Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Detta mitt enda tips

Jag står på en ståuppscen och använder mitt mest Jerry Seinfeldska 1990-talstonläge:

»Har ni tänkt på hur svårt det är att välja en film att se nu för tiden?«, säger jag och komikerkonstpausar.

Publiken skrattar. Några vänder sig, mitt i skrattsalvan, menande mot en partner med en liten ögonrullning.

»Hur man bara sitter där och scrollar och scrollar och hittar ingenting på vare sig Netflix eller HBO som är värt att se?«

Publiken viker sig nu i skratt i bänkraderna. Det kiknas så till den grad att folk har svårt att andas.

spot on. Exakt så är det.

Härom månaden fick jag dock klart för mig att man inte behöver leva livet på det sättet. Eller det visste jag väl sedan tidigare (för den som verkligen bryr sig om sin filmupplevelse har väl betaltjänster som Draken Film alltid funnits som alternativ till »Störst av allt«-sträckkollandet), men nu fick jag upp ögonen för ett alternativ som var gratis.

Och inte gratis i 2019 års nyordstappning — där ordet plundats av »få femhundra kronor gratis att spela för«-tillmälen från maltesisktflaggade spelbolag som sedan tvingar dig att åla igenom ett rum av gröna laserstrålar för att komma ut med en enda krona — utan gratis på riktigt, på samma sätt som det är gratis att kliva in och låna en bok i vårt samhällsbygges kanske finaste institution: biblioteken.

Jag har aldrig några tips på podcasts eller filmer eller serier. Jag förstår verkligen inte – på samma sätt som jag inte känner att jag greppar rymdfrågor eller science fiction – hur människor har tid att lyssna på så mycket eller hur de så snabbt kan sluka en ny serie. Detta får mig förstås att tredje- eller femte- eller sjundehjula mig bort från alla diskussioner i större grupper. Sakta men säkert märker jag hur jag står utanför ringen, efter att de serie- och podcastbevandrade samtalsdeltagarna krupit sig närmre varandra, som om deras »ja, Homeland är fortfarande fantastiskt«-bekräftanden behövt uttalas med hela kroppen, med en emfas hämtad hela vägen nerifrån tåspetsen som liksom trampat ifrån och tagit ett litet steg framåt och närmast omärkbart lämnat mig därhän.

Men nu på sistone har det varit jag som brutit mig tillbaka in i ringarna igen. Framfusigt och handgripligt har jag med hjälp av det där knepet man ska använda när någon försöker strypa en – där man går in med vad som liknar ett bröstsimtag och liksom bänder upp den köttsliga låsningen i ett enda Emma Igelström-tag – så har jag brutit upp ringbildningen och påkallat uppmärksamheten. Folk har tittat åt mitt håll och precis när de förberett en suck och ett himlande med ögonen i tron att jag ska komma släpandes med ett tips om något gammalt uttjänt Seinfeld-avsnitt så har jag fyrat av mitt nya gruppöppnande vapen:

»Har ni hört talas om Cineasterna.com?«, har jag frågat och i och med det tipset – detta mitt enda tips i detta mitt enda podcast- och serie-konsumerande liv – så har jag köpt mig en plats i ringen igen.

För det är verkligen »en värld av film« – och helt gratis via ditt lokala biblioteks lånekort. (Inte Stockholms Stads bibliotek än – de blågröna förhandlar väl fortfarande om hur man potentiellt kan sälja ut filmutbudet – men väl Sundbybergs, exempelvis, där jag också har ett kort.) Igår fick jag äntligen se en film som jag gått och stream-letat efter i år och dar. Det var – efter att jag lönlöst jagat den genom streamingdjungeln, medan den hoppat mellan plattformarna som en rapp groda på tunna och snabbsjunkande näckrosblad – bara att söka på regissörens namn så dök den och flera andra titlar upp.

Alltså den faktiska titeln dök upp, inte ett välmenande men algoritmiskt svagt »Eftersom du sökte på 30 Rock kanske du kan vara intresserad av How I Met Your Mother«-tips om andra filmer.

Och på samma sätt som jag känner att detta tips lett mig in i sällskap som annars slutit sig och lämnat mig utanför så hoppas jag att detta mitt enda tips också kan skänka den snäva Pirkt.se-läsarkretsen en förlåtande känsla av att »det var jävla många tecken av snåriga och inte särskilt välfunna liknelser att ta sig igenom – men cineasterna.com hade ett jäkla utbud«, vilket kanske kan ge portalen nya chanser.

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *

Tema Mission News av Compete Themes.