It is your birthday.

Nu får det vara slut på Robert Lundström-skriverier. Slut på NEC Nijmegen-läkarundersökningar och Urban Hagblom-memes.

Jag har ju haft semester. Min första någonsin som inte efterföljts av ett fystest.

Om detta må vi berätta.

Först anordnade jag en liten skiva.

10
Att de där pannrynkorna och det där hårfästet bara fyllde tjugofem år i helgen.

Det är svårt att greppa.

Det blev ett hejdundrande kalas; middagsserveringen gick helt smärtfritt förutom ett enda litet, litet ärende ämnat för framtida Magdalena Ribbing-spalter. En av de välartade gästerna, född i Stockholm med just en DN i ena näbbgipan, hade nämligen hittat något oönskat i sina ugnsrostade tomater.

»Ursäkta Erik«, började han, »jag vill inte störa, men jag fick stora skärvor av glas i min mat.«

Och så visade han häpet upp en rejäl glasskiva, stor nog för ett mindre toalettfönster, som han (likt salig Carl-Einar Häckner!!!) nyligen fört ur sin öppna mun.

(Något senare skulle även jag finna en större skärva i gommen som jag dock lyckades lokalisera med kindens innanmäte och som jag kirurgiskt kunde bort-operera med näven utan att skarva i halspulsådern.

Uppmärksamma läsare påpekar kanske att alla de ugnsrostade tomaterna borde ha kasserats när de första av de första glasskärvorna påträffades av den väluppfostrade vännen, men har dessa läsare någonsin ens ätit ugnsrostade tomater???)

36
Så här kan det se ut (säkert lite för länge, säkert lite för högljutt) när en nyfylld 25-åring får lite för födelsedagsstort inflytande över Spotify-köandet; näbben i vädret, oklädsamt full-hals-skrålandes på någon Alkberg-dänga.

Men det tog sig.

Vid 04-rycket, med en luftburen temperatur på nätt och jämnt tvåsiffrigt, badades det i gryningssol och sällsam, medelpadsk ytdimma.

47

martinbad

48
Jag är ju döpt, men jag undrar om inte det här var det närmaste jag kommit en religiös badupplevelse.

 

Tack, alla som kom. 

 

erikskalleper

Här, vid 06.30-rycket i redan högt stående gryningssol, stod jag uppenbarligen iklädd träskor, brandgula strumpor, snickarbyxor*, en farfarslånad fleece och var 25 år gammal och så oåterkalleligt flintifierad, men det var jag inte medveten om där och då.

*= Snickarbyxorna är mina egna. De köptes i Amsterdam i en nederländskt självsäker nyck, förvissad om att det var i dessa jag skulle flanera solgassandes igenom sommaren. Ännu ej använda innan 06.30, men sommaren är ung**.

**= Inte ung, tyvärr.

We are the 91 percent

Svaren är inne.

Skärmavbild 2015-07-17 kl. 20.54.05

Trots att mäktiga män i Norrlands Invest-kostymer uppenbarligen försökt rigga omröstningen via vitryska röstrobotar – men mot en enig GIF-supporterskara står sig en dylik kupp slätt och når bara nio procent.

Men Robert Lundström lär – om vi så barrikaderar Gustav Adolf-statyn – åka till Vålerengens kansli på söndag, skriva på ett kontrakt, och stanna där.

Allt för ett par hundra tusen kronor in på GIF-kontot, i en värld där Danny Ervik redan gått till Gais.

Enkät:

With the power vested in me by the might that is Pirkt.se tänkte jag erbjuda de väldigt fåtaliga GIF-anhängare som utgör denna portals skrala publiksegment chansen att göra sin röst enkäthörd kring Robert Lundströms framtid.

robmund

Historielektion:

2008:

Nykomlingen GIF Sundsvall säljer den oerhört framstående högerbacken Mikael Lustig till Rosenborg i en mångmiljonaffär under säsongen. Ersätts ej: Billy Berntsson flyttas över från sin vänsterbacksposition och Christian Söderberg och Abubaker Tabula anses räcka som vänsterbacksutbud.

lusse

Kommentar: Inget att anmärka på i själva försäljningen. Lustig, den framtida landslagsmannen, var för bra för GIF Sundsvall, storklubben Rosenborg strösslade miljoner; GIF Sundsvall har uttalat att man inte ska stoppa spelare. Kanske att pengarna skulle ha återinvesterats i ytterbacksbeståndet.

 

2012:

Nykomlingen GIF Sundsvall säljer den  framstående vänsterbacken David Myrestam till Haugesund under säsongen för ett antal hundra tusen kronor, i stället för att behålla honom säsongen ut och låta Myrestam gå till Norge vid kontraktets slut i december. Myrestam, en av seriens bästa vänsterbackar, ersätts då av den 166 centimeter långe vänsteryttern Robbin Sellin som plockas in från superettans mittenlag Brage.

myre

Kommentar: Mycket att anmärka på. Så mycket att anmärka på, skulle det visa sig, att man skulle kunna ge ut en sedelärande bok på temat.

 

2015:

Nykomlingen GIF Sundsvall uppges ha sålt den framstående ytterbacken Robert Lundström till norska Vålerenga för (får vi anta) ett antal hundra tusen kronor, i stället för att behålla honom säsongen ut och låta Lundström gå till Norge vid kontraktets slut i december. Han lär ersättas av… någon?, kanske, men knappast någon som går in och är en av seriens bästa högerbackar (som Robert Lundström faktiskt har varit).

robmund

Kommentar: Jag saknar ord för denna historielöshet. Det är nära till att jag tvättar mina nävar från alla kommande allsvenska GIF-projekt. Det går ju inte, detta. Ingen lär sig något. Ingenting blir bättre. Inga steg tas. Sisyfos sten rullar ner igen, antagligen till superettan.

 

Jag har, som sig bör, förberett en meme:

urb9

Konspirationsteori:

911

Okej.

Start på konspirationsteori:

Patrick Mörk, som svävar som en khakishortsprydd ande över svensk elitfotbolls varje skrymsle, får höra att GIF Sundsvall egentligen, om det skulle vara ekonomiskt möjligt, skulle vilja värva en anfallare. Klubben har förvisso en gambisk landslagsman på topp, men intill honom springer en lytt dalmas som tappat förmågan att hoppa och en västerbottnisk division 1-anfallare som gjort popularitetsmässig kometkarriär tack vare just nämnde dalmas tappade hoppförmåga. Behovet är därför egentligen skriende; men ekonomin är körd i botten.

Säg att agentanden Patrick Mörk skulle höra det här, via sina Fredrik Risp- eller Stefan Selakovic-tentakler nere bland människofolket: skulle han då inte kunna lösa det åt GIF Sundsvall?

Skulle han då inte kunna få en luddig holländsk klubb, vi kan kalla den NEC Nijmegen, att betala ett par miljoner kronor för en 21-årig mittback som de knappt sett – med motiveringen att »han spelar i det kommande svenska U21-landslaget; såg ni kanske vad det nuvarande svenska U21-landslaget gjorde i somras???«?

Jo, antagligen. Du skulle inte kunna köpa så många andra i det yngre U21-landslagets startelva mot Finland i juni (där Jocke Nilsson spelade 90 minuter som vänsterback) för 2,5 miljoner kronor; klart någon klubb kommer att hugga på det erbjudandet.

Om man i Nilssons ställe då raskt plockar in Robert Hammarstedt, som sitter standby nere på Espresso House på Storgatan, finns alltså ett visst ekonomiskt manöverutrymme (ett visst!!! En del av Jocke Nilsson-polletterna lär nämligen kunna gå till ren fyllnad av budgethål!) för att inhämta en anfallare till den stackars offensivt brandskattade klubben.

 

Och jag har goda källor på att just Patrick Mörk – känd för att ta med den ena handen och sedan, med ett varggrin, erbjuda sig att ge med den andra – försökte bjuda ut en före detta allsvensk supersuccé till allsvenska klubbar i våras.

teteh
Teteh Bangura, klubblös, vill få rätsida på sin strandade karriär och skulle – enligt mina källor i våras – komma till en allsvensk klubb tonerna av självkostnadspris, i princip. En riktigt låg allsvensk lön, var allt som krävdes – givetvis mot att Tetehs kontrakt i gengäld skulle vara kort och brytbart för en ny utlandssejour snarast möjligt.

Det blev ingenting då, Teteh är fortfarande klubblös, och säg vilken klubb som egentligen vill acceptera en sådan Patrick Mörk-optimerad deal – förutom en riktigt desperat klubb, helt barskrapad på anfallare av allsvenskt snitt; en klubb som verkligen skriker efter en potentiell målskytt som kan rädda klubben med en fin höst och sedan försvinna i fjärran?

Ingen övergångssumma och en Smajl Suljevic-månadslön? Jag vet en Urban Hagblom som skulle slicka sig både en och två gånger över näbben om han fått ett sådant erbjudande. Och Teteh Bangura har, sina skadeproblem till trots (han gjorde noll minuter för AIK förra våren), en meritlista som brädar alla andra potentiella förvärv tio gånger om.

Bangura är på väg till Sverige för att träna med en klubb i allsvenskan, meddelade Mörk idag, och det är (enligt Mörk) ingen Stockholms-klubb och det är inte (enligt artikeln) IFK Göteborg och det är inte Örebro och det är inte Åtvidaberg och det är inte Elfsborg och… jag säger inte på något sätt att han ska till GIF Sundsvall (jag har ingen telefon, så jag kan inte ringa eller smsa Urban och fråga!) – jag säger bara att man måste få drömma.

ron

Och att drömmen inte är hee–eelt omöjlig?

Slut på konspirationsteori.

Joakim Nilsson-pusslet

jocke1
Bud ska nu vara lagt på Joakim Nilsson, enligt Sundsvalls Tidning.

Jag skrev tidigare att jag tog tillbaka allt elakt jag skrivit om Mittmediefieringen av den medelpadska lokaljournalistiken om det visade sig att dessa luddigt uppkomna ”Jocke Nilsson till NEC Nijmegen”-rykten skulle visa sig sanna. Detta var dock sagt i den naiva tron att den mångårige krönikören och sportchefen Roland Engström dragit i någon tråd på lokaltidningen de Gelderlander som han skaffat sig under bevakningen av någon nederländsk skridskotävling på 90-talet.

Men icke. Det var tydligen bara att lyssna när hans Patrick Mörk ringde, vilket förtar den journalistiska prestationen. Nilssons agent, som så sent som igår skickade Hammarbys Nahir Besara till den anrika turkiska andradivisionsklubben Göztepe, uttalar sig i Sundsvalls Tidning idag där han låter göra klart att den 21-årige mittbacken (som gjort åtta allsvenska matcher i laget som släppt in näst flest mål i serien) är redo att lämna svensk fotboll därhän.

Jag gläds förstås åt Joakim Nilssons vägnar; det här trodde inte många för ett halvår sedan då han hade fem superettanstarter innanför västen och såg ut att få slåss med Stefan Ålander om att bli förstereserv. Han har alltid, sedan han kom från Älgarna, varit en väldigt stor talang som fått stå tillbaka, kanske något år för länge.

Sedan blir jag lite ledsen, då tiden där GIF Sundsvall kunde hålla fast vid januariturnéytterbackar som Fredrik Lundqvist och Mattias Nylund och där till och med en Mikael Lustig-jättetalang stannade i klubben till sitt 22:a levnadsår är över. Patrick Mörks och hans hantlangare (däribland Fredrik Risp som, det måste alltid nämnas, driver agentfirman Rispect) tidevarv är i sanning kommet, även till Norrland.

 

Den stora frågan är förstås hur mycket GIF Sundsvall kan tänkas få för en 21-årig mittback med åtta allsvenska starter i bältet – från en holländsk nykomling som senast nöp en isländsk målvakt gratis från Sandnes Ulf?

Ska affärsmännen Norrlands Invest, som tillåtits köpa in sig i norrländska talanger i den egna truppen, ha polletter? Eller är det bolaget redan upplöst och spritt för vinden i och med de nya FIFA-stadgarna?

Vad får man in istället? Tillåt mig spekulera i att Robert Hammarstedt ersätter som tredje-fjärde-back, att man först letar upp Marcus Danielsson och sedan försöker få honom att spela fotboll igen, och att Urban Hagblom – med några hundra tusen på fickan – går ut och letar med ljus och lykta efter en ny anfallare.

urb6
Tillåt mig att spekulera fritt i att det då landar i ett lån av, säg, Pär Ericsson från Kalmar (tre starter i år, fem inhopp).

pärtmund

Och då är jag optimistisk. Underskatta inte vilka hål det kan finnas i en allsvensk budget hos en klubb som så sent som i fjol var under elitlicensbryderier.

 

Jag vet inte. Jag är kluven.

GIF Sundsvall sitter på seriens just nu klart skakigaste defensiv. Ska vi vara ärliga så hade Göteborg gjort fem-sex baljor på IP och AIK kunde, ja, nästan borde ha gjort detsamma på Friends. Stefan Ålander har jag tyckt synd om sedan uppehållet; först malplacerad och ständigt felorienterad som högerback, sedan självförtroendedränerad på Friends. Och Jon Gudni Fjoluson hjälper ingen av sina kollegor för stunden; han spelar mittbacksspel efter mallen ”landslagsaktuell mittback som inte vill bli bortgjord på någon highlights-video som kan nå Lars Lagerbäck” och gör därför knappt någonting utan håller sig mest undan.

Att i detta läge, när ingen sett till Marcus Danielsson sedan jag stötte på honom på O’Learys på valborgsmässoafton och han sa att han ”skulle gå för fullt inom nån vecka”, sälja Joakim Nilsson för att finansiera en Pär Ericsson-kamrat åt Dibba där längst fram.

Då ska vi inte ens börja prata om en eventuell sommarflytt för Robert Lundström. Går han till Molde under juli månad kommer ett svart sorgeband pryda hela den här portalen.

 

Jag är en ung man som gillar att försöka ha något som liknar en husgrund intakt innan jag försöker snickra dit en balkong som bara kanske håller.

(Men det kan bero på att jag inte är händig.)

(När jag tänker efter kan jag inte bygga en husgrund heller.)

Det är hur som helst ett jäkla pussel han har framför sig, Urban, om han väljer att sälja Jocke Nilsson till NEC Nijmegen; det står helt klart.

urb8

Hur skulle du lägga Joakim Nilsson-pusslet? Bidra i kommentarsfältet och tävla om en påse syrlingar.


Fotnot: Pirkt.se har börjat med memes och lanserar inom kort AllsvenskanMemeGenerator.com.

AIK-GIF Sundsvall 4–1

De verkade verkligen inte vilja ha norrlänningar på nationalarenan. Inte sedan 1954, då fotbollslag hemmahörande norr om Gästrikland inte var tillåtna i allsvenskan, har en sådan ogästvänlighet uppvisats ett knippe norrlänningar på en allsvensk arena.

Ditresta Patroner, exil-medelpadingar och unga Jakobsbergsfostrade tjejer sugna på hederlig bortasupporterkultur (Tilde) hänvisades till en grådaskig bakväg under arenan; en vandring genom katakomber djupare än de Sagan om Ringet-gänget (som vi Tolkien-entusiaster kallar dem) tvingades igenom när de nöp den där kortväxtes genväg genom den där grottan. När min vän, som kom lite senare, frågade hur man tog sig till bortasektionen förklarade jag det som att »när du tror att du kommit fel åtta gånger så har du kommit rätt«.

lord1

 

Efter att värdarna lotsat oss längst ner genom nationalarenans slussystem visade de oss gäster till tiofaldiga stentrappor som de ville att vi skulle klättra uppför. Tio stycken. Hissen hade de barrikaderat med lås, bom och vakt.

Vid ett tillfälle under den ändlösa trappklättringen tror jag att jag såg Putte Patron i färd med att Gandalf-veva med änden av en GIF-flagga mot en av de låsta trapphusdörrarna, i hopp om att den skulle öppnas.

gande3

Men icke; hela vägen upp skulle man, trappa efter trappa.

Efter att ha klättrat hela vägen upp fanns nya, magiska skyltar för medelpadingarna att försöka tolka:

låst

Väl uppe på läktaren, allra högst upp!, i ena hörnet!, var det ett under att det fortfarande fanns visst syre kvar i de blåklädda lungorna för några ramsor.

Men nog fanns det syre, hopp och framåtanda – i knappa tjugo minuter.

Pa Dibba tilläts springa dit 1−0 innan popcornen i Tildes 45-kronors-skål ens hunnit svalna (nej, förlåt, det var en svag liknelse; popcornen var redan kalla och gamla vid köpet, kanske så till den milda grad att det framkallade hennes följande magtrassel) efter ett försvarshaveri av sådana mått att AIK-tränaren Andreas Alm borde kallat in individerna i sin nykomponerade backlinje på alkoblåsning.

 

Men säg den lycka som varar för evigt med ett osynkat allsvenskt mittbackspar mot Henok Goitom och med ett mittfält som lämnar ytan framför backlinjen vind för våg?

Precis.

Niclas Eliasson har, efter sin succésäsong med Falkenberg i Superettan i konfirmandsålder, inte haft det så roligt i allsvenskan. Där är folk elaka, smäller på och ger inte frejdiga yttrar särskilt mycket utrymme. Det har inte passat Niclas.

Niclas har mött GIF Sundsvall för lite, det är vad han har gjort.

Det var egentligen bara en tidsfråga, när han och Sam Lundholm tilläts ströva fritt, när Ebenezer Ofori tilläts styra och ställa centralt och när både Henok Gotiom och Mohamed Bangura från första minut hade ett hundraprocentigt övertag på respektive vitklädd mittback.

Fan: till och med Dickson Etuhu, denne allsvenske Bob Sapp-figur, fick stå och se bra ut. Det var lätt att göra det som stillastående bollvinnarmonster när GIF-spelare i tid och otid chippade in omöjliga, planlösa bollar på det svartgult dominerade innermittfältet.

När den majestätiske Henok Goitom lättade från marken i den nittonde minuten verkade Stefan Ålander stå kvar och undra om det var en gammal beprövad NEC Nijmegen-känning som fått Jocke Nilsson att kasta in handduken och tvingat den uppenbart formsvage »Ålen« – som man tyckte genuint synd om som högerback mot Lasse Vibe senast – till ännu en insats.

 

Det borde ha gått att oförtjänt klamra sig fast vid likaläget in i pausvilan, men Fjoluson och Ålander slog sina osamspelta huvuden ihop och lät, med en för ändamålet perfekt utförd djuptagar-vägran, en simpel lyftning från mittplan friställa Goitom inuti offensivt straffområde.

Sedan hade man, med facit i hand, kunnat gå hem. Popcornskålen var slut, GIF-tränarnas idéer likaså.

Naurin bjöd på 3–1 då han var ute och flaxade (för andra gången; i första halvlek räddades han bara av en Sigurjonsson-fot på mållinjen), sedan lät Ålander och hans genom hela matchen osynkade kompanjoner till och med Fredrik Brustad näta.

Det hade kunnat bli 5–, kanske 6–1; det var en rakt igenom bottenlöst usel och slapp GIF-insats mot ett AIK-lag som på förhand såg ut som en uppgift som låg helt rätt i tiden.

Hasan Cetinkaya hade just firat ner en repstege till Nabil Bahoui från sin ständigt Stockholm–Genclerbirligi-pendlande helikopter och skjutsat honom till Saudiarabien, där den 24-årige landslagsyttern kan skyddas från elaka Premier League-klubbar som girigt lockar med världsliga ting som »sportsliga utmaningar«. Patrik Carlgren var skadad )antagligen hade han väl tappat en rosa hårspraysflaska på foten i U21-EM-firandet), likaså Sonko Sundberg; vilket betydde en 18-årig strutväktare och en ytterbacksduo bestående av Kenny Pavey och Alex Pereira.

Det såg lämpligt ut på förhand, det såg riktigt lovande ut efter fem minuter med 1–0-ledning på en glesbefolkad, semestertrött nationalarena – men efter en timmes spel kunde jag summera en av årets svagaste GIF-insatser samtidigt som mitt sällskap indoktrinerats i supporterskapets absoluta baksida (solklar förlust, inkasserad sittandes i periferin, långt borta från livet och rörelsen, med en 30-kronors ljummen Ramlösa i en pappmugg under snoken).

 

Det var bara drygt 20 minuter kvar när första bytet kom.

Bara det.

Tränarduon väntade i sjuttiosju minuter för att se ifall inte Sebastian Rajalakso (som förvisso lyckades lyfta in bollen på den obemannade åker Pa Dibba fick för sig själv vid 1–0-målet) skulle blixtra till. För egen del hade jag väldigt svårt att se det hända; den form- och självförtroendefattige 26-åringen ser ut som ett gammalt entaktat kallblod som någon råkat anmäla till en galopptävling.

När Johan Eklund väl kastades in, vid tvåmålsunderläge med kvarten kvar, så var det istället för en anfallare, ty alla vet ju att en kedja med tre anfallare trumfas av en kedja med två anfallare och en mittback.

Det är det vapnet som finns vid underläge, att desperatflytta upp en mittback när de sista sandkornen håller på att runna ur timglaset; dessförinnan är det väldigt lite som tyder på att årets GIF-lag ligger under med en eller ett par bollar.

tracy

 

Var är Marcus Danielsson? Alltså var är han? Vad gör han? Hur mår han? Har han slutat med fotboll? Fått sig en trassligt stekt kycklingbit i sin O’Learys-pasta? Varför kommer det inte ens månatliga uppdateringar om den skada som initialt skulle honom borta från en allsvensk månad? Det har nu gått snart fyra och Jocke Nilsson står med en fot på Hasan Cetinkaya-helikoptern och Stefan Ålander är seriens kanske formsvagaste försvarare.

 

Jag tar tillbaka allt elakt jag någonsin skrivit om Mittmedia efter denna uppvisning i NEC Nijmegen-kontakter. En riktigt bra Nijmegen-kontakt går inte att värdera i nedskärningar i personal och tidningssidor.

 

Betygen (med reservation för att jag såg matchen högt upp från kortsida): 

Tommy Naurin +

Robert Lundström +

Jon Gudni Fjoluson +

Stefan Ålander +

Dennis Olsson +

Robbin Sellin +

Runar Mar Sigurjonsson +

Lars Krogh Gerson +

Sebastian Rajalakso +

Leo Englund +

Pa Dibba ++

Kommentar: Jag tyckte uppriktigt att det var en rakt igenom underkänd insats på i stort sett samtliga fötter. Pa Dibba den ende som kändes någorlunda pigg och som åtminstone försökte göra maximalt av det lilla av värde som letade sig fram.

Tildes betyg på bortasupporterupplevelsen: »Ett och ett halvt plus.«

 

Skalpbett

tildesidsjön
Fem. Fem stycken.

Jaha, jag trodde ni frågade hur många myggbett jag ådrog mig på min skalp under den första kvällens promenad. De flintifierades riksförbund borde först se till att finnas, sedan skicka ut pushnotiser till sina medlemmar med uppmaningar om att täcka hårbotten med en liten pläd eller ett knutet myggnät.

Men allt har sannerligen inte varit skalpbett i dagarna två:

IMG_2693.JPG
Badkruke-SM-veckan är ju i stan. Här ser vi Tilde Jansson, Järfällakrukorna, som höll sig på badstegen i 2.08 innan dopp – en prestation som dock trumfades av Sidsjövägrarnas Erik Löfgren – inte sällan refererad till som »det ocharmiga velandets okrönte konung« – som lyckades tveka i goda fem minuter med underbenen i det 18-gradiga vattnet.

tildeborglighet
Håller du i teven, Gunnar Axén? Här har vi en dam som inte är rädd att ställa sig i armarna i kors intill politisk slagspray.

(Det här när vi var på väg ner till Torget för att lapa musslor och dricka vin.)

erikkamera
Imorgon fyller jag år. Jag har bjudit till skiva och nästan ingenting är färdigt, annat än att jag tillrett lite pillfläsk; en medelpadsk landslapsrätt som ängsliga stockholmare översatt till engelska och försökt göra till sin.

Norrlands Huvudstad™

erikköksbord
Igår satt jag på en parkbänk i Jakobsbergs centrum och tuggade på ett par färdiggrillade, honungsmelerade revbensspjäll från Coop (och kringgick det sorgliga faktumet att svensk arbetarrörelse inte kommit längre än att semesterfiraren är tvungen att laga sig egen lunch). Jag hade inga servetter tillgänliga och medelst en aggressiv vev med den ena foten tvingades jag hålla det honungsmarinadtörstande måsbeståndet stånget. Det måste ha varit en sorglig åsyn, men jag kände mig genuint lycklig och fånleende glad.

(Innan Sverige ens var Europamästare i fotboll på U21-nivå!!!)

Mitt köksbordsförlagda tvådagarsslit (se ovan: pannan i djupa veck!!!) har nämligen givit vissa resultat och idag onsdag blev jag ledig på riktigt och kan ställa in siktet på en vecka i Sundsvall.

tildesundsvall
Denna drömska, medelpadska stad som är så svår att sammanfatta. Jag kan det då inte, men några PR-människor på Sundsvalls Kommun har åtminstone försökt konkretisera »Drakstadens« innersta väsen:

sundsvall1
Jag vet inte exakt vad jag ska göra i denna stad som absolut inte är en mobbad drake – absolut inte!!!, alla vill vara med den!!! – men det saknas då inte alternativ:

sundsvall2
Man kan dricka vatten och se jazz.

Nu ska inte jag vara den som kritiserar en framskjuten position för Måndagsjazzen – jag vet mycket väl att den har högre ett snittbetyg än de flesta Broadway-ensemblar! – men däremot reagerade jag på den här sjätte-sjunde punkten på samma lista:

sundsvall3

 

Nåväl. Eagles-spelning eller ej (ej! De spelade på IP 2012!); jag ser mycket fram emot denna vecka.