbumps-ilskan, med en trippelven i pannan man i stort sett bara ser hos den som blivit fistbumps-negligerad, helhjärtat lutandes över ett långbord inför Sveriges Television-kamera.

Här är Stefan Sauk på väg tillbaka:

Skärmavbild 2016-02-01 kl. 21.54.04

Tillbaka till stolen, men framför allt tillbaka till medelåldern, tillbaka till den avdomnade mys-tv-vardagen; för alltid bort från sin gamla »ung, arg man«-position i svenskt kulturliv. Han är i färd med att behärskat sätta sig ner på stolen, men det vi ser är en man som faller handlöst och som vet om det.

Och kan vi samtidigt prata om Morgan Allings roll i det hela?

Alling som är mobbingmotståndets ansikte utåt, som nyligen fick göra en hel serie i SVT där han lärde folk att säga ifrån när de såg sociala orättvisor i sin närhet; som är noga med att påpeka att mobbing inte sker av individer utan av individers handlingar.

Vad gör då denne anti-mobbings-Yoda när han ser sociala hemskheter utspelas precis framför snoken???

moggmund

Han gör ingenting! Han bara låter det hända!!! Eventuellt samtidigt som han kväser ett illmarigt flin med näven!

Inte sträcker Morgan ut sin näve, för att rädda Stefan, under någon av alla de sekunder då hans överentusiastiskt utslängda köttknyte hänger och dinglar stelt över matbordet. Morgan bara sitter där, tyst, medan Stefan Sauk tvingas utstå den mest publika skam vi sett på den här sidan slutklämmen av Blåsningen-avsnittet med Anders Limpar.

Det är inte den som sträcker ut handen för att låta en fistbump-näve bli hängande som gör fel, inte heller den gamla tant som inte möter den – utan de runt omkring som låter det hända.

 

4. Maic Sema (NY)

Äntligen tar någon bladet från munnen och slår hål på den gamla Björn Enqvist*-myten om den soligt glättiga fotbollstillvaron  på Cypern.

Yttern Maic Sema, som i januari skrev på för Örebro SK, har nämligen sagt så här om sitt år i cypriotiska AEL Limassol:

maicsema1

Topp-sex!!! På Cypern!!! Vi har talat för lite om storklubbspressen i den cypriotiska högstaligan som får många ex-allsvenska yttrar att duka under.

*= I mitten av 2000-talet handlade minst vartannat Sportnytt-inslag om hur göttigt Björn Enqvist hade det, då den storväxte mittfältaren ansågs ha beaten the system genom att lämna Sverige och de långa, kalla, jobbiga försäsongerna för att tjäna mer pengar på Cypern. SVT har ännu inte lagt upp alla dessa Björn Enqvist-reportage på Öppet Arkiv, då de fortfarande jobbar på att förbättra serverkapaciteten för att kunna hantera dessa kvantiteter av cypriotisk annonsering.

 

5. Andrev Walden (ÅT)

andrevw

Så här ska en kolumnsten dras.

Och så här.

Att han inte lyfts upp i kolumnistsmöret tidigare, denne Andrev Walden, efter att ha dominerat den svenska sociala medie-scenen när det gäller skojig klokskap under flera år.

 

 

kassler

 

1. Netflix (NY)

Vi har pratat för lite om den här nyheten, tycker jag:

netflix

Netflix kommer alltså att med alla till buds stående medel strypa tillgången till sitt amerikanska utbud, vilket kommer att lämna oss stackars svenskar kvar med typ Maria Wern-trilogier, Morden i Sandhamn-fanfiction och Full Frys-spinoffer.

Uttrycket »Netflix n’ chill« blir ganska snart »Beck – Enslingen n’ chill« och en behöver i princip vara Peter Habers mamma (alternativt filminköpare på CMore) för att se det som något positivt.

 

2. Danmark (NY)

Ni trodde Danmark spårade ur då de (typ) började smälta ner flyktingars guldtänder till statskassan?

Tänk om.

Det är här, i en annons för Mittmedias nya nyhetsapp, som landet Danmark tappar fotfästet:

danskar

De har alltså brillsnokar i Danmark som sätter stor vikt vid att snabbt kunna luskamma Ljusdals socken på nyheter. Om jag vore Sveriges överbefälhavare Micael Bydén skulle jag vara väldigt vaksam på den här Mittmedia-uppmuntrade signalspaningen från danskt håll.

 

3. UPS (NY)

cableguy

Efter nyår beställde jag ett par nya träningsskor, eftersom mina skelande fötter med jämna mellanrum gnager hål på såväl innan- som yttermäte.

Frakten var beräknad att ta »två-tre arbetsdagar«, men Adidas skulle bestämt blanda in tredjeparten UPS i transaktionen.

Seinfeld-avsnittet där Kramer vägrar anpassa sig till hans kabel-tv-företags inhumana besökspolicy – där de kommer på dagen »mellan åtta och fyra« – är från 1996, och på dessa 20 år som gått sedan dess har bevisligen ingenting hänt.

De vägrar bestämma tid, de vägrar lämna till närmsta postkontor, de vägrar i princip att ringa på en porttelefon. Paketmottagare – bliv vid din dörrmatta om vi skulle få för oss att dyka upp, menar UPS.

Det tog nog fyra veckor innan ett illa tilltygat Adidas-paket – som såg ut att ha färdats över de sju haven och tillbaka – till slut nådde mina nävar. Då var det nävar som suttit hemma och väntat, och väntat och väntat en hel fredag – bara för att få slut på ställningskriget.

»For God’s sake: if a doctor can do it, why can’t we?«, som kabelreparatören självkritiskt utbrister utanför Kramers dörr.

 

4. Nanne Bergstrand (ÅT)

Hur kan han få säga så här, i år igen?

nannee

Eller, ja: okej, jag är ju för åsiktsfrihet och så och det är klart att han får yppa orden i sig – men hur kan han även i år bli ingress-citerad på det?

Jag tycker det är viktigt att citat blir korrekt återgivna, men i just det här specifika fallet tycker jag det är journalistiskt försvarbart att ändra citatet till att »vi ska vara en av vagnarna som åker med, fast med lite större möjlighet att rädda upp vår säsong med hjälp av sommarförvärv«.

 

5, Kina (NY)

kina

Det var väl okej så länge de höll sig till avdankade Fabio Rochenbach-typer och jag satt till och med helt lugn i båten när de började nalla på David Fällman- och Gurra Svensson-russinen från allsvenskan – men när den kinesiska ligan nu kliver in och plockar spelare som Ramires, 28, och Jackson Martinez, 29, direkt från storklubbar i Premier League respektive La Liga känns det oroväckande sorgligt.

Var det någonting som den europeiska toppfotbollen nog inte behövde så var det en aktör som kliver in och pressar priserna vad gäller övergångssummor och löner ytterligare.

RUT-avdraget ska utvidgas och snart även omfatta flytt- och IT-tjänster, enligt Sydsvenskan. Förslaget är en del i en ”uppgörelse om insatser med anledning av flyktingkrisen” som regeringen gjort med Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Anledningen? Det ska skapas fler av 2016 års stora modeterm: ”enkla jobb”.

Läser man förslaget i sin helhet över de 16 sidorna så nämns ordet ”sysselsättning” hela sexton gånger. Sysselsättningen ska bland annat ”stimuleras”, ”öka” och ”skapas”. Och det låter ju bra i de flesta lekmanna-öron.

Tur det finns experter som säger stopp.

Inte mindre än fyra expertmyndigheter säger att förslagen om ytterligare utvidgning av RUT-systemen skulle ge väldigt få jobb – och dessutom öppna upp för bidragsfusk. Arbetsförmedlingen slår fast att ”effekterna på arbetsutbudet sannolikt är begränsade” samt att de föreslagna IT-avdragen inte skulle skapa jobb för ”de som står långt utanför arbetsmarknaden”.

tinafeyconfused

Lösningen på ”flyktingkrisen” verkar alltså inte vara att en Danderyd-bo (som i snitt använder RUT-avdraget mest) ska få fler skattesubventioner??? Lösningen verkar alltså inte vara att lägga ut allt fler av medelklassens jobbiga, tråkiga hushållssysslor på rea-entreprenad???

Nej, Magdalena Andersson och regeringen får antagligen återgå till ritbordet.

Förhoppningsvis vågar de skissa större och mer visionärt; för framtidens utmaningar är större än frågan ifall en Danderyd-bo ska behöva flyttstäda till fullpris eller till och med (ve och fasa!) vara tvungen att göra det själv.