When in Norrköping

(null)
I tisdags skickade jag in ett bidrag till en pratbubbla-till-bild-tävling i Metro. Och förlorade. Mot en simpel ordvits om ull.

Och i torsdags morse vaknade man upp till minusränta och rödgröna skolfrågeryggdunkningar åt Janne Björklund.

IMG_2259.JPG
Inte konstigt att man kände sig nödgad att fly iväg på torsdagskvällen.

Till Norrköping och tredagarsfestivalen Where’s The Music.

Har man gjort ett gott första intryck på ens nya jobb om ens chef med hundraprocentig övertygelse tror och antar att man ska åka iväg på en tre dagars jazzfestival?

Är det man vet att man interagerat för närgånget med Fredrikstads Jazz- och Bluesklubb?

Är det ett gott förstaintryck att bara åka iväg, vind för våg, en torsdagkväll och lämna (det förvisso än så länge icke-existerande) arbetet därhän på fredagen? Därom tvista de Magdalena Ribbing-lärde.

IMG_2264.JPG
Alice Boman bjöd sedan på fina, men över en timme lite väl likriktade!!!, toner. Ida Redig kommer säkert toppa alla listor jag inte läser i vår. Och Magnus Ekelund var ju mycket finare under egen flagg, men Kitok sjunger om norra Norrland och det är ju alltid bra.

Där: tre en-menings-recensioner.

Vi bor i en lägenhet värdig en målvaktstränare i IFK Norrköping och ikväll ska vi se Hello Saferide, Beatrice Eli och till sist delar av den svenska hiphopeliten. Eller om det var jazzeliten.

Om någon vet något man bör göra when in Norrköping – att ”sitta ner och diskutera hur man är bra i det tysta på ett allsvenskt innermittfält med Andreas Johansson” går inte då han är på läger vid Medelhavet – så har den här portalen ett kommentarsfält där (tro det eller ej) den översta rutan är en valfri pseudonymruta och inte en ”är du en robot?”-fråga där lösningen är ”hog”.

Creatures

Mediehusen sände, typ!!!, direktsänt webb-teve-eftersnack från Hammarbys träningsmatcher på La Manga. Varenda medial fotbollskanal där med självaktning* var på plats med reportrar, kameramän och analytiker för att kunna rapportera hem om Birkir Mar Sævarssons varje badtofflesteg.

Samtidigt ser det ut så här när GIF Sundsvall gör klart med en ny målvakt.

lloyd
Jag får sådana oerhörda Laget.se-vibbar av den här Expressen-rubriken. ”Inför serien”, skriver Expressen, som om det handlat om division fyra.

”Jaha, Urban. Får ni ihop något lag i år? Kommer ni delta i något seriespel?”

”Ja, vi tänkte spela i allsvenskan.”

”Det var som fan. Med Hammarby, Djurgården och AIK och dom? Malmö?”

”Ja, alla dom.”

”Och ni kommer ner hit? Jaha, ja, men då lär vi ju kanske springa på varandra i vår.”

”Vi har gjort klart med en målvakt också.”

true
Det må så vara, kamrater med GIF-sympatier, att vi är kreatur som enligt medielogiken inte torde existera. Men det gör vi ju likafullt.  Och att Pirkt.se, bortsett från en enklare Smajl-analys, lyst med sin GIF-frånvaro under vintern är ju i det här sammanhanget ingenting annat än pinsamt.

Jag har just nu all tid och energi i världen att kanalisera ner i GIF-relaterade inför-allsvenskan-artiklar. Det ska jag försöka göra.

Svarta hål

Sedan jag hoppade på TT-skutan den 7 januari skulle jag uppskatta att det bjudits på någon-ska-sluta-fika i det gemensamma fikarummet varannan arbetsdag.

Var fjärde dag tvingas någon sluta, var fjärde ska någon lämna för PR-byråande – och varannan dag dukas det således upp med långa tårtlängor.

Chokladkakor med sådan densitet att de bara kan liknas vid svarta hål av kalorier, nätta och förrädiskt luftiga passionsfruktstårtor med moussebas och i sammanhanget simpla prinsesstårtor. Allt på ett uppdukat bräde, varannan dag.

Någon journalisthögskola där ute borde viga ett par uppsatsskrivande elever åt att kalkylera på hur alla dessa avslutade journalistkarriärer har påverkat BMI-värdet hos den övriga, kvarvarande kåren.

Smajl

Smajl Suljevic är klar för GIF Sundsvall. Och, ja, jag ska förstås ha mycket beröm för nedanstående kreation – men betänk att Fotbolltransfers gick ut med nyheten redan i förrgår och att jag har 30 högskolepoäng dataanimation i ryggen:

smajl3
Let’s put a Smajl on that face.

Snart i en ST-utgiven inför-Allsvenskan-bilaga nära dig, får vi anta.

Jag har mött denne Smajl i Dalkurd ett antal gånger och minns honom som en lågt liggande, klok innermittfältare med en förpillat fin passningsfot. Det har gått mode i att uttrycka sig som att något är fin i ”det långa passningsspelet”; jag vill bestämt propagera för att det heter — och alltid ska heta!!! — att någon har en fin stöt på bollen. Det har Smajl: en fin stöt på bollen. Rätt rejäl är han också, för sin ringa ålder.

Jag är väl medveten om farhågorna kring division ett – elaka tungor brukar kalla den för ”en serie där även Erik Löfgren kan spela” – men nog tror jag att det före detta Stoke-ungdomsproffset kan klara temposkillnaden.

Han har inte samma explosionsartade Modou Barrow-potential som sin Dalkurd-lagkamrat Michael Omoh (får man sätta en peng på att han tillhör Swanseas U21-lag i augusti?), men jag tror alla gånger att han kan vara ett fint och utvecklingsbart Lasse CK Gerson-komplement.

Allsvenskt rutinerade Amin Nazari, som nu lär frekventera Fredrikstad Jazz- och Bluesklubb i vår, hade förstås känts tryggare; men vill man på allvar etablrera sig på den allsvenska nivån så gäller det förstås att göra det med egenägda spelare. En fin Nazari-säsong och halva Skandinavien hade ju varit där och nafsat med sina penningbelupna pelikannäbbar.

Även min division ett- och, framför allt!, FC Den Bosch-meriterade kamrat Joel Qwiberg går i god för sin kollega:

Om ni hyste tvivel över hur pass lämpad en svag division ett-back är att bedöma en bra division ett-spelare (”ja, no shit att det gick för snabbt för dig eller att han var för bra för dig!!!”) så kan ni  ta herr Qwiberg på orden; han har spenderat vintern hos allsvenska AIK.

Nu fattas det väl bara en spelartyp och det är förstås den ”offensive mittfältaren med amerikanska landskamper på CV:t och den där unika Freddy Adu-faktorn som inte går att sätta fingret på utan bara måste upplevas”; vem det sedan blir lägger jag ingen värdering i.

Yoga

Det mesta är redan sagt om träningsformen yoga, från när jag hösten 2011 (i ett infall av nästa-år-ska-jag-spela-i-Superettan-ambition) bestämde mig för att prova samtliga av IKSU-etablissemangets träningsformer:

(null)

Men igår var jag tillbaka på den icke-medhavda yogamattan. Och jag var det lätt förkyld.

Då yoga till stora delar handlar om ens andning – att fokusera på den, att bli ett med den, att formligen idka älskog med den – var varje djupandetag (som alltid skorrade till i ena näsvingens innanmäte) att ha en näsvis farbror intill sig som påpekade att ”du låter lite snörvlig?” och ”du kanske borde gå och snyta dig?”.

När yogaläraren med vän stämma välkomnade en ner i hundens viloposition var allt jag uppfattade ett pekfinger i revbenet och den mentala figuren av en uppfordrande farbrorsröst som påminner mig om att köpa nässpray.

Inlägg från Bakjour

Jag är sedan härom veckan en ivrigt kampanjande Amin Nazari-till-Sundsvall-eldsjäl.

Som del i den folkrörelsen skickade jag på måfå ut den här dräparen, för att en gång för alla slå fast att den unge MFF-mittfältaren ska bege sig till Sundsvall, jazzen och allsvenskan och inte till Fredrikstad och andraligan och… ja; inte mycket i kulturväg, tänkte jag.

Men inte hade man mycket för att man stack ut sin jazzvurmande näbb, inte. Direkt fick man svar på tal från någon rapp PR-människa:

Det hade jag ju inte, i min förhastade iver att skicka Amin Nazari in i Urbans famn.

Skärmavbild 2015-02-03 kl. 22.38.17

Den såg banne mig inte dum ut, Fredrikstad Blues och Jazzklubb. Och Carsten Boe Trio på besök redan nu den sjunde. Där föll kanske mitt jazz– och kulturargument, men kampen fortsätter, kamrater: Amin Nazari ska bli tredjemittfältare i Giffarna.

Beslut skulle komma idag, var det sagt från Sydsvenskan, men det verkar dröja. Kanske kommer det imorgon.

Vi har en dag till på oss.

Vad har vi mer att locka med? Kjelle L? E4-bro?

Förslag bedes.

Purjon åsido

I söndags kväll lyckades jag helt undvika Super Bowl. Och igår lyckades jag helt och fullt bojkotta allt vad Deadline Day heter. Jag vill se detta som tecken på mognad; att inte nervöst och trendkänsligt över-en-natt-sätta-mig-in i Tom Bradys armvevsform eller deltaga i det banne mig folkliga Peter Odemwingie- och Nicklas Bendtner-skojandet.

(null)

Att det sticker ut en purjolöksstjälk ur min matkasse ovan – det stjälkutstick jag såg som ytterligt vuxendefinierande för bara ett par år sedan – är bara en liten bisak i sammanhanget.

Det kan sticka i ögonen på folk att Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv, tycker att lågavlönade borde tjäna mindre. Det kan sticka i ögonen, när Lemne själv tjänar en halv miljon kronor i månaden.

Och ja, nog är det märkligt att man i den rollen – när man öppet deklarerar en årsinkomst på nära sex miljoner kronor – propagerar för att den som har låg årsinkomst ska gå ner i lön.

Men vi måste också komma ihåg att det inte är så jäkla lätt för de högavlönade heller, alltid.

För hur enkelt är det egentligen att tjäna hela tjugofyra gånger mer än en undersköterska? Hur är det att leva med ett sådant överflöd i vardagen? Att gå runt med en konstant molande tanke på ”för varje sak en undersköterska köper så borde jag köpa 24”? Vi vet inte, men vi kan börja försöka föreställa oss:

En vanlig frukost? En kopp kaffe, en smörgås, nån ostskiva? Glöm det, som näringslivs-vd.

Då sitter du där. Med frukostbordet rågat med inte mindre än 24 olika hushållsostar som du känt dig tvungen att köpa på dig.

12767303_10153290373317601_1599794291_n

Hon ser glad och nöjd ut här, Carola Lemne, men det är uppenbart konstlat leende som formligen skriker efter en rökt skinkbit på mackan – men ingen av hennes 24 skinkförpackningar får plats på bordet.

Avkopplande fredagsmys med snacks? Även då krävs extra ansträngningar som vd.

Skänk en tanke till Företagarnas vd Günther Mårder, som precis som Lemne vill pressa ner lönerna för vanligt folk, i dennes svåra jakt på lite småsnask att stoppa i gottskålen för att fira in helgen. Mårder tjänar 140 000 kronor i månaden, vilket är sju en halv gånger mer än den städare vars lön han vill sänka.

Förstår ni hur svårt det är att hitta så pass stora snackspåsar – som är sju och en halv gånger större än städarens vanliga Estrella-påse?

Det går inte att stapla sju och en halv påsar på varandra, så för att underlätta frakten hem tvingas man lära sig att hitta extrema storpack, som går att kånka hem i en bärsele:

gunther

Och då sitter man till slut där, med en årsförbrukningspåse av nåt jävla ostbågssubstitut vid namn ”Chechi Chechos” intill sig i soffan; det enda snacks som fanns i ett så enhetligt storpack att du kunde kånka hem det utan att ådra sig någon form av bråck. Allt detta för att du känner den där pressen på dig, att spendera planenligt: 7,5 gånger mer än en städare hade gjort.

Bjuda hem en vän på en kafffe? Inte så enkelt som det först låter, inte om du är toppchef i en arbetsgivarorganisation.

Säg att Carola Lemne skulle bjuda hem Lars Calmfors, ekonomiprofessorn som föreslagit lönedumpning i snitt en gång per år i 25 års tid – men som ”tack vare” flyktingkrisen nu känner vind i sina lönesänkarsegel. Lemne och Calmfors kanske hade tänkt prata strategi för lönedumpning över en, eller högst ett par, koppar kaffe – men i det läget är det bara att slå på industrikaffekokaren, även om de nätt och jämnt är sugna på påtår:

NORRT‰LJE 20030526 Kvinnor frÂn Litauen ingÂr i ett projekt d‰r de fÂr l‰ra sig svenska fˆr att sedan arbeta inom vÂrd och omsorg i Norrt‰lje. Jadvyga Maciuliene serverar Elsa Andersson kaffe p Enebergs ‰ldreboende i Norrt‰lje. Fˆr reportage i Kommunaktuellt. Foto Janerik Henriksson / SCANPIX Code 50010

Så innan ni tror att ni alltid svingar uppåt när ni kritiserar Carola Lemne och hennes lönedumpsvurmande gelikar; tänk själv på hur det skulle vara att sitta med tjugofyra stora hushållsostar staplade framför dig på frukostbordet eller hur det skulle svida i magen av den 23:e koppen kaffe vid trefikat.

[Nej, okej: vi gör oss medvetet dumma nu. Rika människor köper inte 24 gånger mer av samma sak – det är bara ett trevligt räkneexperiment. Rika människor äter inte hushållsost. Rika människor, som tjänar flera miljoner kronor per år, äter ohyggliga mängder färska räkor. Läs SvD:s ”Min helg”-bilaga, bara: inte en höginkomsttagare verkar tillbringa en enda fredagskväll utan att sätta en trave färska räkor till näbben.

Men en vd för Svenskt Näringsliv skulle kunna köpa 24 saker av varenda sak som en undersköterska köper – och ändå är det undersköterskornas löner som ska ner.

Det är på sitt sätt mycket mer bisarrt än tanken på 24 hushållsostar staplade på varandra.]

Artisten Kesha får inte lämna musikjätten Sony och producenten ”Dr Luke” – trots att hon stämt honom för bland annat våldtäkt.

En förtvivlad, gråtande Kesha tog i fredags emot domslutet som slår fast att avtalet med skivbolaget gäller; ett avtal som slår fast att hennes sex kommande skivor ska ges ut i samröre med den man hon anmält för våldtäkt.

I november frågade vi oss varför protesterna mot Sonys behandling av Kesha var så få och så tystlåtna.

Nu är de här – och de är här i mängder.

Superstjärnor som Demi Lovato, Lorde, Lady Gaga och Ariana Grande har alla uttryckt sitt stöd för Kesha, samtidigt som hashtaggen #FreeKesha går varm på Twitter:

Och på Instagram visade Miley Cyrus – som jobbade med den våldtäktsanklagade ”Dr Luke” på världshiten ”Wrecking Ball” – sitt Kesha-stöd, genom att reposta den här bilden till sina 37,5 miljoner följare:

Taylor Swift har gjort ekonomisk handling av sitt stöd och skänkt 250 000 dollar, motsvarande 2,1 miljoner kronor, för att hjälpa till med Keshas rättegångskostnader.

Låt oss beta av bakgrunden lite snabbt:

28-åriga Kesha Rose Seberts första album, som kom 2010 och innehöll hits som ”Tik Tok” och ”Love is my drug”, sålde platinum och det Nashville-födda stjärnskottet sågs som en ny Britney Spears eller Christina Aguilera. Hon han släppa ytterligare två album, det senaste 2012, innan det efter 2013 blev tyst. Och i oktober 2014 kom chockbeskedet att hon stämde sin producent för tio år av vidriga hemskheter.

Enligt stämningen ska superproducenten Łukasz ”Dr Luke” Gottwald, 42, bland annat ha drogat och våldtagit henne och genom ett decennium av psykisk misshandel drivit henne till att utveckla en ätstörning.

”Dr Luke” och Sony har givit Kesha chansen att ”jobba med en annan producent” medan hon fullföljer sitt avtal med skivbolaget.

Kesha vill av förklarliga skäl lämna helt och bryta alla band med skivbolagsjätten och den stjärnproducenten som ska ha våldtagit henne.

Många har påtalat det på twitter: men i samma musikindustri som (pojken) Zayn Malik fick bryta sitt kontrakt med One Direction för att ”testa nytt” och där (mannen) Chris Browns kunde dömas för misshandel av sin flickvän Rihanna utan att det påverkade hans skivförsäljning så tvingas (kvinnan) Kesha kvar som livegen under ett Sony-paraply som hennes misstänkte våldtäktsman håller upp.

http://www.vox.com/2016/2/20/11079220/kesha-dr-luke-freekesha

https://www.washingtonpost.com/news/arts-and-entertainment/wp/2016/02/20/kesha/?postshare=831456138941960&tid=ss_tw

Ett ”medborgargarde” som startats av en uttalad nazist patrullerar nu Norges gator.

Ett initiativ som regeringspartiet Fremskrittspartiets justitiepolitiske talesperson Jan Arild Ellingsen inte ser några problem med, utan snarare uppmuntrar. Ellingsen beskriver ett läge där den norska stadsbilden ”inte ser ut som någon vill” och där det ”det begås brott” och att ”den norska polisen inte har resurser nog att göra jobbet”.
– Och alla medborgare som vill bidra till att minska osäkerheten och brottsligheten bör prisas för det, säger han till Nettavisen.

Även nazistiska grupperingar.

För det är inga vanliga eldsjälar som patrullerar gatorna.

Gruppen ”Soldiers of Odin” bildades i Finland i oktober, av den uttalade nazisten Mika Ranta som är stolt medlem i nazistiska ”Finska Motståndsrörelsen”. I helgen syntes ”Soldiers of Odin” patrullera norska gator i bland annat Stavanger, Drammen och Kristiansand, klädda i helsvarta bombarjackor med vikingahjälmar på ryggen.

De ser ut som definitionen av några ”man inte skulle vilja möta i en mörk gränd”.

Vi har redan sett en liknande utveckling med ”medborgargarden” i Sverige, då nazister har patrullerat på badhus och fotbollshuliganer gått samman för att godtyckligt misshandla mörkhyade människor i Stockholms centrum.

Än så länge har vi sluppit uppleva att dessa initiativ hyllas av regeringspartier. Än så länge.