Kalasläggslistan och Kasslerlistan, vecka 48:

Skärmavbild 2015-11-11 kl. 14.55.06

1. Sydsvenskan (NY)

Det görs så mycket sportjournalistik och samtidigt så försvinnande lite granskning. En krönika kostar knappt någonting, ett FaceTime-tyck är än billigare.

Därför var det glädjande att, efter ett halvt vuxenliv på svensk fotbolls division 1-bakgator, få se Sydsvenskan avslöja att succélaget Prespa Birliks framgång inte bara bygger på offensiv fart och defensiv stadga – utan också på lika viktiga byggstenar som svältlöner, arbetsrättsligt vidriga kontrakt och skattebrott:

Skärmavbild 2015-11-24 kl. 20.18.41

Det här är ju, ehum!!!, näppeligen första gången det händer på den här nivån. Icke-européer ska ju tjäna över 14 000 kronor i månaden för att få spela fotboll i Sverige och just dylika scenarion som i Prespa Birlik, att kontraktet utåt stoltserar med den tillåtna summan samtidigt som det finns andra gällande skumrask-kontrakt under ytan (eller att en stor del av pengarna helt sonika betalas tillbaka av spelaren), är säkerligen relativt vanliga på den svenska fotbollens bakgårdar.

Åtminstone orimligt mycket vanligare än det ges sken av i den lokala sportjournalistiska bevakningen.

(Det ska sägas att det faktiskt sker undantag i branschen. För bara några månader sedan har jag för mig att SVT sammanställde allsvenskans publiksnitt i en granskning.)

 

2. Urban Hagblom (NY)

urbadling
»Medelpadskt tronskifte«, olja på canvas, 2015.

Under tisdagsmorgonen trendade hashtaggen #AdlaUrban på twitter (nej) efter att GIF Sundsvalls sportchef kort efter den slutförda Robin Tranberg-affären också gjort klart med U20-landslagsbacken Eric Björkander från den realåda som är Mjällby AIF.

Så här såg Sportbladet.se ut på tisdagseftermiddagen, när de hunnit hämta in reaktioner på »Björken«-bomben:

Skärmavbild 2015-11-26 kl. 21.23.14

(Nej.)

Men hashtaggen borde ha trendat och Sportbladet borde ha sett ut så där, om bara Medelpad vore det allsvenska mediefokusets epicentrum.

Efter att i flera år ha försökt fly den bistra GIF-verkligheten genom att försjunka i ett parti Football Manager där man styrt Urban Hagbloms gripklo i rätt riktning vågar man nu knappt öppna spelet längre.

Istället för att skicka skärmdumpar på FM-nyförvärv till sina vänner med självsäkra meddelanden som »den här borde Urban ha nypt, hörni!« så skickar man nu samma skärmdumpar men med nervösa, osäkra frågor.

»Är den här värvningen av Urban-klass?«, frågar man nu oroligt sina vänner samtidigt som man skruvar på sig i sin virtuella tränarstol.

Han har verkligen rivstartat denna lagbyggarperiod, Urban, och det ska – för första gången på länge? – bli spännande att se vad han drar för offensiv kanin ur hatten härnäst. Till Pirkt.se har han sms-ledes bekräftat att [applicera Premium-låsning] »spännande saker är på gång«.

 

3. Terry Evans (ÅT)

Skärmavbild 2015-11-26 kl. 22.03.11

I mitt jobb ingår en god del sökande i mediearkivet, och det är väl i ärlighetens namn inte ofta man studsar till av glädje vid någon nutida träff.

Men varje gång en Aftonbladet Söndag-länk med mediumet Terry Evans bildbyline snedträffas in i ens flöde skiner man ändå upp i ett litet näbbflin och unnar sig lite läsning.

(Lite och lite; ganska snart tar jag med mig jobbet hem och sitter på Terry Evans personliga blogg och ögnar igenom kommentar efter kommentar från aspirerande medium – folk som drömmer om att få anordna ett eget »storseans« – som valt att ha ihjäl sin hundkrake för att de blivit »tillsagda« av andevärlden att »göra någon radikal förändring«.)

Han är ju generellt lös i kanterna som en vattnigare pajdeg, denne Terry Evans, och det måste man nog vara om man ska besvara personliga frågor från främlingar enbart med hjälp av ett tangentbord, ett par slutna ögonlock och eventuellt någon mumlande besvärjelse.

Men den här veckan nådde Evans kantlöshet i svaren nya rekordnivåer. Vi tar oss en titt:

terry1

Om Cecilia har tillgång till en blå bil med en reva, alternativt fläck!, på passagerarsidan så kan det vara värt att ta en kik efter hennes armband där – om hon tycker att det låter vettigt. Sedan, mitt i detta andliga fordonsspekulerande, dyker bokstäverna WVH upp för Terry, följt av siffrorna 321 – men han vet inte vad de betyder. Man behöver inte vara Aftonbladets bilkolumnist Robert Collin för att ana att det ligger en registreringsskylt begraven här, men det är en för enkel och ospirituell analys, menar Terry. Det kan vara vad som helst.

 

4. »En vanlig fucking människa« (NY)

envanlig

Det drogs någon kvartalsbetalning av tv-licensen härom veckan, och sällan har det känts bättre att bli näbbdragen på en näve polletter.

För just nu känns det som att Sveriges Television levererar, kväll efter kväll, så till den milda grad att man behöver vara full on Lars Beckman för att inte uppskatta utbudet. Dokumentären »En vanlig fucking människa« fängslade mig fullständigt på torsdagskvällen, på det där sättet som teve (framför allt tablå-teve!) brukar ha svårt att göra i denna second screen-tidsålder*.

Jag rekommenderar den till alla. Det kan vara en av de viktigaste ungdomsskildringar som gjorts på länge.

*= Boka gärna mig för ett TED-talk om digital utveckling och new age branded content.

 

5. »Min Jihad« (NY)

minjihad

På tal om SVT och på tal om sevärda dokumentärer (vem är jag? Bizarro–Lars Beckman???); den timslånga belgiska »Min Jihad« får ni faktiskt inte missa i dessa tider när vi startar huvudlösa, rikstäckande jakter på 22-åringar för att de, ehm, försökt tillskansa sig oskäligt låga extrapriser på ICA Boliden?

Dokumentärens genomsympatiske huvudperson fick mig att vilja slänga in min sportjournalistiska handduk (den naggslitna, nersvettade handduken som glömts i skofacket på en gammal träningsväska) för att direkt skola om mig till lärare och jobba med ungdomar.

 

kassler

1. Stefan Löfven (NY)

Det är en svår situation, det här. Inte tu tal om det.

Många går på knäna. Många inom kommunen, de flesta på Migrationsverket, flera andra som jobbar direkt med flyktingfrågan.

Men jag går inte på knäna. Jag har inte en enda gång ens behövt snubbla till på den här post-apokalyptiska tröskeln som sägs vara flyktingfrågan. Som arbetande, hundraprocentigt integrerad medelpading i Stockholm (jag bär en någorlunda upprullad mössa och hankar mig fram under ett läckande media-paraply) så har jag inte bara kunnat gå helt upprätt genom den här katastrofen; nej, mitt privatliv eller min privatekonomi har dessutom inte påverkats ett dyft.

Jag betalar fortfarande exakt samma skattesats som jag gjort tidigare. Samma skattesats som jag tyckt varit överraskande låg ända sedan jag nöp mig ett heltidsjobb. Jag är långt ifrån någon höginkomsttagare – jag tjänar under snittlönen för män, enligt Medlingsinstitutets siffror – men får fortfarande relativa pollettmängder kvar i plånboken varje månad. Mer än jag någonsin räknat med, som uppvuxen med ett evigt gnabbande om »världens högsta skattetryck«.

Alla kan enas om att det behövs mer eller mindre desperata åtgärder för att kunna hantera de här flyktingströmmarna, men som politiker har man likafullt ett val vartåt man ska rikta desperationen.

Ska man rikta de »desperata« åtgärderna mot de som obemärkt går genom tillvaron med fast anställning, tak över huvudet, långkokt högrev i ugnen; mot den stora grupp människor för vilka flyktingfrågan väger tungt som en ett mjällfjun på skjortaxeln?

Eller ska man rikta de desperata åtgärderna mot de redan desperata stackare som försöker fly för sina liv för att hitta en dräglig, någorlunda säker tillvaro?

larrydavidTVEKAR

Petter Larsson uttryckte det bra i Aftonbladet Kultur, angående att en gråtande Åsa Romson inte kände att hon eller regeringen hade något val:

»Åsa Romson talade om att vi kommer att se tillbaka på höstens stora flyktingmottagande med stolthet när historien skrivs.

Sen började hon nästan gråta. Möjligen för att hon sålt ut allt hon trott på, möjligen för att hon vet att hennes väljare inte kommer att förlåta henne.

Möjligen har hon också rätt. Men i så fall var den 24 november dagen regeringen vände det solidariska Sverige ryggen.

I själva verket är ju resurserna knappt naggade i kanten. Kostnaderna är ännu långt ifrån alliansregeringens skattesänkningar. Har ni sett några skattehöjningar? Några tvångsrekvisitioner av boenden? Några statliga överbyggningslån för att klara ett akut läge? Är alla miljoner vintertomma sommarstugor och kungliga slott tagna i anspråk?«

Det är trevligt att kunna jobbskatteavdrags-resa en extra gång till Mauritius. Så trevligt, tydligen, att vi snart vill bygga taggtrådsmurar om oss för att gemene PR-strateg ska få borda SAS-planet en gång i kvartalet istället för varje halvår.

Så trevligt att det parti som går hårdast fram med den signalpolitiska slåttermaskinen för att skydda vårt överflöd är det som vinner i opinionsmätningarna.

Att tillfälliga uppehållstillstånd dömts ut av samtliga instanser? Äh. Kör i vind.

Att det inte är möjligt att säkerställa något genom medicinska ålderskontroller? Äh, var inte en nörd som ska ifrågasätta allt; var lite mer som Dr Spaceman:

DrSpacemanMEDICIN

 

Man har ofta en aning om hur lopp ska sluta. Lidingöloppet går runt-runt, Vasaloppet mellan två distanser.

Men ett race to the bottom när det gäller solidaritet och medmänsklighet har jag verkligen ingen aning om vart det kan ta vägen – och det skrämmer mig väldigt. Det är som ett oorganiserat VM i djupdykning, rakt ner i beckmörkret.

 

Just det. Stefan Löfven skulle det här handla om, mer specifikt.

Jag är ingen Harry Potter-kännare, men jag slängde ihop det här montaget för att även Harry Potter-kidsen ska förstå utvecklingen i svensk politik och vart vi håller på att hamna:

(Detta då flera fokusgrupper påtalat för Pirkt.se-koncernledningen att portalen når ut till närmast samtliga publiksegment – förutom just J.K Rowling-ungdomarna.)

volde
Hår-cred: Anna Kindberg Batra.

Mot dessa krafter – som hux-flux vill anamma hela SD:s partiprogram – står, som i den finaste av sagor, en 58-årig svetsare.

Nedan har jag, på fokusgruppens inrådan, klippt in Stefan Löfvens huvud på Harry Potters kämpande anlete, när hans trollstavsstråle [källa?] försöker hålla emot för mörkrets krafter:

upscv

Titt’ så beslutsam han är först, med sitt stenansikte, för att sedan vika sig helt, när det börjar brännas lite i den stavhållande tassen (tassarna? är det kutym med dubbelfattad avadakedavra-forhand?).

(Okej. Längre upp, på Kalasläggslistan, liknade jag mig vid en Bizarro-Lars Beckman.

Nu, i och med det här trassliga gif-skapandet, är jag plötsligt Lars Beckman???

Det svänger snabbt i dessa listsammanhang.

Men det gör det också i politiken, tyvärr: för två månader stod Stefan Löfven (typ) i kön till merch-tältet på Medborgarplatsen för att köpa en Refugees Welcome-tischa. Nu gör han allt för att, om inte konkret inskränka asylrätten, så åtminstone göra det maximalt svårt för flyktingar att nyttja den i Sverige.)

 

2. Erik Löfgren (ÅT)

Står still och trampar just nu, men gör inte ens det bra – typ som den här kvinnan som försöker trampa vindruvor:

erikramlar

 

3. »Rock At Sea« (NY)

Jag snubblade över den här affischen i ytterkanterna på den vida webben:

rockatsea

Och om man har behärskat sitt internet de senaste sex, sju åren så kan man inte snubbla över en affisch av det här slaget utan att bli lite, lite nedstämd över att Jonas Adner-spaningar som denna inte görs längre.

För att vara en människa som lägger oproportionerligt mycket tid på att själv skriva i en taffligt läst blogg läser jag förvånansvärt få andra bloggar, men just Adners avsomnade har jag nog plöjt pärm-till-pärm ett par gånger.

 

4. »Fit For Life Wknd« (NY)

Jag har inget emot att hålla sig i form, inte alls. En (för) stor del av mitt vuxna liv har gått åt att hålla sig på rätt sida minimi-gränsen på olika mer eller mindre fotbollsrelaterade fystest och jag har fortfarande ett relativt välanvänt Friskis-kort.

Men det är någonting i den här tunnelbane-reklamen för »Fit For Life Wknd« som skaver:

IMG_3253-0.PNG

Kanske är det deppigheten i att 2015 års mest säljande anden-i-lampan-scenario är…

andenilampan2

… en joggande kvinna i en grönkålsmixer.

Och denna installation är nästan än luddigare:

andenilampan3

Två på helspänn flexande smilfinkar ingraverade på en kettlebell, som kanske är 2010-talets motsvarighet till en bronsbyst.

 

5. Björn Ranelid (NY)

Zlatan kom hem till sitt Malmö i förra veckan för att spela Champions League-fotboll och krönikörer tävlade i att ta i från tårna med superlativ och de cirkelslutande metaforerna.

Men ingen lyckades förstås sväva iväg som Björn Ranelid, som på matchdagen gavs ett uppslag i Expressen Kultur (och antagligen också ett live-tv-program).

Jag tycker vi tittar på några av de värsta metaforiska övergreppen. Här är det första, redan i stycke nummer ett:

 12305509_10153747257543996_1968675701_n

Ingenstans ens i Hasse Alfredssons urflippade barnalåt »Ska vi byta?« är någon så fullkomligt galet progressiv att de byter soldatkängor mot hörnstolpar.

Jag läser den här om och om igen och jag… får inte ihop den. Står det just nu soldatkängor för att markera hörnen på alla världens fotbollsarenor? Och är det dessa som ska bytas ut mot fredsvimpel-knutna hörnflaggor?

Eller ska man byta de soldatkängor som just nu är verksamma i krig (oklart hur många) mot alla världens hörnflaggor?

Förstår ni hur mycket skada några miljoner hörnflaggor skulle göra i fel händer? Det krävs ingen officersutbildning för att förstå att en hörnflagga lätt täljs om till ett vasst tillhygge.

Nästa lilla svarta metaforhål:

12305621_10153747257533996_97649429_n

Jag är för intellektuellt enkelspårig för att kunna greppa den kritstoftsreferensen. Julafton-liknelsen fattar jag. Det ska bli skoj, typ. En högtidsstund. Men detta kritstoft som folk ska få över sig, det övergår mig.

Här är Ranelid så pass Ranelidsk att han måste ha blivit lite, lite rädd för sig själv då han smattrade ner dessa rader:

12305406_10153747257488996_2054859636_n

Sista-meningen här är medtagen bara på sin absoluta, tomma lökighet:

12319651_10153747257473996_523079592_n

Men aldrig spårar det så mycket som här:

12319563_10153747257463996_1303057591_n

Jag har läst det här så många gånger. »Snart… krymper… fotbollen… till… en… ärta… i domarens… pipa.«

Det går inte att ta in, inte som något annat än Ranelidska för Ranelidskans skull.

Det där citatet är till och med långt mycket märkligare än att Björn…

12319756_10153747257483996_915736718_n

… unnar sig en dubbel-byline.

Hallenius lägenhet ute till försäljning

hallenius1

»En lägenhetsförsäljning i Hammarby Sjöstad gör ingen GIF-vår«, säger ett gammalt  medelpadskt talesätt.

Och faktumet att Linus Hallenius lägenhet i Stockholm ligger ute till försäljning ska inte ses som ett tecken på att han är på väg norrut, menar han:

– Planen är att vara kvar i Stockholm. Om inget annat händer är det ju så, säger anfallaren till Pirkt.se

 

Efter ett tips från en anonym källa kunde Pirkt.se snabbt lokalisera Linus Hallenius lägenhet hos en mäklarfirma, där den ligger ute för visning den 29 november.

Tillträde kommer enligt mäklarfirman att ges »efter överenskommelse« och då Pirkt.se-redaktionen gärna tillåter sig att spekulera så skulle inträdesdatumet kunna vara avhängt när lägenhetsinnehavaren blir klar för en ny klubb och en ny lägenhet – i en annan stad.

Men så är inte tanken, betonar Hallenius.

– Vi har väl tänkt på det ganska länge, att lägga ut den. Vi är ju ute efter ett radhus då vi har fått barn och så, förklarar han.

Så planen är att flytta inom Stockholm?

– Ja… det är det väl. Om inget annat händer så är det ju så.

Det finns radhus i Medelpad också…

– Ja, och de är väl väldigt mycket billigare än här, säger Hallenius och riktar en salva mot huvudstadens ivägskenade bostadspriser innan han åter igen betonar att planen är att flytta inom Stockholm.

Fotbolldirekt.se rapporterade i början av november om att det före detta Genoa-proffset skulle vara aktuell för en flytt hem till Sundsvall och Giffarna.

– Det var första gången jag hörde om det då, när Fotbolldirekt ringde, men det är väl inte konstigt om de hållit koll på mig eftersom jag inte spelat så mycket sen i somras. De har väl hållit koll på mig sedan jag lämnade och hört av sig och kollat läget på somrarna och så.

När pratade du med Urban Hagblom senast?

– Urban hejade jag väl på när vi mötte dem. Sedan innan dess var det nog att jag sprang på honom när jag var hemma på sommarn. Roger Franzén träffade jag senast när jag badade i Sidsjön. Sundsvall är litet: man springer på varandra.

Men ingen kontakt under hösten?

– Nej, nej.

26-årige Hallenius gjorde den här säsongen, hans första i allsvenskan sedan 2008, bara 3 mål på totalt 16 starter och 7 inhopp för Stockholms-klubben. Och under hösten, då Hammarby plockat in både Jakob Orlov och Imad Khalili, blev speltiden begränsad:

– Det är klart att det inte var optimalt. Jag ska väl bara koppla av på semestern nu och ladda inför att nästa säsong ska bli bättre, säger Hallenius.

Själv känner han att det finns goda skäl att nästa säsong blir just bättre. Inför säsongen fick han ordning på de ljumsk- och höftproblem som stört honom och efter matchsäsongen tog slut har 26-åringen opererat ett problem i ena foten (»en inflammation, kan man säga«, förklarar han) som gjort att han under de senaste åren knappt kunnat skjuta ett skott med bredsidan utan att känna väldig smärta.

– Jag har egentligen bara kunnat skjuta vristskott de senaste åren. Och på konstgräs ska man ju egentligen helst rulla in bollarna i mål med bredsidepassningar, säger han.

En sista fråga: har du koll på huspriserna i Sundsvallsområdet?

– De har man väl lite smygkoll på ändå. Men nej: jag har inte börjat kolla på att flytta hem.

Pirkt.se har sökt GIF Sundsvalls sportchef Urban Hagblom för en kommentar (via sms förvisso; jag är en arbetande människa som smäller ihop artiklar på lunchen).

Chefredaktören om Tranberg-fiaskot

Skärmavbild 2015-11-23 kl. 22.37.14
Så här borde fantombilden ha sett ut.

 

Pirkt.se bryter kontraktet med en av sina korrespondenter i Sundsvall med omedelbar verkan.

Korrespondenten, som internt gått under kodnamnet »Taste Of India-näbben«, får lämna sin tjänst efter att ha misslyckats kapitalt med att identifiera GIF-nyförvärvet Robin Tranberg.

– Signalementet var oförsvarbart svagt, säger portalens chefredaktör Erik Löfgren.

 

Det var kring lunch på måndagen som en källa till portalen, som varje dag (alltså varje) sitter lutad över dagens masala-gryta och spanar ut över Storgatan i Sundsvall, slog larm.

Urban Hagblom, GIF Sundsvalls sportchef, flanerade förbi intill en okänd, fotbollsspelarkompatibel individ; ett eventuellt nyförvärv som enligt källan var »mellan 20-25 år« och »hade mellanlångt hår« och som mätte »ungefär 169 centimeter«.

Spelaren i fråga skulle några timmar senare visa sig vara den sedan förra vintern kroniskt GIF-aktuelle Varberg-mittfältaren Robin Tranberg.

Just precis: den 186 centimeter långe Robin Tranberg.

– Oavsett hur tikka masala-däven man må vara efter en backning på Taste of India-buffén ska man ha som Pirkt.se-korrespondent ha sinnesnärvaro nog att kunna längdbedöma en innermittfältare inom ett femton-centimeters-spann, säger Pirkt.se:s chefredaktör Erik Löfgren.

Till skillnad från etablerade medier, som i veckan försvarade sin publicering av namn och bild på en oskyldigt terroranklagad flykting, så får publicerandet av det felaktiga Robin Tranberg-signalementet följder på Pirkt.se-redaktionen som tar avstånd och ber om ursäkt:

– Vi vill inte bidra till ett medelpadskt samhälle där unga män under 170 centimeter tittas ut och stirras ner och tillskrivs fotbollsmässiga egenskaper. Jag vill även personligen be Robin Tranberg, denne reslige centralgestalt, om ursäkt för att han misstänktes vara en liten menlös flankdribbler. Vi har brutit kontraktet med källan som fick oss att publicera de här uppgifterna. »Taste of India-näbben«, som var hans kodnamn, är inte längre en av Pirkt.se:s oavlönade Storgatan-scouter. Signalementet han gav oss var oförsvarbart svagt, meddelar Löfgren.

– Å hela portalens vägnar vill jag be om ursäkt till läsarkretsen. Visst: allmänintresset för att skicka ut signalementet var skriande starkt, men vi borde haft mer is i magen. Vi får rannsaka oss själva.

Den abrupta uppsägningen påverkar dock inte portalens integritetsvidriga och länstäckande Urban Hagblom-span:

– Vi har fortfarande fullskalig och ständig uppsikt över Storgatan, via andra källor. Simon Skrabb eller någon annan ytter skulle inte ens hinna fundera på att beställa en cappuccino, eller vad nu yttrar dricker?, vaniljfrappe?, på Espresso House utan att det skulle slås på stora trumman på redaktionen.

 

En eftermiddag

Inblick i en eftermiddag på Pirkt.se-redaktionen:

En utsänd spanare som (oombett) dagligen äter lunch på det centralt belägna bufféhaket Taste of India (så till den milda grad att hans hjärtmuskulatur vid det här laget lär vara chicken tikka-kryddad) får syn på GIF Sundsvalls sportchef Urban Hagblom utanför restaurangfönstret.

Hagblom ska enligt källan flanera i släptåg med en ung, för spanaren okänd, man på »ungefär 169 centimeter« som ska ha varit i »20-25-årsåldern« och haft »halvlångt hår«.

Tumult utbryter förstås på redaktionen; den röda lampan vid nyhetsdesken börjar susa och blinka. Nyhetsläge: kod röd. Någon ivrig, oerfaren reporter skriker »Kujtim Bala!!!« rakt ut över redaktionen, varpå ett oroligt sorl utbryter. Jag hyschar snabbt. Nu gäller det att hålla den publicistiska fanan högt och inte gå på magkänsla. Det får inte bli fel. En fryntlig kvinna i övre medelåldern störtar in och vrålar om »extraordinärt allmänintresse!!!« och att »vi har en skyldighet att hjälpa ST identifiera nyförvärven!!!«.

Men nej. Jag håller huvudet kallt och frågar istället grundligt ut ögonvittnet i jakt på fler detaljer. Jag ber honom utmåla en tydligare fantombild; skickar bilder på flera potentiella namn från superettans assistliga som skulle kunna stämma in på beskrivningen. Men nej, nej och åter nej: ingen av de skickade bilderna stämmer överens.

(Han får sig också en liten rättmätig utskällning, min utsände spanare, då han misslyckats med det som förväntas av honom; att åtminstone nypa en snabb bildruta på alla Urban Hagbloms lunch- eller flaneringssällskap under november och december månad. Förra året lyckades vi ju, via påpassliga kontakter, zooma in Lars Krogh Gersons pixliga nuna i profil.)

Jag frågar, månne integritetsvidrigt, åt vilket håll Urban gick – samtidigt som jag påbörjar en intensiv jakt efter en live-kamera som blickar ut över Sundsvalls torg (utan lycka; olyckskorparna som monterat de stående webbkamerorna i Medelpad har fokuserat på Sidsjöbacken och Södra Berget! Som om Urban någonsin skulle ta ett nyförvärv på ett slalomåk!!!). Men Urban gick inte åt torget, förklarar källan, utan ner mot hamnen.

Jag skickar därför ett mass-meddelande i Facebook-chatten, till alla potentiella Pirkt.se-spanare i närområdet:

pirktsse

Hade portalen haft finanser nog att ha kvar sitt CoverItLive-konto hade det här varit ett ypperligt läge att smälla upp en liverapportering med utsända spanare vid väl valda panorama-café-fönster längs Storgatan.

Hur som helst: fortsättning lär följa.

(Om min källa på plats inte lyckas följa upp det här med mer konkret info lär om inte annat hen hängas ut med bild och namn för sin inkompetens!!!)

Kalasläggslistan och Kasslerlistan, vecka 47:

Skärmavbild 2015-11-11 kl. 14.55.06

1. »Liv Strömqvist tänker på dig« (NY)

IMG_3240.JPG

Jag säger det igen: jäklar, så bra den var.

Den lärorika, tänkvärda och samtidigt skrattframkallande essensen från Liv Strömqvists serieböcker finns där, samtidigt som Ada Berger måste gjort ett sjuhelvetes jobb med att tänka så urflippat som möjligt för att få ihop regin.

Är du under 26 kostar den bara en hundring.

 

2. Emil Forsberg (NY)

empo

Sveriges just nu kanske näst bäste fotbollsspelare är en Sundsvallsprodukt som nätt och jämnt nästlade sig in som siste-man i mitt juniorlag, vårvintern 2009.

Det har tävlats i att dra den bästa Emil Forsberg-historien, dagarna efter hemmasuccén mot Danmark. Expressen och Aftonbladet skakade båda en upp-och-ner-vänd Leif »Lill-Foppa« i anklarna för att få citat (den så kallade ankelskaken), samtidigt som Sundsvalls Tidning åter igen – för vilken gång i ordningen? – vevade ut historien bakom landslagssuccén; den om att »Mini-Foppa« var en hårsmån ifrån att satsa på innebandyn i 17-årsåldern, när han inte höll på att komma med i Giffarnas talanggäng i division 3.

Pirkt.se har förstås mer unika ingångar än så.

Visst: jag spelade i samma lag som honom när han lyftes upp i a-laget efter två mål bakom Kubens målvakt »Sparris«. Slurp, bara; rakt upp, som om Sören Åkeby suttit och rattat en sån nöjesfälts-kran som rotar sig ner bland gosedjuren och rycker upp det den lyckas knipa om. Och året därpå snurrade Emil, som tagit omkring tusen utvecklingssteg på det året, mig yr på var och varannan träning i a-laget.

Men tro inte att Pirkt.se:s Forsbergska kontaktnät begränsar sig till gamla trötta 2010-anekdoter.

Nej: så sent som för en månad sedan ska min far ha delat ett större parti älgkött med – håll i er nu – Leif Forsberg!!!

(Alla norrländska män över 50 med någon form av självaktning har, som jag förstått det, en »älggubbe«.)

Jag må ha suttit på bänken i något tiotal matcher för klubben i Superettan, men jag har då aldrig känt mig närmre GIF Sundsvalls allra innersta kärna än när min far berättade den köttiga anekdoten för mig.

Det går inte att utesluta att älgstekar från min far och Leifs gemensamma älgköttsdistributör letat sig ner till Leipzig och fått »Mini-Foppa« att hitta danskdödarform.

 

3. Erik Hamrén (NY)

hammarn

Han hade rätt, hela tiden.

Mål förändrar faktiskt matcher.

 

4. Kaninvälfärdsföreningen (NY)

onsdagens Nyhetsmorgon fanns representanter från den nystartade Kaninvälfärdsföreningen på plats, för att berätta om att de nu tagit identitetspolitiken till en helt ny nivå.

Den nya föreningen representerar inte bara kaniner (nej, det fanns redan föreningar som håller upp det breda paraplyet) – utan den specifika grupp kaniner som inte tävlar i utställningar eller hopptävlingar. Vanliga stugsittar-kaniner, alltså.

Änt-lig-en.

Som gammal innehavare av en stugsittarkanin förväntar jag mig att denna nya tankesmedja sätter ner foten för den ofta lättvindiga kaninhanteringen i Sverige.

Aldrig mer ska ett barn behöva växa upp och se sin vädur föräta sig på torkade äppelskivlingar så till den milda grad att den blir tyngre än en genomsnittlig tioårig pojke och därför omöjlig att hålla i famnen. Aldrig mer ska samma överviktiga kanins utomhusbur en natt bara vara uppsliten och tömd. Aldrig mer ska ett barn behöva nöja sig med att ryktesvägen få höra att »någon hade sett en räv med ett stort trettiokilos byte i käften«. Aldrig mer ska ett barn behöva titta på sin ömma moder och Larry David-stirra ner henne i ett försök att få reda på ifall hon vore kapabel nog att svarta-börsen-sälja ens gigantiska vädur som kaninstek.

Det här är förstås bara scenarion, tagna ur luften, men jag vill ändå hävda att det kan finnas empiriska belägg för att ett dylikt kanin-drama i uppväxten kan emotionellt hämma en ung man ända upp i, säg, 25-årsåldern.

 

5. Erik Lundin (NY)

eriklundin

Det här är banne mig ingen musikblogg (så sent som härom morgonen försökte jag förgäves tyda vad Fredrik Strage kan ha sagt att ett nytt band hette i Nyhetsmorgon*), men jag kan inte undgå att slänga in Erik Lundins EP »Suedi« på en femteplats.

Jag måste erkänna att jag inte trodde att Annie Lööf skulle utgöra bas för svensk hiphops bästa låt 2015.

*= Strages band hette förvisso, typ, Rural Juror.

 

 

kassler

1. Expressen (NY)

Det finns löpsedlar som antagligen kommer att gå till den printburna historien, och så finns det Expressens löpsedlar anno 2015. Inte ens vid den allra största av nyhetshändelser, de gånger då tiden står stilla och då man faktiskt bryr sig om att titta på en kvällstidningsetta morgonen därpå, kan Expressen frångå sitt nya koncept; att använda sin papperstidning som en plattform för att skyffla över folk till sin supersatsande live-tv.

Skärmavbild 2015-11-16 kl. 21.52.45

»Minns du ›Vem? Varför?‹-löpet efter elfte september?«, kommer någon kanske fråga om femton år.

Men då kommer de få svar på tal, ska ni se.

»Den var ju ingenting jämfört med Expressens ikoniska IRL-hyperlänkar till sin liveteve! Helvete vad före sin tid de var, Expressen.«

Jag har stört mig på det här fenomenet i ett halvårs tid nu, då jag dag ut och dag in fått dessa IRL-hyperlänkar kastade i plytet på den dagliga lunchläsningen. Vi pratar om hela uppslag i tidningen, nästan varje dag, som är vigda åt en pixlig skärmdumps-bonanza från live-teve som ofta… som jag förstått det, redan har varit? Typ: det här missade ni på live-teven igår, era jävla tröttnäbbar som fortfarande köper papperstidningen.

Så här såg det ut i tisdags, när Sverige skulle möta Danmark, i papperstidningen:

Skärmavbild 2015-11-18 kl. 21.10.51

Det fina var att om man klickade på de små skärmdumparna två gånger med pekfingret så kopplades man upp till det faktiska webb-tv-klippet.

(Nej.)

Strax före åtta igår så började jag – som blivit närmast apatiskt avtrubbad inför Hamréns landslag – känna att »fan, det ska bli kul med match ändå«. Ni vet: det började pirra till lite, man började så smått känna sig sugen på match.

Vid det läget hade Expressen live-sänt förhands-tv inför matchen i tio timmar.

Tio. Tio timmar. Det är svårt att ta in hur lång tid det faktiskt är i tv-sammanhang. Den lättaste förklaringen är nog att man på tio timmar live-sänd förhands-teve tvingas ägna minst en åt att, inför kameror, spela in en podcast (13.00–14.00: Mats Olsson och Patrick Ekwall spelar in »Pådden« inför uppställda kameror).

Jag trodde faktiskt att Expressens supersatsning på sin tv-redaktion (de anställde typ alla i Stockholmsområdet som någonsin tryckt in en Rec-knapp på en bandspelare) skulle innebära någonting nydanande och större – inte bara samma sak fast mycket, mycket längre.

 

2. Tommie Hansson (NY)

Förlåt; men han utstrålar så otroligt lite basket, Sundsvall Dragons tränare Tommie Hansson.

tommie

Jag har haft svårt att förbise det sedan han tog över tränarsysslan efter den svengelskt »momentum«-tjatande Peter Öqvist.

Och nu i veckan blev det här citatet, efter en tung förlust, droppen som fick bägaren att rinna över:

Skärmavbild 2015-11-11 kl. 16.44.50

Det blir inte vitare än så här. Det blir inte mindre basket än så här, Tommie. Det här förstärker bilden av att Hansson är en man som väljer bort »NBA League Pass«-abonnemanget för att teve-kvällarna är fulla av »massa annat bra« som »Doobidoo och Bron«.

Skulle Andreas Alm i sitt mångkulturella, flerspråkiga AIK-omklädningsrum i ett passionerat halvtidssnack utbrista att »för helvete, grabbar, vi spelar ju Kjell & Kompany-fotboll där ute«???

Icke!!!

 

3. Johan Mjällby (NY)

Han kanske är off-limits att skämta om, efter att familjeskäl fått honom att lämna sin post som assisterande tränare i Bolton, men… det är svårt att undgå en kasslerlista om man dyker upp så här till tv-sändningen inför hemmamatchen mot Danmark:

johanmjäll

 

4. Svenskt Näringsliv (NY)

Nyheten att Svenskt Näringsliv skyfflat miljontals kronor över högermänniskor som sagt sig »kunna göra roliga memes« är så otroligt rolig och sorglig på samma gång.

Vi såg förvisso inte minst efter Danmarks-matchen hur viktigt det är att vara starka på meme-fronten (till och med Glenn Strömbergs bortglömda spelsajt Gurufans lyckades skicka iväg en like-raket!), men att strössla nästan en miljon kronor över ett gäng »sociala medier-experter« för att få fram dylikt virala succéer verkar något överilat:

meme

Jag läste retorik tillsammans med Fria Moderata Studentförbundets (dåvarande? nuvarande?) ordförande förra hösten – helt utan att veta att hon redan var ett retoriskt geni.

Det måste man nog nämligen vara ifall man kan kräma ur 135 000 kronor för 17 Facebook-inlägg, vilket hennes förening ska ha gjort.

 

5. Nationalekonomi A (NY)

Jag är tillsammans med en mycket klok tjej, som besitter förmågan att tänka kritiskt.

Och tur är väl det, annars hade jag fått hem henne så här från en genomsnittlig föreläsning i nationalekonomi:

tildesmurf

Hon hade varit blåare än en smurf!!!

Föreläsare står tydligen och vevar om att ingångslönerna måste pressas nedåt och om att fackföreningar är »ett djävulens påfund«.

Jag när långt gångna tankar på att själv skola om mig till gymnasielärare. Var och varannan dag kommer jag hem till en flickvän som faktiskt lärt sig någonting intressant under dagen, som känner sig klokare än dagen innan!, och det verkar eftersträvansvärt. Men den obligatoriska kursen i nationalekonomi skrämmer. Jag har inte samma motståndskraft som Tilde; jag kommer falla offer för Ayn Rand-propagandan och den här en gång ståndaktiga portalen kommer antagligen sakta men säkert förvandlas till ett led i en Timbro-sponsrad meme-kampanj för Alliansen.

Och till skillnad från Tilde så passar jag heller inte som ett av ansiktena utåt för Blue Man Group:

eklsmurf

Je suis Liv

Jag satt och filade på ett blogginlägg på fredagskvällen och skulle precis skyffla ut det i etern; den synnerligen tätt förslutna eter där gladlynta blogginlägg om Football Manager-inköp och skalpsmörjor anses vara innehåll.

Men så slutade jag förstås fila, lade förstås alla publiceringstankar på is.

Det var sorg i fredags, fortsatt sorg genom gårdagen, men nu måste vi faktiskt orka återgå till att omfamna den öppna, fria värld som terroristerna försöker ta ifrån oss med bomber, maskingevär och fundamentalism.

Jag var och såg »Liv Strömqvist tänker på dig« på Dramaten idag och jag kan inte tänka mig en föreställning som är bättre lämpad för att manifestera den frihet vi ska fortsätta njuta av, glädjas åt och kämpa för:

En kvinnlig Rod Stewart som slickar längsmed ett hårigt mansben!!! Det grekiska dramat Medea gestaltat genom Glenn Hyséns kärleksaffär med den kvinnliga statisten som egentligen var tandskötare!!! Oksana Wilhelmsson som avgrundsvrålar åt de slamkrypare som kväver hennes popkarriär och tvingar henne titta på Al-Hilals hemmamatcher!!!

Det är friheten att tänka dessa tankar (för att sedan plita ner dem i serieteckningar samt låna ut dem till teaterregissörer!) som vi fortsatt måste försvara.

Je suis Liv!!!

 

På detta tema så kan jag inte låta fredagens utkast bara ligga och förmultna för alltid. Det fanns en fredag den trettonde innan bomberna sprängdes och kulorna ven; en fredag den trettonde där Football Manager var nytt, där fredagsfikat var uppdukat och där Pirkt.se nästlade sig in i medieetablissemanget.

Continue reading

Uppgifter: Yttern aktuell för GIF

disco
Pirkt.se:s nischade silly season-vevare Erik Löfgren.

 

GIF Sundsvall letar nya yttrar.

Ett namn högt upp på önskelistan är, enligt Pirkt.se:s uppgifter, Årets Mål-vinnaren Simon Skrabb.

 

Under såväl 2014 som 2015 var den unge mittfältaren, född 1995, utlånad från finska FF Jaro till allsvenska Åtvidaberg, ett låneavtal som egentligen skulle ha sträckt sig över ytterligare två år – men som bröts då Åtvid ramlade ur högstaserien.

Även Simon Skrabbs finska klubb ramlade ur högstaligan i höst och nu öppnar klubben för att endera sälja eller åter låna ut 20-åringen som sitter på ett avtal fram till 2018.

– Vi ser på olika alternativ för Simon. I första hand letar vi transfer, men om det inte hittas en lösning kan det bli aktuellt med uthyrning på liknande sätt som i år, skriver klubbens vd Niklas Storbacka i ett mejl till Pirkt.se.

Vill fortsätta i allsvenskan

Enligt uppgifter till Pirkt.se är GIF Sundsvall en av klubbarna som visar stort intresse för den finske U21-landslagsmannen, men klubben ska – enligt Niklas Storbacka – inte ha varit i kontakt med Jaro.

– GIF Sundsvall har inte varit i kontakt med oss, men eventuellt med Simons agent, skriver Jaros vd.

Skrabb hade, precis som hela Åtvidaberg, en väldigt tung säsong men avslutade säsongen starkt med mål i de två sista omgångarna. Det sista var ett osannolikt drömmål borta mot Gefle där han liggande i luften skorpionklackade in bollen i det bortre krysset; ett konstmål som han utsågs till Årets Mål på den svenska fotbollsgalan i måndags.

Och Skrabb, som gjorde totalt fyra mål och ett assist i årets allsvenska, vill fortsätta i den svenska högstaserien:

– Ja, det är något vi jobbar för, jag och min agent, sade han när Pirkt.se träffade honom efter prisutdelningen på fotbollsgalan.

Men ingenting är konkret från något håll än, påtalar han:

– Vi har hört mycket intresse och så, men jag har en match kvar med (Finlands) U21 på fredag som jag ska spela innan vi sätter oss ner och ser över de olika alternativen noggrannare och går in mer konkret på olika grejer.

Fjoluson på besök i Norrköping

Samtidigt som Simon Skrabb är ett potentiellt namn in i GIF Sundsvall verkar den isländske mittbacken Jon Gudni Fjoluson vara allt närmre en flytt bort ”från klubben, från stan, från allt”.

GIF-mittbacken ska ha besökt IFK Norrköping under veckan och mycket tyder på att 26-åringen representerar de svenska mästarna nästa säsong.

Kalasläggslistan och Kasslerlistan, vecka 46:

Skärmavbild 2015-11-11 kl. 14.55.06

1. Janne Andersson (NY)

janne

Det finns något så otroligt upplyftande och hoppingivande i att 53-årige Janne Andersson plötsligt, hux jävla flux, är en tokhyllad SM-guldtränare.

För ett år sedan höll han ju verkligen på att kraschlanda storklubben IFK Norrköping i superettan. Jag minns att jag satt på Sportbladets redaktion och gjorde en massa uträkningar i början av förra hösten och jo: Norrköping, som då låg på kvalplats, skulle av allt att döma ryka. Formen var helt i plåt, de gjorde inga mål, vann inga matcher – och Janne Andersson verkade helt ha kört fast med sitt lag.

Han kom till Norrköping inför säsongen 2011, tog dem till en finfin femteplats 2012 varpå han förlängde sitt kontrakt med tre nya år i början av 2013.

Och det var… nog det som räddade honom förra hösten. Jag känner mig tämligen säker på att om hans kontrakt gått ut efter 2014 så hade Andersson, som efter femteplatsen 2012 lett laget till en nionde och en skakig tolfteplats, nog inte fått nytt förtroende.

Då hade IFK Norrköping tagit in något nytt namn. Testat nåt nytt. Prövat sina vingar. Vinkat adjö till den stillastående 53-åringen som säkert inte ens hade en konkret projektplan (innehållandes ord som »tempofotboll« och »Bayern München«) uppritad.

Och ett år senare är han bäst i Sverige, älskad av alla, pappnäbb i de lokala rondellerna.

Precis samma Janne, han den skicklige, solide men lite uttjatade tränaren som stod och stampade, fick plötsligt flyt i grejerna och rull på den snöboll som till slut rumlade hem Lennart Johanssons pokal.

Kunde det helt plötsligt hända för en gladlynt 53-årig hallänning under 2015 så borde det kunna hända för vilken 2015-stillastående kringtrampare som helst under 2016. Typ mig eller dig.

Det var ju inte som att Janne bodde hos »Coach Nebez« hela vintern och kom ut som en helt ny tränare i våras.

Skärmavbild 2015-11-10 kl. 10.08.07

(Nej! Bilden är ett montage!!!)

Det gick helt sonika bara helt plötsligt mycket bättre för honom.

Det kan börja gå bättre. För mig, för dig, för samhället, för världen.

 

2. Niklas Orrenius (ÅT)

Det är sällan, allt för sällan, som den här portalen kommer med konkreta lästips. Men den här krönikan av den alltid lika eminente DN-journalisten Niklas Orrenius var läsvärd och bra.

Han har sådan journalistisk tyngd, Orrenius, att man litar på att vartenda ord i berättelsen är sant; att det gick till precis så som han beskriver det. Att han inte spetsat till historien ett uns.

Och jag tycker att det är skickligt att använda ett verkligt scenario i sitt tyckande. Och det är bra att… någon som inte heter Joakim Lamotte gör det.

Men med det sagt så måste jag påpeka att det är farligt att öppna upp scenario-dörren, i detta Joakim Lamotte-belupna medieklimat. Att bjuda honom på ett scenario från verkligheten; bara kasta ut det, fritt för honom att använda och tolka.

Och jag spår att Joakim Lamotte, kolumnvevare i alla sammanhang han kan nästla sig in i, lär slamsuga hela den vida webben efter nya scenarion att använda till sina framtida krönikor. Hans egna, tillspetsade historier lär vara slut och till och med de rent påhittade fablerna lär börja sina.

Så förvånas icke om ni inom kort nås av en krönika – antingen ett FaceTime-tyck från framsätet i hans bil eller en textkolumn på typ Land.se – där Lamotte varit med om exakt samma sak som Orrenius (ett så kallat scenarioknyck), fast där den sexuellt trakasserade mannen sprungit omkring med penisen i vädret och jagat städerskan hela vägen ner och förbi receptionen samtidigt som ingen gjorde någonting alls.

 

3. Jan »Kniv-Jocke« Olsson (NY)

Jag har älskat Jan »Kniv-Jocke« förbehållslöst sedan han spökskrev den här hyllningskolumnen åt sig själv på Sundsvalls Tidnings familjesidor. En text som var värt ett helt eget inlägg då det begav sig.

Nu är han i farten igen, i 2015 års kanske bästa klipp på diskbänksrealistisk glädjeyra.

Skärmavbild 2015-11-10 kl. 11.11.45

 

4. Pirkt.se (ÅT)

I väldigt få andra forum än just detta skulle man få se det här utfallet av denna omröstning:

vemellervad

I en tid då allt handlar om klick, delningar och viral spridning kan det ibland vara viktigt att påpeka att det finns fördelar med att bedriva en portal där sju av ens tio läsare består av ens föräldrar och syskon (inloggade från olika enheter).

I denna läsarkrets ögon duckar jag tydligen alla motgångar:

output_mES9MG

Och initiativet att återinföra en förvisso omdöpt men fortsatt veckovis lista kan visa sig vara ett av portalens bästa publicistiska beslut på länge.

 

5. Andrev Walden (ÅT)

Jag vet inte varför han har sin blogg på Café – antagligen för att de formligen häller pengar över hans frilanskassa – men det är inte ett nog stort irritationsmoment för att undvika att länka dit varje vecka, när han kommer med sin orimlighetsrapport. Hans veckovisa bloggvevningar var nog katalysatorn som fick mig att åter vilja ha ett listforum att verka i.

Han är kort sagt ett föredöme, denne Aftonbladet-avhoppande Walden, dels i stilistisk rolighetsväg men också som skapare av små gif-animationer. En klok och skicklig yrkesman i denna klickonomins tidevarv, likt en internet-viralitetens Andreas Johansson.

 

 

kassler

1. Östersunds-Posten (NY)

Debattklimatet må vara generellt uppskruvat i vårt samhälle idag, men förbise alla Ivar Arpi- eller Per Gudmundson-vevningar från högerkanten; de riktiga övergreppen och den riktigt låga nivån hittar man i Jämtland hos den centerpartistiskt bundna Östersunds-Posten.

I en krönika av tidningens skribent Martin Nilsson hittar jag följande stycke:

olyckskorp

Det går inte att tolka på så många olika sätt; ÖP:s sportredaktion liknar mig, eller åtminstone min 2010-uppenbarelse, vid en lågtflygande olyckskorp!

En olyckskorp! NIVÅN??? Snälla nån, vilket publicistiskt haveri. Jag vill att någon tar avstånd från den här tok-uppskruvningen av det jamtska debattklimatet. ÖFK är inte ens i allsvenskan än och jag kan knappt tänka mig vilka övertramp tidningens skribenter kan tänkas begå för att egga upp stämningen inför ett Norrlands-derby 2016.

 

2. Hammarby (NY)

Jag snubblade över en Fotbollskanalen-artikel härom veckan och förlåt, men det blir inte mer Hammarby än så här:

hammarby

»Ljusvattnets Henry«, utlandsproffs-Sveriges mest skadedrabbade individ på den här sidan Micke Svensson, vill enligt rykten flytta hem till Hammarby för att där operera knät, något som varken bekräftas eller dementeras – av Björn Runström.

(Nu i efterhand noterar jag ett »förhoppningsvis« också, som måste vara dittryckt av en journalist i grönvit halsduk.)

 

3. SVT (ÅT)

De måste ha suttit som på nålar i veckorna, cheferna på SVT.

Förra fredagen valde de nämligen att sända ut ett Skavlan med »Rod Stewart« som gäst.

rud3

Detta trots vetskapen att den här figuren lurar i vassen:

ruddan2

Jag tycker att det är direkt svagt av ett produktionsbolag med public service-ansvar att med skattefinansiella medel hugga efter vad man tror är Rod Stewart, när vi såg hans dubbelgångare Rud Stewart i farten i Medelpad så sent som sommaren 2014.

 

4. Tvillingparet Ahlström (NY)

ahlström

De kom till Sundsvall Hockey för ganska precis en månad sedan, tvillingarna Oscar och Victor Ahlström. De två snart 29-åriga forwardsbröderna har förvisso spelat i högstaserien med AIK i ett antal år, men förra säsongen spelade de i hockeyallsvenskan med Södertälje SK och gjorde 14 poäng i grundserien – tillsammans.

SSK rasade ner i ettan och de var följaktligen kontraktslösa fram till mitten av oktober i år när en hockeyallsvensk jumbo i akut forwardskris – Sundsvall Hockey – förbarmade sig över dem.

Efter en månad i klubben vill då Sundsvall Hockey förlänga kontraktet med bröderna som gjort det rätt bra och bidragit med fyra poäng vardera på de nio spelade matcherna.

Men det vet inte detta menlösa Sedin-par ifall de vill.

De vill nu – trumvirvel! – utomlands!!!

– Det vore kul att testa nåt nytt, säger en av Ahlström-brorsorna till ST.nu.

Efter en enda månad i klubben. Efter en månad av hockeysäsong.

Menlösa hockeyspelare i Sverige har det för bra!!!

Titta på fotbollen, titta på typ Mjällby AIF: nästa år kommer en habil allsvensk spelare som Mathias Håkansson antagligen få harva i division 1 södra – trots att han gjorde 21 starter och fyra mål i allsvenskan så sent som för två år sedan.

Denne förstadivisionsmålskytt kanske får börja jobba på förskola vid sidan om, kanske intensifiera sina studier; inte finns det i hans tankar att någonsin bli utlandsproffs.

Men i hockeyn är det fortfarande en spelarnas marknad, trots att popcornnafsandet närmast upphört i SHL-pauserna och att inte en en enda klubb kan gå bra ekonomiskt.

Som hockeyspelare kan du fortfarande vänta halvvägs in i hösten på att fullständig kris utbryter någonstans och då åka dit och krita på ett korttidskontrakt. Och om du sedan inte trivs optimalt (om Måndagsjazzens novemberbokningar inte duger!) så kan du alltid söka dig till nya äventyr och stå bakom kassen och spela välbetald skridsko-innebandy i danska Herlev Eagles.

 

5. Ivar Arpi (NY)

arpi

Propagera gärna för att sätta in militären för att skydda landets gränser mot elaka flyktingar som vill komma hit och försöka att efter bästa förmåga fortsätta sina sönderbombade liv, tyck för all del att tillfälliga uppehållstillstånd – detta migrationsfrågans balansband (»ja, all forskning är emot det och ingenting stöder det men det kan funka och jag älskar det!!!«) – är en perfekt skrämseltaktik och vifta obehindrat med din SD-svans efter folk i de sociala medierna.

Men du kan väl åtminstone försöka dölja all inhumanitet och alla onda, bruna idéer bakom en trevlig, polerad yta.

Ivar Arpi försöker inte ens med fasadtvätten.

Så fort du ser honom i bild – dels still-, men framför allt rörlig – så syns det att det där är en man som vill sätta in militär mot flyktingar för att rädda julhandelsrekordet.

Jag tror att det är någonting i kombinationen mellan hans höga hårfäste (det vilar något obehagligt över den semi-flintifierade sidbenan) i kombination med de där karga, elaka Skrot-Nisse-ögonen.

Hm. Låt oss se, genom att Arpi-fiera mig, i den mest fromma bild som tagits på mig under 2015: stillsamt liggande på en semesterbrygga.

Är det den märkliga frisyren?

Skärmavbild 2015-11-08 kl. 01.11.36
Nej. Här blev jag om möjligt än mer from och tillfreds med tillvaron. Mitt väna näbbparti i kombination med Arpis mjuka, till synes välbalsamerade hårväxt ser inte ut att kunna TUT-skrämma en kotte. Jag ser ut som en tecknad brunbjörn som vill alla väl.

Är det ögonen, då?

Skärmavbild 2015-11-08 kl. 00.51.53

Mja. Marginellt mer skräckinjagande – det finns ett mörker där i den skuggbelagda ögongipan – men ändå inte så att det kryper kårar genom skinnet av blotta uppsynen, som det gör vid ett genomsnittligt Arpi-besök i Agenda-studion.

Nej, det är förstås så att det är hans uppsyn, ögonrynka och märkliga frisyr som tillsammans med hans åsikter skrämmer en. Att hans retorik samspelar med den flintifierade sidbenan för att uppnå Skrot-Nisse-skrock-nivåer. Den där retoriken som ska få gemene man att tro att vi är mitt uppe i en systemkollaps och att man inte längre kan ta tunnelbanan till jobbet för att det på perrongen står ett tjog afghaner och skjuter med hagelgevär i taket. Och att om du väl hoppar på pendeltåget till Uppsala så kan helt plötsligt den syriske lokföraren ta sikte på Aleppo. Att det inte blir några juleklappar för de svenska barnen och PR-papporna (när det egentligen slås rekord!).

Ett föredöme inom det här fältet (mjuka bruna åsikter bakom en polerad yta) är Per »Nationens Undergång« Gudmundson som jag tror lyckas nå ut bredare med sin alarmism med sin kindplufsiga, tweeddraperade nallebjörnsutstrålning:

perragudmund

Fyrsiffrigt

Jag är nu officiellt vuxen.

Idag betalade jag nämligen ett fyrsiffrigt belopp för en soffa, för första gången någonsin. Fyr-siff-rigt. Fattar ni. Vi pratar summor över tusen kronor.

Jag tror att det är vuxendomsspärren, eller åtminstone en av dem, att köpa en fyrsiffrigt dyr soffa istället för att låna av någon, ta någon överbliven (jag har haft en med nött skinn och en rosa i plysch) eller nypa en på Myrorna,

(Och jag passerar denna spärr vid blott 25 års ålder. Tänka sig.)

Skärmavbild 2015-11-08 kl. 23.08.49

Där ska den stå när den väl dyker upp, den grå dyrgripen.

Jag berättade väl det härom månaden, att ett förstahandskontrakt ramlade ner i mitt gamla turförföljda knä från ingenstans?  Mhm–mhm. Ett faktum som säkerligen skjutit besöksstatistiken till den här portalen i sank (en huvudperson måste vara like-able, har jag lärt mig, och att serveras hyreskontrakt i knät är näppeligen ett sympatiskt karaktärsdrag i dessa karga tider), men till det fåtal som stannat kvar kan jag berätta att vi trivs väldigt bra.

Jag älskade Tilde redan på 45 kvadrat i Kallhäll, ja, redan på 30 hemma i Sundsvall, men aldrig har det varit enklare än på 70 luftiga i Huvudsta.

(Och trots att jag bara har en kvarts promenad till AIK:s träningsanläggning Karlberg har denna portal ännu inte nischat sig på långa Dickson Etuhu-intervjuer.)

 

För ett blogginlägg sedan klankade jag ner på Mittmedias FaceTime-tyck. Imorgon är det jag själv som gör ett. Ett halvtimme långt FaceTime-gynn – lajv.

Jag ska skickas ut till röda mattan-minglet på Globen inför Fotbollsgalan och, som jag förstått det, hålla live-teve-låda i en halvtimme.

TT:s kunder »vill ha sånt«: en kamera monterad på en flintifierad gynnare med handsvettsutstrålning som med ojämna mellanrum lyckas stanna en novemberglåmig Marcus Pode.

macsweat

Nej, det blir väl säkert trevligt.

Från 16.30 ska ni kunna knappa er in på er närmsta nyhetssajt precisionssöka er fram till klippet i någon lynnig Senaste Nytt-spalt hos TTELA och ta del av spektaklet.

Visst vill man utlova skojfriska »Who Whore It Best«-tävlingar mellan typ David Frölund och Jens Portin från ett välsmort, rappt och teve-vant munläder – men jag är orolig över att det här är en troligare bild över morgondagens sammantagna prestation:

deestandup

 

Hur det än går så lär det, då jag ska vara kvar på själva galan senare under kvällen också, vara fog för ett blogginlägg.