Dra en gräns på en karta

Varför åker man utomlands?

Uppleva—schmuppleva.

Man vill göra andra – som sitter hemma i den gråbleka vardagen – avundsjuka. »Fan vad gott hen har det då!!!«, ska de tänka, tänker man.

Men så lämnade den gråbleka vardagen Stockholm igår. Dels blev det fredag eftermiddag och dels visade sig den svenska försommarsolen sitt allra bästa tryne. Och då blev jag avundsjuk, då chattgrupper smattrades fulla medkvällsplaner.

(Jag hann både älska Stockholm – »ska vi sitta i den eller den parken?«; möjligheterna verkade oändliga!!! – och hata Stockholm, då det snabbt blev tydligt hur logistiskt krångligt det är att mötas upp i en stad där allt inte är inom cykelavstånd.)

Så vad gör man, när Baska Voda-solen och -värmen inte längre biter???

Jo, drivkraften som kommer från att försöka göra andra avundsjuka är så stark att jag genast satte mig på en buss i fem timmar för att ta mig längsmed kusten, in i Bosnien!, ut ur Bosnien!, och vidare till Dubrovnik.

(Apropå Bosnien så var det en närmast kuslig slump att Jonathan Johansson-strofen »dra en gräns på en karta/som en idiot« spelades precis när bussen stannade till vid gränskontrollen [där den sedan blev stående i kö i uppemot en timme]. Och nu kanske jag trampar på ett antal slaviska tår och kanske blottar jag också oerhörda kunskapsluckor när det gäller gamla Jugoslavien – men jäklar i min låda vilken idiotdragen gräns det framstod som; den lilla bosniska strimman längsmed kusten.)

Dubrovnik, ja. Just det: världsarvet Dubrovnik.

Det är ju det man gör, när solen och stranden inte biter: man surfar in på Unescos världsarvslista och nyper det närmsta på uppstuds.

Är det därför livsstilsbloggarna, som ägnar dagarna åt att fika dyrt och inreda dyrare, kan peppra ur sig inlägg — för att de drivs av den urstarka viljan att göra folk avundsjuka?

(Eller är det på grund av att de uppstuds-bloggar rappt via sina mobiler, som jag gjorde nu, mellan rätterna på en bättre middag på lokal? Kanske är det – det mobila vevandet – framtiden även för den här portalen? Minnesbilderna från när Pirkt.se senast uppdaterades via mobilen – nattetid, från nattbussar på väg hem från skiftarbete på Aftonbladet – är förvisso grumliga och dåsiga, men nog minns jag det som trevligt.)