Den marginella skillnaden mellan ”osamspelt” och ”lyteskomik”

Zlatan är vår största anfallare någonsin, vår största fotbollsspelare, vår största idrottsman. 

Han gör fyra mål på England. Han hattricksänker Norge.

Han är nog, banne mig, som allra bäst just nu. 

Och han kommer – då hans lags mittbackar springer ihop och krockar – inte att få spela något VM-slutspel 2014. 

Man har väl sällan tyckt så synd om en svensk fotbollsspelare som när man såg hur det högg till i ena baksidan hos Pelle Nilsson efter en simpel rensning.

Efter åratal av idogt klättrande och fastklängande på karriärsstegen i den närmast totala radioskugga som ligger över både Hoffenheim och Nürnberg så skaffade Erik Hamrén till slut Eurosport 2 till lägenheten.

Pelle halkade på återbudsväg in i landslagstruppen, samtidigt som alla andra mittbackskandidater började tävla i vem som på kortast tid kunde göra sig omöjlig i en startelva.

Och helt plötsligt stod han där, snart 31 år fyllda, och var – med sina blott 8 landskamper – ordinarie general i ett svenskt landslagsförsvar där folk (Antonsson!) i stort sett testades bredvid honom.

Och så en baksida på det. Fy fan.

In kom Jonas Olsson: WBA-jätten som förra hösten växte sig till ett namn som ”Tottenham ville köpa loss”, men som under våren – och bevisligen sommaren! – återfunnit en form totalt i plåt; en dråplig gänglighet och allmän klumpighet vi inte skådat hos honom sedan inhoppet som forward för Landskrona på IP under det tidiga 2000-talet.

Och då gick det som det gick.

Straffen de drar på sig, han och Antonsson, är inte så mycket ”osamspelt” som ”lyteskomik”.

Man styr inte upp ett så pass skärrat och obeslutsamt försvarsspel på ett par landslagssamlingar, aldrig!, och Hamrén vet ju dessutom inte ens vilka han ska styra upp – och med ett försvarsspel (citationstecken?) av den kalibern går man inte till några VM-slutspel.

Vi oroar oss för att vårt militära insatsförsvar lät Ryssen (alltid stor bokstav på grund av hotbild) cirkulera i våra luftrum under en militär långfika – när vi borde vara betydligt mer bekymrade över att vårt fotbollsförsvar hade släppt in två-tre mål mot Ryssen om de så skickat ut gamle skyttevärnet Oleg Salenko, 43, som spjutspets.

Lägg därtill Sebastian Larssons till synes givna icke-roll (jag tror inte att något spelsätt i världen skulle lyckas utvinna verklig nytta av dagens Sebastian Larsson som högeryttermittfältare), att ”sköne” Pontus Wernbloom (SÅG ni mag-stämplingen?! Hade han inte varit från Göteborg och snusat hade vi deporterat honom) startar i en sittande, bollhämtande mittfältsroll med visst ansvar för speluppläggandet och att vår spjutspets Johan Elmander framstår som en blek kopia av sin bror Patrik Elmander.

Och du har, om man säger, ytterligare dimensioner av det trassel utan ordentligt fundament som är Erik Hamréns landslagsbygge.

Nej, jag skulle kunna ta en påse bittermandlar – det är något lindrigare än gift – på att vi inte når VM.

På att Zlatan inte får spela VM.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spamfilter *