Återpublicering

Igår gjorde Harry Kane sitt första ligamål för Tottenham – detta på grund av att Urban Hagblom inte tar denna blogg på tillräckligt stort allvar.

Jag sa ju – om jag får återpublicera mig själv – åt honom att slå till redan i somras, på grund av Kanes oerhörda hymnkapacitet.

Idag tog jag mig till jobbet vid tresnåret, tog av mig mössan, slog mig ner – och åkte hem. Jag var konkret överflödig: ej schemaförd.

Jag hade inga häftiga invändningar (är man inte schemaförd så är man inte schemaförd) då jag fick åka hem och äntligen – efter jobb måndag–tisdag, Sundsvallsbesök onsdag-lördag och jobb söndag-måndag igen – tillbringa en helkväll (sushi! Korrespondenterna! Trolljägarna! Fotboll!) med denna ungmö:

_MG_1513
I wanna hurry home to you
Put on a slow, dumb show for you and crack you up

Vill Du Tvärtom Så Kan Vi Göra Tvärtom Det Är Klart

Jag kom i samtal med en ung man i busskuren, efter att han tagit kontakt enligt gängse norm i nattbusskretsar (skrikit rakt ut om att ”JAG SKULLE BARA PISSA OCH SÅ MISSADE JAG SISTA TUNNELBANAN!!!”).

”De borde ha spårvagnar i Stockholm”, sade han. ”Vad är det här ens?”

Han pekade på 592:an mot Apoteksskogen.

”Ingen har väl någonsin åkt med den där bussen. Den där bussen behövs inte”, fortsatte han.

”Vad är ens en apoteksskog?”, undrade jag genuint.

”En skog? Där det legat ett apotek?”

”Luddigt. Dit kan väl ingen behöva åka”, sade jag. ”Nu kommer femhundranittioettan!”

Jag började gå mot buss nummer 591 som parkerat bakom bussen mot apoteksskogen.

”Men… den där går ju till Livgardet?!”, gastade mannen bakom mig. ”LIVGARDET?! Det är ju ännu luddigare!”, som vore jag en falskmyntare som först sågat en apoteksskog jämte knölarna – för att därefter gladlynt styra kosan mot ett fiktivt livgarde.

Jag kan inte klandra honom för det. Jag är en nattbusshycklare.

Är Du Södertäljes Bästa Fotbollscoach?

Vi börjar med avslutningen på den senaste Marcus Birro-krönikan:

”Jag dricker en sista kaffe och ger mig ut i den romerska natten. Det är 20 år sedanKurt Cobain tog sitt liv och tjugo år sedan Roberto Baggio missade den där straffen i VM-finalen mot Brasilien.

Om några månader är det VM igen och helt säkert kommer både Spanien, Leo Messi, Neymar och Cristiano Ronaldo vara med och slåss om guldet då.”

Den är inte ens tagen ur sin kontext. Den bara är.

Jag surfade in på Södertäljes medieplattformar för att se hur de tacklat 1–5-bedrövelsen i hemmapremiären mot Sirius.

Döm av min förvåning när jag började läsa nedanstående annons från vänster och på fullaste allvar trodde att det var en jobbannons för att bli huvudtränare i Syrianska:

Skärmavbild 2014-04-06 kl. 21.20.42
Till och med Selånger lyckades hålla ner siffrorna i hemmapremiären mot Sirius till 0–3. Detta dessutom trots en Ante Björkebaum vid sunda vätskor. Upprättelse till sist!

Något av det sista som hände var att nattchefen fick sig ett mejl av en man som redan ringt två gånger för att länge och väl spy galla över att en gammal startlista till travet legat uppe på Sportbladets Trav 365-sida. Nattchefen försökte i godan ro (det första samtalet varade säkert i över tjugo minuter) förklara att det inte var han, eller ens Sportbladet, som basade över just Trav 365-sidan.

Mejlet löd därför, och det här är visdomsord att aldrig någonsin glömma:

”En riktig man gömmer sig inte bakom 365-travet!!!”

Glöm aldrig det, medmänniskor.

Så mycket folk på denna nattbuss. ”Väldigt mycket: mycket mer än vanligt”, som jag sa till en man i busskuren som frågade efter min nattbussexpertis.

Hjälp: är jag 591:ans mot Livgardets mest rutinerade resenär, just nu? Tant med pantburkarna är inte ens här i natt, så ja: kanske.

Obildade sällen dessutom, stora delar av kvällens klientel: saliga grobianer som håller låda med sång (sång!!! på en söndag!!!) – helt utan nattbussvett och -etikett.

Mina hörlurar kan inte överrösta denna ociviliserade enfald.

Och där tvärbromsade vi för en vildkanin i körbanan.

Jag Köpte En Skinnjacka

Härom veckan köpte jag mig en skinnjacka på Myrorna.

Det var en riktig skinnjacka: en ”bikermodell” gjord för riktiga motorcykelåkare och inte för 40-åriga mustaschprydda reklamare.

Smidd i ett skinn som får en att känna att man har trätt ett par bildäck över huvudet – och, inte minst, med väldiga armbågs- och axelskydd.

Dessa skydd, som fick mig att närmast dubbla min axelbredd, var det som fick mig att tveka på köpet. Men jag fingrade runt med nävarna och kände att skydden endast satt fast med kardborre inuti fodret – så jag slog till på detta renoveringsprojekt till en billig penning.

Så här såg den ut när jag kom hem:

_MG_2443
Det här, ovan, är i princip allt som hotar dagens svenska fotboll – och resten av vårt samhälle. Det är civil olydnad förjacksligad.

Och värre kan det faktiskt bli:

_MG_2439
Anledningen till att Ralph Fiennes fick spela Voldemort var att mitt ansikte inte gick att dölja i professor Quirrells backnacke: ondskan i det där nyllet skulle få turbanen att vittra sönder.

Men!

Detta var som sagt innan jag, med hjälp av Tilde, gått lös med saxen och frigjort jackan från dess väldiga skyddsanordning i hårdplast och därmed kapat någon halvmeter av min axelbredd.

Och äntligen, äntligen kunde jag få se ut som…

Processed with VSCOcam with t1 preset
… den nye frontfiguren i Erik & The Boppers.

(Huvudbonaden är, vid sidan av de mindre axlarna, förstås också central.)

Framgångssagan slut där?

Icke!

Ni vet när sommaren nalkas och man blir så där väldigt sugen på att strutta omkring på rullskridskor över asfalten? Hur det enda som stoppar en är att man inte har kvar den utrustning som man som liten lärde sig att man var tvungen att nyttja om man ville skrinna utanför hemmets fyra väggar?

Inga problem längre:

2014-03-29 11.34.55 2014-03-29 11.34.58
De här skydden låg och skräpade på vardagsrumsgolvet i veckor, under konstant flickvänsjämmer och beklagan (”Nej! De ska inte slängas! De måste användas först!”, gastade jag), innan jag slutligen tog fram eltejpen och bad Tilde att ta en bild.

Och nu är vi här.

Det ska en dag bli intressant att stå inför Sankte Per och gå igenom dessa små livsval, ett efter ett.

Vi ska (vara) tillbaka (i plastsätet)!

patommy

Det gick så sakta, en ytterback fick posera som anfallare och vi var, under stiltje och tyst acceptans, på väg mot ännu ett premiärdebacle. 

Men så: bytet, skottet, målet!!!, uppflygandet ur sätet!, kramen!, känslorna!, de bubblande känslorna!!!

Ojvoj: det hade varit fint att vara tillbaka i Allsvenskan – men det var förbannat fint bara att vara tillbaka i plastsätet. 

Och ännu finare att få lämna det i tid. 

 

I tid, ja: jag hade bokat in en tågresa tillbaka till Stockholm vid 18.03.

Så jag lämnade mitt säte och sprang från matchen vid 17.48: med sju-åtta minuter kvar på matchklockan (matchstarten var något försenad på grund av en fin manifestation mot våldet).

Jag skyndade mig från arenan som vore jag rädd för min egen hälsa – och ja: med facit i hand så jagades jag ju av en annalkande hjärtsvikt.

För Marcus Danielsson rev, om mina uppgifter stämmer, ner en grönklädd i straffområdet – och så var det straff för bortalaget i sista stopptidsminuten.

Det straffbeskedet hade nog inte mitt ringrostiga fotbollshjärta tagit emot så väl: själva domarvisslan hade bildat ärrvävnad över hela hjärtmuskulaturen.

 

Nu slungas jag tågledes mot Stockholm – efter att ha sett GIF Sundsvall försynt tassa sig de första stegen framåt mot Allsvenskan.

Folk som säger sig veta – oddssättare, spåmän, schamaner och andra gynnare? – tippar  GIF på en direktplats. Kontinuiteten!, har förutsägarna gastat i kör under våren.

Och jo: nog var det i stort sett samma elva som traskade ut – men inte osade det särskilt mycket direktplats om laget för det, just i dag.

Bollinnehavet (punkt ett: ”Styra matcherna”) var rejält, men på tok för långsamt.

Rúnar Már Sigurjónsson (jag chansar ut apostroferna här, det medger jag) hade en fin stöt på bollen, riktigt fin, men den användes mest till att stillsamt byta flank från ytterback till ytterback. De konkreta, raka framstötarna lyste med sin frånvaro och inte ens den längre färdballaden på Johan Eklund (även i år ohotad i luftrummet) provades med någon frekvens.

Rull, rull, rull. Noll–noll-noll.

Man måste ha vetat att ett Mats Gren-löst J-Södra skulle komma och lägga sig lågt borta mot en av de stora seriefavoriterna: det kan inte ens ha förvånat den fotbollstränare som väljer att viga en av två anfallsplatser till en ytterback.

Han är inte ens en omskolad ytterback, Eric Larsson: han är en ytterback.

Och han spelade ganska precis så som man kan förvänta sig att en hastigt uppslängd ytterback skulle spela: kroniskt fel i positionsspelet och utan att lyckas utvinna någonting alls av sin snabbhet i djupled.

Eric Larsson på topp är förståeligt vid underläge i 83:e – närmast tjänstefel i en seriepremiär från start.

Speciellt då både Pa Dibba och Simon Helg – anfallskompatibla spelare med exakt samma kvalitet (”snabb”) som högerbacken Larsson – finns att tillgå.

Jag tycker att bytet hade kunnat komma i paus, nej!, bytena: Chennoufi hade uppenbarligen en så pass tung dag att inte ens ”han kan alltid hitta på något som avgör”-argumentet räddade honom.

(Man omskolar anfallare till ytterbackar – inte tvärtom. Det är sedan gammalt. Inte ens Andreas ”Herminator” Hermansson undslapp ytterbacksomskolningen. Finns det ens något lyckat exempel där en fullvuxen ytterback gått och blivit anfallare?

Att anses ”lite rapp” och hux flux slängas ut på en defensiv flank är uppenbarligen enklare än att vara ”lite rapp” och helt sonika kastas upp som anfallare.)

 

Men först efter timmen kom Joel Cedergren ner från sin läktarplats och började mumla någonting i Roger Franzéns örlob (”jag tror att tempot är lite lågt, men jag var lite skymd bakom en pelare i vissa vinklar så det kanske inte stämmer”?) – och inte förrän efter knappa 70 kom bytet.

Och den här gången räckte det.

Pa Dibba visade att han kände till den gamla klyschan att ”en drömvänster (borta mot IFK Göteborg i cupen!) är ingen drömvänster – men två drömvänstrar är en startplats borta mot GAIS”.

Johan Eklund – o, så han kommer bli viktig i år igen – var iskall, höll i bollen och släppte i precis rätt stund – och Dibba drog till.

Jag satt precis i linje med bollbanan och flög ur plastsätet simultant med att Dibbas vänstermissil borrade sig förbi Anton Cajtofts* nävar och upp i första krysset.

pa

Är det kanske den enda gången jag inte alls tänker: då ett GIF-ledningsmål nuddar baknätet?

När jag bara hängiver mig?

Jag flög, jag skrek, jag kramades: väckte till liv allt det där som hinner försvinna under det här solsystemets längsta säsongsuppehåll.

*= Martinsson trodde han hette Caj Toft: det hade varit namnelvematerial!

 

Och det skulle visa sig räcka.

Schamanerna kan få rätt!, de som tippade GIF i serietopp och Dibba!, Dibba!!!, som skyttekung!, och bollen är rund och allt är möjligt och Viktor Rönneklev är bara 32 år gammal och den allsvenska drömmen lever.

Och vi är igång.

Och jag märker att jag – hur besviken jag än varit över att tvingas (ja: tvingas!!!) vara kvar i Superettan – saknat den här serien.

 

PS. Tommy Naurin räddade straffen i nittioandra. Årets räddning, säger man redan. Jag är mycket glad att jag missade den.

tommyknog
Bilder: Anders Thorsell, www.sundsvallsbilder.com.

 

Betyg: 

Tommy Naurin 5

Årets räddning, det såg man ju hela vägen från parkeringen järnvägsstation.

Robert Lundström 3

Försökte, under den första halvlekens värsta stiltje, åtminstone överlappa Sliper. Räddade ett halvt friläge defensivt med sin väldiga snabbhet.

Marcus Danielsson 3

Felfri defensivt – men loj, närmast arrogant!, med bollen vid fötterna. Har en del i det låga bolltempot.

Jon Gudni Fjoluson 2

Sattes inte på några större prov defensivt, men visade åter upp sin fina vändningsfot.

Dennis Olsson 2 

Habil. Att Tommy Naurin ropade ”skjut!” när Olsson hade bollen ett par meter in på offensiv planhalva säger en del om att man i truppen har viss tilltro till hans vänsterfot.

 

Daniel Sliper 3

GIF:s mest initiativrike i första halvlek och Slipers klokhet fungerar så väl ihop med en överlappande ytterback. Mattades i andra.

Kevin Walker 3

Rivig, slitig och ofta på plats – men vek i femtio-femtio-duellerna?

Rúnar Már Sigurjonsson 3

Efter den luddigt frånvarande hösten och rapporterna från dennes träningsmatchsinsatser så var det mycket glädjande att se honom ta för sig. Fin stöt på bollen, ofta få tillslag och tuff (vid något tillfälle nästan brandgult tuff!) i duellerna.

Adam Chennoufi 1

Hans allra svagaste GIF-match. Lyckades tyvärr inte med något och han (han!!! Som gjort saker med en fotboll som fått mig att gå och tvätta ögonen!!!) verkade inte alls vän med bollen och tog felbeslut som vore det en nervös debut. Jag hoppades verkligen att han skulle blomma ut i år – men premiären var om något ett stort steg tillbaka.

 

Eric Larsson 1

Låt den gemensamma GIF-hjärntrusten inse att han aldrig igen kan peta både (!) Pa Dibba och Simon Helg i en renodlad forwardsroll. Han är inte omskolad: han är bara en virrig högerback som fått instruktionen att ”hålla sig där längst uppe”.

Johan Eklund 3

Faktumet att Johan Eklund fortfarande, även i år, är huvudet högre (eller bättre) än sina motståndare borde ha utnyttjats mer i uppspelsfasen – åtminstone efter ett par backlinjerull fram och tillbaka – då andra konkreta alternativ verkade saknas. Perfekt framspelning till målet när J-Södra bjöd på omställningsläget.

JUST NU: Massflykt från högskoleprovet

Mitt under högskoleprovet kastade en större grupp elever iväg sina pennor, reste sig och lämnade provtillfället i frustration. 

Detta på grund av en till synes omöjlig uppgift i sannolikhetslära. 

– Nu är det slut på flumskolan! Vi tycker att det är skäligt att kräva av dagens studenter att fråga ifall Bournemouth är en vettig spik till trettioåtta procent, säger utbildningsminister Björk Janlund (FP). 

 

Mitt under högskoleprovets del om sannolikhetslära, där man vanligtvis dividerar med äpplen, päron och eventuellt någon pollett, så dök en ovanlig fråga upp – om fotboll.

Frågan, som Pirkt.se fått tagit del av, löd som följer:

”Bournemouth går att spela till oddset 2,45 på världens oddsbörser – är det därmed en klok värdespik till 38% på ett Stryktips med dubbelutdelning på tretton rätt?”

En omöjlig uppgift, tyckte många. Däribland den holländske utbytesstudenten Mak Jan som förra året fick 2.0 på högskoleprovet. Då hade Mak alla rätt och ”spikade” därmed provet – men i år vägrade han spika, eller inte spika!, Bournemouth.

– Det är The Championship: det är omöjligt att på ett trovärdigt sätt sitta och räkna på sannolikhet, hur konkreta streckprocent eller oddsdecimaler man har tillgång till, säger Mak Jan.

Men utbildningsminister Björk Janlund (FP) tycker att kritiken är larvig.

– Bournemouth, eller Bårnmunnarna som jag kallar dom, har ju vunnit tre raka och QPR saknar en drös viktiga kuggar. Solklar värdespik till trettioåtta procent, säger Janlund.

Uppgifter till Pirkt.se pekar på att den Stryktipsrelaterade frågan är ett led i en ny regeringsledd satsning på friskolorna, där bland annat Academedia ska samla in svaren från Sveriges bästa studenthjärnor på sannolikhetslära för att skolkoncernen därefter ska utforma den perfekta Stryktips-kupongen.

Något som bekräftas av Björk Janlund (FP).

– Det stämmer. Academedia kommer att samla in svaren för att satsa på en egen jättestor Stryktips-kupong. Förhoppningen är att skolkoncernen ska kunna vinna lite skattefria pengar från det statliga spelbolaget så att man kan placera dessa pengar utomlands, föreslagsvis i skatteparadis. Det går hand i hand med vår skolpolitik, säger han.

Jag Är Gubben I Bankomaten

Jag känner mig lite överflödig, så här kvällen innan GIF-premiären, då Sundsvalls Tidning hade en sida där tränarduon Joel Cedergren ställts mot väggen och avkrävts en trestegsplan:

2014-04-04 13.23.42
Jag är osäker kring punkt tre: GIF Sundsvall har, som lag av folket, alltid bara spelat för skoj – nu ska man helt plötsligt spela ”för resultat”! Som vore man ett privatiserat knäckebrödsdagis!!!

Räcker det nednötta begreppet taktikchock?

(Har ni tecknat ST Premium-abonnemang?)

 

Ett Mats Gren-löst Jönköping Södra lär inte tro sina ögon när man kommer ut till match och finner att man inte möter knappdussinet moderna ”Nacka”-gynnare som springer omkring och klackar mynt i sina bröstfickor till publikens lika klämkäcka som uppmuntrande tillrop – utan ett lag som spelar för resultat!!!

Ojvoj, vi går en spännande säsong till mötes.

Egentligen skulle jag ha återfunnit mig i Stockholm imorgon för ett arbetspass; men jag sköt på det för att kunna unna (unna!!!) mig ännu en Superettanpremiär.

Tåget hem (hem? hem!) går istället 18.03 – omkring tio minuter efter slutsignal. Kanske behöver jag avlägsna mig under matchens sista minuter; tur i misären att ”jag måste varmköra bilen”-hemgången efter åttiofem matchminuter är, inte bara socialt accepterat, utan närmast signifikativt för den medelpadska fotbollspubliken.

I morgon kväll, på tåget hem, kommer Pirkt.se – denna slumrande idebjörn – nylansera sig som såväl GIF- som fotbollsportal.

Hur ska Eric Larsson spela på topp???

Hur kan Pa Dibba petas efter målet – MÅLET!!! – mot IFK Göteborg???

Hur mår Rúnar Már???

Vad hände med Michael Adeyinka???

Blir det över 3 000 på läktarna???

Så många frågor.

En liten passus? Jag hjälpte min morfar att ta ut pengar i dag – lånade hans kort, hans kod och gick allena för att ”ta ut tre tusen kronor” (som crescendot på ett 23 år långt sol-och-vårar-projekt!) – och när jag gav honom de sex femhundralapparna så tittade han noga igenom hur många de var.

”Aldrig att man kan få en för mycket”, sa han och började berätta om sin förundran för hur den alltid kunde räkna ut korrekt.

Jag förklarade det datoriserade systemet, med sedelräknaren och automatiken, men morfar skruvade på sig.

”Men det måste ju sitta någon gubbe där bakom och se till så att den ger ut precis rätt belopp!”

Det var så fint att höra att han trodde att det behövdes en liten gubbnäve som pulade ut pengarna genom luckan. Som att gubbar fortfarande behövs. Som att någon behövs: som om vi någonsin behöver varandra.

Pirkt.se är den gubben som med näven sticker ut GIF-lappen genom luckan.

Jag behövs inte, men jag vill att det ska bli rätt.

Lapparna kommer att matas ut.

Uppskjuten löpsedel

Jag hade tänkt publicera denna dagen efter övergången till sommartid, men det tragiska dödsfallet i Helsingborg kom emellan och lade sordin på det hela.

Men nu är det dags: det här hade ju (med tanke på den oerhörda skickligheten som Norstedts PR-team bevisligen besitter) kunnat vara ett kvällstidningslöp på sommartidsmorgonen.  

Skärmavbild 2014-04-01 kl. 16.15.57
Dödsmisshandeln i söndags var inte bara ofattbart tragisk: den var ju också nästan det enda som kunde hindra att utgången av Tony Flygares nya (!) straff på Håkan Svensson (på Örjans vall! Inför en match mot Örebro! 2014!) toppade alla sporttidningar.

Vad Ska Du Bli När Du Blir Stor?

image

Det skulle ju vara luftigt, glättigt och härligt, det här inlägget. Något om en nystart, då jag skaffade kort på Friskis imorse och genast späkade min kropp som vore jag ett dagisbarn på Hälsans Förskola.

Jag tänkte berätta om hur en Medelpadsbördig pensionärstant kom fram till mig och gav mig en ”vilken fin tröja”-kommentar. Jag tänkte berätta om hur vi pratade om sommarstugor och IT-jobb och någonting om hur samtalet tyvärr tappade fart när jag förklarade att jag inte kände Kevin Walker.

Och så tänkte jag skriva något om att pensionärsträningen är den enda riktigt vackra träningen: men det, det!!!, har jag inte ork för nu.

Jag skulle nämligen lista denna måndag som en av mitt livs tio tyngsta dagar. Ha då i åtanke att jag förvisso inte haft ett särdeles tufft liv, men likafullt.

Jag måste åka hem och omkalibrera hela min bild av mig själv; en bild som inte direkt har marginal för ytterligare nedmontering och förminskning.

Och det här skriver jag om i min blogg: samma blogg som haft exakt (på pricken exakt!!!) lika få läsare i fyra-fem års tid: legat och dansat kring fyraprocentsspärren i det lilla upptäckningsområdet ”män som är intresserade av GIF Sundsvall”.

Jag borde ha förstått.