Are you trying to say ”spaghetti day”?

spaghetti
Jag var på Himlabadets relaxavdelning idag, tillsammans med ett par Selångerspelare och annat löst folk.

Och jag gillar verkligen Himlabadets ”upplevelsedusch”.

Där finns en (1) duschknapp som genererar en skön och behaglig, närmast tropisk!, duschupplevelse som lämnar dig tillfredsställd och belåten med tillvaron.

Sedan finns det tre knappar som får dig att stå och frysa, i blå frostskymning med en ljudbild av vilsna karpar som gläfser åt dig i fjärran. Hemska upplevelser som lämnar dig kall, naken och i fysiskt ärrad.

Jag gillar Himlabadets upplevelsedusch för att den är lite som livet i stort: det går tre dåliga tryck på ett bra.

”En spruta i varje lem, tack”

Jag sprang därifrån, i full fart, mot IP, in genom portarna, ut på gräset, ett kort stopp för att knyta fotbollsskorna – sedan bara iväg, så långt benen skulle bära mig.

Och som de bar mig. 

Jag sprang, jag hoppade, jag sick-sackade, jag maxbelastade alla leder: och för första gången i min karriär som vedertaget saktfärdig mittbacksrese så skulle jag vilja påstå att jag flög fram.

Jag var fullständigt ostoppbar. Det var som om jag sprungit på en stjärna i Super Mario; fått det där skimrande höljet som håller snäckskal, utlagda bananskal och – skulle det nu alltså visa sig – luddiga gaffelbandsskador borta.

Det kändes som att jag skulle kapa mitt personliga rekord på 100 meter med 4-5 sekunder, som att jag skulle betvinga Christian Benteke på råstyrka – och när tränare Högman kom gående så sprang jag fram till honom, skrek ”TITTA!”, och hoppade så högt jag kunde (ett par meter rakt upp) bara någon halvmeter framför honom – som vore jag ett stackars eftersatt barn till en cirkusgycklare till far som just stövlat hem efter en flerveckors cirkusturné i Baltikum.

Jag hade just tryckt en handfull sprutor i högerfoten – ”i gaffelbenets fäste”, gnäggar jag förklarande – och mådde nog bättre än jag någonsin gjort, rent fysiskt, och jag ville – på stående, flygande fot! – rekommendera alla människor att unna sig åtminstone ett par sprutor i varje lem.

Jag fick mig några av de 40 fysiskt bästa fotbollsminuterna i min karriär – och lyckan från att ha gått från fem veckor som närmast totalt indisponibel till att kunna springa som aldrig förr var förstås total.

Sedan gjorde det ju, förstås, väldigt ont igen – men kanske, kanske ett annat ont. De medicinskt kunniga hoppades på det.

En mer molande verk, som förmodligen skulle kunna bedövas genom ett töcken av Alvedon.

På söndag. På söndag när Västerås SK kom.

Anledning att följa mig:

Jag är bäst och snabbast på nyheter om det svenska fotbollslandslaget.

Skärmavbild 2013-08-23 kl. 20.13.29
Först fyra minuter senare fick Sportbladets Patrik Sjögren ut det.

Olof Lundh var marginellt snabbare, men skrev att det handlade om en bägare (en uppgift som korrigerades i efterhand).

Först fyra-fem timmar senare skrev Johan Esk en krönika om hur han inte tyckte att jordgubbstopping hör hemma i en vaniljstrut.

Innelistan och Kasslerlistan, vecka 34:

innelistan

1. Pa Dibba (NY)

dibba
Jag har, som många andra, varit mycket skeptisk till Pa Dibbas 3,5-årigt kontrakterade vara i GIF Sundsvalls trupp.

Med rätta. För av det man fått se på planen, i matcherna, har nämligen inte 25-åringen – som hux flux värvades direkt från Division III under sommaren 2011 – varit en särskilt färdig Superettanspelare.

Alls.

Förrän nu. Nu är han, enligt omdömen från i söndags, ”bäst i GIF”, den ”som bryter mönstret” och en spelare med ”en touch av hög allsvensk klass”. 

Och allmänt vedertagen tvåmålsskytt och frekvent chansskapare.

Som håller Pontus Engblom på bänken.

En lidnersk knäpp eller hårt, långsiktigt och beslutsamt träningsarbete? Jag vet inte – men jag gläds alltid, som gammal åsidosatt och imploderad Erik Sandvärn, åt folk som helt plötsligt bara exploderar.

2. Kevin Walker (NY)

walker
Bytte matchtröjan mot den vita farfarströjan – och en svensk sexsymbol var född i en hårt jobbande, sittande GIF-mittfältare.

Jag skulle på rak arm vilja påstå att det är det största sexsymbolsgenomslaget en GIF-spelare fått sedan Sundsvalls Tidning drog upp den här bilden över en helsida efter en träningsmatch mot Djurgården 2010:

jagmotkennedy

Skärmavbild 2013-08-23 kl. 08.27.00
(En gång diskuterades mitt namn, av mycket oklar anledning, på Hammarbys SvenskaFans-forum – en människa vid det tillförlitliga namnet ”Rövner” ville värva mig! – där frågan kring min ålder snabbt lyftes: ”Hur gammal är han egentligen?”, frågade någon som letat fram ovanstående bildruta. ”Han ser ut att vara äldre än Fredrik Söderström och Astrid Lindgren – tillsammans!”, skrev en annan och det blev aldrig något samtal från ”Rövner” som vi får anta är högt uppsatt i Hammarbys scoutingorganisation.)

Jag är väl egentligen inte mannen att recensera framförandet (jag trodde länge att ”Galvin Den Grå” var en Tolkien-karaktär), men det lät bra – och där fanns en sug i blicken och ett smäckert hårfäste. Det borde kunna räcka långt. Det räckte onekligen mycket långt på Twitter.

Skärmavbild 2013-08-19 kl. 23.00.51
Jag kan inte komma på när en GIF-spelare trendade i de sociala medierna i dylik skala senast: förmodligen när Andreas Ingel chippade in en boll via ribban från distans, sensommaren -06.

En sökning på Walkers namn tog bjöd mig in i en värld av raka obsceniteter. Det var ”kom och ta mig” hit och ”klapp, klapp” dit, som hade dagens unga möer ordförrådet hos en genomsnittlig Brandsta City Släckers-medlem.

Jag tyckte att Kevin Walker var så pass bra förra våren i Allsvenskan att han borde ha kunnat lämna för åtminstone Belgien (Charleroi? Genk?); i år har det gått tyngre, han har långa stunder spelat under sin förmåga, och kanske är den närmsta vägen till flamländerna i nuläget en singer-songwriter-turné.

Och det är inte det sämsta.

3. Johan Martinsson (NY)

johanmartin
Under EM-premiären förra sommaren satt jag i en soffa med Johan Martinsson och gav honom ett enkelt förslag.

”Du, du borde börja twittra”, sa jag.

Jag propsade detta på honom, fick honom att lova (LOVA!) att han skulle döpa sitt konto till @OyugaPaul, och till slut satt han där med sina fåtaliga följare och, som det blir, sms:ade ut i rymden.

I dag, bara ett år senare, har han alltså nått över 1000 följare.

Förra fredagen tog han sig in på den här prestigefyllda veckolistan, där hans tweet (som retweetades flera hundra gånger om) kamperade mot (och besegrade!) bland annat Erik Niva och Soran Ismail.

Detta samtidigt som min största Twitterframgång fortfarande är när jag en gång fick en sympatifavoritmarkering från Tilde Jansson.

Dessutom leder Martinsson FPL-ligan och ska tydligen (äntligen!) lämna rallarslagsmålens Härnösand och återvända till sitt kära Sundsvall.

4. Jimmy Nordin (NY)

jimpannorda
En eftermiddag i våras, när jag satt och lurminade över borden med Tilde Jansson på fiket Tant Anci och Fröken Sara, så satt där en gammal skandalomsusad kulstötare och sippade på en stor eftermiddagsstark.

Han hade en gitarr under bordet, och dels undrade jag vad han gjorde där – dels blev jag alldeles glad inombords.

Jimmy Nordin som, skulle det visa sig nu i veckan, hade varit på Idol-audition är en förebild.

Det är nämligen aldrig för sent att byta bana här i livet. Ena dagen kulstötare, andra suput – tredje singer-songwriter som (faktiskt!) lever något av drömmen när man kör land och rike runt och då och då unnar sig en ensamöl på ett fik en eftermiddag.

Det var skönt att se för någon som i flera år nu har haft blicken maniskt fixerad på att ordna fram ett vintrigt provspel med Sandnes Ulf.

Kanske kommer det en dag någonting annat. Kanske är jag någon gång någon annan. Kanske tar även jag mig någon gång en ensamöl en eftermiddag.

5. Pirkt.se (ÅT)

IMG_20130821_111042
Titta på denna författarnatur som sätter sig ute i solgasset, på en parkering!, med en kanna bryggkaffe i presskanna och en dator – och snabbt bara smattrar ner 14 000 tecken om en luddig spaning kring IFK Mariehamns transfervanor.

Dessutom fungerade det löpande arbetet, med viktigt förklarande texter om bland annat knosar, också förhållandevis bra.

Men det är ju dessa långa – för så många så totalt ointressanta – epos man vill gotta ner sig i. Jag har ett par ytterligare spaningar på lager som jag hoppas kunna lyfta fram i det skumma halvljus som är pirkt.se.

Hade redaktionen bara haft resurserna att bistå sin profilerade skribent med frekventa cafébesök så hade portalen kunnat lyfta ännu högre.

kassler
1. Stiftelsen (ÅT)

Skärmavbild 2013-08-22 kl. 23.05.15
Jag vet inte om ni såg Idol i måndags (jag gjorde det för att se Kevin Walker, jag brukar inte kolla, aldrig!, jag vill verkligen kokettera med det), men där fanns en ung grabb från Ånge som klev in och nöp sig ett avancemang i tävlingen.

Detta gjorde han genom att spela låten ”Vart jag än går” med ett påklistrat (frikyrkligt!, enligt Alexander Bards korrekta analys) leende över näbben.

Och det är förstås mycket oroande att Stiftelsen startat upp en Tipselit-verksamhet som i framtiden ska slussa upp nya Takida-Robban genom de egna Ånge-leden.

Skärmavbild 2013-08-22 kl. 23.05.57

2. Mittmedia (ÅT)

Jag har båda lokaltidningarnas E-upplagor i datorn.

Jag har all tid i världen.

Och så många – fan, nästan alla nu för tiden – morgnar glömmer jag helt bort (eller väljer undermedvetet bort) att läsa tidningen.

Jag blir ju bara arg. Och alla andra verkar arga.

Jag skulle säga att majoriteten av de samtal jag har med medelålders eller äldre människor brukar någon gång, på grund av att man vet att jag ”jobbat på tidningen”, komma in på hur dåligt allt har blivit.

Nu i dag såg jag förvisso att en nyhet från Härnösands match mot Helsingborg – skriven av någon på en Mittmediaägd Härnösandstidning, får vi anta – fanns på en sida i ST:s sport.

En luddig, luddig fördel – fast bryr jag mig egentligen om Härnösands FF:s cupframfart? – bland så oräkneliga nackdelar.

3. Erik Löfgren (5)

erikgf1
Har fortfarande ”ont i foten”.

Har fortfarande problem med ”något med gaffelbenet”.

Ska man vara ”tveksam till start på grund av problem med gaffelbenet” i Sundsvalls stad i helgen så ska man vara det till Sundsvall Open Trot – inte till en Division I-match i människofotboll.

Men det gör ju fortsatt så jävla ont. Jag tror att jag sprang runt och, typ, grät lite grann under smålagsspelet på träningen i går.

Och det har nätt och jämnt blivit marginellt bättre under de fem (!) veckor som nu snart har passerat sedan Valsta borta.

Nu ska man tydligen gå in och smälla dit en spruta i foten för att se ifall jag kan vara hundraprocentig i nyckelmatchen mot Västerås SK på söndag.

Vi får se. Är jag bara bra till 97,2% så är jag inte nog bra för att spela i Division I.

4. Mingla.nu (NY)

Härom natten, när jag egentligen borde sovit, så snubblade jag in på mingla.nu – vattenhålet för mingelbilder från Sundsvalls krogar.

Jag tittade runt ett kort, kort tag – och sedan kunde jag ju absolut inte sova.

Om jag inte spelat fotboll utan känt mig nödgad att frekventera stadens uteliv på helgerna så hade jag omöjligen kunnat bo kvar i Sundsvall.

O-möj-lig-en.

Att vissa ställen tar hundra kronor i inträde – utan artister, utan underhållning, med en Spotifyklickande lokal DJ – för att… ehm, vistas på en lokal (och kanske få göra hårdrockstecknet och hålla om sin killkompis framför en mingla.nu-fotograf) är ingenting annat än absurt.

5. Revan FC (NY)

När svenska spelare går utomlands så brukar man ha tagit sig dit för att klubbarna vill ha ”lojala, hårt jobbande spelare med bra arbetsmoral” och att man ”vet att man får precis det i svenska spelare”.

Det är sedan gammalt.

Azerbaijanska Revan FC värvar också svenskt – i Fredrik Holster och Sebastian Castro-Tello!

Man har helt klart missförstått hela konceptet.

Moment 22:

Jag behöver lönen från min 15-procentiga tjänst som svensklärare i höst för att kunna köpa mig en tweedkavaj.

Och jag behöver en tweedkavaj för att ens kunna börja med att försöka lära ut svensk grammatik till dagens ungdomar.

Donatas Vencevicius Memorial Trophy: Omgång 1

donne

”Jahapp, det var ju kul så länge det varade”, han jag tänka.

På lördagskvällen, när min vän Johan Martinsson (jag skulle vilja säga ”känd från Twitter”, men jag på nära håll sett hur pass frekvent han stoppats av folk på Sundsvalls gator redan innan jag övertalade honom att börja twittra: så han är väl mest allmänt känd) verkade ha avgjort det hela redan efter 90 spelminuter.

Continue reading

Är du aktuell?

mariehamn2

Det slog mig härom veckan.

Jag kan gå runt och – helt ovetandes – vara aktuell för IFK Mariehamn.

Inte för att jag gjort en bra vår i Selånger, inte för att jag har några särskilt uppenbara kvaliteter; men för att jag är av manligt kön, kommer från Sverige och att jag i någon mån sysselsätter mig med fotboll.

Jag är nog inte aktuell att flygas över till kontraktsskrivning, Mariehamn har nog inte börjat förhandla med Selånger – men jag tror att åtminstone ett provspel med den åländska klubben är ganska ständigt nära förestående.

För mig – som för tusentals andra fotbollsspelare i vårt avlånga land.

IFK Mariehamn på den något luddiga ön Åland är den mest avlägsna svenska fotbollsklubben – eller, som Sveriges samlade fotbollsspelartrojka valt att se på det, den absolut närmaste klubben att söka sig till för en sejour (!) som utlandsproffs (!)

Spelarna vet det, IFK Mariehamn vet det och nyttjar faktumet – och inte minst känner varenda människohandlare av rang (”agenter”, ”rådgivare”, ”män i kostym”) till detta faktum.

Råkar du snubbla in ett par mål framåt, oavsett om det är i Division IV Jämtland eller Superettan, så kan du räkna med att det någonstans finns någon människa (kostymprydd eller ej) som i något – om än flyktigt – skede direktkopplar dig till en ålandskryssning och allra minst ett par dagars provspel.

Jag har ingen aning om hur de politiska mandaten är fördelade på Åland, men ska man se till den provspelsvälkomnande representationsklubben på ön så torde ön vara socialdemokratiskt illröd.

”Alla ska med”.

Vad har du för belägg för denna teori?, undrar ni.

Jo, jag kom att tänka på IFK Mariehamn och deras ständiga, men alltid luddiga!, närvaro i den svenska transfercirkusen när Erik Lundström i Division I-klubben Umeå FC – som då just kommit tillbaka från en korsbandsskada – ryktades vara ”aktuell” för klubben i somras.

Jag kom att tänka på Robin Östlind.

robinöstlind

Han som gjorde ett par fina säsonger i IFK Luleå i just samma Division I-serie och som ryktades till ett par klubbar högre upp i seriesystemet innan han, förstås!, tog färjan över – och helt försvann.

Jag kom att tänka på hur ofta man hör något om hur någon är ”klar för IFK Mariehamn” – och sedan hör man i stort sett aldrig något mer.

Som vore dessa unga spelare ivägskickade på något sorts arbetsläger på den sibiriska tundran.

Har någon spelare, frågar jag mig och tänker efter, någonsin återvänt starkare efter ett år i Finland? Jag kommer bara – enbart! – att tänka på Martin Mutumba som vände hem efter en sejour i Inter Turku (!), så sent som 2007, för att sedan till slut slå igenom i AIK.

Jag började tänka på hur ofta denna den första och mest självklara utlandsproffsklubben för svenska fotbollsspelare figurerade i övergångsrykten kring spelare inom svensk fotboll.

Och frapperades, förstås.

Den googling på svenska som ger flest sökträffar är inte, som många tror, ”porr” eller ”sport” eller ens ”korv+i+ugn+recept”. 

Flest träffar ger istället sökningen ”aktuell+för+IFK+Mariehamn”. 

Vi börjar med att titta på ett litet saxat axplock från sommarens åländska transferbravader med svenskkopplingar (och exkluderar därmed alla luddiga icke-européer som  verkar florera till och från ön i ett närmast ständigt provspelsflöde):

”Östers IF anfallare Matteo Blomqvist-Zampi lämnar för superettanklubben Falkenbergs FF. 

Matteo har fått begränsat med speltid i växjölaget under den allsvenska säsongen 2013 och var så sent som för någon vecka sedan på Åland för att testspela med IFK Mariehamn.”

”Edward Owusu kan lämna AIK i sommar. Nu ska mittbacken provträna med finska IFK Mariehamn.”

”21-årige Joonas Tamm har varit på provspel i såväl Varbergs BoIS som IFK Mariehamn, men har fått vända hem utan kontrakt.”

”22-årige Josef Ibrahim har inte fått någon speltid i Superettan i år. Nu lämnar han Örebro SK. Yttermittfältaren är klar för finska IFK Mariehamn.”

”IFK Mariehamn testar Djurgårdens 19-årige Ike Fofanah, som under våren varit utlånad till Division II-klubben Arameiska/Syrianska IF.”

”Djurgårdens Luis Solignac lånas ut till IFK Mariehamn i den finska högstaligan. Lånet sträcker sig säsongen ut.”

”Alla ska med”, alltså – inte hela vägen till kontrakt, månne, men åtminstone med på färjan över för ett prov- eller testspel.

Noterbart är att inte mindre än två av spelarna ovan, Joonas Tamm och Matteo Blomqvist-Zampi, fanns med i den trupp över svensk elitfotbolls bästa namn som publicerades på pirkt.se härom veckan. Av detta kan vi kanske dra slutsatsen att IFK Mariehamn är en klubb som tänker på värdet av potentiell tröjförsäljning.

Noterbart är också att närmast ingen av ovanstående spelare spelat särskilt mycket alls – vissa inget alls! – under vårsäsongen: något som stärker tesen om att man i alla skeden av fotbollskarriären, hur långt ner i frysboxen du än sitter, kan vara aktuell för IFK Mariehamn.

Och Luis Solignac, som lånades till Djurgården från sin argentinska klubb innan den här säsongen, lånas alltså i sin tur ut till IFK Mariehamn och man börjar nästan anta att Ålandsklubben kan kringgå samtliga transferlagar och -bestämmelser där ute på det internationella farvattnet.

I vintras, under det längre transferfönstret där man har tid att titta på och intressera sig för ännu fler spelare från det svenska seriesystemet, var det förstås också full huggning från ålänningarna.

Och här ges också exempel på hur långt ner i det svenska seriesystemet som IFK Mariehamn letar – med sitt utlandsproffsskimrande ljus och sin lykta.

Enligt en SIFO-mätning från hösten 2012 så fanns det färre fotbollsspelare i Sverige som inte var åtminstone lite aktuella för IFK Mariehamn än som faktiskt var det.

Ett axplock:

”Adnan Cirak (före detta Eskilstuna City i Division I, reds anm.) har efter succén i turneringen för kontraktslösa dragit till sig intresse från bland annat Adeccoligalaget Elverum och det finska topplaget IFK Mariehamn.”

”Nu står det klart att brassen Diego Assis lämnar den svenska division 2-klubben Assi för IFK Mariehamn.

”Det tidigare Hollandsproffset Robin Eriksson, 22, lämnar Kärra KIF (Division III, reds anm.) för finska IFK Mariehamn.”

”Han har varit och tränat med IFK Mariehamn under två veckors tid. Nu är det klart. Emil Andersson (från Nybro IF i Division III, reds anm.) är klar för den finska toppklubben som kom på fjärde plats i finska högstaligan. 22-åringen har skrivit på ett ettårs-kontrakt.

– Det känns såklart helt fantastiskt, heeeelt fantastiskt!”

Jon Åslund, tidigare i IK Brage, erbjuds inget kontrakt av IFK Mariehamn efter sitt provspel med klubben.”

Även IFK Luleås succéman Daniel Ahonen, i somras jagad av Sirius och Östersund för hundratusentals kronor, omnämndes som potentiell ålänning inför den här säsongen:

”Han ska sitta i möte med IFK Luleå på fredag.

Men det finns fler klubbar som slåss om Daniel Ahonens namnteckning.

Åländska Mariehamn vill ha honom på provspel.”

En titt på den dagens IFK Mariehamns-trupp, exklusive de redan nämnda svenskförvärven, ger oss dessutom bland annat följande ex-svenska profiler som nu är utlandsproffs:

Simon Nurme, Örebro SK:s ständige andramålvakt, är sedan ett antal år utlandsproffs och innehavare av förstaspaden i IFK Mariehamn – även om han nu, sommaren 2013, utmanats av ingen mindre än den förre Premier League-målvakten och Youtubekändisen Peter Enckelman!

Mattias Wiklöf, 34-årig anfallsräv som gjorde två säsonger med IK Brage i Superettan.

Och förstås nämnde Robin Östlind, 23, som vi alltså inte hört ett endaste litet knyst om sedan han som ganska eftertraktad och omtalad lämnade Division I för den åländska radioskuggan.

Det vore dock historielöst att basera en dylik spaning på en sommar. Vi tittar därför bakåt i tiden och nämner några profiler som gjort – eller försökt göra – den lockande sejouren (!) som utlandsproffs (!) på Åland tidigare.

Nej, det blir för stort, för brett – för svårt! – att kategorisera alla som varit aktuella för IFK Mariehamn.

Vi tar, som ett expriment, bara upp spelare med direkt GIF Sundsvall-anknytning som på ett eller annat sätt varit i samröre med klubben.

Det är en väldigt snäv filtrering som väl inte borde generera så mycket?, tänker ni.

Tänk om:

ch

Saihou ”CH” Jagne, nu något överraskande i Division V-laget Kista Galaxy efter en vår i kaosets AFC United, gjorde efter ett antal skadedrabbade säsonger (varav en vår i GIF 2010) ett år på Åland 2012.

Akombo Ukeyima, den långe nigerianen som fick hela IP att chippa efter andan och tyst stava ”Champions League” med läpparna efter sina två första bollberöringar för GIF Sundsvall sommaren 2006, lånades ut till IFK Mariehamn under 2008 och stod, enligt Wikipedia, för 2 mål på 8 matcher. Senare samma höst, 2008 alltså, stod Akombo för ett mycket svagt gästspel i Medskogsbrons BK i Division III: sammanfattandes ett närmast maximalt luddigt fotbollsår.

Den i GIF Sundsvall så outnyttjade Erik Sandvärn, försvarare och same (han har flera landskamper för samelandslaget på sitt CV!), lämnade GIF för norska Alta IF och nådde, via en kontinentalt smäcker sejour i portugisiska FC Naval, i IFK Mariehamn där han blev historisk som klubbens förste målskytt i högstaligan.

Arash Bayat lämnade 2008 GIF Sundsvall för IFK Mariehamn. Bayat – som idag ägnar sig åt ”agent- och konsultverksamhet” tillsammans med Erkan Saglik och Mentor Zhubi – påbörjade alltså sin luddiga karriärbana redan på Åland för fem år sedan.

2002 och 2003 tillhörde Marcus Olofsson Giffarnas allsvenska trupp – tre år senare, efter en säsong i Superettan med Friska Viljor och en med Sandviken i Division II, befann han sig förstås på Åland där han gjorde fyra säsonger.

Jag har säkert glömt någon.

Detta är alltså bara GIF-spelare som representerat IFK Mariehamn, som gjort matcher för klubben. Jag är för slutkörd i mina googlingsfingrar för att ens börja spekulera i hur många som i något skede varit aktuella för ett provspel eller ett kontrakt.

Förmodligen många.

Kanske alla.

Frågan som gäckar samtliga tappra själar som orkat sig hela vägen hit i detta epos är – vilka är då framtidens IFK Mariehamns-spelare? Klubben genomgår ett mellanår – man ligger först på en sjätteplats i tabellen – och lär hugga efter fler än någonsin till senhösten och vintern.

Jag har några givna exempel i huvudet.

Spelare aktuella för IFK Mariehamn:

ahonen

Daniel Ahonen, 22, anfallare, IFK Luleå. 

Kopplingen mellan att gå från Kalmar till IFK Luleå och sedan vidare IFK Mariehamn är sedan fallet Robin Östlind väldigt etablerad.

Det är dit man går. Och när varken Sirius eller Östersunds FK ville betala köpeskillingen för Ahonen så kan jag se ålänningarna smita emellan till senhösten och koppla greppet om den finlandssvenskt klingande anfallaren.

Och jag kan se framför mig hur Daniel Ahonen sedan försvinner i total och fullständig glömska i åländsk radioskugga (knappt ens hans far Markku kommer kunna uppdatera sig och sin omvärld om insatserna) – kanske för att aldrig någonsin återvända.

Aktualitet: Jätteaktuell för att erbjudas ett kontrakt direkt – utan provspel. Det är få förunnat. Förmodligen i stort sett redan klar.

Daniel Andersson, 22, anfallare, Selånger FK. 

Den store anfallsknosen har krutat dit 5 mål i årets Division I Norra – varav ett drömmål mot Umeå FC där han avlossade en halvvolley från vad som enligt tidningen uppskattades till ”trettio meter”.

Volleyskottet ska finnas dokumenterat på film – når en kopia IFK Mariehamns klubbledning så kan han vara aktuell för ett kontrakt direkt, annars lär ålänningarna vilja se ifall trettio svenska meter är lika långa som trettio åländska.

Aktualitet: I det närmaste klar för ett kallt, huttrande provspel i oktober.

jonte

Jonatan Johansson, 22, målvakt, Selånger FK. 

En Division I-målvakt som titulerats ”Monsterräddningarnas Mästare” är alltid mer eller mindre aktuell för IFK Mariehamn.

Kommer dessutom från Kålaboda i norr och har ett norrländskt lynne – något som gör honom än mer kompatibel för en Mariehamnsflytt. Har dessutom, sedan ett par veckor, kontakt med en agent som ska sitta på kontakter – men även om han inte gör det, även om hans agent är en ensam, färöisk fyrvaktare så lär han inte kunna undgå att ordna ett ”test” på Åland.

Aktualitet: Skulle behöva göra en par säsonger som andra- eller tredjemålvakt på allsvensk nivå för att vara riktigt aktuell för en flytt.

Simon Mårtensson, 24, anfallare, Umeå FC.

Har öst in mål under våren i Division I men sitter på en skadehistorik som verkar skrämma iväg alla inrikes intressenter.

IFK Mariehamn har värvat spelare med betydligt luddigare farhågor till adjektiv än ”skadedrabbad”.

Aktualitet: Högaktuell för att bli erbjuden ett kontrakt direkt – utan provspel. Kanske kontaktar IFK Mariehamn till och med Umeå FC nu: under det finska transferfönster som fortfarande är öppet till den 2 september.

Pa Amat Dibba, 25, anfallare, GIF Sundsvall. 

När Pontus Engblom anslöt till Giffarna såg det ut som att Pa Dibba skulle bli fast förankrad på bänken hela hösten.

Då är – sett till hur starka övergångsbanden mellan GIF och IFK Mariehamn visat sig vara genom åren – en utlåning till Åland aldrig långt borta.

Aktualitet: Iskall. Var bäst på plan i ett bra GIF senast och ser ut att behålla sin ordinarie forwardsplats tills dess att han har spelat sig ur elvan. Lär garanterat vara aktuell när (eller om) kontraktet med GIF löper ut.

nuri

Nuri Mustafi, 30, mittfältare, Ljungskile SK. 

En av svensk elitfotbolls mest IFK Mariehamn-kompatibla spelare.

Aktualitet: Skriver på för klubben efter innevarande säsong. Kom ihåg var ni läste det först.

Har du eller någon du känner varit aktuell för IFK Mariehamn? Är du på ett provspel just nu? Hör av dig till redaktionen. 

Saker att reda ut efter Nyköping borta: Vem är ”Knosen”? Och vad?

IMG_20130820_212810
Historia skrevs ikväll: ”Monsterräddningarnas Mästare” och ”Knosen” för första gången – sedan smeknamnen etablerades – samlade i samma slitna skinnsoffa.

”Monsterräddningarnas Mästare”?

I det matchprogram som fanns att tillgå i omklädningsrummet kunde man läsa om Jonatan Johansson som en av Selångers ”tre profiler”.

Inget fel i det.

Men i den detaljerade texten om vår målvakt stod det att han, lite till mans, kallades för ”Monsterräddningarnas Mästare”.

Ingen i laget hade någonsin hört detta smeknamn tidigare: man hade ju just börjat smälta och acceptera det av UNT-bloggen myntade smeknamnet Jonatan ”Johansson mot Resten” Johansson.

Men Jonte log förstås belåtet.

Smeknamn dyker inte bara upp från ingenstans – brukar Håkan ”Vargen” Andersson yla?, riva får? – och Jonte åkte inte med i bussen ner i söndags: han tog sig söderut redan på fredagskvällen.

Kan vi utesluta att han under lördagen gått omkring och tapetserat Nyköpings centrum med posters på sig själv med undertexten ”Jonatan Johansson – Monsterräddningarnas Mästare”?

Nej. Det kan vi inte. Vi får närmast anta det.

För det verkar skickligt etablerat där nere. Här saxat från Nyköpings BIS hemsida efter 0–0-matchen:

Skärmavbild 2013-08-19 kl. 21.29.46
Inte. För. Inte.

Kanske är det den agentfigur som Johansson beblandat sig med på sistone som jobbat åt honom på smeknamnsfronten.

IMG_20130818_200751
Vid stoppet på Max, efter Nyköpingsmatchen, unnade sig ”Monsterräddningarnas Mästare” några extra chili cheese, som någon form av luddig hålla-nollan-bonus: av vad jag kunde avläsa från intaget så verkade det gälla en chili cheese-klump per monsterräddning.

Och när vi ändå är inne på Max-besöket så måste vi titta på den här blicken:

IMG_20130818_195442
Det är andratränaren Mikael Andersson som lämnat kreditkortet i Max-bardisken och som nu med manisk blick stirrar ner på hur det bärs iväg på bricka efter bricka: samtidigt som hela Selånger FK:s ekonomi raseras, ja, skjuts i sank!, Frisco-mål för Frisco-mål.

(Vi brukar nämligen ha med oss matlådor)

Halvvägs på väg hem till Sundsvall var Jonatan ”Monsterräddningarnas Mästare” Johansson tvungen att ta av sig sin keps för att inte tänja ut den på grund av en sakta men säkert smygväxande vattenskalle.

Daniel Andersson – Knosen?

Det var inte bara Jonatan Johansson som fick attribut tillskrivna sig i matchen mot Nyköping i söndags.

Även Selångers anfallare Daniel Andersson hamnade i fokus.

Redan under matchen tillskrevs han adjektivet ”bastant” i lokaltidningens liverapport – men det var i efterdyningarna till matchen som det smällde till på allvar.

Vi läser ett kort urklipp ur lokaltidningens matchtext tillsammans:

Skärmavbild 2013-08-19 kl. 21.24.16
Vi reagerar alla på samma sak, hoppas jag.

Skärmavbild 2013-08-19 kl. 21.24.12Diskussionerna gick förstås varma redan på bussen hem.

Alla spekulerade. Ingen hade något svar.

På träningen i måndags hade någon googlat sig till följande alternativ, via någon luddig femtelänk vid sökningen:

Skärmavbild 2013-08-20 kl. 23.15.46
Därmed, genom den journalistiska tyngd som ”slangopedia.se” medför, fastslaget i truppen: Daniel Andersson var en ”anfallsgodis”. 

Men jag såg hur detta omgående påverkade Daniel (ett tag stod han, som spelade marginellt tillbakadraget mot Nyköping, och skrävlade om hur ”skönt det var att vara trequartista” och hur han ”passade att spela trequartista”: säkra tecken på hybris från en lång, tung, jämtländsk pjäs som nyss blivit liknad vid en karrasnutt) och vägrade låta denna nygooglade sanning etsa sig fast utan mothugg.

Så jag skickade förstås ett mejl till artikelskribenten. Vi kan kalla honom Tomas, eftersom det är hans namn.

Skärmavbild 2013-08-20 kl. 22.09.56

Och Tomas svarade: 

Skärmavbild 2013-08-20 kl. 22.09.42

”Aha!”-upplevelsen när Tomas förklarade att Daniel Andersson var en knose, inte en knos, visste förstås inga gränser på tisdagsförmiddagen i min arbetslösa gamla skinnsoffa!

Och mycket riktigt. Wikipedia leder oss alltså till slut rätt:

Skärmavbild 2013-08-20 kl. 23.42.41
Han är en riktig knose, vår storvuxne och muskulöse Daniel Andersson.

Vår Daniel – vänta på’t – ”Knosen” Andersson, som ska bli hans namn.

Man måste ju nämligen ha ett mellannamn som fotbollsverkande Andersson.

Vi behöver bara titta så långt näsan räcker: se på Nyköpings tränare Håkan ”Vargen” Andersson.

Se på ”Bjärred”, se på ”Långås”.

A1DB0315.JPG

Se, inte minst!, på knosen ”Danken”.

Jag bad honom skicka sin ”mest knoskompatibla bild” på sig själv, och här har vi honom nu:

IMG_0456
Nu och för all evig framtid: Daniel ”Knosen” Andersson.

I faderns, sonens och pirkt.se:s namn.