1. TV3 (NY)

Cheferna på trean står för årets viktigaste publicistiska beslut när man låter Paradise Hotel vila över julehelgen.

Man undvek i och med detta att tusentals förtappade ungdomssjälar valt att följa ”Samir”, ”Jeppe” och ”Niklas” (alla namn uttalas med stumma citationstecken men de skrivs alltid ut) istället för Karl-Bertil Jonsson på självaste juleaftonskvällen.

Nu kan de förtappade själarna förvisso…

... fortfarande förlusta sig i ”Victoria Secret Fashion Show” på trean istället – men man får vara glad för det lilla.

Och vem vet; kanske är det till och med så att 2010-talets Karl-Bertil Jonsson-figur skulle sitta klistrad framför Paradise Hotel och underklädesshower.

2. Ernst Kirchsteiger (ÅT)

Ernst bjöd på högkvalitativt mys i torsdagarna tre.

Det enda som stoppar honom från en förstaplats på listan – så här i juletid – var att han inte någon gång under sändningarna…

… kröp ner i ett kardemummabad.

3. Sverige (NY)

Det är så fint att det i detta nådens år finns en mäktig, tydligt manifesterande kraft mot rasismen i det här landet.

Tack Kärrtorp, tack alla andra städer vars torg fylldes, tack Sverige.

4. Magdalena Ribbing (NY)

Hennes vett- och etikett-krönikor brukar oftast behandla livets stora frågor; som om hur man med van hand tar upp att någon ”besitter en svår odör” genom att ”fråga ifall hen använder syntetkläder”.

Men i veckan blev Magdalena Ribbing viktig:

5. Gävle (NY)

Sånt PR-mässigt genidrag, detta med bocken och det årliga nedbrännandet.

Det sätter ju nämligen staden och regionen på rikskartan på ett sätt som inte ens trollkarlen Pelle Olsson kunnat åstadkomma med lite sytråd, en mjölkbonde, en trave rötved och en rulle silvertejp.

Inte ens ett sent Micke Dahlberg-mål mot Anorthosis Famagusta kan få ett dylikt tusenfalt genomslag:

1. Brasilien (ÅT)

I ett land där 16 miljoner människor lever i extrem fattigdom, där folk går man ur huse för att protestera mot fotbolls-VM-satsningarna, investeras det samtidigt i svenskt stridsflyg för 35 miljarder kronor.

Jag vet inte om det är Brasiliens fel, eller om det är världens fel – men jag har läst några gymnasiepoäng ekonomi så jag tror att jag har mandat att slå fast att det är någons fel.

2. TV4 (NY)

På Nyhetsmorgon Lördag skulle Kärrtorp diskuteras och jag blev så glad – å mina och alla mina skalligt rakade vänners vägnar – när denne man satt på den anti-rasistiska bordsänden och skulle tala för den goda sidan:

En rakad, sund människa som står upp mot rasism: i dessa tider – när schablonbilden av den rakade skallen etsas fast i medium efter medium (titta bara på antalet hårstrån per capita bland Breaking Bads skurkfigurer!) – kändes det välbehövligt.

Men den rakade människan hann knappt ens öppna näbben innan följande bildruta dök upp och raserade bilden av den genom livet genomgode skallige:

... självfallet hade han någon gång i tiden hatat.

Tråkigt, TV4.

3.  Sundsvall (NY)

Var vi… 100 stycken som stod där, när manifestationen mot rasism ebbade ut på torget?

I Umeå lockade man 2000 människor till torget, i Östersund – lilla Östersund där folk har fullt upp att åka längdskidor och gå omkring i täckkjolar – över 800.

Så här såg det alltså ut i Umeå, enligt VK. I Sundsvall stod vi, något hundratal, framför en banderoll och en knastrig högtalare.

All heder åt arrangörerna; det är väldigt svårt att göra något av en manifestation om det inte sluter upp folk.

Sundsvall känns tyvärr inte man-ur-huse-kapabelt, inte ens för den allra viktigaste av frågor.

Vilken fråga skulle få den gemene medelpadingen att sticka ut näbben för att fysiskt delta i den samhälleliga debatten?

Att Kjell Lönnå skulle slås ut ur Körslaget? Att någon avmålat skvadern som rondellhund?

4. Erik Löfgren (ÅT)

Har genomgått en mental lågkonjunktur som följt dagsljusets riktningskoefficient närmast slaviskt.

Varje gång jag slagit mig ner vid datorn för att förmedla någonting medelst social interaktivitet har jag hejdat mig själv; som om något högre bloggväsen ryckt mig i kragen och ifrågasatt ifall det jag tänkt plita ner har någon relevans för någon någonstans.

Och nej, någon relevans har jag sällan känt att där funnits.

(Tidigare har jag varit väldigt kapabel till att förbise alltings obefintliga relevans för omvärlden: en av mina bättre egenskaper)

5. Pirkt.se (ÅT)

Jag lovar här och nu bättring, i samband med att ljuset så sakteliga återkommer.

”Vi går mot bättre tider, tro mig, tro mig”, sjunger Uffe Lundell, ”det här är inget skämt.”

I dessa sötebrödsdagar kommer även denna portal samla sina russin ur den vanligtvis så mögelmelerade kakan och sammanställa årsbästa-listor, där vi blickar tillbaka på hästmän, ormmän och uppretade ålänningar.