Moment 22:

Jag behöver lönen från min 15-procentiga tjänst som svensklärare i höst för att kunna köpa mig en tweedkavaj.

Och jag behöver en tweedkavaj för att ens kunna börja med att försöka lära ut svensk grammatik till dagens ungdomar.

Donatas Vencevicius Memorial Trophy: Omgång 1

donne

”Jahapp, det var ju kul så länge det varade”, han jag tänka.

På lördagskvällen, när min vän Johan Martinsson (jag skulle vilja säga ”känd från Twitter”, men jag på nära håll sett hur pass frekvent han stoppats av folk på Sundsvalls gator redan innan jag övertalade honom att börja twittra: så han är väl mest allmänt känd) verkade ha avgjort det hela redan efter 90 spelminuter.

Continue reading

Är du aktuell?

mariehamn2

Det slog mig härom veckan.

Jag kan gå runt och – helt ovetandes – vara aktuell för IFK Mariehamn.

Inte för att jag gjort en bra vår i Selånger, inte för att jag har några särskilt uppenbara kvaliteter; men för att jag är av manligt kön, kommer från Sverige och att jag i någon mån sysselsätter mig med fotboll.

Jag är nog inte aktuell att flygas över till kontraktsskrivning, Mariehamn har nog inte börjat förhandla med Selånger – men jag tror att åtminstone ett provspel med den åländska klubben är ganska ständigt nära förestående.

För mig – som för tusentals andra fotbollsspelare i vårt avlånga land.

 

IFK Mariehamn på den något luddiga ön Åland är den mest avlägsna svenska fotbollsklubben – eller, som Sveriges samlade fotbollsspelartrojka valt att se på det, den absolut närmaste klubben att söka sig till för en sejour (!) som utlandsproffs (!)

Spelarna vet det, IFK Mariehamn vet det och nyttjar faktumet – och inte minst känner varenda människohandlare av rang (”agenter”, ”rådgivare”, ”män i kostym”) till detta faktum.

Råkar du snubbla in ett par mål framåt, oavsett om det är i Division IV Jämtland eller Superettan, så kan du räkna med att det någonstans finns någon människa (kostymprydd eller ej) som i något – om än flyktigt – skede direktkopplar dig till en ålandskryssning och allra minst ett par dagars provspel.

Jag har ingen aning om hur de politiska mandaten är fördelade på Åland, men ska man se till den provspelsvälkomnande representationsklubben på ön så torde ön vara socialdemokratiskt illröd.

”Alla ska med”.

 

Vad har du för belägg för denna teori?, undrar ni.

Jo, jag kom att tänka på IFK Mariehamn och deras ständiga, men alltid luddiga!, närvaro i den svenska transfercirkusen när Erik Lundström i Division I-klubben Umeå FC – som då just kommit tillbaka från en korsbandsskada – ryktades vara ”aktuell” för klubben i somras.

Jag kom att tänka på Robin Östlind.

robinöstlind

Han som gjorde ett par fina säsonger i IFK Luleå i just samma Division I-serie och som ryktades till ett par klubbar högre upp i seriesystemet innan han, förstås!, tog färjan över – och helt försvann.

Jag kom att tänka på hur ofta man hör något om hur någon är ”klar för IFK Mariehamn” – och sedan hör man i stort sett aldrig något mer.

Som vore dessa unga spelare ivägskickade på något sorts arbetsläger på den sibiriska tundran.

Har någon spelare, frågar jag mig och tänker efter, någonsin återvänt starkare efter ett år i Finland? Jag kommer bara – enbart! – att tänka på Martin Mutumba som vände hem efter en sejour i Inter Turku (!), så sent som 2007, för att sedan till slut slå igenom i AIK.

Jag började tänka på hur ofta denna den första och mest självklara utlandsproffsklubben för svenska fotbollsspelare figurerade i övergångsrykten kring spelare inom svensk fotboll.

Och frapperades, förstås.

 

Den googling på svenska som ger flest sökträffar är inte, som många tror, ”porr” eller ”sport” eller ens ”korv+i+ugn+recept”. 

Flest träffar ger istället sökningen ”aktuell+för+IFK+Mariehamn”. 

Vi börjar med att titta på ett litet saxat axplock från sommarens åländska transferbravader med svenskkopplingar (och exkluderar därmed alla luddiga icke-européer som  verkar florera till och från ön i ett närmast ständigt provspelsflöde):

 

”Östers IF anfallare Matteo Blomqvist-Zampi lämnar för superettanklubben Falkenbergs FF. 

Matteo har fått begränsat med speltid i växjölaget under den allsvenska säsongen 2013 och var så sent som för någon vecka sedan på Åland för att testspela med IFK Mariehamn.”

 

”Edward Owusu kan lämna AIK i sommar. Nu ska mittbacken provträna med finska IFK Mariehamn.”

 

”21-årige Joonas Tamm har varit på provspel i såväl Varbergs BoIS som IFK Mariehamn, men har fått vända hem utan kontrakt.”

 

”22-årige Josef Ibrahim har inte fått någon speltid i Superettan i år. Nu lämnar han Örebro SK. Yttermittfältaren är klar för finska IFK Mariehamn.”

 

”IFK Mariehamn testar Djurgårdens 19-årige Ike Fofanah, som under våren varit utlånad till Division II-klubben Arameiska/Syrianska IF.”

 

”Djurgårdens Luis Solignac lånas ut till IFK Mariehamn i den finska högstaligan. Lånet sträcker sig säsongen ut.”

 

”Alla ska med”, alltså – inte hela vägen till kontrakt, månne, men åtminstone med på färjan över för ett prov- eller testspel.

Noterbart är att inte mindre än två av spelarna ovan, Joonas Tamm och Matteo Blomqvist-Zampi, fanns med i den trupp över svensk elitfotbolls bästa namn som publicerades på pirkt.se härom veckan. Av detta kan vi kanske dra slutsatsen att IFK Mariehamn är en klubb som tänker på värdet av potentiell tröjförsäljning.

Noterbart är också att närmast ingen av ovanstående spelare spelat särskilt mycket alls – vissa inget alls! – under vårsäsongen: något som stärker tesen om att man i alla skeden av fotbollskarriären, hur långt ner i frysboxen du än sitter, kan vara aktuell för IFK Mariehamn.

Och Luis Solignac, som lånades till Djurgården från sin argentinska klubb innan den här säsongen, lånas alltså i sin tur ut till IFK Mariehamn och man börjar nästan anta att Ålandsklubben kan kringgå samtliga transferlagar och -bestämmelser där ute på det internationella farvattnet.

 

I vintras, under det längre transferfönstret där man har tid att titta på och intressera sig för ännu fler spelare från det svenska seriesystemet, var det förstås också full huggning från ålänningarna.

Och här ges också exempel på hur långt ner i det svenska seriesystemet som IFK Mariehamn letar – med sitt utlandsproffsskimrande ljus och sin lykta.

Enligt en SIFO-mätning från hösten 2012 så fanns det färre fotbollsspelare i Sverige som inte var åtminstone lite aktuella för IFK Mariehamn än som faktiskt var det.

Ett axplock:

 

”Adnan Cirak (före detta Eskilstuna City i Division I, reds anm.) har efter succén i turneringen för kontraktslösa dragit till sig intresse från bland annat Adeccoligalaget Elverum och det finska topplaget IFK Mariehamn.”

 

”Nu står det klart att brassen Diego Assis lämnar den svenska division 2-klubben Assi för IFK Mariehamn.

 

”Det tidigare Hollandsproffset Robin Eriksson, 22, lämnar Kärra KIF (Division III, reds anm.) för finska IFK Mariehamn.”

 

”Han har varit och tränat med IFK Mariehamn under två veckors tid. Nu är det klart. Emil Andersson (från Nybro IF i Division III, reds anm.) är klar för den finska toppklubben som kom på fjärde plats i finska högstaligan. 22-åringen har skrivit på ett ettårs-kontrakt.

– Det känns såklart helt fantastiskt, heeeelt fantastiskt!”

 

Jon Åslund, tidigare i IK Brage, erbjuds inget kontrakt av IFK Mariehamn efter sitt provspel med klubben.”

 

Även IFK Luleås succéman Daniel Ahonen, i somras jagad av Sirius och Östersund för hundratusentals kronor, omnämndes som potentiell ålänning inför den här säsongen:

”Han ska sitta i möte med IFK Luleå på fredag.

Men det finns fler klubbar som slåss om Daniel Ahonens namnteckning.

Åländska Mariehamn vill ha honom på provspel.”

 

En titt på den dagens IFK Mariehamns-trupp, exklusive de redan nämnda svenskförvärven, ger oss dessutom bland annat följande ex-svenska profiler som nu är utlandsproffs:

Simon Nurme, Örebro SK:s ständige andramålvakt, är sedan ett antal år utlandsproffs och innehavare av förstaspaden i IFK Mariehamn – även om han nu, sommaren 2013, utmanats av ingen mindre än den förre Premier League-målvakten och Youtubekändisen Peter Enckelman!

Mattias Wiklöf, 34-årig anfallsräv som gjorde två säsonger med IK Brage i Superettan.

Och förstås nämnde Robin Östlind, 23, som vi alltså inte hört ett endaste litet knyst om sedan han som ganska eftertraktad och omtalad lämnade Division I för den åländska radioskuggan.

 

Det vore dock historielöst att basera en dylik spaning på en sommar. Vi tittar därför bakåt i tiden och nämner några profiler som gjort – eller försökt göra – den lockande sejouren (!) som utlandsproffs (!) på Åland tidigare.

Nej, det blir för stort, för brett – för svårt! – att kategorisera alla som varit aktuella för IFK Mariehamn.

Vi tar, som ett expriment, bara upp spelare med direkt GIF Sundsvall-anknytning som på ett eller annat sätt varit i samröre med klubben.

Det är en väldigt snäv filtrering som väl inte borde generera så mycket?, tänker ni.

Tänk om:

ch

Saihou ”CH” Jagne, nu något överraskande i Division V-laget Kista Galaxy efter en vår i kaosets AFC United, gjorde efter ett antal skadedrabbade säsonger (varav en vår i GIF 2010) ett år på Åland 2012.

Akombo Ukeyima, den långe nigerianen som fick hela IP att chippa efter andan och tyst stava ”Champions League” med läpparna efter sina två första bollberöringar för GIF Sundsvall sommaren 2006, lånades ut till IFK Mariehamn under 2008 och stod, enligt Wikipedia, för 2 mål på 8 matcher. Senare samma höst, 2008 alltså, stod Akombo för ett mycket svagt gästspel i Medskogsbrons BK i Division III: sammanfattandes ett närmast maximalt luddigt fotbollsår.

Den i GIF Sundsvall så outnyttjade Erik Sandvärn, försvarare och same (han har flera landskamper för samelandslaget på sitt CV!), lämnade GIF för norska Alta IF och nådde, via en kontinentalt smäcker sejour i portugisiska FC Naval, i IFK Mariehamn där han blev historisk som klubbens förste målskytt i högstaligan.

Arash Bayat lämnade 2008 GIF Sundsvall för IFK Mariehamn. Bayat – som idag ägnar sig åt ”agent- och konsultverksamhet” tillsammans med Erkan Saglik och Mentor Zhubi – påbörjade alltså sin luddiga karriärbana redan på Åland för fem år sedan.

2002 och 2003 tillhörde Marcus Olofsson Giffarnas allsvenska trupp – tre år senare, efter en säsong i Superettan med Friska Viljor och en med Sandviken i Division II, befann han sig förstås på Åland där han gjorde fyra säsonger.

Jag har säkert glömt någon.

 

Detta är alltså bara GIF-spelare som representerat IFK Mariehamn, som gjort matcher för klubben. Jag är för slutkörd i mina googlingsfingrar för att ens börja spekulera i hur många som i något skede varit aktuella för ett provspel eller ett kontrakt.

Förmodligen många.

Kanske alla.

 

Frågan som gäckar samtliga tappra själar som orkat sig hela vägen hit i detta epos är – vilka är då framtidens IFK Mariehamns-spelare? Klubben genomgår ett mellanår – man ligger först på en sjätteplats i tabellen – och lär hugga efter fler än någonsin till senhösten och vintern.

Jag har några givna exempel i huvudet.

 

Spelare aktuella för IFK Mariehamn:

ahonen

Daniel Ahonen, 22, anfallare, IFK Luleå. 

Kopplingen mellan att gå från Kalmar till IFK Luleå och sedan vidare IFK Mariehamn är sedan fallet Robin Östlind väldigt etablerad.

Det är dit man går. Och när varken Sirius eller Östersunds FK ville betala köpeskillingen för Ahonen så kan jag se ålänningarna smita emellan till senhösten och koppla greppet om den finlandssvenskt klingande anfallaren.

Och jag kan se framför mig hur Daniel Ahonen sedan försvinner i total och fullständig glömska i åländsk radioskugga (knappt ens hans far Markku kommer kunna uppdatera sig och sin omvärld om insatserna) – kanske för att aldrig någonsin återvända.

Aktualitet: Jätteaktuell för att erbjudas ett kontrakt direkt – utan provspel. Det är få förunnat. Förmodligen i stort sett redan klar.

 

Daniel Andersson, 22, anfallare, Selånger FK. 

Den store anfallsknosen har krutat dit 5 mål i årets Division I Norra – varav ett drömmål mot Umeå FC där han avlossade en halvvolley från vad som enligt tidningen uppskattades till ”trettio meter”.

Volleyskottet ska finnas dokumenterat på film – når en kopia IFK Mariehamns klubbledning så kan han vara aktuell för ett kontrakt direkt, annars lär ålänningarna vilja se ifall trettio svenska meter är lika långa som trettio åländska.

Aktualitet: I det närmaste klar för ett kallt, huttrande provspel i oktober.

 

jonte

Jonatan Johansson, 22, målvakt, Selånger FK. 

En Division I-målvakt som titulerats ”Monsterräddningarnas Mästare” är alltid mer eller mindre aktuell för IFK Mariehamn.

Kommer dessutom från Kålaboda i norr och har ett norrländskt lynne – något som gör honom än mer kompatibel för en Mariehamnsflytt. Har dessutom, sedan ett par veckor, kontakt med en agent som ska sitta på kontakter – men även om han inte gör det, även om hans agent är en ensam, färöisk fyrvaktare så lär han inte kunna undgå att ordna ett ”test” på Åland.

Aktualitet: Skulle behöva göra en par säsonger som andra- eller tredjemålvakt på allsvensk nivå för att vara riktigt aktuell för en flytt.

 

Simon Mårtensson, 24, anfallare, Umeå FC.

Har öst in mål under våren i Division I men sitter på en skadehistorik som verkar skrämma iväg alla inrikes intressenter.

IFK Mariehamn har värvat spelare med betydligt luddigare farhågor till adjektiv än ”skadedrabbad”.

Aktualitet: Högaktuell för att bli erbjuden ett kontrakt direkt – utan provspel. Kanske kontaktar IFK Mariehamn till och med Umeå FC nu: under det finska transferfönster som fortfarande är öppet till den 2 september.

 

Pa Amat Dibba, 25, anfallare, GIF Sundsvall. 

När Pontus Engblom anslöt till Giffarna såg det ut som att Pa Dibba skulle bli fast förankrad på bänken hela hösten.

Då är – sett till hur starka övergångsbanden mellan GIF och IFK Mariehamn visat sig vara genom åren – en utlåning till Åland aldrig långt borta.

Aktualitet: Iskall. Var bäst på plan i ett bra GIF senast och ser ut att behålla sin ordinarie forwardsplats tills dess att han har spelat sig ur elvan. Lär garanterat vara aktuell när (eller om) kontraktet med GIF löper ut.

 

nuri

Nuri Mustafi, 30, mittfältare, Ljungskile SK. 

En av svensk elitfotbolls mest IFK Mariehamn-kompatibla spelare.

Aktualitet: Skriver på för klubben efter innevarande säsong. Kom ihåg var ni läste det först.

 

Har du eller någon du känner varit aktuell för IFK Mariehamn? Är du på ett provspel just nu? Hör av dig till redaktionen. 

Saker att reda ut efter Nyköping borta: Vem är ”Knosen”? Och vad?

IMG_20130820_212810
Historia skrevs ikväll: ”Monsterräddningarnas Mästare” och ”Knosen” för första gången – sedan smeknamnen etablerades – samlade i samma slitna skinnsoffa.

 

”Monsterräddningarnas Mästare”?

I det matchprogram som fanns att tillgå i omklädningsrummet kunde man läsa om Jonatan Johansson som en av Selångers ”tre profiler”.

Inget fel i det.

Men i den detaljerade texten om vår målvakt stod det att han, lite till mans, kallades för ”Monsterräddningarnas Mästare”.

Ingen i laget hade någonsin hört detta smeknamn tidigare: man hade ju just börjat smälta och acceptera det av UNT-bloggen myntade smeknamnet Jonatan ”Johansson mot Resten” Johansson.

Men Jonte log förstås belåtet.

Smeknamn dyker inte bara upp från ingenstans – brukar Håkan ”Vargen” Andersson yla?, riva får? – och Jonte åkte inte med i bussen ner i söndags: han tog sig söderut redan på fredagskvällen.

Kan vi utesluta att han under lördagen gått omkring och tapetserat Nyköpings centrum med posters på sig själv med undertexten ”Jonatan Johansson – Monsterräddningarnas Mästare”?

Nej. Det kan vi inte. Vi får närmast anta det.

För det verkar skickligt etablerat där nere. Här saxat från Nyköpings BIS hemsida efter 0–0-matchen:

Skärmavbild 2013-08-19 kl. 21.29.46
Inte. För. Inte.

Kanske är det den agentfigur som Johansson beblandat sig med på sistone som jobbat åt honom på smeknamnsfronten.

IMG_20130818_200751
Vid stoppet på Max, efter Nyköpingsmatchen, unnade sig ”Monsterräddningarnas Mästare” några extra chili cheese, som någon form av luddig hålla-nollan-bonus: av vad jag kunde avläsa från intaget så verkade det gälla en chili cheese-klump per monsterräddning.

Och när vi ändå är inne på Max-besöket så måste vi titta på den här blicken:

IMG_20130818_195442
Det är andratränaren Mikael Andersson som lämnat kreditkortet i Max-bardisken och som nu med manisk blick stirrar ner på hur det bärs iväg på bricka efter bricka: samtidigt som hela Selånger FK:s ekonomi raseras, ja, skjuts i sank!, Frisco-mål för Frisco-mål.

(Vi brukar nämligen ha med oss matlådor)

Halvvägs på väg hem till Sundsvall var Jonatan ”Monsterräddningarnas Mästare” Johansson tvungen att ta av sig sin keps för att inte tänja ut den på grund av en sakta men säkert smygväxande vattenskalle.

 

Daniel Andersson – Knosen?

Det var inte bara Jonatan Johansson som fick attribut tillskrivna sig i matchen mot Nyköping i söndags.

Även Selångers anfallare Daniel Andersson hamnade i fokus.

Redan under matchen tillskrevs han adjektivet ”bastant” i lokaltidningens liverapport – men det var i efterdyningarna till matchen som det smällde till på allvar.

Vi läser ett kort urklipp ur lokaltidningens matchtext tillsammans:

Skärmavbild 2013-08-19 kl. 21.24.16
Vi reagerar alla på samma sak, hoppas jag.

Skärmavbild 2013-08-19 kl. 21.24.12Diskussionerna gick förstås varma redan på bussen hem.

Alla spekulerade. Ingen hade något svar.

På träningen i måndags hade någon googlat sig till följande alternativ, via någon luddig femtelänk vid sökningen:

Skärmavbild 2013-08-20 kl. 23.15.46
Därmed, genom den journalistiska tyngd som ”slangopedia.se” medför, fastslaget i truppen: Daniel Andersson var en ”anfallsgodis”. 

Men jag såg hur detta omgående påverkade Daniel (ett tag stod han, som spelade marginellt tillbakadraget mot Nyköping, och skrävlade om hur ”skönt det var att vara trequartista” och hur han ”passade att spela trequartista”: säkra tecken på hybris från en lång, tung, jämtländsk pjäs som nyss blivit liknad vid en karrasnutt) och vägrade låta denna nygooglade sanning etsa sig fast utan mothugg.

Så jag skickade förstås ett mejl till artikelskribenten. Vi kan kalla honom Tomas, eftersom det är hans namn.

Skärmavbild 2013-08-20 kl. 22.09.56

Och Tomas svarade: 

Skärmavbild 2013-08-20 kl. 22.09.42

”Aha!”-upplevelsen när Tomas förklarade att Daniel Andersson var en knose, inte en knos, visste förstås inga gränser på tisdagsförmiddagen i min arbetslösa gamla skinnsoffa!

Och mycket riktigt. Wikipedia leder oss alltså till slut rätt:

Skärmavbild 2013-08-20 kl. 23.42.41
Han är en riktig knose, vår storvuxne och muskulöse Daniel Andersson.

Vår Daniel – vänta på’t – ”Knosen” Andersson, som ska bli hans namn.

Man måste ju nämligen ha ett mellannamn som fotbollsverkande Andersson.

Vi behöver bara titta så långt näsan räcker: se på Nyköpings tränare Håkan ”Vargen” Andersson.

Se på ”Bjärred”, se på ”Långås”.

A1DB0315.JPG

Se, inte minst!, på knosen ”Danken”.

Jag bad honom skicka sin ”mest knoskompatibla bild” på sig själv, och här har vi honom nu:

IMG_0456
Nu och för all evig framtid: Daniel ”Knosen” Andersson.

I faderns, sonens och pirkt.se:s namn.

En poäng mot ”Bissarna”

Vi åkte under söndagen 100 mil i buss och hämtade hem en väldigt stark – och inför hösten väldigt viktig! – poäng borta mot tabelltvåan Nyköping.

IMG_20130818_144148
Jag kan inte till fullo förklara vad som gjorde att Nyköpings BIS inte fick göra något mål; men att laget kallas för ”Bissarna” (!) hjälper nog inte när de högre makterna ska dela ut tur och otur. 

 

 

Jag skulle inte vilja likna det vid vårt regelrätta rån borta mot Västerås SK i våras, där vi knyckte hem tre poäng från skyttegravarna, men… ehm, Nyköping var ju, om man säger, spelförande igår.

Håkan ”Vargen” Anderssons lag känns lite, lite för omständliga (det krävs väldigt mycket rödblått bollinnehav per kvalitativ målchans), men med det sagt så skapade de egentligen mer än nog med chanser för att spräcka vår nolla.

Mer. Än. Nog.

Men varje gång stod Jonte ”Monsterräddningarnas Mästare” Johansson – mer om det smeknamnet senare! – i vägen.

Han behövde dock inte göra något tiotal räddningar; för även om vi var tillbakapressade så fungerade vår backlinje alldeles ypperligt och höll Dago Funes (gamle Djurgården– och Norrköpinganfallaren som hade, typ, 3 i snabbhet på något FM) och kompani stången.

Stefan Grönlund, nyförvärvet som tog min plats intill Sebbe Sandberg i mittlåset, kom närmast direkt från IFK Sundsvall och nedre halvan av Division III – till att storspela mot ett topplag i Division I.

Jag tyckte att Stefan var vår ganska klart bästa utespelare (Jonte ”Johansson mot Resten” Johansson förstås undantagen) under gårdagen: oerhört stark och rejäl i duellspelet.

Och i slutskedet hade faktiskt Daniel Andersson ett halvt friläge där vi, lex Västerås, kunnat kasta in alla tre poängen i flyktbussen och lämna rånplatsen. Men målvakten benparerade skickligt.

IMG_20130818_162140Jag tog en bild på Daniel Andersson under uppvärmningen för att kunna skriva någonting om att ”resten är historia” när han skjutit oss till tre poäng. Men historian var att Nyköpingsmålvakten parerade hans friläge med benet. 

 

 

Och, just det!, Patrik Broman eldade ett jätteläge i ett ännu senare slutskede när han styrde bollen utanför på ett inlägg som letade sig fram till hans blonda skalle på bortre stolpen.

Sett till att Nyköping, ja, jag vill hävda oförtjänt!, knyckte med sig alla tre poäng från mötet på IP med matchens sista spark så hade det ju varit förpillat skönt att kunna svara med ett långt mycket värre mynt och råna med oss tre poäng i går.

Men en poäng ska vi förstås vara väldigt nöjda med.

Jag hörde, när jag gick mot omklädningsrummet, en till synes trött, medelålders lokalradioreporter fråga en Nyköpingsspelare följande:

”0–0 mot Selånger… en vunnen poäng, eller två förlorade?”

Han svarade inte en vunnen, det gjorde han inte. Men han höll sig åtminstone för skratt.

 

Vi saknade ett par namn igår och det var väldigt skönt att se att det finns en kvalitativ bredd i den numerärt något tunna Selångertruppen. Jag har nämnt Stefan Grönlunds felfria insats i mittlåset – men även Oliver Widahl gick in och vikarierade förtjänstfullt för avstängde Per Nyman (även om Olivers bollnäsiska målnäsa nosade sig ett par djupledslöpningar för mycket i andra halvlek; lämnandes stackars Patrik Broman helt ensam att styra upp hela defensiven på innermittfältet). Och på topp, framför Daniel Andersson, sprang Christoffer Nerkman och störde och hotade allt som rörde sig.

Och efter en tuff avslutning på vårsäsongen – Högman är inne på att vår unga, orutinerade trupp inte var redo för hela 15 matcher, och jag är beredd att hålla med honom  i den analysen – så var det oerhört viktigt att börja hösten på ett bra sätt.

En poäng borta mot tabelltvåan är ett sådant sätt.

Imorgon: ”Monsterräddningarnas Mästare?” och ”Vad är en knos?”

”Det blir en annan Pa i år”

dibbapa
Foto: Anders Thorsell, www.sundsvallsbilder.com

Så sa Pa Dibba till mig i våras, strax innan säsongstarten, efter någon tränings- eller U21-match där han nätat.

Och nu – när rapporterna ramlar in twitterledes om att Pa var ”bäste Giffare i ett annars habilt lag”, att hans ”touch håller hög allsvensk klass just nu”, att han ”är den som bryter mönstret” – så måste vi väl ge honom rätt.

Det gläder mig väldigt.

För ett lag som håller Pontus Engblom på bänken är med största sannolikhet ett lag som till slut går upp ur Superettan.

Skärmavbild 2013-08-19 kl. 12.49.49

Ytterligare reflektioner från 4–2-segern mottages tacksamt, samtidigt som jag – efter en halv natt i buss – ska försöka sammanfatta Selångers närmast heroiska bortapoäng mot Nyköping.

Det är skönt att ruva

arsene
Jag tror inte folk ska underskatta hur skönt det kan vara att sitta och ruva – som en höna! – på en miljard transferslantar.

Bara sitta där och låta sina kostymbyxor sakta men säkert värma upp sedel efter sedel under sig på dynan under sig.

(En liten biverkning är att man samtidigt tvingas sitta och se allt man byggt upp under något decennium raseras framför ens näbb; men det måste vara väldigt skönt att få ruva på något. Hönor verkar vara lyckliga krabater.)

 

Innelistan och Kasslerlistan, vecka 33:

innelistan

1. Emma Green Tregaro (NY)

emmagreen

Om du skriver in höjdhopperskan Emma Greens namn i Googles sökfält och väntar en sekund så kommer följande sökförslag:

”Emma Green Tregaro” (som efter giftermål är hennes nya namn)

”Emma Green Tregaro sexig” 

”Emma Green rumpa”

”Emma Green utvik”

”Emma Green Slitz”

Och sedan, som sjätte alternativ, slutligen:

”Emma Green höjdhopp”

Värt att notera är att Emma Green, mig Google-veterligen, aldrig vikt ut sig i någon tidning, att Emma Green aldrig varit med i Slitz. Hon har bara hoppat höjdhopp.

Hon kan med andra ord inte alltid haft det enkelt, höjdhopperskan och elitidrottaren Emma Green.

Att hon då, som (får vi anta) väldigt ofrivillig sexsymbol, är den som går i bräschen och tar på sig rollen som rättighetskämpe för HBTQ-personer: det är förbannat fint. Det är stort. Det är större än svensk friidrott.

Hennes VM-brons från 2005 å sidan – ett enkelt, olikfärgat målande av naglarna för att försöka göra det lilla, lilla man som idrottsutövare kan för att protestera mot värdstatens ohyggligt bedrövliga människosyn: det ska bli hennes eftermäle.

emmanails

Jag hoppas att ”Emma Green naglar””Emma Green nails” tar sig upp överst på Googles förslagslista omgående. Och stannar där.

 

2. Premier League (NY)

bale

O, du allsmäktiga TV-apparat och Stryktipskupong: ta mina lördagar i beslag och lämna mig aldrig villrådig och rastlös en helgeftermiddag förrän nästa maj.

Som jag har längtat på att inte behöva oroa mig för frågan ”vad gör du till helgen?”.

(Sista påminnelsen: GÖR ETT FANTASY-LAG!)

 

3. Mando Diao (5)

Jag vet inte om det var för att jag varit på begravning tidigare under dagen, om Frödings texter om livet, om döden gick djupare än brukligt, om ögonen egentligen inte borde tåras när Gustaf Norén tillägnade en låt åt den Kristian Gidlund som ”må vara döende” men som ”är mer levande än alla oss här ikväll”.

Men det var någonting, för mig!, alldeles magiskt med den här spelningen: i duggregn, på en provisorisk scen på ett fotbollsfält, ute i Fagervik.

Jag har sällan, nästan aldrig, sett någon så bottenlöst energisk på en scen som Björn Dixgård den här kvällen. Jag såg Mando i Umeå i våras och tyckte redan då att det var magnifikt – då var Dixgård en blyg skugga av sitt världserövrande Fagerviks-jag.

Och det är något väldigt fint i att till fullo lyckas underhålla såväl dansande 17-åringar som picknicksstolssittande pensionärer på en och samma gång.

Pensionärerna satt till och med kvar och jublade när Björn och Gustaf hoppade runt i bar överkropp och vrålade ”Dance With Somebody”.

Fem plus?

Ja, för mig, där och då.

 

4. Mathieu Valbuena (NY)

valbuena
OBS! Bilden är INTE ett montage!

 

5. Rolf Nilsson (NY)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den så SO-lärarkompatible doldisen i Timrå IK:s bås ordnade en för Norrlands Huvudstads-debatten oerhört viktigt 5–1-seger över Björklöven i veckan.

Detta mot ett Björklöven – och kanske ett helt Umeå? – som växt sig väldigt kaxiga på sistone, har jag noterat på sociala medier.

Bra Rolf.

(Jag gillar för övrigt hur det, vid en bildgoogling av ”Rolf Nilsson Timrå IK” dyker upp en bild på min gamla lärare, Rogga!, relativt högt upp)

 

kassler
1. Else Ammor (ÅT)

else

Haha, hon sitter kvar!

På riktigt! Denna härliga följetong, som tar upp verklig nyhetsplats i våra tidningar, fortsätter!

Else Ammor puts the ”jag skiter i’t” in ”förtroendevald”.

 

2. Erik Hamrén (NY)

Har han inte varit med här?

Erik Hamrén borde ha en stående plats på denna lista.

Detta tills Sveriges landslag tilldelas en förbundskapten som sätter termer ”försvarsspel” och ”kollektivt samspel” och ”nyttjande av spelarresurser” framför värdefraser som ”vinna enkäter om popularitet på Sportbladet.se” och ”se det som sin långsiktiga förbundskaptensgärning att bjuda på ‘showiga’ målkalas i träningsmatcher” på sin agenda.

Jag skrev efter GIF Sundsvalls seger mot ÖSK i veckan att jag gillar ”lag som gör det som behövs”.

Jag ogillar det nuvarande svenska landslaget av ganska precis den anledningen.

 

3. Leif Arrhenius (NY)

Jag blir alltid glad när jag hör efternamnet Arrhenius, för det får mig osökt att tänka på handbollsspelaren och käkpartiinnehavaren Robert Arrhenius.

Jag hann för en stund tänka att ”åh!, de kanske har en ny VM-gren som Robert kan vinna”. 

Typ:

Skärmavbild 2013-08-15 kl. 09.26.50

Men så var det bara en Leif som stötte ur sig ur kulkvalet.

 

4. Football Manager 2013 (NY)

Jag ska tatuera in ”Påminn Mig Om Att Aldrig Spela Football Manager 2013” i pannan.

Så att folk påminner mig, om jag någonsin försöker sätta mig vid denna olycka till spel.

Jag saknar väldigt mycket att förslukas in i en rolig FM-save. Så mycket att jag på fullaste allvar, precis efter avslutat wet-vest-pass i bassängen, när jag var som allra mest slutkörd (och klartänkt?), tänkte följande tanke:

”Jag saknar Tilde mer än jag saknar Football Manager”. 

Och jag tänkte att: ”det var fint tänkt om Tilde”.

Detta på riktigt.

FM är alltså där uppe. Så många gånger har jag förslukats av att leda GIF till Champions League och ett förhållande till virtuella brasseimporter när jag på grund av social trasslighet inte kunnat förslukas av ett förhållande.

Och så ligger Football Manager 2013-skivan där: hel, ren, orepad – och fullständigt, fullständigt ospelbar.

 

5. Erik Löfgren (1)

Har ”ont i foten” och ”kan inte träna”.

Detta samtidigt som jag aldrig sett fram emot en höstsäsong så mycket som just nu.

Jag var habil i våras. Varken mer, varken mindre. Om folk säger att jag var jättedålig så ljuger dem, säger folk att jag var jättebra så ljugs det än värre.

Jag var mittemellan. Habil.

Men i höst har jag, efter att ha känt lite på årets Division I-series kvalitet, bestämt mig för att vara riktigt bra – och då vore det väl själva fan om ett ”fäste vid gaffelbenet” skulle stoppa mig från bara en enda av de elva matcher som återstår.