Tidernas fem svagaste VM-maskotar

Det har pratats för lite om den kanadensiska VM-maskoten, känner jag:

maskot
Shuéme heter hon, denna snöuggla, och hon är förstås en styggelse till maskot om man ser till vilket urval som fanns att välja på i den kanadensiska djurfloran som rymmer idel maskotkompatibla krakar som bäver!, gås!, val! och älg!!!

Till skillnad från 2011 års VM-maskot, den tyska katten Karla Kick, så saknar denna till synes bräckliga, fragila snöuggleplagiat (hade det varit så svårt att göra henne verklighetstroget bollformad?) allt vad pondus heter: titta bara på det där tafatta flaxandet.

Utstyrseln väcker också mängder av frågor. Är det ett par högt uppdragna vita fotbollsstrumpor hon har på sig, eller är det bara vanligt vit ugglepäls? Varför har hon valt bort fotbollsskorna för ett par klumpiga skateskor? Kan hon flaxa ordentligt i den där tighta t-shirten?

Nej, denna snöuggla störtdyker med trynet före.

Men lugn, bara lugn, ängsliga kanadensare – andra länder har maskotmisslyckats tidigare.

Nedan en lista över de fem trassligaste maskotarna i VM-historien:

5) Spanien 1982:

»Naranjito«

Naranjito 82
Spanien tänkte till inför hemma-VM –82 och slog ett slag för samhällets fruktifierade; alla de som tvingas utstå långa blickar enbart på grund av att de går omkring med en grön stjälk i pannloben.

En god tanke som tyvärr faller på många aspekter: framför allt att alla goda ursprungsintentioner sparkar bakut då man gravt objektivierar den stackars apelsinen.

Varför ska en apelsin år nittonhundraåttiotvå behöva måla två illröda prickar på kinderna för att anses duga för en VM-publik? Var är det för ideal? Och varför är den spanska landslagsdräkten nu helt plötsligt kraftigt urringad – som vore det Sepp Blatter som fått sy upp en damanpassad fotbollsdräkt efter eget huvud?

4) England 1966:

»World Cup Willie«

world cup willie
En lejonhipster som odlar egna ekologiska grödor och som till synes alltid går omkring med harmoniskt yoga-stängd blick; som om han ständigt hade ett knippe dagsfärska liljekonvaljer under nosen?

I ett brittiskt arrangerat VM?!

Hade britterna haft fingret på pulsen hade man inte givit lejonet en svallande hårman – utan ett trassligt hårfäste och en rejäl Bobby Charlton-combover. Det hade om inte annat åtminstone varit en seger för de flintifierade.

3) Mexiko 1970:

»Juanito«

Juanito WC70
Lönnfet gosse i magtröja och jättelik sombrero; Juanito ser ut som en fördomsfullt ritad nidbild. Det genuina leendet i samband med att han rullar bollen under sulan höjer uppenbarelsen en aning; det sulfintsleendet i kombination med den illa dolda övervikten är ingen mexikansk schablonbild – det är i allra högsta grad verklighetsförankrat (se: korpulente ex-giffaren Alexis Mendiola).

2) Argentina 1978:

»Gauchito«

Gauchito 78
Kommentar: Ett rödnäbbat litet gossebarn iförd gul scarf och Jesper Parnevikskt uppvikt hatt står och sular en fotboll; ett maskotknep vi såg vår lönnfete mexikanske vän ta till redan åtta år tidigare.

Det som är speciellt med ”Gauchito” är att han – av oklar anledning – väljer att hålla en vit slickepott i ena näven; som om han dribblade sin boll mellan granngårdarna samtidigt som han i farten slickade ur pajformer som intet ont anande granntanter ställt ut för att svalna på fönsterblecket.

Ett i alla avseenden djupt osympatiskt beteende – ett urholkande av den gemensamma pajvälfärden – från ett litet kid som i sin scarf och med sin Jeppe Parnevik-vinkel på huvudbonaden skulle kunnat kandidera till MUF-ordförande.

Anrättningen toppas dessutom av att Puma klivit in och sponsrat såväl matchtröja som skor.

1) Japan och Sydkorea 2002:

»Ato, Kaz & Nik«

kat azo nik 2002
Sommaren 2002 slogs det fast, en gång för alla, att knark är bajs.

Kanske var det till och med så att de sydkoreanska PR-gynnarna rullade ihop faktiska avföringsspliffar när de psykadelikatrippade fram dessa tre neon-gnomer.

Om ni tycker att det finns någonting tilltalande i den där inre lågan från deras självlysande diafragmor (som, nu läser jag innantill på Fifas hemsida, ska symbolisera att de blivit befruktade av Human Torchs eldflammande penis) så ta er en titt på de fysiska upplagorna av Ato, Kaz och Nik som lattjade omkring runt mästerskapsarenorna:

kaz ato nik 2002
Glöm topparnas alla missöden och mutbrott genom åren; den här bilden är det allra sorgligaste Fifa har producerat. Tre mjukismuppar, utan minsta glöd från magmunnen, där människan i den gula klädnaden är så uppenbart bakfull att han måste sitta ner i skuggan.

Ännu sorgligare blir det med vetskapen om att de tre psykofarmaka-framavlade gynnarna döptes, enligt Wikipedia, genom »kundomröstningar på McDonalds«.

Man behöver inte hålla näsan Johan T Lindwall-högt i vädret för att se ner på ett brickunderläggsdop.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *