Spjutshpets eller shpetälsk?

shpetim
Titt’. Shpetim Hasani kan till och med göra mål på Gefle. Bild: TT.

Giffarna behövde onekligen en anfallare av allsvenskt snitt i truppen och när Dif-bänkade Sebastian Andersson tackat nej tror jag inte Urban Hagblom hade något bättre namn i adressboken än Shpetim Hasani.

I honom får Giffarna välbehövd elakhet, beslutsamhet och en allsvenskt beprövad målnäsa.

Frågan är förstås vad det räcker till.

 

Bara förra våren hann Hasani göra 5 allsvenska mål på 12 starter innan Alexander Axén kom in under sommaren och föredrog Kalle Holmberg och Marcus Pode på topp i Örebro. 2013 sprutade han, som en del i en av de vassare anfallskvartetter superettan sett (Hasani, Alhaji Kamara, Peter Samuelsson, Atashkadeh), in 12 mål när ÖSK var nere och vände och 2012, när han bytte Norrköping för Örebro under sommaren, sprutade han in totalt 9 allsvenska mål; fem för Norrköping, men också fyra under Örebros tunga bottenhöst där laget åkte ur.

Han kan göra mål i svensk fotboll, Shpetim Hasani, och jag tror näppeligen att han helt tappat den egenskapen efter ett halvdant år i Polen. En snart 33-årig Polen-flopp var nog det bästa Urban Hagblom kunnat trolla fram ur sin luggslitna hatt – även om Joakim Nilsson gått med på att bli en rostmackeätare i Nijmegen.

Teteh Bangura-spåret, som ska ha varit konkret aktuellt, tror jag inte alls föll på ekonomiska aspekter (mina uppgifter är att han ska ha varit aktuell för en billig men oerhört kortsiktig Patrick Mörk-leasing) utan på att sierraleoniern antagligen inte är i fotbollsform nog att kunna peta in bollar redan i augusti. 25-åringen har, vad jag kan se, inte spelat en ligamatch sedan i november 2013 då han var utlånad till den israeliska ligan. Det var 2011 (tjugo-hundra-jävla-elva!) han gjorde sitt AIK-väsen av sig.

Nej: Shpetim var vår man. Jag minns honom inte bara som en skicklig avslutare och huvudspelare utan också som en elak jävel som inte skyr många medel för att få peta dit en strut (jag ska inte säga att han har delat ut punggrepp i sin karriär, bara att han nästan känns punggreppskompatibel).

En sån där som Giffarna inte varit i närheten av att ha haft under våren.

Klart är nog faktiskt att det hade blivit respass utan en anfallsförstärkning, samtidigt som Johan Eklund gått hel- eller halvskadad. Man kan inte klamra sig kvar i allsvenskan med två välartade forwards, där den ene typ »gillar att springa« och den andra »gillar att försöka tunnlas«.

Inte sedan Leo Englund vände bort Häckens uruguayanske VM-back och blev »Lugano-dräparen« med hela fotbolls-Sverige har en GIF-anfallare gjort ett mål som blivit direkt poänggivande för laget. Det var i mitten av april.

Mitten. Av. April.

Man måste ha någon som kan riva ut ett David Svensson-öga vid ett hörnklungspel för att peta in 1–0 mot Falkenberg. Shpetim är den typen av spelare.

 

Så här skrev jag efter 0–1-förlusten mot Halmstad, när GIF till viss del fortfarande hade en offensiv som skapade vissa chanser:

Skärmavbild 2015-07-27 kl. 20.57.41
Nu är han här. Lite för sent kanske (han hade nog kunnat peta oss till en mittenplats om han varit med från start; från när det skapades chanser att peta dit), men likafullt.

Kan James Keene bli en injektion för Halmstad kan Shpetim Hasani bli det för GIF Sundsvall. Inte tu tal om det.

 

Frågan är om det räcker ens om Shpetim vaskar fram fem mål under hösten. Det här är alltså, då vi verkar kunna summera övergångsfönstret redan den 27 juli, gänget som ska göra det i höst:

Skärmavbild 2015-07-27 kl. 15.42.32

Ja, jag har petat in Daniel Sliper där, ity det är bisarrt hur han inte fått starta en enda match efter sjutton omgångar – när konkurrenssituationen bestått av Robbin Sellin (++), Adam Chennoufi (+) och Sebastian Rajalakso (+). Det måste vara dags nu. Det slår sällan några gnister om Daniel Sliper, men han är fint skolad såväl tekniskt som taktiskt – kan hålla i en boll, kan grunderna i defensivt presspel – och det borde tyvärr räcka väldigt långt som ytter i årets GIF-trupp.

Hasani på topp är en fin förstärkning, men är det en lika stor förstärkning som bytet Lundström–Hammarstedt är en försvagning på högerbacken?

För det kan vi ju inte hymla om, hur mycket jag än gillar min gamle mittbackskollega från Selånger: vi ersätter vår hittills klart bäste spelare med en 27-årig mittback som bara fått sitta på ÖFK:s bänk en enda gång i årets superetta. I resterande matcher har han suttit på läktaren.

Jag tror absolut att den kompetente och kloke Hammarstedt kan lösa den allsvenska högerbacksutmaningen med den äran, men att förvänta sig något som ens liknar Robert Lundströms helgjutna och självförtroendepumpade vårmatcher är förstås skevt. I matcher som Elfsborg hemma var Lundström inte bara väldigt dominant framåt, han plockade samtidigt bort vårsensationen Arber Zeneli så effektivt att ynglingen måste ha övervägt att satsa på innebandyn.

Antagligen var det så att den i mina ögon närmast oförsvarligt historielösa Lundström-försäljningen till Vålerengen var en absolut nödvändighet för att det skulle kunna skramlas fram pengar nog till en anfallare.

Och hur mycket Robert Lundströms uppspelslugn och offensiva framstötar än betydde för Giffarnas offensiv när den var som bäst och faktiskt fungerade (för länge, länge sedan) så kan man inte hålla sig kvar i allsvenskan utan aktiva, någorlunda fungerande anfallare.

Det kanske blev så bra det kunde bli det här, ändå.

 

Fotnot:
Skärmavbild 2015-07-27 kl. 20.33.21

Det här är nu, då jag blivit en man som avslöjar övergångar i svensk fotboll, min nya bylinebild. Det är ingenting jag valt, man får den bara tilldelad sig.

Klart: Hasani till GIF

Skärmavbild 2015-07-27 kl. 14.15.39
Där är han ju, den gode Shpetim, på GIF Sundsvalls hemsida.

Mittmedia erfor rätt!!! Köp Premium!

(En »hur långt räcker det här i höst?«-analys borde man ta sig an, nu när värvningskrutröken verkar lagt sig över den medelpadska dalgången. Titta tillbaka senare.)

Definitionen av galenskap

Det handlar inte om en Robban Hammarstedt hit eller dit, det handlar inte om ifall det är Erik Larsson eller Dennis Olsson som ska spela till vänster.

Det handlar egentligen inte ens om hårresande Joakim Nilsson-misstag (sådana som borde ha snörpt åt penningpungen även hos den mest frikostlige av NAC Breda-klubbledare).

Det det handlar om att det i grunden är ett fuskbygge.

Skicka ut TV4:s »Fuskbyggarna« och Martin Timell skulle knappt behöva knacka på den malätna papier maché-vägg som är GIF-försvaret för att den skulle ge vika. Och så skulle han stå där, den defensivt ansvarige Roger Franzén, med skamsen sloknäbb.

 

Det var enkelt att störa sig på hur Roger Franzén och Joel Cedergren relativt gladlynt ställde sig framför tevekamerorna efter premiärdebaclet på IP i april och försökte måla upp en bild av att det inte var riktigt så illa som alla tyckte, den där utskåpningen på IP. Hur de ville belysa att man haft en del bollinnehav och så i andra (när man var en man mer och låg under med 1–4, reds anm.) och att MFF mest varit osannolikt effektiva.

Men man kan hantera trauman olika. Jag blev fullständigt bedrövad av premiärförlusten mot MFF men Roger Franzén och Joel Cedergren har ett lag att sköta; de kanske behövde tackla 1–4-väckarklockan på ett annat sätt. Jag kan absolut respektera det.

Vad jag har väldigt svårt att acceptera är att man inte lär sig någonting. Galenskap är, som Einstein slog fast, att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.

einarn

GIF-spelarna tilläts kliva ut lika passivt och ostrukturerat som i april – och resultatet hade kunnat bli detsamma. Det var ånyo tio-femton pinsamma inledningsminuter mot Sveriges (när de tillåts spela som de vill) klart mest kvalitativa fotbollslag.

 

Fem nyförvärv, två stjärnnorrmän vilandes, mitt emellan två tuffa Champions League-bataljer; det fanns ju faktiskt förutsättningar för att åtminstone försöka.

(Och med försöka menar jag ställa upp ett lågt liggande, kompakt lag som med näbbar och klor försöker försvara sig i en femtiofem-sextio minuter innan det slutligen ändå antagligen rämnar. Ett sånt försök man kan gå med relativt högburet huvud från och blicka framåt.)

 

Nej. Den här insatsen var inte värd att analysera. Jag orkar inte.

Men firma Cedergren/Franzén skulle kanske kunna ta sig an det där analysjobbet som inte verkar ha blivit gjort i våras, efter premiärfiaskot, och lära sig ett och annat om hur man åtminstone försöker på bortaplan mot ett topplag.

Om man nu vill få chansen att ställa ut skorna mot Malmö FF igen nästa år.

 

(Man har förresten misslyckats tämligen kapitalt i sitt allsvenska truppbygge om det bara krävs en enda skada för att Adam Chennoufi ska tvingas spela som en av två innermittfältare borta mot de regerande mästarna.)

 

Just det. Pirkt.se fick credd av Mittmedias pigga sportredaktion ikväll, efter GIF-matchen:

Skärmavbild 2015-07-25 kl. 20.21.19

Credd skrivet i medelpadskt osynligt bläck.

Uppgifter: Han är Giffarnas anfallsspår

shpetim

Efter noggranna efterforskningar har Pirkt.se snubblat över det som just nu ska vara förstaspåret i GIF Sundsvalls intensiva anfallsjakt:

Den förre IFK Norrköping- och Örebro-anfallaren Shpetim Hasani.

 

Den nu 32-årige anfallaren kom till svensk fotboll redan 2005 då han skrev på för Kalmar och har hunnit representera Degerfors, Sirius, IFK Norrköping och Örebro SK.

Förra sommaren lämnade den Kosovo-landslagsmeriterade anfallaren ÖSK (efter 21 mål på 50 matcher) för polska Gornik Leczna, men enligt Pirkt.se:s uppgifter ska Hasani nu vara högaktuell för en återkomst till allsvenskan och aktivt anfallsletande GIF Sundsvall.

När den polska ligasäsongen drog igång förra lördagen fanns Hasani inte ens med på bänken och hans Gornik Leczna har värvat inte mindre än fyra nya anfallare under sommaren.

Under Hasanis första säsong i klubben stod han för 5 mål och 3 assist på 29 matcher, där han fick börja omkring hälften av matcherna på bänken.

GIF Sundsvalls tre anfallare Leo Englund, Pa Dibba och Johan Eklund har tillsammans gjort totalt 14 allsvenska mål genom åren, i Shpetim Hasani skulle GIF Sundsvall få en rutinerad målskytt som gjort totalt 21 allsvenska mål på 70 matcher.

Tidigare ska GIF Sundsvall ha hört sig för kring möjligheten att låna Djurgårdens petade anfallare Sebastian Andersson, men fått nej. Även Teteh Bangura ska ha varit ett spår, men ska – enligt uppgifter – valts bort till förmån för huvudspåret Hasani.

Kjell och Patrick Mörk

Robert Lundström är såld. Den 4 augusti flyger vårsäsongens bäste Giffare sin kos och lämnar kanske (det lärde vi oss av 2012) nödvändigt trupputrymme åt en habil yttermittfältare från Brage.

Stefan Karlsson, Djurgårdens rejäle och habile högerback, ville inte ta den underjordiska passage som Urban Hagblom och Bosse Andersson byggt mellan Kaknäs och Norra Berget.

 

Det är spännande, kanske till och med avgörande, dagar detta. Och Pirkt.se vill gärna hjälpa till i silly season-djungeln.

Jag fick den här skickad anonymt till Pirkt.se-inkorgen och kan inte gå i god för dess äkthet, men bilden ska vara tagen under veckans Måndagsjazzen:

Skärmavbild 2015-07-23 kl. 18.28.35
Enligt uppgiftslämnaren ska den rött inringade mannen i hörnet vara Teteh Bangura, men det är väldigt svårt att urskilja.

Samma tipsare skickar också den här bilden, från Kjell Lönnås blogg, daterad i tisdags:

Skärmavbild 2015-07-23 kl. 18.32.13

Det ser ut att vara Patrick Mörk, den svenske stjärnagenten, som sitter i soffan där bakom Kjell som verkar i färd med att snöra på sig sina gamla skor.

Jag vet inte exakt vad man som GIF-supporter ska, kan eller bör tolka in i detta, men det är åtminstone någonting att spekulera kring, i dessa tider när Urban Hagblom uttryckligen gått ut och sagt att ett par spelare är på väg in – men inget mediehus ens orkar killgissa på vem anfallaren är (jämte Robert Hammarstedt som känns i princip klar).

Stillastående skribent

Jag surfade in på VK.se och såg att Umeå Fotbollsfestival dragit igång.

Det fick mig att minnas tillbaka till sommaren för tre år sedan då jag – en osnuten 21-åring – gavs ansvaret för att skriva, redaktöra och i viss mån banne mig fota ihop* en hel bilaga inför turneringen.

*= När jag på ett uppslag skulle porträttera »eldsjälarna som får fotbollsfesten att gå runt« så minns jag att jag ställde de två mellanchefspapporna med varsin stekpanna i näven, rakt upp-och-ner framför en trävägg. »Gör lite rörelser med pannan«, skrek jag, »flippa burgare i luften!«, som vore jag en kulinarisk Bingo Rimér-figur.

Jag hade så väldigt trevligt, minns jag. Jag hade ganska precis sagt upp mig från Umeå FC när VK:s sportchef ringde och frågade ifall jag ville ta mig an bilageuppdraget. Det ville jag. Ville jag också komma upp igen, undrade han, när turneringen väl startat, och skriva allt om matcherna? Jajemen.

Var det så här det var, det lynniga frilansliv jag tänkt mig kliva ut i?, tänkte jag. Folk formligen drog i en, som om jag behövdes, som vore jag en nyexaminerad sjuksköterska.

(Så var inte det lynniga frilanslivet, skulle det visa sig när den sista finalen på Nydala-fältet blåsts av. Så var det inte alls.)

Nåväl. Jag sökte i arkiven och hittade bland annat den krönika som inledde bilagan. Den håller än höll inte då och håller fortfarande inte.

vk2012

(Man kan klicka på bilden för att göra den läsbar**.

**= I och med klicket förbinder man sig till ett 12 månader långt och oåterkalleligt Pirkt Premium-abonnemang för 289 kronor i månaden.)

Det slog mig lite hur minimalt jag har utvecklats på de tre år som gått; där ett och ett halvt av dem har vigts helt och hållet åt skrivandet.

(Jag tror banne mig till och med att jag har gått bakåt i utvecklingen bicepsmässigt, om det nu inte är en beprövad gammal mjugg-uppförstoring med handflatan jag utför.)

Mer om denna stillastående känsla en annan gång.

It’s In The Game

fifa

I USA kommer den amerikanska stjärnan Alex Morgan att pryda omslaget till det kommande FIFA-spelet, sida vid sida med Leo Messi.

Och det här, gott folk, känns stort och viktigt.

Unga killar som gillar fotboll tittar på många fotbollsmatcher, men jag skulle uppskatta att den genomsnittlige tonårige fotbollsnörden spelar tio gånger fler FIFA-matcher. Sedan 1993, då det första FIFA-spelet kom ut, har fotbollsintresserade spelare kunnat välja att spela med allt från Real Madrid till GIF Sundsvall. Man har till och med kunnat ställa de mot varandra; om andan fallit på har men en gång för alla kunnat reda ut hur Cristiano Ronaldos snabbhet står sig mot Stefan Ålanders.

Hela fotbollsvärlden har kunnat utforskas, har de och jag tyckt. He-la.

Jag har spelat oerhörda mängder FIFA i mina dagar och ägde nog varenda upplaga under ett decennium, från 90-talets mitt till 00-talets dito. När jag var riktigt liten minns jag att jag då och då kunde spela med min pappa. Ni vet: han utmanar en, kanske lite lätt vinfryntlig på någon fredagskväll, det är jämnt ett tag, sedan fyller man elva och blir för bra och far-son-bataljerna ebbar ut.

Min syster, som likt mig spelat fotboll från barnsben och upp i vuxen ålder, spelade såvitt jag vet aldrig FIFA. Alltså aldrig. Inte med min pappa, inte själv, inte med kompisar.

Och det tedde sig inte onaturligt för mig då, inte alls.

 

Jag anser det mycket möjligt att läget varit ett annat om Hanna Ljungberg stått bredvid Paul Scholes på omslaget 2001. Om man kunnat spela med damspelare och damlag. Jag tror det.

De riktigt fotbollsnördiga tjejerna har spelat FIFA ändå och nöjt sig med alternativspannet från Cristiano Ronaldo till Stefan Ålander, men den breda fotbollsspelande flick- och kvinnomassan hade nog behövt ett feminin nuna på omslaget för att ens komma på tanken att våga annektera sin brors territorium.

Känslan av att »Hanna Ljungberg, hon på omslaget, spelar ju samma sport som jag« hade behövts. Forskningsrönen om representation – om det så är av kvinnor eller svarta – är tydlig: förebilder att se upp till är en oerhört viktig faktor för att ens kunna se sig själv lyckas.

De allra största damstjärnorna i fotboll har hittills fått vara figurer som poppat upp varannan eller var fjärde mästerskapssommar, skapat en tillfällig yra för att sedan smyga tillbaka in i ligalunkens medieskugga.

Nu blir förebilderna ständigt tillgängliga, dagligen, bara några knapptryck bort i såväl februari som oktober.

Det går inte att komma mycket närmre en förebild än att styra över hen. Unga tjejer får inte bara en vardaglig målbild att sikta mot; de får där och då vara själva målbilden.

 

Det är inte två olika sporter – inte dam- och herrfotboll, det är fotboll som spelas av damer eller herrar – men det kändes nästan som två olika sporter när jag växte upp. Som att min fotboll, hur det gick i mina matcher, på mina träningar på något undermedvetet var lite, lite viktigare – sett till att jag, åtminstone fram till 13-14 års ålder, var hundraprocentigt övertygad om att jag skulle livnära mig på att spela fotboll. Det kunde ju vem som helst göra. Mikael Åskoogh. Mattias Thorsell. Såna spelare. Såna vars FIFA-pluppar inte ens passerade 50-strecket på den hundragradiga skalan.

Om min syster så hade gjort sju mål per match så hade det ju inte alls funnits samma naturliga framtidsutsikter för henne, inte samma slutmål.

Jag kunde också en kort period, trots att inte mycket gick som mitt 13-åriga jag tänkte mig, leva på min fotboll – i den svenska tredjedivisionen. Trots att det mesta sket sig (pubertal skenväxt och det olyckliga tonårsintroducerandet av annat stimuli än att jonglera ensam på en gräsplätt) så tjänade jag mer pengar än flera ordinarie allsvenska damspelare på samma ort.

Det kommer självklart inte förändras med en kvinna på en CD-rom-förpackning, men det är ett litet, välkommet steg mot att sammanfläta fotbollen till en och samma.

 

Skärmavbild 2015-07-21 kl. 23.10.40
Så ser det ut nu, på väldigt många FIFA-spelande grabbhåll. Och det kommer hotas med bojkotter, det kommer skämtas, det kommer vräkas ut sexistiskt hat i alla möjliga forum – så som det ofrånkomligen blir när 300 virtuella fotbollskvinnor klampar in i ett spel som i fjol hade 16 000 virtuella fotbollsmän avbildade.

 

Miljontals fotbollsintresserade flickor och kvinnor kommer i höst att kunna göra drömmål med Alex Morgan, djupledslöpa sig virtuellt fri med Lotta Schelin och – framför allt – med hjälp av en naturlig ingång börja ta en del av den fotbollsspelskaka som under min barn- och ungdoms 90- och 00-tal varit så pinsamt tingad brodern.

Samtidigt kommer världens tonåriga fotbollsgrabbar plocka upp ett fodral med en kvinnlig fotbollsspelare på, stoppa in det i konsolen och spela. De kommer att se damlag, damspelare flimra förbi i menyerna; lätta att scrolla förbi, säkert, men där.

Där.

Som en oneklig del av samma sportspel, samma sport.

Skärmavbild 2015-07-21 kl. 23.36.45

Kharlton Belmar

kramerjobbar

En sista arbetsvecka är strax påbörjad inför den andra delen av min tredelade semester (där den tredje ska spenderas på Island i höst!!!).

Det blir inte mycket stor journalistik gjord för stunden. Stor, ni vet: sån där journalistik som säger någonting om samhället genom sporten.

treggarn

Sån.

 

Giffarna släpper iväg Smajl Suljevic till IK Frej i superettan där han får konkurrera med Pontus Silfver om mittfältsplatserna. Sett till hur viktig varje värvning var i vintras (det plockades ju bara in tre spelare!) och att GIF, med sin ytterst tightlädrade penningpung, valde att köpa loss honom från division 1-klubben Dalkurd så är det en närmast historiskt svag värvning.

Totalt 22 minuter i allsvenskan, blev det, och Stefan Ålander har gått före som reserv på innermittfältet och även Adam Chennoufi har stått före i innermittfältskön, det såg vi i genrepet mot BP när Wok-Lars Gerson var borta.

Jag vill inte ens börja spekulera i hur många fler poäng klubben kunnat haft om Giffarna istället lagt Dalkurd-krutet på Smajls nigerianske lagkamrat, yttern Michael Omoh, som stundtals vänt upp-och-ner på försvar och sprungit in 10 poäng på 15 matcher i Östersund.

charlietänker

 

 

I och med utlåningen kanske åtminstone löneutrymme skapas upp för den anfallsvärvning som Urban Hagblom gått ut och öppnat för. I och med Johan Eklunds skada borde GIF Sundsvalls anfallsuppsättning, med Leo Englund och Pa Dibba, närmast tumma på de allsvenska truppföreskrifterna.

Vad har vi då för namn som lär finnas i Urbans anteckningsblock?

Tillåt mig krysta fram fem namn:

Teteh Bangura, klubblös och tillgänglig för Patrick Mörk-leasing.

Sebastian Andersson, Djurgården, får ingen speltid och Urban och Super-Bo goes way back, hela vägen tillbaka till en tid innan Thomas Backman- och Elias Storm-lån.

Pär Ericsson, Kalmar, är aktuell för lån till superettanklubbar och torde då också kunna tänka sig en allsvensk bottenkonkurrent.

Erido Poli, IFK Luleå, har ryktats till IFK Göteborg tidigare och provspelade (medan han öste in mål för Huddinge i tvåan) för Giffarna redan vintern 2013. Gjort sju strut för norrbottningarna under vårsäsongen.

Kharlton Belmar, Portland Timbers II, är en 22-årig nordamerikansk anfallare som i år gjort 9 mål på 18 matcher i den amerikanska andraligan. Med McKinley Tennyson och Ali Gerba i färskt minne (nåja: 2001 respektive 2005) gör man bäst i att inte glömma Urban Hagbloms nordamerikanska kontakter. Jag säger inte att det blir just Kharlton, bara att det inte är alltför osannolikt att Urban tittar (eller åtminstone lyssnar på agentlockrop) från andra sidan Atlanten. När Örebro i våras hade en smärre anfallskris sista-minuten-lånade man en yngling från, just det!, USA.

 

Kommentarsfältet är, som alltid, fritt för egna spekulationer.

Mållös

Klockan är kanske halv fem, lördagen den 18 juli:

erikpopagandaparken

Och här sitter jag, på gräset i en park, tillsammans med den Hurula-gitarrist-kompatible norrbottningen Erik Häggström.

Det fanns tankar på att kunna se GIF Sundsvall–Halmstad på en liten mobilskärm samtidigt som Vasas Flora & Fauna gastade ut sitt österbottniska svårmod från scenkanten, men Internet verkade ha satt en spärr för sådan tvåfrontsångest.

Jag tror att jag valde rätt. Det känns så. Man lever bara ett tusental lördagar och jag är efterhandstacksam att jag inte stannade hemma själv i tevesoffan för att se Giffarna spela 0–0 mot Halmstad.

Inför matchen hade jag, om jag varit en spelets och dobblets man, kunnat sätta Patrick Mörks NEC Nijmegen-peng på att det skulle sluta just mållöst.

En Stojan Lukic-näve på ett Leo Englund-avslut, en Tommy Naurin-tass på ett avigt James Keene-höftskott; mycket mer såg det inte ut att vara? En hel del bollinnehav mot ett Janne Jönsson-lag som verkat hitta någon form av grundstabilitet (sex raka utan förlust!) och säkerligen var relativt nöjda med en bortapinne?

Det känns som en match man sett utan att ha sett.

 

Men kommentarsfältet står, som vanligt (ofta till begränsad nytta), öppet för analyser.

 

Den här ”inte minst”-formuleringen från Hallandsposten:

Skärmavbild 2015-07-19 kl. 11.15.39
Jag föredrar en habil vädervinkel framför ”målvakt imponerade – bakåt!”-vinkeln.

 

IMG_2769.JPG

Vasas Flora och Fauna var mycket bra, tackar som frågar. Att deras finstämdhet inte är som skapt för att spelas utomhus på en gratiskonsert där folk med barnvagnar gladlynt tar genvägar framför scenen kompenserades med råge av Mattias Björkas mellansnackscharm.

 

Joakim Nilsson-till-Nijmegen-soppan ter sig oerhört luddig från utsidan. Kom Jocke ner till Holland, märkte att hans potentiella lagkamrater satt och mulade rostmackor med jordnötssmör till lunch och vände på klacken?