Innelistan och Kasslerlistan, vecka 33:

innelistan

1. Emma Green Tregaro (NY)

emmagreen

Om du skriver in höjdhopperskan Emma Greens namn i Googles sökfält och väntar en sekund så kommer följande sökförslag:

”Emma Green Tregaro” (som efter giftermål är hennes nya namn)

”Emma Green Tregaro sexig” 

”Emma Green rumpa”

”Emma Green utvik”

”Emma Green Slitz”

Och sedan, som sjätte alternativ, slutligen:

”Emma Green höjdhopp”

Värt att notera är att Emma Green, mig Google-veterligen, aldrig vikt ut sig i någon tidning, att Emma Green aldrig varit med i Slitz. Hon har bara hoppat höjdhopp.

Hon kan med andra ord inte alltid haft det enkelt, höjdhopperskan och elitidrottaren Emma Green.

Att hon då, som (får vi anta) väldigt ofrivillig sexsymbol, är den som går i bräschen och tar på sig rollen som rättighetskämpe för HBTQ-personer: det är förbannat fint. Det är stort. Det är större än svensk friidrott.

Hennes VM-brons från 2005 å sidan – ett enkelt, olikfärgat målande av naglarna för att försöka göra det lilla, lilla man som idrottsutövare kan för att protestera mot värdstatens ohyggligt bedrövliga människosyn: det ska bli hennes eftermäle.

emmanails

Jag hoppas att ”Emma Green naglar””Emma Green nails” tar sig upp överst på Googles förslagslista omgående. Och stannar där.

2. Premier League (NY)

bale

O, du allsmäktiga TV-apparat och Stryktipskupong: ta mina lördagar i beslag och lämna mig aldrig villrådig och rastlös en helgeftermiddag förrän nästa maj.

Som jag har längtat på att inte behöva oroa mig för frågan ”vad gör du till helgen?”.

(Sista påminnelsen: GÖR ETT FANTASY-LAG!)

3. Mando Diao (5)

Jag vet inte om det var för att jag varit på begravning tidigare under dagen, om Frödings texter om livet, om döden gick djupare än brukligt, om ögonen egentligen inte borde tåras när Gustaf Norén tillägnade en låt åt den Kristian Gidlund som ”må vara döende” men som ”är mer levande än alla oss här ikväll”.

Men det var någonting, för mig!, alldeles magiskt med den här spelningen: i duggregn, på en provisorisk scen på ett fotbollsfält, ute i Fagervik.

Jag har sällan, nästan aldrig, sett någon så bottenlöst energisk på en scen som Björn Dixgård den här kvällen. Jag såg Mando i Umeå i våras och tyckte redan då att det var magnifikt – då var Dixgård en blyg skugga av sitt världserövrande Fagerviks-jag.

Och det är något väldigt fint i att till fullo lyckas underhålla såväl dansande 17-åringar som picknicksstolssittande pensionärer på en och samma gång.

Pensionärerna satt till och med kvar och jublade när Björn och Gustaf hoppade runt i bar överkropp och vrålade ”Dance With Somebody”.

Fem plus?

Ja, för mig, där och då.

4. Mathieu Valbuena (NY)

valbuena
OBS! Bilden är INTE ett montage!

5. Rolf Nilsson (NY)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den så SO-lärarkompatible doldisen i Timrå IK:s bås ordnade en för Norrlands Huvudstads-debatten oerhört viktigt 5–1-seger över Björklöven i veckan.

Detta mot ett Björklöven – och kanske ett helt Umeå? – som växt sig väldigt kaxiga på sistone, har jag noterat på sociala medier.

Bra Rolf.

(Jag gillar för övrigt hur det, vid en bildgoogling av ”Rolf Nilsson Timrå IK” dyker upp en bild på min gamla lärare, Rogga!, relativt högt upp)

kassler
1. Else Ammor (ÅT)

else

Haha, hon sitter kvar!

På riktigt! Denna härliga följetong, som tar upp verklig nyhetsplats i våra tidningar, fortsätter!

Else Ammor puts the ”jag skiter i’t” in ”förtroendevald”.

2. Erik Hamrén (NY)

Har han inte varit med här?

Erik Hamrén borde ha en stående plats på denna lista.

Detta tills Sveriges landslag tilldelas en förbundskapten som sätter termer ”försvarsspel” och ”kollektivt samspel” och ”nyttjande av spelarresurser” framför värdefraser som ”vinna enkäter om popularitet på Sportbladet.se” och ”se det som sin långsiktiga förbundskaptensgärning att bjuda på ‘showiga’ målkalas i träningsmatcher” på sin agenda.

Jag skrev efter GIF Sundsvalls seger mot ÖSK i veckan att jag gillar ”lag som gör det som behövs”.

Jag ogillar det nuvarande svenska landslaget av ganska precis den anledningen.

3. Leif Arrhenius (NY)

Jag blir alltid glad när jag hör efternamnet Arrhenius, för det får mig osökt att tänka på handbollsspelaren och käkpartiinnehavaren Robert Arrhenius.

Jag hann för en stund tänka att ”åh!, de kanske har en ny VM-gren som Robert kan vinna”. 

Typ:

Skärmavbild 2013-08-15 kl. 09.26.50

Men så var det bara en Leif som stötte ur sig ur kulkvalet.

4. Football Manager 2013 (NY)

Jag ska tatuera in ”Påminn Mig Om Att Aldrig Spela Football Manager 2013” i pannan.

Så att folk påminner mig, om jag någonsin försöker sätta mig vid denna olycka till spel.

Jag saknar väldigt mycket att förslukas in i en rolig FM-save. Så mycket att jag på fullaste allvar, precis efter avslutat wet-vest-pass i bassängen, när jag var som allra mest slutkörd (och klartänkt?), tänkte följande tanke:

”Jag saknar Tilde mer än jag saknar Football Manager”. 

Och jag tänkte att: ”det var fint tänkt om Tilde”.

Detta på riktigt.

FM är alltså där uppe. Så många gånger har jag förslukats av att leda GIF till Champions League och ett förhållande till virtuella brasseimporter när jag på grund av social trasslighet inte kunnat förslukas av ett förhållande.

Och så ligger Football Manager 2013-skivan där: hel, ren, orepad – och fullständigt, fullständigt ospelbar.

5. Erik Löfgren (1)

Har ”ont i foten” och ”kan inte träna”.

Detta samtidigt som jag aldrig sett fram emot en höstsäsong så mycket som just nu.

Jag var habil i våras. Varken mer, varken mindre. Om folk säger att jag var jättedålig så ljuger dem, säger folk att jag var jättebra så ljugs det än värre.

Jag var mittemellan. Habil.

Men i höst har jag, efter att ha känt lite på årets Division I-series kvalitet, bestämt mig för att vara riktigt bra – och då vore det väl själva fan om ett ”fäste vid gaffelbenet” skulle stoppa mig från bara en enda av de elva matcher som återstår.

Innelistan och Kasslerlistan, vecka 31:

innelistan

1. Tilde Jansson (ÅT)

tildeeee

Jag har inte uppdaterat den här portalen på nästan en vecka.

Jag har inte sett en sekund fotboll.

Fan, jag vet knappt vilken klubb Gareth Bale tillhör denna fredag.

Inte på grund av, nej, utan tack vare henne.

Jag skulle kunna göra det svårt för mig – väldigt enkelt trassla in mig i alldeles för fåniga, smör- och löjesdrypande liknelser – men jag gör det väldigt enkelt:

Jag är hemskt kär i Tilde Jansson.

2. Håkan Hellström (ÅT)

håkann

I morgon händer det, gott folk, musikälskare, medelpadingar.

I morgon är det ingenting annat än fantastiskt att vara bosatt i Sundsvall en sommarkväll i augusti.

Jag skulle på fullaste allvar hävda att det bara finns två akter på detta jordklot som jag i skrivande stund (just nu alltså!) hellre skulle se – det är The National och Arcade Fire – och den tredje akten, i hela det nutida globala jordelivet, det är att höra Håkan Hellström spela delar av sin senaste skiva.

Höra honom stamma fram ”du är en sång på mina läppar, en klassiker, och när trummorna rulla igång – är jag säker” för att sedan antagligen dö lite inombords när ljudbilden rämnar. Höra om korvgubben på hörnet. Lyssna till stråkarna.

Jag kommer att gå med min vän Sven, men jag kommer säkert för den skull säkert att ouppskattat gallskrika ”Den här stan drar ner oss till botten av ån” i en alldeles för direkt närhet till just ditt öra.

3. IF Elfsborg (NY)

Jag såg inte en sekund av matchen – läs mer om Tilde Jansson-faktorn på listans förstaplats – men att bara förlora med uddamålet på Celtic Park, arenan där läktaren såg ut som en myrstack när hemmalaget satte 3–1 på FC Barcelona i höstas, är starka papper.

Det ska bli hemskt roligt att se en retur på Borås Arena som faktiskt på fullaste allvar lever.

Lägg till förra veckans UEFA-cupframgångar där till och med Gefle IF kunde bragdbetvinga cyprioter så börjar svensk klubblagsfotboll arta sig.

4. Oliver Widahl (NY)

olliee

När jag riktade allt mitt icke-fokus på att rigga Instagrambilder på en solnedgång i en skärgård så klev tydligen Oliver Widahl, under vårt blott tio dagar långa – och till kännes välbehövliga – uppehåll, in och spelade U21-match med GIF mot Örebro.

Och Oliver, som haft det tungt med effektiviteten i rödblått under våren, stänkte dit dubbla baljor i 3–1-segern.

Och inte minst: i dessa bistra tider av förnamn-efter-namn-klapp-klapp-klapp-ramsor besjungs Oliver varje hemmamatch med världsklassramsan ”Han är från byn”. 

5. Erik Mårtensson (NY)

Skärmavbild 2013-08-01 kl. 19.29.22

Du får göra vad du vill, men aldrig underskatta ett VM-guld i blås.

Speciellt inte i de svårblåsta förhållandena i holländska Kerkrade.

Och jag gläds, som jag påtalat flera gånger tidigare, något väldigt åt alla lokala musikaliska framsteg som inte härrör Takida-medlemmar.

kassler

1. Känn ingen sorg (ÅT)

kännsorg

Tillåt mig att återkomma med en fullvärdig recension.

2. Yohio (NY)

yohio

Jag minns att jag läste en nöjesartikel i Aftonbladet om Sundsvalls nye Kjell Lönnå-nylle utåt med någonting om att ”Jag kan inte gå ute bland folk” i överskriften. Coolt, tänkte jag. Galet.

Sedan såg jag honom bara ett par dagar senare stå och ostört plocka ekologiska äpplen på Hemköp.

Besvikelsen.

Och nu läste jag någonting om att han är nominerad till Rockbjörnen. Och någonting om att Yohio, 17?, skulle släppa en bok.

3. Nenad Lukic (NY)

Om det nu funnits så pass många intresserade klubbar – det framställdes redan tidigt som att AIK och Syrianska skulle gå i direkt huggsexa med varandra – så är det direkt svagt av agenten Nenad Lukic att Fredrik Holster är fortsatt kontraktslös när vi nu klivit in i augusti.

Nu senast snackades det om att han skulle vara aktuell för en luddig klubb i Azerbajdzjan (en synonym till luddighet är väl att man som öststatsklubb lånar Sebastian Castro-Tello); ett karriärsval som knappt Innocent Sven gått i god för.

4. Rúnar Már Sigurjónsson (NY)

sigur

Hur lyckat har det egentligen varit, det här isländska spåret; om vi ska göra bokslut efter en flermiljoners Sverrir, en Hannes som var överlägset dyrast i klubbens historia, lyckträffen Ari och miljonfloppen Jon Gudni?

Hur enkelt är det att gå direkt från omklädningsrummet i Valúr – fyllt av, antar jag?, fåravlare och lagerarbetare – till toppen av Superettan?

Och hur pass skadebenägen är Rúnar Már Sigurjónsson som inte gjorde en minut under sin vårsejour i Zwolle, och som alldeles nyss hade ”två veckor kvar” på en lårskada?

Visst finns där säkert utvecklingspotential, men är Rúnar Már Sigurjónsson mittfältsstrategen som tar oss upp i Allsvenskan i år; i år när vi måste upp?

(Dessutom, märkte jag nu: hur jävla jobbigt är det inte att skriva hans namn, med atmostrofer över närmast varenda vokal?)

Jag är, om man säger, tveksam till den värvning som ST-sporten tydligen slagit fast som klar.

5. pirkt.se

Det är ingenting annat än en skandal att en så ambitiös portal – denna så samhällsnyttiga oas och mötesplats för trassel; denna torghandel för saltat, nätat kött – stått ouppdaterad i nära på en vecka.

Jag har som ansvarig utgivare och redaktionschef varit tvungen att låta ett antal webbredaktörer gå i veckan då de uppenbarligen inte besitter den digitala kompetensen som krävs på den här nivån.

Den kvarvarande redaktionen lovar bot och bättring och nu i dagarna måste det bjudas på såväl semestertexter (hur bra var egentligen Patrik Isaksson på Laxfestivalen i Sollefteå?), semesterbilder (hur pass fin var egentligen den där solnedgången över Gällnö brygga?) och lagrade gamla texter om evenemanget som alldeles för få lärde att älska som ”Hästmannen möter Ormmannen” och – inte minst – portalens gossebarn; truppen med svensk elitfotbolls allra bästa namn.

Innelistan och Kasslerlistan, vecka 30:

innelistan

1. Pelle Olsson (ÅT)

pelle

Han har ju alltid varit något av en vardagsmagiker, Pelle Olsson, som år efter år hållit Gefle IF:s gråmelerade Matadormix till trupp kvar i Allsvenskan. Så fort det med desperation har behövts poäng så – poff!, har Pelle snabbt fixat fram ett par segrar och magiskt svävat upp i tabellen.

Men att han skulle hitta en 4–0-seger mot cypriotiska Anathorsis, som spelade Champions League-gruppspel senast 2008/2009 (ett gruppspel den samlade svenska fotbollsrörelsen inte nått på den här sidan San Siro-Sven), i rockärmen; det är någonting helt annat. Det är, till skillnad från det vanliga, habila trollkarlsslitet i Allsvenskan ett trick av absoluta världsklass – som att iförd ögonbindel såga itu en redan skäggig dam med en publiklånad Black&Decker.

Gästrikland måste adla Pelle Olsson.

2. Selångerklacken (NY)

SONY DSC

Jag har tänkt ge de tappra, rödblåa, högtskrikande själarna på IP:s läktare förstaplatsen på den här listan flera gånger – men varje fredag har jag suttit här och glömt.

Det känns ganska tomt och ödsligt att kliva ut till match mot en hundra-nånting-hövdad IP-läktare, men så – alltid bara några sekunder innan avsparken ska sparkas av – hör man ett avgrundsvrål från bakom läktaren; och då träder den oftast fem-sex man starka klacken fram.

Och fyller på något sätt den annars så tomt gapande läktaren.

Man är direkta föredömen när man kommer till skrivandet av ramsor – en bra ramsa behöver tydligen absolut inte beröra någonting som händer på planen, det kan vara en allmän förmaning om att ”låta bilen stå” – och i så många hemmamatcher har matchens lirare funnits på Norra sitt.

3. Torgny Lindgren (3)

I ”Legender” skriver Torgny Lindgren en novell om den modige, stolte liberon som till slut – i ett feghetens nyck – slår en bakåtpassning mot målvakten; en passning som dessutom blir för lös och som leder till ett baklängesmål.

Liberon blir – till skillnad från sina gelikar som fritt fick strosa hem från Jämtland i oktober 2010 – steglad till döds på torget.

Men Gud uppenbarar sig och återupplivar och återställer den stackars liberon.

2013-07-24 17.01.43

”dels för bakåtpassningens skull”.

4. Ludvig Sundström (NY)

ludd

Stod för en stabil insats på Hudiksvalls FF:s innermittfält i cupsegern mot Selånger – och bjöd sedan in för övernattning i sin paradvåning i centrala Hudiksvall.

Och när vi letade oss ut på stan under tisdagskvällen så visade det sig snabbt att Ludvig, som var en av Medelpads allra populäraste människor under slutet av 00–talet, bibehållit sin omistliga sociala stjärnstatus även i Hudiksvall.

Han fick inte gå mer än några få meter åt gången innan någon stannade honom och hade honom något att säga.

För en människa som senast stannades under senhösten –07, då jag fick ett ”förlåt, jag trodde du var nån annan” i plytet, så var det väldigt imponerande.

5. Emilia Ödling (NY)

emiliaödling

TV4:s nya hallåa är från Sundsvall och allt som får en hel släkt vid ett middagsbord att taktfast ropa ”Sundsvall! Sundsvall! Sundsvall!” när en lokal nuna läser meningar från en prompter på teve är av direkt godo för regionen och lokalpatriotismen.

kassler

1. Norrporten Arena (NY)

Som om det inte vore nog med att Gatufesten packat ihop för gott – nu får man dessutom reda på att Sundsvall berövas publikfesten vi känner som Qarabağ Ağdam FK hemma.

Norrporten Arena håller inte standarden för den tredje omgången i Europa League-kvalet och Gefle IF får istället åka ner till Stockholm. Och Sundsvall har sett ett europeiskt cupäventyr för sista gången på… ett tag.

2. Lars Ohly (NY)

LarsOhly

Försök inte; som att inte ni också har googlat ”Lars Ohly flashback bild” i dagarna.

Det är så mycket som är klandervärt i denna, tveksamt ofrivilliga?, snoppgate.

Självfallet både Liverpool-tatueringen och det blygt framkikande penishuvudet – men också att Lars Ohly, som verkar ha befunnit sig vid ett vattenbryn vid fototillfället, i efterspelet inte tog tillfället i akt att åberopa ”shrinkage” inför ett samlat pressuppbåd. Dels för sin egen lekamenskopplade stolthets skull, men framför allt för att raise awareness.

3. Pia Sundhage (ÅT)

tårar

Jag tycker att hon fått lite väl mycket beröm under detta mästerskap, Pia Sundhage. Fotboll är inte att vara en härlig, inspirerande människa: fotboll är till mångt och mycket resultat.

Det är inte mer än en knappt godkänd turneringsinsats och visst, en  tränare är bara x antal procent av ett lag, visst, man kan skylla mycket på det individuella beslutsfattandet (Josefine Öqvists beslut att skjuta är ingenting annat än frapperande), man kan peka på mycket; men jag tycker att Sverige saknade en tydlig spelidé när det väl bjöds på tufft motstånd.

Man har världens (överlägset?) bästa djupledslöpare i Lotta Schelin; ändå lyckas man inte spela sig fram till rättvända mittfältare som kan sätta in bollen bakom backlinjen särskilt ofta. Danmark, som jag såg i första matchen, hade ett helt annat lugn i sitt passningsspel än Sverige, de vårdade boll och spelade sig tålmodigt upp i banan.

Sverige var alldeles för ofta planlösa, pinsamt skeva uppspel från Sara Thunebro eller färdballader från Nilla Fischer. Det går ganska sakta i ett EM-slutspel för damer, det är bara att inse: speltempot måste ligga på Division III-nivå. Man borde därför ha tid att värdera lägen klokare, att spela sig fram tydligare för att till slut hitta rättvända mittfältare som kan mata Schelin med bollar. Det är skickliga bollspelare som skulle behövt ha en tydligare mental plan för att kollektivt spela sig fram till mål.

Allt kan inte vara ursinnig full-fart-framåt-mentalitet hela tiden.

Och Jessica Samuelsson ska under nästan inga omständigheter spela högerback på den nivån. Jag vet inte hur bra alternativet (Lina Nilsson?) är; men jag är ändå helt säker på att det är bättre. Samuelssons defensiva spelförståelse var totalt obefintlig och det borde Sundhage ha sett redan tidigt i våras.

Nej, hon har att jobba på, Pia.

4. Khazar Lenkoran (NY)

2–0-förlusten på bortaplan följdes upp med svaga 0–8 i hemmamatchen mot Maccabi Haifa i Europa League-kvalet.

Ska man nu lägga sig så skulle man först och främst kunna göra det smidigare – men framför allt kunde väl de azerbaijanska ruffel-och-båg-hjärnorna bakom kuppen ha spridit budskapet över Europa så att regionens allra fattigaste själar – däribland jag – hade kunnat sko sig.

5. Mittmedia (ÅT)

Ännu en dyster vecka för den lokala tryckta sportjournalistiken, och nu verkar man också ha överlåtit den ganska digra orienteringsrapporteringen från O-Ringen – till Per Nylander i Sundsvalls OK, som skriver tidningsartiklar om sina klubbkamrater.

En form av dold ”Läsarnas hörna” mitt i ST-sporten.

Det är kanske okej, jag vet inte, texten blir säkert mer givande för en orienterare om den skrivs av en i gänget än om, säg, en torsdagstrött Fredrik Ytterström ska tolka och sammanfatta via telefon – men att då ge det hela sidor: det känns… märkligt.

orient

Eller så kör man på det spåret helt; säger upp samtliga journalister och låter klubbarna själva skriva in allt i den redan färdigredigerade mallen. Ge alla länets lagledare en inloggning.

Varför inte. Kostnadseffektivt.

Allt är dock inte bedrövligt. Det ska sägas. ST:s Carole Tärnudd kan nämligen ha skrivit årets bästa notis:

Skärmavbild 2013-07-22 kl. 10.03.57

Innelistan och Kasslerlistan, vecka 29:

innelistan

1. Joakim Gissberg (NY)

giss

Jag sa det senast när Tobbes Ukeleleorkester nöp en plats på innelistan då man skulle åka till Bremen och spela; all medelpadsk musikexport som inte innefattar någon av Takida- eller Stiftelsen-medlemmarna är av väldig godo.

Och det är väldigt trevligt att det är Joakim Gissberg – en av Sundsvalls kanske trevligaste unga människor – som får släppa singlar och figurera i mediebruset.

Jag försökte se honom på Udda Tapasbar under Gatufestveckan, men nekades i dörren.  Denna gång inte på grund av fylldom utan på grund av att den lilla takterassen var fullsatt. Så jag, Sven, Tilde fick lomma hemöver – tillsammans med uppskattningsvis ett tjog tjejer som länge stått och ropat att ”vi måste få se Jocke!”.

Hade Gatufesten tryckt in honom på sitt område hade man nog gått runt finansiellt.

2. Tomas (NY)

IMG_20130524_134154Vi kommer att behöva fler människor som Tomas, insändarskribent i Sundsvalls Nyheter för ett antal veckor sedan, i Sundsvall om den här sorgliga nedrustningen av staden håller i sig.

Folk som bara – utan angiven anledning – tycker att allt är bra.

3. Torgny Lindgren (NY)

torgny

Av alla Sveriges veckovisa innelistor så måste detta vara den allra osexigaste. Men med det sagt; ska ni bara läsa en enda författare i sommar så borde ni läsa Torgny Lindgren.

Börja med Pölsan. Fortsätt sedan genom katalogen.

4. Jonas Månsson (NY)

Jag har haft svårt för vissa av Sundsvalls Nyheters sportkrönikörs texter. När han tyckte att utomhusmatchen och folkfesten mellan Brynäs och Timrå i vintras inte borde vara en tävlingsmatch – hockeyn har bara 55 stycken sådana i grundserien! – utan en träningsmatch på försäsongen så tangerade han nästan Kenneth Fahlbergs klassiska Selångerskrönika från i våras i märklighet.

Men nu under sommarens semestertider så trycker Sundsvalls Nyheter upp gamla för-skrivna reportage där Jonas Månsson spenderar en dag tillsammans med lokala sportprofiler. I förra veckan simmade han tillsammans med Johannes Skagius.

IMG_20130712_151738

IMG_20130712_151713

Och man måste älska människor som på eget bevåg trycker upp dylika bilder på sig själv i tidningen.

5. Mittmedia (NY)

Har frekventerat kasslerlistan under våren; men nu har koncernen tydligen kopplat landslagsbacken Pelle Nilsson till sporten i någon form av webb-tv-roll; förhoppningsvis som någonting mer än som sidekick i redan etablerade programmet ”Engströms arena”.

Intressant. Och i dessa deprimerande tidevarv för den lokala sportjournalistiken så måste varje litet steg som inte osar total nedrustning prisas.

kassler

1. Anna Frisk (NY)

annafrisk

Jag skrev den här virala succén till krönika i söndags. Vad jag i all hast glömde att smattra dit var den totala oödmjukhet som Anna Frisk och Gatufestledningen valde som framtoning inför årets fest.

När Anna Frisk figurerade i tidningen inför sommarens spektakel så var det alltid ”besöksrekord” hit och ”försäljningsrekord” dit. Alltid med ett gladlynt, självklart leende över näbben. Och för en enkel gymnasieekonom som ansåg det som en självklarhet att ingen människa med ansvar för sin egen privatekonomi kunde lägga 1050 kronor på ett band som berättigar dig inträde till… en stadskärna tonsatt av Eva Dahlgren. Jag blev arg. På riktigt.

Det här kan ju omöjligen stämma. Är folk så dumma?, tänkte jag och irriterade mig väldigt på att Anna Frisk verkade komma undan med sin bluff till festival.

Jag irriterade mig så mycket på de oödmjuka, kaxiga inför-skriverierna detta år att jag inte bara bojkottade festivalen på grund av entrépriset – nej, när jag väl fick en gratisbiljett till lördagskvällen så bojkottade jag ändå. Detta trots att jag vet att det varit festligt att se Teddybears, att jag träffat massa människor, att det säkert varit roligt.

Bara på grund av att jag ogillade allt som Gatufesten försökte vara i år. Det var långt ifrån någon gatufest; det var en festival med den trassligaste ration mellan kvalitetsartister och entrékronor någonsin.

Hade man bara varit ödmjuka, sagt att ”vi gick tre miljoner back i år, vi vet att det är tufft, men vi hoppas att Sundsvallsborna sluter upp” och anpassat kostymen (kanske en billig festlighet – ett mellanår, ett räddningsår – utan, säg, Teddybears som i stort sett bara gick ut på öldrickande; bara det händer någonting på stan) så är jag säker på att Sundsvallsborna slutit upp.

Nu satt Anna Frisk och skröt om försäljningsrekord och nya spännande områden (det var förstås trassligare än någonsin) och det skrämde iväg åtminstone mig så till den milda grad att jag tackade nej till gratisbiljetter.

Det tas för enkelt på konkurser i dessa dagar. 26 års tradition kördes i total, icke-reparerbar sank och Anna Frisk stod där i webb-tv-klippet efteråt med ungefär samma leende som innan festivalen och lovade att hon skulle komma tillbaka i någon viktig roll för Sundsvalls nöjesliv, som vore det det folk var oroliga över.

2. Wayne Rooney (NY)

rooney

Han verkar vilja lämna Manchester United, den hårtransplanterade 27-åringen.

Och en del talar tydligen för att han ska flytta till Chelsea.

Manchester United mot Chelsea är redan ett äckligt, motbjudande möte där man inte vet vad man ska sitta och hoppas på för resultat; förmodligen att matchen avbryts av publiktrassel från båda håll och att båda lagen tilldöms grava poängavdrag.

Tänk att slå på teven i höst och i detta redan bedrövliga möte se Wayne Rooney – i blått.

Jag tror att det skulle vara nådastöten; det slutgiltiga beviset för allt som är fel med… världen.

3. Stiftelsen (NY)

Skärmavbild 2013-07-19 kl. 00.03.31

För ett tag funderade jag om inte Stiftelsens inställda gig på Allsång på Skansen var ett ämne för innelistan.

Men bara att de skulle dit, till Håkan Hellströms scen, är ju sorgligt.

Och på tisdag kommer det i Sverige, detta nådens år 2013, finnas människor som sitter hemma och är besvikna över att inte få se Stiftelsen på nationell miljonteve.

Det är inte innelista.

4. Känn ingen sorg (NY)

Jag har bara sett trailern, men jag tror väldigt lite på exempelvis Aftonbladets femplus-recension av Håkan Hellström-filmen.

Och jag tror väldigt mycket på Expressens Johan Wirfälts dito som prickade in ungefär exakt vad jag kände när jag såg trailern.

5. Mino Raiola (NY)

Om det är så att Zlatan Ibrahimovic ska lämna Paris i sommar – det får vi väl verkligen hoppas – så förstår jag inte hur han i förstaläget kunde tillåtas att gå dit ifjol. Jag förstod det förvisso inte heller där och då, men då tänkte jag ändå att Zlatan, något naivt, trott på ett långtidsprojekt mot en CL-titel som 33-34-åring.

Om han ska lämna nu så har Mino Raiola, denne kontinentala girigbuk, slarvat bort vår största idrottsstjärna i modern tids kanske allra bästa säsong i karriären (jag har aldrig sett Zlatan så spelmässigt dominant i Champions League som i våras) i den obskyra franska ligan.

Innelistan och Kasslerlistan, vecka 27:

1. Kristian Gidlund (ÅT)

Sommarens starkaste prat är levererat från en man som tyvärr måste dö ifrån oss. Nu ska jag inte säga att det säger så mycket alls – ögon har vattnats av att Michael Scott slutar i The Office – men jag grät lite när Frank Sinatra började sjunga.

2. Jaktfalken (NY) 

Gymnastikföreningen Jaktfalken är på något sätt – jag ska erkänna att jag skummade igenom artikeln – involverade i att det satsas på en parkourpark i Sundsvall.
Jag älskar detta, då jag alltid med egna ögon velat uppleva den känsla Andrev Walden skrivit en tweet om:
 Kanske ska man också själv leta sig dit och, som man säger, volta sina lurviga.

3. Jonas Sjöstedt (NY)

Twitter påminde mig under Almedalsveckan om detta:
Det är ett något av det bästa som sagts på väldigt länge.

4. Daniel Majstorovic (NY)

Nog för att han uppträder med en sorts barnslighet som nätt och jämnt en strokepatient skulle kunna komma undan med. Men man måste, som gammal fjärdemittback och mitt-i-säsongen-avhoppare, hysa respekt för den mängd air-time en 36-årig allsvensk medelmåtta lyckas tillskansa sig. Han toppade alltså Sportbladets hemsida i ett webbklipp där han tar med ett helt pressuppbåd på en powerwalk över stock och sten och yppar uppskattningsvis tolv ord som inte säger någonting alls.
Jag hade velat se Fredrik Holster dra med sig en andfådd, diktafonförsedd Roland Engström uppför Sidsjöbacken under mittfältarens GIF-uppbrott i våras.

5. Torget Brasserie (NY)

Högsta betyg till såväl burgartallriken som hela uppenbarelsen.
Jag kan nu – även vid det värsta skrovmålssuget – med enkelhet fortsätta bedriva min bojkott mot både O’Learys och Allstar.

1. Johnny Skalin (NY)

Skärmavbild 2013-07-05 kl. 15.41.55
Ni, kära medmänniskor, har bestämt att den här individen – som stod för den här insatsen under Almedalsveckan – ska sitta och tjäna 58 300 kronor av våra skattepengar varje månad.
Och ni, kära medmänniskor, verkar fortsatt inställda på att det är vettigt och att det beslutet ska tas igen nästa år.

2. Gatufesten (3)

Jag tror att det var ett av mitt livs allra klokaste bojkottsbeslut (ni ska bara veta hur jag ständigt fingrar på avtryckaren när det gäller bojkotter) att inte betala 1050 kronor för att få gå in på det nya, omgjorda Gatufestområdet.
Jag får heller inte ihop ekvationen som å ena sidan berättade om rekordförsäljning av biljetter och å andra sidan nu vittnar om relativt folktomma scenområden och krögare som vevar i tidningarna om att ha varit tvungna att skicka hem anställda på grund av folkbristen.
Och nu siktar man på att ”satsa på elektronisk musik” inför nästa år.

3. Åsa Romson (NY)

Asa-Romson-11-210x300
Vart var hon när Gustav Fridolin talade i Almedalen? Vad har hon för viktigt för sig?
Vem är hon?

4. Erik Löfgren (NY)

Fyllde 23 år i torsdags och de där födelsedagarna börjar – hur trevliga de än är – att stapla upp sig som bevis på hur lite man har åstadkommit här på jordelivet.
Min största gärning under det gångna året måste varit att jag rakade mitt huvud.
Dessutom var jag avstängd i helgen, och en människa som byggt hela sin uppenbarelse på att spela fotboll i Division I Norra är aldrig längre än en avstängning ifrån en plats på Kasslerlistan.
Och sist men inte minst så misslyckades jag, trots att stora delar redan tidigt var färdigskrivna, att publicera Innelistan och Kasslerlistan på fredagen som utlovat. Inte heller på lördagen, söndagen – inte ens på den lediga måndagen.
Jag ska vara tacksam att jag kommer undan med en fjärdeplats.

5. ICA Esplanad (NY)

Deras reklamblad (jag tillhör socialgrupp ”Längta tills extrapriserna dimper ner i brevlådan för att kunna hålla hungern stången några dagar till”) lockade mig tvärs över staden för att inhandla kassler till det – för saltat, nätta fläsk – facila priset 29 kronor per kilo. Det var en tisdag, en molnig kasslertisdag, och jag såg mycket fram emot att gå hem och tillreda Puck Janssons ”Festkassler” i mikrovågsugn; ett transparent bloggprojekt jag gått och ruvat på länge.
Jag har länets kortaste avtryckare när det gäller bojkotter och ICA Esplanad är efter kasslerbluffen väldigt nära att slippa mina småsinta, extraprisletande ögon i sin butik.