Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Längst ut på jorden 

Flera kvällar – i Milano, Tirano, Chur och Paris – har jag försökt slå mig ner och skriva några rader, utan att lyckas. Att ha små mängder alkohol i omloppet är försvårande i många avseenden, omöjliggörande när det kommer till att skriva. 

Dessutom har inte bara lunchölen och middagsvinet spelat in, nej, hela min person har fått sig en kontinental släng av sleven (nu under de sista dagarna har jag berömt mig själv för mitt avslappnade »bonjour«-uttal) som gjort det helt omöjligt att hitta den mjuggbittra ton som bara år och åter år av medelpadsk snålblåst kan erodera fram i ett människolynne.

Men nu sitter jag på flygplatsen, jag hindrade i sista stund min far ifrån att beställa mig en öl till flygplatsbaguetten (Gruesome 442some höstpremiärspelar ju ikväll!!!), och jag överhör hur en svensk man i jägarväst förklarar för sin bordsgranne hur man bäst lyckas med sin gravlaxsås – och jag börjar så sakteliga komma in i de icke-kontinentala gängorna. 

Det kommer nog att ordna upp sig så fort man sätter sin fot i den 13-gradiga stockholmska sensommarkylan.

Men. Det finns ett men. Ett stort ett.

Jag vill rikta ett stort tack till alla de portalbesökare som aldrig rekommenderat mig att läsa Bodil Malmstens samlade blogginlägg. För precis som med allt annat riktigt bra jag läser så har jag efter läsningen av Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig slagits av en förlamande ångest över hur bra man kan skriva och hur långt därifrån jag är och antagligen alltid kommer att vara.

Och det är ju nog illa att drabbas av den insikten när man läser en roman — sånt man aldrig kommer att pyssla med — men när det gäller precis det man sitter och försöker syssla med var och varannan kväll (skriva små uppdateringar i vad Bodil Malmsten kände sig tvungen att kalla för »blogg«, men som jag gärna – för att rättfärdiga slitet – benämner som en portal), då är det ju rent vidrigt.

(Och varför har jag inte läst Bodil Malmsten knappt alls? Varför är min mest tydliga bild av henne att hon brukade förlora mot Plura Jonsson i TP för att hon kunde för lite om sport??? Det ska det bli ändring på.)

Jag har påbörjat ett längre GIF-inlägg, förstås, vad var 1–3-förlusten mot Kalmar om inte Pirkt.se-inläggsvärdig?, och jag har för avsikt att slutföra det projektet väl hemma i den icke-kontinentala kargheten.

2 kommentarer

  1. Mats Mats 24 augusti 2017

    Ser fram emot GIF-inlägget med skräckblandad förtjusning! På samma sätt som jag ser på att det är 1/3 av serien kvar. Finns gott om tid både för att komma igen och att sjunka ännu djupare…

    • mm Erik Löfgren Inläggets författare | 25 augusti 2017

      Det låter märkligt att ens säga högt, men ja: det finns tid att komma igen. Det kan – teoretiskt åtminstone: med tanke på de många poäng som finns kvar att spela om – vända rejält uppåt igen.

Lämna ett svar till Erik Löfgren Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *

Tema Mission News av Compete Themes.