Tre slappa spaningar från GIF-Gefle:

1. Radera allt rörligt material på David Batanero

Förra säsongen behövde allsvenska klubbar knappast ens ladda ner dyra scoutingprogram till sina dataanalytikers datorer för att ha järnkoll på att det var Eric Larssons högerkant man behövde se upp med inför ett möte med GIF Sundsvall. Det räckte liksom med att kasta ett getöga på Sportnytt då och då för att det skulle vara uppenbart att man som motståndarlag gjorde bäst i att ställa upp defensiven så att den pekade GIF-uppspelen åt vänster med en tydlighet som fått Sven Wolter att verka vag:

I år är 2017 års version av Eric Larsson ersatt av vad som ser ut att motsvara ungefär 2014 års upplaga, i den något försiktige och oprövade Jonathan Tamimi. Och tilltron till att årets ytterbacksutbud ska kunna Eric Larsson-äga varsina wingback-kanter är bevisligen så pass låg att den inspelade 3-4-3-formationen verkar hänga löst inför premiären.

4-1-4-1-försöket är säkerligen tänkt att istället öppna upp ytterligare för den spelare i truppen som kan sitta på den där Eric Larsson-oktaniga spetsen: David Batanero. Med två man intill sig på innermittfältet, där städkarlen Juanjo ligger och trålar efter bollvinster i kölvattnet, så ska Bataneros vänsterfot kunna fokusera ännu mer på att breda smörslungade mackor till sina medspelare.

(Fördelen med att få Batanero högre upp i planen kompenserades dock till viss del av att nackdelen i att behöva se tredjeinnermittfältaren Kim Skoglund behandla en fotboll omkring mittcirkeln. Skoglunds förstatouchar under lördagen var ett systematiskt misshandlande av läder som gjort att han kunnat få hela den internationella djurrättslobbyn efter sig.)

För det är de mackorna som ska lösa upp knutarna, det var nästan smärtsamt tydligt under lördagen. Utan Romain Galls trixighet på ena flanken och utan Linus Hallenius rivighet (även om Chidi Omeje på nytt såg intressant ut) så fanns där bara David Bataneros vänsterfot att ty sig till, vad gällde kreativitet och offensivlusta.

En scen från en NBA-match blev viral relativt nyligen, då samtliga spelare börjar löpa i exakt samma milisekund, vilket gör att matchsekvensen ser ut att vara tagen ur ett binärt gammalt tevespel:

Scenen hade dock nästan kunnat vara hämtad från Idrottsparken, för så där ser det ut när David Batanero får vrida upp rättvänd med bollen vid vänstertassen: fyra-fem man som genast ger sig av, springer i blindo och hoppas bli träffade av Bataneros fotbollsmässiga alley-oop-kast.

Det är förstås bra med djupledslöpningar, gudarna ska veta att Joel Cedergrens lag hade för lite av sådana i fjol, men det finns förstås en fara i att precis hela anfallsspelet ska bygga på att David Batanero har förmågan att prickskjuta en bröstkorg från fyrtiofem meter.

På samma sätt som lag kunde Sven Wolter-peka hela GIF-spelet åt vänster i fjol, för att förvägra Eric Larsson boll och yta, så borde varenda motståndartränare kunna identifiera det gäller att ligga tätt på Batanero för att stanna upp »NBA 97«-animationerna som GIF-offensiven bygger på.

Och utan hans briljans så går det ofta lite för långsamt, rullas lite för mycket i sidled. Medelpadsk allsvensk fotboll tenderar, för att parafrasera Gary Lineker, att vara ett spel där elva GIF-spelare rullar runt bollen i sextio minuter innan David Batanero okynneslyfter i en boll från halvplan.

Det vore fint om vi kunde rensa nätet från allt rörligt material på David Batanero innan seriestart, så att motståndare fortsätter bli överraskade att det finns en spelare på planen som verkar spela enligt andra regler än de övriga, vad gäller bollmässig precision; likt en klasskamrat som fått tillåtelse att kasta på brännbollen och med enkelhet vevar varenda boll upp på gymnastikhallens tak.

Men nåväl: främst ska vi väl glädjas åt att 29-åringen ser ut att vara i ett helt annat fysiskt slag den här säsongen. Kvickare, rappare i steget och ännu mer bolltrygg. Och hans kompanjon Juanjo visade ju faktiskt, vid 2–0-målet, att han också — precis som mot Norrby — kan servera fram djupledsbollar av finaste märke.

2. Hur långt kastar »Samu«?

Kan den spanske vänsterbacken kanske utmana om ett DM-tecken i diskus uppe på Baldershov? Det är nästan den nivån han måste upp på, kastmässigt, för att hans beryktat långa inkast ska kompensera för hans fotbollsform så till den milda grad att han ska ha sig en startplats i allsvenskan när säsongen drar igång.

För rent fotbollsmässigt imponerade han inte alls mot Gefle (där unge MFF-talangen Anton Kralj, som ska ha varit ett lånealternativ för Giffarna under vintern, såg mycket mer intressant ut).

Han ska ju vara så väldigt offensiv, denne meriterade »Samu«, men han har då ett väldigt märkligt sätt att uttrycka sin offensivlusta. Det är lite som att säga »jag älskar att träffa nya människor!« för att sedan mjuggtassa längsmed väggen på ett mingel. Han ser så väldigt försiktig ut med allt han företar sig, bollberöringarna ser stela ut och det råder inget tvivel om att han har en bra bit till matchformen.

Han kan säkert komma igång (har man spelat hundra matcher i spanska andraligan bör man hålla en viss kvalitet) men trist då upplägget är sådant att kontraktet bara sträcker sig fram till sommaren – då det just nu ser ut som att han kan behöver fram till sommaren på sig att komma in i gängorna.

3. Runar-försäljnings-hoppet lever inför sommaren!

Matchen mot Gefle var inte intressant nog att borga för tre punkter (Rubio såg helt okej ut, men hann inte visa jättemycket); inte i en tid och en verklighet där klubben håller på att gå under av ekonomiska skäl.

Då hände en mer intressant grej nere i Schweiz, där ex-giffaren Runar Mar Sigurjonsson daskade på en boll från i princip stillastående position:

Det innebär att den från Grasshoppers utlånade islänningen nu gjort tre mål och ett assist för sitt St. Gallen på de fyra senaste matcherna i den schweiziska ligan.

Och jag vet inte med er, ni kanske litar helhjärtat på att en klubb som gått back nästan sju miljoner under 2017 plötsligt inte bara ska sluta gå back utan också tjäna in motsvarande summa under 2018. För oss som har vissa tvivel om att det kommer att gå som en dans genom lite justeringar i budgeten så finns ju nödräddningen att någon gammal spelare säljs.

En försäljning av Emil Forsberg är förstås drömmen, men GIF Sundsvall ska också ha fått in vidareförsäljningsprocent– som borde ligga i storleksordningen femton-tjugo? – vid försäljningen av Sigurjonsson till Grasshoppers.

Och en het 27-årig storskytt borde väl någon halvrik alpklubb kunna haspla ur sig ett par tiotal miljoner för i sommar? Varpå några stycken av dessa trickle downar ner till GIF-kansliet? Det tycker jag att man i dessa karga tider kan få hoppas på utan att låta för naivt drömsk.

Jag vet inte. Ett långskott i Schweiz har väl allt och ingenting att göra med det som utspelar sig ungefär samtidigt på ett frostbitet IP i Sundsvall. Det är jobbigt nog att behöva tänka på bara alla fotbollsmässiga bestyr runt GIF Sundsvall; i år kommer man behöva parallellplugga en negativt laddad grundkurs i föreningsekonomi.

Jag har hur som helst tänkt åka hem till Sundsvall nästa vecka, måndagen den 26:e mars siktar jag på, och ta ett grepp om situationen runt klubben inför nådens säsong 2018. Intervjua folk, försöka analysera läget, såväl fotbollsmässigt som ekonomiskt och bjuda på en och annan långläsning. Tanken är att det, för första gången i Pirkt.se-historien, ska bli ambitiöst på riktigt. Jag har till och med börjat småtalla lite på ett WordPress-format tema anpassat för »längre content«.

Det är dags nu, både av gamla vanliga anledningar (jag har rätt lite att göra i skolan, min familj blir glad om jag kommer hem) och nya (nästa år kanske det inte finns någon förening att greppa tag om).

Detta sammanfaller (tyvärr) med att det inte skett något GIF-relaterat vevande i kommentarfältet sedan Joel begick höjdhoppskram i november, men om det är så att det skulle finnas önskemål om viss läsning, om ni sitter på intressanta uppslag eller vinklar eller bara har en idé om en rolig rörlig gif så är alla kommentarsfält och svårförklarade mejladresser öppna (om jag fått en krona för varje gång jag skamset sagt »tre pee:n, i, err, kå, te… ja, jo, det ska se ut så där« så hade jag nästan på egen hand kunnat pynta upp och löst den ekonomiska GIF-krisen).

4 reaktion på “Tre slappa spaningar från GIF-Gefle:

  1. Långläsning om Giffarna är alltid välkommet då det inte ges mycket av det nuförtiden.

    Själv skulle jag vilja efterfråga en positiv vinkel på det hela då ST redan erbjuder GIF-gnäll dagligen genom pensionärer som inte har något bättre för sig än att skicka in insändare om att västra ingången aldrig borde stängts (säkert det som förklarar 9 miljoner back).

    Själv skulle jag vilja läsa mer om Giffarna framtidsdrömmar. Hur bygger man ett allsvenskt lag på sikt i en sportointressersd stad? Pratar om att bli mer folkliga men vad innebär det och hur åstadkommer de det över sikt? Hur kan man locka fler till fotboll i en utomhusmatch i november?

    Förstår att det är intressant att prata om ekonomin, men där känns det som vi redan är i brista eller räddas av mirakel situationen så vet inte hur många fler vändor den rapporteringen kan göra.

  2. Oerhört uppskattat att du kliver upp på reportage-safari. Min hjärna kan inte släppa den ekonomiska situationen. Vore intressant att kunna fatta vad som måste ske och när för att klara licensen. Och om Nikula är vettig eller en halvamatör.

    Kör hårt!

  3. Jag är också lite inne på just ämnet folklighet. Lite tesen hur en stad kan vända sitt lag ryggen?

    Erik Niva sa nyligen under en podcast för en före detta rival numera huserande i Superettan att ett lag baserat i en medelstor svensk stad borde kunna få in mellan 15-20 miljoner i sponsorsintäkter per år. Förutsatt att man kan sälja en identitet och vision till staden och dess folk, att spela på stadens identitet. Vad skulle behöva göras i Sundsvall för att få folket att knyta sig an till laget istället för att bli moderiktiga ÖFK:are eller låtsas Stockholmare?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *