Gickt under jorden

Jag spelade inomhusfotboll idag, en timmes femmannamatchande med Sportjournalistklubben, och den här portalen har i väldigt liten utsträckning (mycket mindre än väntat) handlat om en saknad av fotbollsspelandet.

Fan: fram tills förra hösten var det ju allt jag gjorde, allt jag någonsin hade gjort. Och nu, bara: borta. Utan så mycket som en textmässig reflektion.

Den kommer inte nu heller. Men det var roligt idag.

Nästa säsong, kanske? Någonting?

Däremot ömmade min vänstertå i vanlig ordning. Den kanske alltid kommer att göra det, efter den giktbelupna hösten 2011. Det är tur att man är i gott sällskap:

IMG_1985.JPG

Syrianska–Ljungskile, förresten: 1–1. GIF Sundsvall är fyra poäng från allsvenskan. Vi ses väl i Uppsala på måndag kväll?

IMG_1983-0.JPG

(Det här är inte jag och Tilde som tapasfirar närheten till en allsvensk plats – det är förstås ingenting som fårfiras, även om ST lär ha skickat löpsedlarna till tryck. Det här är för att medieföretaget Kasslertisdag Productions i och med dagens första frilanslön tog ett litet steg från konkursbranten.)

Bålpartier

Det var förstås tungt för moderate MFF-anfallaren Magnus Eriksson att efter 0–5 nere i Madrid tvingas vakna upp till ett höjt svenskt skattetryck imorse.

Och det var förstås trist att se Atleticos ketchupeffekt igårkväll (speciellt när MFF stod upp så pass bra i en halvlek mot de vice europamästarna), men jag kan ändå inte – oavsett motstånd – undgå att glädjas en aning när Diego Godin går upp och knoppar in en hörna.

Först: hur är han bara 28 år gammal, Diego Godin? Det kändes ju som att han var klok och rutinerad i ett halvt sekel i Villareal. När Atletico nöp den sävlige men fine mittbacken med den något slokna uppsynen så tänkte jag att det var en klok korttidslösning; att den gamle räven skulle kunna gå in och stötta upp en orutinerad och darrig backlinje med sin rutin under sina sista goda år i toppfotbollen.

godin
Och jag älskar att det, i dessa tider där belgiskt blå Vincent Kompany–kor skördar framgångar, är möjligt för en så pass blekvek bål att gå upp och nicka in bollar i La Liga- och Champions League-finaler.

Worlds Are Colliding

Skärmavbild 2014-10-22 kl. 08.43.41
Så många personliga FM-cirklar skulle slutas om Giffarna till slut nyper Freddy Adu i vinter.

Jag minns att jag – i en alldeles för intellektför ålder – stod och smaskade in mål på mål på mål i ett sjumannamål på Sidsjövallen*, samtidigt som jag mumlade lite för högt för mig själv om att jag var ”GIF Sundsvalls supertalang Freddy Adu”; ett faktum som fanns på en stationär PC:s hårddisk några hundra meter därifrån.

*= Det är små marginaler som avgör om man tar sig till toppen (säg: ett treårskontrakt med J-Södra) eller om man försvinner ut i division ett-periferin. Jag skyller en stod del av min karriärs begränsade framgång på att elvamannamålen vid Sidsjövallen alltid stod låsta under mina ungdomsår.

Nog om mig; det finns en annan spelare som inte riktigt nådde hela vägen fram, som inte motsvarade alla högt ställda förväntningar. En spelare som kanske ändå, likt mig, kan kämpa sig till ett kontrakt med GIF Sundsvalls a-lag till slut.

Skärmavbild 2014-10-22 kl. 09.16.05
Jag kommer att ha viss kontakt med Urban Hagblom framöver. Jag skulle inte förlåta mig själv om jag inte i förbifarten – månne som en sensuell viskning – yppar den gode Freddys namn.

(Och Urban kan säga vad han vill om tidiga underbarn – men Owen Price, köpt till Tottenham som 14-åring för fem miljoner kronor, gjorde faktiskt en assist i Superettan 2006.)

Allt ska bort

Jag har beställt en ny mobiltelefon, som jag enligt uppgift ska få imorgon.

Idag är alltså sista dagen av den Samsung-korniga grånaden; den som fångar världen genom en lins som ständigt verkar fuktas av en matig utandning.

Och omröstningen härom dagen – den mellan kornigheten och krispigheten här på portalen – talade sitt tydliga språk, så:

Passa på nu att vältra er nu, barn, man vet aldrig när det blir grånad nästa gång: 

image

image

image
”På väg hem från gymmet med en gammal Samsung” ställs ut på Fotografiska senare i höst.

Första förband

IMG_1972.JPG
First Aid Kit, 15 oktober, Annexet:

PPPPP

Ni vet redan.

Jan Gradvall

Nej, men jag måste få påpeka att First Aid Kits spelning på Annexet var av absolut högsta snitt. Jag har inte lyssnat särskilt mycket på First Aid Kit hemmavid –det säger en del att jag har fått deras senaste LP men inte en enda gång applicerat den på vinylspelaren – så mina förväntningar på en och en halv timme välkammad semicountry var modesta.

Men herrejävlar, vilken uppvisning.

När de klev ifrån mikrofonerna och förstärkarna för att med hjälp av en akustisk gitarr och sina oförstärka, mikrofonlösa röster sjunga ”Ghost Town”: oj-jävla-voj, det var nog bara på min kala hjässa som inte håret stod rätt upp.

Gå på First Aid Kit om ni får chansen; Klara och Johanna Söderberg är de två mest genialiska syskon Sverige exporterat till USA sedan Sedin-tvillingarna.

Slut på försenat meddelande.

Skräckglädjen

HärDörNorrlandsFotbollen
Här dör, enligt mången paragrafryttare, Norrlandsfotbollen.

Men GIF Sundsvall lever. Efter sju sorger, åtta bedrövelser och två turliga hörnmål lyckades laget – trots en ny vedervärdig hemmainsats (som nästan tangerade förra hemmabottennappet mot Husqvarna) – nypa åt sig den fjärde raka 2–1-vinsten på hemmaplan. Roger Franzén och Joel Cedergren är uppenbarligen Benjamin Button-framkrystade Olle Nordin-figurer.

spöken
Man behöver kanske inte vara rädda för dem, nödvändigtvis: men nog har de cirkulerat kring Norrporten Arena i höst igen, dessa höstspöken.

Är det plural? Sett till kvällens insats måste det vara plural.

Från flåsande J-Södra-nafs i nackarna – de tassar ju på där bakom, som inne i ett ändlöst och saktfärdigt Viktor Rönneklev-överlapp – via ett Alexander Mellqvist-hjärnsläpp (Martin Åslunds uppriktiga expertkommentar om att ”han kan ju inte göra något annat” var… lustig) och en Pa Dibba*-fläkning i åttiosjätte till tillfällig serieledning.

Till-fäll-ig? Låtom oss se vad det jämtländskt internationella hopkoket kan åstadkomma imorgon.

Det finns dagar för att sitta och konstatera att ”det här duger inte i allsvenskan”, det finns dagar för att sitta och oja sig över att det inte heller kommer att finnas några resurser för satsningar vid en eventuell uppflyttning (vad blir november–mars: omkring hundrafemtio dagar av ojande?); men idag var väl mest en ganska vanlig höstkväll som GIF-supporter. En resultatmässigt lyckad sådan. Den tredje raka riktigt lyckade höstkvällen.

AbramovichRÄDDKLAPP
En helt vanlig kväll av ren skräckglädje.

Jag hade slut på ängslan och rädsla när ST kablade ut sitt pinsamt klickjagande u-båtslarm; det hade blivit en axelryckning om så en barbröstad Putin smygit upp ur Sundsvallsfjärden och sänkt nya E4-bron med ett raketgevär.

*= I Fotbollskväll lanserade Mats Nyström helt oförhappandes ytterligare ett nytt uttal på Pa Dibba. Vi har nu det vanliga, enkla Pa Dibba – men också det härom veckan, av en CSports-kommentator lanserade, Pa Di-bá och nu alltså även det Mats Nyströmska Pa Diiiba.

dibbapa
Oerhört mycket fotocredd: Anders Thorsell, Sundsvallsbilder.com.

Vägval

Det har skett en positivisering av denna portal, säkerligen till mångas förtret. Det ska förstås till en väldigt stor, närmast uteslutande del tillskrivas Tildes inträde i min tillvaro, men jag tror också att det till en liten, liten del kan bero på den nya krispighet som bildredaktionen lyckats frambringa. Detta enkom tack vare den iPhone-kamera man för en tid fick lägga lånerabarber på. Borta var de sorgsna bilderna på ett grånat och sammansatt stycke nytinad sej; komna var de sprakande vår- och sommarfärgerna i dussinet krispiga megapixlar.

Men nu är dessa sötesbrödsdagar tillfälligt över. Jag är tillbaka vid den korniga, grånadsfrämjande Samsung-linsen.

image
Denna kallar jag ”Grånad Hushållsost i Kallhällsdis” och filtret som används är det naturliga kornighetsfilter som ligger obligatoriskt inbakat i en riktigt gammal mobilkamera.

Det var länge sedan vi hade en omröstning på portalen – den uppriktiga anledningen till det är att jag alltid drabbas så av den svaga svarsfrekvensen (inte ens i den gamla och ständigt pyrande ”Hamilton Thorpe eller Gudmunder Mete”-frågan kunde det mobiliseras) – men nu är det dags, ty jag är uppriktigt nyfiken:

Donatas Vencevicius Memorial Trophy – omgång 8:

donne
Jag hade något av en succéomgång senast där Di Maria fortsatte dansa omkring med sina flinka och fortsatt La Liga-tempurerade fötter, där Gylfi åter visade Lasse Lagerbäck-form och där till och med en dittills likstel Conor Wickham sprattlade till med ett mål och ett assist. 67 poäng var långt över snittet och förde mig med en spikrak grönpil uppåt i tabellen; kvarklängande på det sakta ivägtuffande topptåget.

Läge att luta sig tillbaka, lägga upp fötterna på Fantasy-skrivbordet och bara göra någon liten småändring? Byta en bänkad 4.5-olycka mot en annan och hålla laget intakt?

Den mindre FPL-skötaren skulle ju kunna tro det, men nej.

En supersöt kattunge

Jag kan just nu bara skriva inlägg i mobilen. Det har tydligen – enligt One.coms chattsupport – ”skapats nya användare och inloggningar till hemsidan” samtidigt som min har slutat gälla. Och det är väl inget märkligt med det: det var väl egentligen bara en tidsfråga innan man skulle slussas ut. Pirkt.se har växt sig för stor för mina tangentbordsvalser; nya krafter lär snart presenteras från ett av portalen ägt bemanningsföretag.

Men det får konsekvenser redan nu. Jag kan nämligen i stort sett bara skriva inlägg i mobilen från nattbussen, ty bara på nattbussen (som jag nu i veckoslutet är tillfälligt åter på) lyckas jag uppbringa den sortens kraftiga dåsighet och mentala oskärpa som gör att jag inte inser att ett mobiltelefonskrivet inlägg egentligen bara är ett jättelångt sms till min mor.